Bryssel del 1

Hustrun och jag har tillbringat ett förlängt veckoslut i Bryssel. Dottern har ett vikariat på dryga halvåret på ett av alla de svenska företag som finns därnere. Detta var ett så gott skäl som något att besöka "Europas huvudstad".
Vi satte oss på planet på torsdag eftermiddag. Mellanlandade på Kastrup, där vi fick två timmars väntan. Vi passade på att inta en liten måltid och samtidigt ha en miniprovning av rödvin. Vi ställde en pinot noir mot en cabernet sauvignon. Båda från Californien.

2009 Hess Allomi Cabernet Sauvignon, Napa Valley
Vingården ligger på ca 300 m höjd i det nordöstra hörnet av Napa Valley. Vinet har legat på amerikanska ekfat i ca 16 månader, varav en fjärdedel nya. Jag har förstått att det ingår en liten del Petite syrah, men hur mycket har jag inte kunnat få fram.
Vi möts av en mycket trevlig och tilltalande doft. Här finns rejält med svarta vinbär, en hel del jord och hustrun känner igen den där doften hon nås av när hon krattar höstlöv, som har börjat förmultna. En svag ton av ek finns där någonstans.
Smaken domineras av de svarta vinbären, men här finns också lite odefinierbara svarta bär, en svag kryddighet, lite jord ooch kanel(?). Jorå, här finns en del ek, men den håller sig på sin kant och spelar i samklang med vinets övriga ingredienser. Trevliga tanniner som ger ett bett i gommen utan att vara tvära. Härlig syra och alla ingredienser är i en god harmoni.
Förvånansvärt gott för att vara ett flygplatsvin. Det här köper vi gärna för att kunna prova lite mer noggrant. Winesearcher säger att medelpriset är ca 160 kr.

2010 Loredona Pinot Noir, Monterey
En familjeägd vingård med ägor i Monterrey och Lodi, Californien.
Doften är lite kryddig och fylld av röda bär. Inte alls oävet.
I gommen dyker de röda bären upp i form av en härlig kompott av mogna jordgubbar, hallon och en del smultron. Lite röda körsbär ger vinet en pigg och frisk syra. Snälla och lena tanniner. En ganska hygglig vardags PN. Winesearcher meddelar att snittpriset ligger strax under hundralappen.

Våra två timmar på Kastrup försvann snabbt. Inte så konstigt, då vi sällskapade med två helt nya bekantskaper, som därtill var trevliga. Priset var väl i överkant



Vi tog tåget från flyplatsen in till centrala Bryssel. I den ljumna kvällen promenerade vi till vårt hotell. Checkade in och gick ner i baren och beställde varsit glas champagne à 10 euro.
Champagne Taittinger Brut Réserve
Druvmixen är Pinot noir 40%, chardonnay 40% och pinot meunier 20%

Doften har den där härliga tonen av bröd. Här finns också lite gula äpplen, en del citrus och mjuka mineraler.

Smaken är torr utan att bli för snipig. Fin fruktighet med en viss ungdomlighet och väldigt friskt.
Äppelsmaken går mer åt det gröna hållet och citrusen känns som blodgrape. Det finns en viss smörighet och även en ton av nötter.  En härlig mousse lyfter bubblet. Eftersmaken är medellång och här stöter vi på lite mineraler.
Vi gillar det här och det blir en perfekt avslutning på kvällen.

Morotssoppa och Chenin Blanc

I förra veckan åt vi en morotssoppa tillsammans med brodern och hans sambo.
Ganska enkel att göra och mycket välsmakande, tyckte vi själva.

Morotsoppa hämtat från ICA recept

Ingredienser

• 600 g morötter
• 1 gul lök
• 2 vitlöksklyftor
• 1 msk olivolja till stekning
• 1 l hönsbuljong (1 l buljong kräver 3 msk konc fond + vatten)
• salt
• nymalen svartpeppar
• 1 dl lättcrème fraiche
• 3 msk hackad basilika

Gör så här

1. Skala och skiva morötterna. Skala och hacka lök och vitlök.
2. Fräs löken lätt i olja utan att den tar färg. Tillsätt morötterna och låt dem fräsa med ett par minuter.
3. Häll på buljongen och koka morötterna mjuka.
4. Mixa soppan slät med mixerstav eller i matberedare. Späd ev med lite buljong eller vatten. Smaka av med salt och peppar.
5. Rör i crème fraiche och basilika.

Vi drack till detta en chenin blanc från Sydafrika.

2011 Chenin blanc, Simonsig
Chenin Blanc var den första vita druvsorten som släptes från Simonsigs vingård 1968.
Vinet har blivit omrört under jäsningen s.k. battonage, för att hela vinkroppen ska få så mycket kontakt med jästfällningen som möjligt.

Vi möts av en ungdomlig doft, där den tropiska frukten, örterna och citrusen dominerar. Här finns också toner av honung och fläder. Det är ingen stark och påträngande doft utan istället lite försiktig, men ändå tydlig. Ett trevligt bemötande kan man verkligen säga att vi får.
Smaken är ungdomlig och frisk. De tropiska frukterna och örterna är de som först ger sig tillkänna. Särskilt örterna har en angenäm framtoning. Syran är ung, pigg och frisk. Den är detta utan att gå över gränsen till att bli alltför syrlig. Här finns också en del citrus, lite honung och en härlig fläder arom. Syran och smakerna harmoniserar med varandra på ett exemplariskt sätt. Eftersmaken är medellång och i den märks en ton av grapefrukt, aningens nötter och lite bivax.
Visst skulle man kunna önska sig en större elegans och komplexitet, men för tusan det här är ett vin för 80 kr och då kan inte kraven ställas allt för höga.
Vi gillar det här vinet och blev positivt överraskade. Det här är utan tvekan ett bra vardagsvin, som vi gärna dricker igen.

Vinet finns i beställningssortimentet (7498209). Det säljs i lådor om 12 flaskor till 948 kr, vilket ger priset 79 kr per flaska. Vi var några kompisar som slog oss ihop och delade på  en låda. Vi kommer att göra om det här köpet!
Ett humant pris på ett trevligt och användbart vin.

Betyg 3+

Amarone della Valpolicella. Le Ragose vs Ferragu.

Vid lördagskvällens vinprovning fanns det med två amaroneviner. Le Ragose 2003 som jag stoppat dit och broderns bidrag en Ferragu av årgång 2006. Två helt olika amaroneviner. Jag vill påstå att de befinner sig på varsin ytterkant. Le Ragose är i min bok en "matamarone" medans Ferragu är ett sötfruktigt monster, en "portvinsamarone". Trots de stora olikheterna så finns det ändå en del gemensamma valpolicella drag, främst i form av de mörka körsbären.

2003 Le Ragose.
Producenten Le Ragose ligger i den östra delen av området Valpolicella Classico. Vi är i den södra delen av kommunen Negrar. Le Ragose ligger på några kullar 250-400 m över havet.
Druvorna är 60% corvina, 30% rondinella samt 10% övriga tillåtna druvor som, efter lång maceration (20-30 dagar) och ett inledande år på rostfritt stål, fått ligga till sig 4-5 år på slovenska botti.

Doften är lite återhållen, men ändå packad av mörka körsbär, lite mörka plommon, en svag örtighet och en knivsudd russin inlindad i mörk choklad. En fin valpolicelladoft men i stort utan de torkade frukterna.
Smaken är lite stramare än i många andra amaroneviner. Massor av mörka körsbär. Lite örter och kryddor finns här. Vi noterar lite mörk choklad och lite torkad frukt (betydligt mindre än vad man vanligtvis finner i ett amaronevin). En trevlig och pigg syra känns hela vägen igenom vinet. Trevliga tanniner som är finkorniga och väl avslipade samtidigt som de är väldigt tydliga. Eftersmaken är på amaronevis lång och kraftfull och här dyker en del lakrits upp. Det finns en liten restsötma, men i betydligt blygsammare omfattning än i andra amaroneviner. En riktigt bra matamarone, som passar utmärkt till diverse rätter på vilt. Har du dessutom lite tillbehör med någon sötma som palsternacka, jordärtskocka eller sås så blir det här utomordentligt passande. Jag kan sakna en viss elegans och komplexitet som finns i de stora amaronevinerna, men då får du också klättra upp i prisklasserna.
Vi betalade 250 kr + frakt (20 kr) då vi köpte från Carlo Merolli. I vår bok finns det endast en amarone under 300 kr på SB som håller samma klass (Selezione Antonio Castagnedi 2008 28002

249:-)

Betyg 4



2006 Ferragu
Vi befinner oss i de östra delarna av Valpolicella i Sorcé di Sopra någon mil norr om Illasi.
Gården består av 8 ha vinodlingar och en ha olivodlingar.
Druvmixen är 40% Corvina, 40% Corvinone, 10% Rondinella, 10% Oseleta som vuxit på 55 år gamla stockar på en höjd av 240 m över havet.
Den årliga produktionen ligger på ca 2 500 flaskor.
Druvorna torkas ca 70 dagar. Vinet har legat runt tre år på amerikanska ekfat och ytterligare ett år på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Vi möts av en kraftfull och distinkt doft. Här går det inte att ta fel. En Power-Amarone fylld av söta, mörka körsbär, fikon, massiva russintoner, en hel del ek och lakrits. Det är en tung och intensiv doft. Doften är tilltalande och det går att sniffa på den i omgångar. Härligt!!
Smaken har en oerhörd kraft. Här möts vi av en mängd olika smaker. Mörka körsbär, fikon, russin, lite örter, lakrits, syltade mörka bär, plommon, en del ek.... Ja till slut blir det för mycket. Kraftfullt och maffigt på bekostnad av elegans.
Eftersmaken är en lång utdragen process, där den söta mörka frukten får sällskap av såväl vanilj som russin, torkad frukt och varar i evigheter.
Det finns en hel del portvinsliknande inslag. Alkoholen är hela 17 % och visst känns detta dvs den är inte helt integrerad i frukten. Syran är någorlunda pigg vilket gör att vinet ändå håller sig någorlunda piggt utan att bli alltför syltigt.
Vi har druckit många amaroneviner de sista 7-8 åren, men aldrig något i den här stilen. Detta är helt enkelt ett kraftmonster. Svårt eller snarare omöjligt att kombinera till mat. På egen hand eller i sällskap med en bit vällagrad parmesan funkar det för den som vill ha allt inklusive kraft.
Vi tycker själva att det är för mycket av de mesta och vill ha mer elegans än vad Ferragu erbjuder. Dock ett fascinerande vin och vi är en ny erfarenhet rikare.
Brodern har fått tag på detta genom en bekant som varit på rundresa i Valpolicella.
Priset han fick betala var 800 kr.

Betyg 4

Castello di Brolio

I lördags firade vi broderns sambo, deras två barn och min hustru. Den gemensamma ålden blev 175 år.
Jag tillbringade dagen på Åbytravet med Åbys Stora Pris och gick inte helt lottlös från travbanan.
Brodern med familj stod för maten och tre av vinerna. Vårt bidrag fick bli två viner.

Vi började kvällen med lite champagne, som också fick följa oss till förrätten (Kalixlöjrom i en trevlig röra). Det blev en Gosset Grand Rosé.

 Vi drack en flaska i juni och den här var lika enastående bra, trots att lördagens flaska legat endast ett år i vår källare. Våra noteringar från förra gången gäller fortfarande och dessa kan du läsa här.

Varmrätten bestod av renytterfilé, kantarellsås och ett mos på lite potatis och massor av palsternacka.

 

Innan varmrätten provade vi fyra helt olika viner. Pegasus Bay 2008 skrev jag om igår. Vi hade också två olika amaroneviner. Dessa kommer i en särskild bloggpost om någon dag.

Det fjärde vinet var en Chianti som brodern smygit in. Det visade sig vara samma vin som hustrun och jag druckit  på fredagskvällen.

2004 Castello di Brolio
Producent är Barone Ricasoli. Brolio ligger i hjärtat av Toscana och Chianti i området runt Siena.
På 1100-talet fick familjen Ricasoli Castello di Brolio som gåva av den självstyrande staden Florens. Egendomen omfattar 1 200 hektar, varav 240 hektar är planterade med vin. Vinmakare är Carlo Ferrini.
Druvblandningen är 80% Sangiovese, 10% Merlot och 10% Cabernet Sauvignon.
Vinet har legat ett och ett halvt år på ekfat av varierande storlekar



Vi provade det här vinet för ett år sedan och gillade vad vi drack. Vinet håller ställningarna väldigt väl och inte så mycket har hänt under det här året.

Vinet har fått en timme i karaff innan vi häller upp i glasen. Vi möts av en doft som har röda bär och mörka plommon som främsta attribut. Lite mineraler och örter lokaliserar vi också. Slutligen finns där lite nyanser av fat i form av vanilj, kaffe och choklad. Ingen stor och pampig doft utan lite mer servil, men ändå tydlig.
Smaken har tydlig karaktär av mörka körsbär, plommon och örter. Trots sina åtta år finns det en friskhet i vinet som vi tillskriver den pigga syran. Gott om tanniner finns det, men de är mjuka och finstämda. Möjligen lite mer avrundade än i förra årets flaska. Eftersmaken är tämligen lång och där kommer det fram lite mörk choklad, lite toner av kaffe och vanilj.
Det här är ett förbaskat bra matvin.

 

 

Kvällens flaska har bodern köpt och den är signerad av baronen själv. 

Priset när det begav sig var 289 kr. Det finns på SB för 329 kr, men nu är det årgång 2008.

 

Betyg 4



2008 Pegasus Bay Pinot Noir

Det här vinet uppmärksammade Niklas J och Winepunk oss på under 2010. Vi handlade ett par flaskor av årgången 2007 och vad vi tyckte om den kan du läsa här.

I somras upptäckte vi att det fanns en ny årgång, 2008, tillgänglig på SB, dock bara för skåningar. Det blev åter dags att använda sig av sonen i Ängelholm, dit jag ville att min beställning skulle levereras.

2008 Pegasus Bay Pinot Noir.
Vi befinner oss i Waipara Valley. Vi är på den nordliga delen av Sydön ca 30 min bilkörning från Christchurch. På sin hemsida skriver dom så här: Pegasus Bay is an accredited member of the NZWG sustainable viticulture program and are firm believers of using natural methods to combat pests and diseases rather than the application of unnecessary pesticides and herbicides.

Vi möts av en trevlig och typisk pinotdoft. Vi känner dofterna av smultron, körsbär, en ört och pepparkombo. Runt allt ihop snurrar en jordig karaktär. Doften är inte riktigt lika omfamnande som 07:ans, om vi minns rätt. Detta sagt så kan vi ändå konstatera att det är en doft som vi dels gillar och dels får det att vattnas i gommen.
Det tar lite tid för vinet att öppna sig, men fullt ut gör det inte så den här kvällen. Trots detta är smakerna mycket tilltalande, så vi bestämmer omedelbart att vi måste göra en extra beställning och stoppa dessa i källaren ett par år. Brodern från Västerbottens kustland (som är på besök) vill haka på, när möjligheten nu gives tack vare vår son i Ängelholm. Hur var det då med smakerna?
Jo, trots att vinet är lite tillknäppt kan vi ändå lokalisera ett antal hänförande smaker. Den röda bär kombon smultron/ körsbär/ hallon/ jordgubbar är det första vi noterar. Örterna och den lite peppriga tonen slår strax därpå till på ett elegant sätt. Det här är gott!! Syran är tydlig och ger vinet en friskhet. Tanninerna finns där finkorniga, inte helt avslipade men ändå mjuka. Balansen mellan frukten, syran och tanninerna är nästintill komplett. Eftersmaken är lång och här tränger sig nya smaktoner fram: choklad, lakrits, rosor och en del ek. Eken stör oss inte det minsta utan den ger vinet snarare en ny dimension. De röda bären finns i eftersmaken på ett övervakande sätt, så att inga av de andra smakerna får chansen att dominera. Detta är hur läckert som helst.
Trots alla dessa positiva intryck så är jag övertygad att det här blir ännu bättre med något år i källaren.

Vinet kostar 329 kr. Mycket pengar, men du får något enastående gott och därmed är det värt varenda krona och lite mer för oss.

Betyg 5-

Amarone och vinerna från Valpolicella av Thomas Ilkjaer

Jag har under de senaste veckorna läst "Amarone och vinerna från Valpolicella".
Den här boken kom ut för något år sedan i Danmark. Nu har den kommit i svensk översättning (Lena Ilkjaer). Förlaget är Lind&CO. Jag köpte mitt exemplar på Bokus för 138 kr.

Det blev några timmars trevlig läsning. Boken är verkligen grundläggande och skriven på ett lättläst och intressant sätt.
Det hela börjar som sig bör med en historisk utblick: från Recioto till Amarone.
Det följer sedan en genomgång av det geografiska läget, klimatförhållandet och de olika förutsättningar som jordmånen ger.
Valpolicellas indelning i olika delområden med kartor och var de mest kända producenterna håller till tror jag många kommer att uppskatta, särskilt de som tänkt bila runt i området.

Corvina

Lite matnyttigt om valpolicellas druvor finns med i boken. Bilderna i boken är inte direkt flashiga, men däremot kompletterar dom texten på ett förtjänstfullt sätt.

Tonvikten i boken ligger så klart på amarone. Allt från odlandet, skördandet, torkningen och slutligen själva amroneframställningen. Olika amaronestilar behandlas på ett översiktligt sätt. Här saknar jag konkreta exempel. Det finns också en kortfattad, kanske för alltför kortfattad, genomgång av årgångarna på 2000-talet.
Vi hittar också en översikt om de övriga Valpolicellavinerna: recioto, ripasso och valpolicella.

Kapitlet om amarone och mat tycker jag är intressant och tar lite död på myten att amarone bara kan drickas med en bit parmesan som tilltugg.

Bokens sista hundra sidor är en genomgång av olika producenter. 53 st i Classicoområdet och dryga 20 utanför Valpolicella Classico. Naturligtvis är det många små producenter som inte kommit med. En del är mer utförligt beskrivna än andra, men allt är gjort på ett personligt sätt. Till varje producent finns en internetadress så den vetgirige kan forska vidare.

Min uppfattning är att den här boken har något att ge alla amaroneälskare, såväl nyförälskade som de som haft en långvarig relation till detta gudomliga vin. 138 kr för den här boken måste betraktas som ett fynd.


Lite längre fram i höst så kommer Henrik Ungerth med sin nya bok "Amarone-Mina Favoriter".
I väntan på den så läser jag boken "Vinet och miljön. Ekologiskt, biodynamiskt och naturligt" av Britt och Per Karlsson.
Jag återkommer senare i höst med mina tankar som den boken väcker.

Skördearbete och "Clos des Soutyères" Les Verrières 2006

Förra helgen bjöd på riktigt bra sommarväder. Vi ägnade helgdagarna åt att klippa gräs och skörda i grönsakslandet. Vi tog upp bl a kålrötter och sommarmorötter.

På lördagskvällen tog vi fram lite rester ur frysen (lammskivor) och fixade till lite potatisklyftor.
Det blev en sydfransos att skölja ner maten med.

"Clos des Soutyères"  2006, Les Verrières
Les Verrières de Montagnac är en egendom strax utanför Montpellier i södra Frankrike. Vinet är gjort på 70% syrah, 20% Grenache och 10% Carignan från vinrankor med en medelålder på 40 år.
Det har gått 18 månader sedan vi senast drack en flaska. Vad vi tyckte då kan du läsa här.

Doften är som vi minns den. Stor och kraftfull. Packad av frukt och bär. Ordentligt spetsad med sydfranska örter och en hel del toner av fat. Ett stänk av blod och järn noterar vi också. En mycket trevlig inledning med andra ord.
Smaken går i samma riktning som dofterna. Solmogna björnbär, lite svartavinbär och en hel del örter. Fortfarande är syran frisk, men vinet känns mjukare och mer inställsamt än vad jag minns det.
Visst, lite tanniner hittar vi, men de är sammetslena. Eftersmaken är fortfarande lång och där tar kryddorna mer plats på bekostnad av frukten. I svansen tillstöter mörk choklad, vanilj och lakrits.

Jag tycker att det hänt en del på det här året. Vinet känns betydligt mer moget. Tanninerna har blivit mjuka och lena och har inte samma bett som förra året. Allt är fortfarande välbalanserat, men jag undrar om vinet inte är bra nära sin topp just nu. Gott så det förslår i alla fall!
För vår del finns det ingen anledning att spara de återstående flaskorna någon längre tid. Dom kommer att gå åt i vinter.

Betyg 4+













Köpt på SB för 149 kr i augusti 2010.