Tre restauranger i Valpolicella: Groto de Corgnan, Enoteca Valpolicella och Locanda dal Nane

Vi gjorde ett flertal restaurangbesök under vår resa i Valpolicella. De vi gillade i Verona har vi skrivit om här.
Nu till tre restauranger som vi verkligen gillade och som vi också kan rekommendera. Vi börjar med den enklaste.
Locanda dal Nane

En enkel restaurang, men med mycket god mat.
Du hittar den alldeles i närheten av kyrkan i byn San Pietro in Cariano. Ett stenkast från Amaroneproducenten Brunelli.
Vi var fyra personer och vår servitör förstod att vi dividerade om vilka rätter vi skulle äta och då föreslog hon, på riktigt hygglig engelska, att vi skulle ta två varianter. En risotto (zucchini och tomater) och en tagliatelle på svamp och skinka. Riktigt förbaskat gott. Det är den här typen av luncher vi så innerligt uppskattar.

Du som vill hitta lite mer klickar in på deras hemsida.


2013 Valpolicella Classico, Speri

En av topp tre Valpolicella Classico under den här veckan. Vi har tidigare druckit av deras Superiore, Ripasso och Amarone till stor belåtenhet.
Det är bara att klicka på nedanstående länkar så hittar du våra omdöme.
Superiore, Ripasso och Amarone.
Vi vet därför att Speri är en kvalitetsproducent, vilket gör oss nyfikna på hur deras basvalpolicella kan smaka.
Druvmixen är 60% Corvina, 30% Rondinella och 10% Molinara.
Här har endast använts stål- och cementtankar.

Vi får ett ungt, piggt och lättillgängligt vin i våra glas. Hyggligt slankt och med en viss stramhet. Ljusa körsbär, jordgubbar och med en syra som är charmfull och signalerar aningens lingon. Lägg därtill en lätt kryddighet. Ett alldeles utmärkt lunchvin.

Betyg 3+







Groto de Corgnan
I vårt tycke är detta en av de absolut bästa restaurangerna i hela Valpolicella. Vi var där för två år sedan och var helt saliga. Kan dom leva upp till våra höga förväntningar?

Vi tog ett glas av detta direkt vid ankomsten och fick ytterligare ett till vår första rätt.
2013 San Vincenzo, Anselmi
Vingården är belägen runt byn Monteforte d´Alpone i Soave området. Det görs runt 650 000 flaskor varje år, merparten är just San Vincenzo. Det görs också två vingårdsbetecknade Soave, ett sött vin samt ett rött på Cabernet Sauvignon.

Det här vinet är gjort på 70% Garganega och lika delar Chardonnay och Sauvignon Blanc. Vinet har fått sex månader stålfat och tre månader på flaska innan det går ut på marknaden.
Det doftar av gröna äpplen, lite citrus och honungsmelon. Det finns också en lätt mineralaktig ton.
Smaken är frisk och ungdomlig, nästan lite krispig. Precis som i doften finns här tydliga inslag av gröna äpplen och citrus som tillsamman med aningens päron, ananas och melon gör det här väldigt drickvänligt. Hygglig eftersmak med lite nötter, mineraler, lätt inslag av kryddor och blodgrape.
Betyg 3+

Stekt ägg
och hyvlad tryffel.
Lite originellt, men riktigt gott

Kvällens andra rätt.

Lardo, salami mm

Vi fick nu en Valpolicella Classico från Villa Monteleone. 

Årgång 2012.

En basvalpolicella som tillhör våra favoriter bland dessa lite enklare viner från Valpolicella.

Friskheten, den lite svalare och slankare stilen tillsamman med körsbärsfrukten gör detta till ett vin för de lite enklare pastarätterna eller den ljumma sommarkvällen.

Betyg 3+

Hyvlad parmesan på en bädd av jordgubbar och carpaccio.
Läckert!

Hemmagjord tagliatelle med rökt ankbröst. Gott!

2010 il Vegro Ripasso, Bigaldara

En bra ripasso från en bra Amaroneproducent. Brigaldara har sin verksamhet några km öster om San Pietro in Cariano.
Tre fantastiska amaroneviner gör dom. För vår del blir det här premiär för deras ripasso.
Vinet är gjort på 40% Corvina, 30% Corvinone, 20% Rondinella samt 10% övriga tillåtna druvor. Vinet har fått ligga på ståltankar till en början, för att sedan få en tid på 25 hl fat av slovonsk ek.

Vi känner de typiska körsbären, lite röda bär, aningens örter och ett uns vanilj. En rätt så frisk framtoning. I eftersmaken kommer den torkade frukten fram som visar att det här är en ripasso.

Betyg 4-

En alldeles underbar tortellini fylld med nässlor. Många svenskar besöker det här stället, så vid presentationen så meddelas det (på hygglig svenska) att nässlorna har Giorgio varit ute och plockat själv.

Ett ljuvligt tillagat ankbröst!
Tillbehör i form av lök och lite stänk av sötare inslag i såsen.

2009 Amarone, Rubinelli Vajol
Till ankbröstet får vi en amarone från det goda året 2009. En producent vi aldrig hört talas om, men den här amaronen imponerar på oss. Vi får googla oss till lite mer kunskap:
Även det här en producent som håller till i utkanten av San Pietro in Cariano. Egendomen är på 12 ha. Odlingarna består av de fem klassiska druvorna: Corvina, Corvinone, Rondinella, Molinara och Oseleta., vilka alla ingår i deras viner.
Dom producerar fem varianter av Valpolicella vin, de fem klassiska: Amarone, Ripasso, Superiore, Classico och Recioto. Alla deras flaskor numreras.

Amaronevinet består av 40% Corvina, 40% Corvinone, 10% Rondinella och 5% vardera Molinara och Oseleta. Druvorna har fått torka i fyra månader. 18 månader på 30 hl ekfat.

Inte fullt lika mörk i doften och smaken som många andra amarone. Röda bär (ganska fullmogna), örter och lakrits. I eftersmaken tillkommer aningens peppar och spår av torkad frukt.
Smaken andas sommarvärme. Bra syra och avrundade tanniner.

Den här vill vi prova lite mer ordentligt.

Betyg 4

Vi avslutade med ytterligare två rätter: lite ost (Monte Veronese), som satt som en smäck till amaronen samt en underbar glassdessert.
Vi tog farväl av mästerkocken Giorgio Soave och hans servitör/sommelier.

Vi kan konstatera att våra högt ställda förväntningar infriades.
Maten ser så enkel ut, men Giorgio plockar fram fantastiska smaker ur den. Vi vet också att han lägger stor möda på att få råvaror av högsta kvalitet.
Groto är ett ställe som du måste besöka om du är i närheten. Det är en upplevelse!!


Enoteca della Valpolicella

Vår sista dag i Valpolicella. Vi har ett alldeles strålande sommarväder. V fyller år och vi beslutar oss för att ta en långpromenad från Villa Monteleone till Fumane för att äta lunch där.
Den gamla landsvägen slingrar sig fram med utsikt över dalen som leder fram till Fumane. Den här vägen är väldigt lite trafikerad. Vinodling på vinodling följer oss hela vägen.

Vi äter lunch på Enotecat. En alldeles strålande lunch.

Zucchiniblommor fyllda med ricotta och en sås på zucchini.
Läckert! Gott! Vilken starter!

Tortellini fyllda med ricotta och tryffel och täckta med parmesan och tryffel. Ruggigt gott!! Resans bästa pasta.
Vi ställer oss upp och gör vågen. Bättre än så här kan det inte bli.

Så här ska en slipsten dras. Vi måste naturligtvis framföra våra komplimanger till mannen bakom maten.

2009 Le Sassine, Le Ragose
Le Ragose är en producent som jag har hyllat i ett flertal olika inlägg:
Valpolicella Classico, Le Sassine årgång 2007 och deras  Amarone.
Vi köper våra viner från Le Ragose från den dansk-italienske vinhandlaren Carlo Merolli.

En fin doft av mörka körsbär, lite svartavinbär och örter. We like!
Smaken är härligt frisk. Här är en ripasso som står på egna ben utan att ta rygg på amarone. Lite lättare i stilen, något slankare, men ändå med bra tryck i frukten. Småpigg syra och behagfulla tanniner.
Lika bra som vi minns den från tidigare gånger.

Betyg 4

Vi avslutar med en lite annorlunda Tiramisu. Oj så gott!

Det känns bra att efter den här måltiden få ta en promenad på knappa timma.!

Rosato Langhe DOC

Jag fick för dryga månaden sedan lite varuprover från den Göteborgs baserade importören  Smaken av Piemonte. Jag testade omgående två av vinerna ur deras portfölj, dels deras Spumante som jag gillade och ännu bättre var det vita vinet Nymphae  Monferrato Bianco av årgång 2011.

Det har nu blivit dags att testa deras rosévin.

2012 Rosato Langhe DOC.

Producent är Azienda Agricola Filippo Broccardo. Vingården ligger  någon mil nordväst om Montforte d´Alba.

Vinet är gjort på lika delar Barbera och Nebbiolo.

Vi möts av en doft som kanske inte är så stor, men den är ändå tydlig. En frisk och ungdomlig doft med lite hallon och ljusa körsbär som främsta markörer. I bakgrunden känns lite blommor och en lätt kryddighet.

Smaken är torr, frisk och ungdomlig. Hallon, ljusa körsbär, precis som i doften, kan vi omedelbart lokalisera, men även lite jordgubbar. En lätt örtighet parad med steniga mineraler ger vinet en ökad komplexitet. Syran är stor och detta utan att på något sätt bli påfrestande. I eftersmaken hittar vi lite blodgrape som lämnar den där lilla bitterheten, som vi uppskattar i sommarens viner.
Vi provade vinet under två dagar. Lät det stå med korken på i kylskåpet under natten. Precis lika bra dag två som första dagen.

Vi gillar verkligen det här rosévinet. Vi är inga stora rosédrickare, men det här tillhör de bättre vi smakat.
Ett mycket användbart Rosatovin. Första dagen drack vi det till en greksallad och det var mitt i prick. Senare på kvällen, efter en riktigt varm sommardag, var Rosaton riktigt törstsläckande.
Dag två fick det göra sällskap till stekta grönsaker med skinka och det funkade alldeles utmärkt.
Jag dricker gärna det här till skaldjur eller välkryddade fiskrätter, men det vete tusan om jag inte helst dricker det på egen hand som aperitif eller bara som något svalkande.

Betyg 3+

Priset är 129 kr och det säljs endast i sexpack till utvalda butiker i Skåne, Stockholms län och Västra Götaland.

Riva del Garda och Rovereto

Under vår  vistelse i Valpolicella, så gör vi en avstickare till norra Gardasjön. Vi ger oss av från Villa Monteleone tidigt på morgonen. Vårt första stopp blir i Torri del Benaco En liten stad på den östra sidan, där vi stannar till och tar en fika. Trevlig men också väldigt turistig.
Vi har ett fantastiskt härligt sommarväder och fortsätter norrut till en liten  turistort som heter Val di Sogno.
Vi äter en pastalunch. Gott, som så ofta i Italien, men samtidigt inget extra ordinärt. Det vimlar av liknande ställen. Vi dricker en Bardolino.

2013 Bardolino Classico, Villa San Zeno
Bardolino är området utefter Gardasjöns sydöstra strand. Egentligen blir det området mellan Gardasjön och Valpolicella. De blå druvor som odlas här är de samma som i Valpolicella.
Vi har till dagens lunch valt ett enkelt vin, som i många stycken kan jämföras med "basvalpolicellan".
De druvor som använts är Corvina Veronese, Rondinella samt Molinara.

Ett enkelt lättdrucket vin. Vi känner hel del körsbär, lite kryddor och aningens vanilj.
En liten lätt stramhet kan vi också notera. Inte alls så tokigt. Precis vad vi är ute efter en varm sommardag till vår pasta.
Betyg 3

Vi fortsätter mot mot norr, mot Riva del Garda. Vi har begskedjan Monte Baldo strax öster om oss.

Riva del Garda är en vacker liten stad vid Gardasjöns norra strand. De bakomliggande bergen skapar spännande vindförhållanden och därmed är platsen välkänd för vindsurfare.
Vårt hotell ligger alldeles vi hamnen och utsikten är klart godkänd.
Vi vandrar runt i gränderna. Inhandlar lite Prosecco till Italiens ödesmatch mot Uruguay.

Fotbollen kan vi lämna därhän och konstaterar bara att det inte är lätt att besegra Varulvar.
En riktigt hygglig Prosecco. Producerad av familjen Carpené Malvolti, vars egendomar ligger i Conegliano ca fyra mil norr om Venedig.
Smaken domineras av gröna äpplen med en fräsch syra, Lite citrus kan vi också spåra. Hyggligt lång eftersmak med fina mineraler, som andas aningens sötma. Missförstå mig inte. Det är en torr Prosecco.

Betyg 4-

2008 Teroldego, Letrari
Producenten har ett eget vineri som startades 1976. Familjen har haft vinodlingar sedan mitten på 1600-talet.  I Vallagarinadalen förfogar man över 22 ha vinodlingar runt Borghetto all'Adige och Rovereto.
Det är deras Teroldego som får göra sällskap till vår köttbit. Maten är helt OK, men inte något som gör att vi lagt restaurangens namn på minnet. Vinet däremot är riktigt trevligt.
Färgen påminner om den hos övermogna granatäpplen.
Ett frisk och samtidigt fruktigt vin. Det är den mörka frukten som dominerar. Här finns lite örter, en trevlig mineralkänsla och i bakgrunden ett floralt inslag. Aktiva tanniner som biter lite lagom behagligt i gommen. Ett bra matvin!
Betyg 4-



På natten drar världens åskväder in. Regnet vräker ner. Månne är gudarna vreda över Italiens insats i fotbolls VM?
Hotellet Grand Hotel Riva har en alldeles eminent frukost. Vi kan verkligen rekommendera det här boendet.

Vi hade tänkt oss att vandra runt några timmar i den småtrevliga staden Riva del Garda, men vi ändrar oss och bilar mot Rovereto.

I vintras när jag googlade om Eugenio Rosi (en av de bättre Cabernet Franc jag smakat) dök den här staden upp och att här fanns ett "Museo d`Arte Modern". Vi hade väl inte så stora förväntningar, men oj vad vi gillade staden och de utställningar vi fick se.

Här visade utsällningen "Lost in Landscape". Mycket intressant.

När vi kommer ut ur muséet har solen åter tagit kommandot. Vi hade även löst inträde till en permanent utsällning av Depero i den nyligen renoverade byggnaden The Casa d'Arte Futurista Depero. Vi har en promenad på 10 minuter dit. I vår entrébiljett ingår även fri kaffesmakning på en av stadens caféer samt en chokladprovning i en delikatessaffär. Dom vet hur dom ska få oss turister att vandra runt i staden. 

Men först lunch!
En utomordentligt trevlig Osteria med rustik italiensk mat och vilket utbud av viner!

Ett trevligt utbud av viner på glas gör att vi i all hast ordnar till en liten vinprovning på druvorna:
-Marzemino
-Teroldego
-Lagrein

Marzeminon är förslag från vår  servitör. Ett ungt vin från 2013. Producent är Azienda Agricola Salizzoni, några mil norr om Rovereto.
100% Marzemino som legat nio månader på stålfat innan det buteljerats. Smaken av körsbär och krossade körsbärskärnor är klart trevlig. En del örter och järnsmak av rått kött. Lite lätta blommor i bakgrunden. Tanninerna biter men är väluppfostrade. Vi dricker gärna det här fler gånger.
Betyg 3+

Lagrein är en druva vi har mycket liten erfarenhet av. Årgång 2012. Producent är Niedermayr. Nu är vi i Sydtyrolen i byn Girlan. Plommon, körsbär och diverse skogsbär dominerar smaken. Toner av viol kan vi ana oss till. Eftersmaken är lite bitter och bär spår av krossade körsbärskärnor. Lite småbråkiga tanniner, som biter rejält i gommen. Till maten var det här OK, men på egen hand blev det lite för tufft för oss.
Betyg 3-

Teroldego Rotaliano 2012 från Zeni. En ung Teroldego. Lite för ung enligt oss. Smaken vill inte riktigt släppa till. Vi kan till sluta känna lite björnbär och hallon. Något mineralaktigt finns där också. Ganska stram.
Då var gårdagens Teroldego (se ovan) mer i vår smak.
Betyg 3-

Vad skådar mitt norra öga! Eugenio Rosi. Esegesi som finns glasvis. Naturligtvis blir det ett extra glas. Och som den levererar tom bättre än vad 2008 gjorde här.
Mörka bär, där de svartavinbären är de som märks mest, finmalda örter och lite steniga mineraler. Tanniner som är mjuka och en pigg syra.
Betyg 4

Mina Eugenio Rosi viner är köpta av Cibi e Vini i Köpenhamn.

Är du i trakterna av norra Gardasjön, så missa inte Rovereto.
Och missa framförallt inte utställningen av och om Depero.
Den är verkligen sevärd.


Nu bär det av söderut mot Valpolicella. Vi tog den gamla riksvägen A22 som går nästan parallellt med motorvägen. Den slingrar sig söderut och är inte så trafikerad, men en njutning att åka.

Vingårdsbesök hos Brunelli

Vintankar fick för ett par dagar sedan en förfrågan om vi någon gång i månaden skulle vilja skriva ett inlägg på Amaroneguiden. Vi kände oss så klart hedrade och tackade omgående ja.

Vi har precis blivit klara med texten till vårt besök hos Brunelli i San Pietro in Cariano.
Ett fantastiskt besök. Det är bara att klicka på länken ovan så får du den berättelsen.

Tre dagar i Verona

Vi startade vår resa med tre dagar i Verona.

Vi bodde på ett litet familjehotell mitt i centrala Verona. Trevligt, bra service och riktig familjekänsla.

Alldeles intill hotellet ligger den här restaurangen. Varje besök i Verona resulterar med åtminstone ett besök här. Det har varit så sedan 2006.
Inte minst för den sympatiske ägaren. Dock har priserna gått upp en del.

Tryffelmortadella. En given starter.

Zucchiniblommor fyllda med pasta och ricottaost

En ganska hygglig ripasso från kullarna som omger Valpantena dalen. Det var här som Bertanis första viner kom ifrån.
Det här är gjort enbart på druvorna Corvina och Rondinella.
Vinet har legat i 18 månader på stora fat av Slovonsk ek och även tunnor av körsbärsträd har använts.
Mogna, söta, mörka körsbär, kryddor och kakao hittar vi i smaken. En viss stramhet tyder på aktiva, men snälla tanniner.
Kanske lite utslätat och inte så mycket egen charm. Ett ganska typiskt Ripassovin
Betyg 3+

Producenten är för mig helt ny, men verkar husera runt Marano några mil nordost om Fumane
Här har det använts Corvina, Rondinella, Molinara och en slatt Sangiovese. En helt annorlunda Ripasso med en kraftig doft av svarta vinbär. Ganska komplex smak, lite mjukare framtoning och bra syra. Lite annorlunda. Väl värt att testa igen.
Betyg 3+

På en av de många restaurangerna åt vi en lasagne. Helt OK, men inget värt att lägga på minnet.
Det blev ett glas Valpolicella av det enkla slaget. Inte alls så tokigt. Tanken är att vi under resans gång ska prioritera basvalpolicellan till luncherna.
Vinet är gjort på 25% Corvina, 25% Corvinone, 30% Rondinella, 10% Molinara, 10% Rossignola, Negrara, Dindarella.

Ett ungt vin som är friskt i smaken med körsbär och röda vinbär som fanbärare. Förvisso enkelt men med en viss charm. Jag dricker det här gärna igen till en enkel pasta/pizza lunch.

Betyg 3

I en av gränderna i närheten av Piazza Erbe åt vi en lättare middag före operabesöket. Ingen omfattande vinlista. Vi beställde en superiore och då blev det en Ripasso. Accordinis viner håller vi högt. Vi besökte gården för två år sedan.
Det här är en bra Ripasso, som är gjord på Corvina Veronese 60% , Corvinone 15%, Rondinella 20% och Molinara 5%.

Vinet har legat 18 månader på slovonska ekfat.

Mörka bär, lite örter, aningens torkad frukt och kakao tillsammans med mjuka, men aktiva tanniner gör det här till ett bra vin.

Betyg 4-

Vi hann med ett glas av detta innan operabesöket. Gjort på endast Corvina och Rondinella druvor. Lite kraftfullare men ändå mjukt. Här kan man ana att producenten sneglat på sina amaroneviner och därmed blir vinet utan egen charm. Detta sagt, så smakade det ändå gott. Hygglig friskhet, mjuka tanniner, körsbär, kakao och vanilj dominerar smakintrycken.

Betyg 3+

Vi var med om säsongsöppningen av operor på Arena di Verona.

Verdis Maskeradbalen var ju lite kul för oss svenskar. En ljummen sommarkväll, makalös akustik och magisk stämning.

Vi njöt!!

Sista dagen i Verona! Förmiddagskaffe ovanför Teatro Romano.

Vilka bakverk och utsikten över staden var magnefik.

Lunch blev det på Cappa Café. Vi satt i skuggan på baksidan som vetter mot floden Adige. Inte långt ifrån Ponte Pietra ligger det här stället. Rustik italiensk mat och goda pizzor serveras det.

Vi valde en Valpolicella från det stora kooperativet Cantina di Negrar. 60% Corvina, 20% Corvinone och 20% Rondinella är druvsammansättningen.

Inte alls så tokigt. Enkelt, ungt och smak av lite röda bär, örter och med en uppfriskande syra. Visst finns det en del fjäderlätta tanniner. Det här ska drickas och inte analyseras.

Betyg 3

Vi hade bokat bord på restaurangen som ligger vägg i vägg med vårt hotell. Vi bjöds på ett glas Prosecco i väntan på att vårt bord skulle bli ledigt. Enkelt och svalkande. Torrt så klart. Gott, men kanske inte så charmigt mer mainstream.

Betyg 3

Till kvällens oxkind fick det bli en amarone.

2004 I Saltari Amarone della Valpolicella.

En helt ny bekantskap. Ett resultat av ett samarbete mellan vinerierna Colognola och Sartori, där vinmakaren Franco Bernabei fått fria händer. Druvorna är 60% Corvina, 20% Rondinella, 10% Croatina och 10% Corvinone. Druvorna kommer från vingårdar i Mezzanedalen någon mil nordost om Verona. Ca tre månader torkas druvorna. Vinet har legat dryga två år på ekfat.

Det här är inte alls så tokigt. Här finns de typiska mörka körsbären, en hel del örter/kryddor och torkad frukt (fikon). Ganska piggt och med tanniner som visserligen är mjuka men ändå med ett litet bett.

Lång eftersmak där lite mer mörk frukt, kakao, kaffe och aningens vanilj ger sig tillkänna.

Det här är väl ingen stor amarone. Det är ändå en plusvariant som jag gärna dricker mer av.

Betyg 4

Ett glas Soave från Pieropan är också värd en notering.

Väldigt frisk i smaken med örter, citrus och gröna äpplen som främsta markörer. I eftersmaken lite mineraler, aprikos och melon. Inget stort vin, men uppfriskande och gott. 

Finns på "Bolaget" för 79 kr för 375 ml.

Betyg 3+

Verona, Valpolicella och Villa Monteleone

Inte ett inlägg på nästa två veckor. Det betyder endast en sak. Vintankar är ute och reser och precis så har det varit. Tre dagar i Verona (mer om detta senare) och en veckas boende hos Lucia på Villa Monteleone. En avstickare till Gardasjöns norra strand och en dag i Rovereto. Ja, den som gjort en resa har onekligen en del att berätta. Det kommer därför att bli en serie inlägg om våra upplevelser i huvudsak sett ur ett mat- och vinperspektiv. Kanske inte alltid i kronologisk ordning.

Precis som för två år sedan så hade vi bokat gårdshuset på Villa Monteleone. 800 euros för en vecka. Väldigt prisvärt.
Dryga fem kilometers gångväg till Fumane och alla dess vingårdar. 2,5 km till Brunellis, knappt en halvtimmes promenad till Groto de Corgnan (restaurangen).
Cyklar finns det också att låna.

 Ett helt perfekt boende  för oss dvs hustrun, jag själv och de båda vännerna V och A.
En bottenvåning  med fullt utrustat kök. På plan två huserade hustrun och jag. Stort sovrum, stor toalett och med tvättmaskin. På plan tre bodde V och A och även där stort sovrum och en stor, fin toalett.
Samtliga frukostar och några andra måltider åt vi på hemmaplan.

En mycket trevlig promenadtur mellan fyra vattenbrunnar eller fontäner om man så vill. Turen sträcker sig igenom Alighieris vinfält.

Den underbara trädgården eller snarare parken bakom Lucias Boningshus fastnade visst inte på något kort, men något mer rofyllt kan man knappast tänka sig: koltrastens sång, ekorrarna som leker tafatt, lugnet och harmonin. Detta är ett litet paradis!!

Vi hade bokat in en lunch med tillhörande vinprovning med Lucia. Underbar mat, gott vin och trevligt småprat.
- Lite charkuterier
- Penne med en underbar tomatsås
- Grillad kotlettbit
- Tre sorters ostar
- Mandelkaka eller snarare paj
- Kaffe

Lucias viner håller genomgående en hög klass.
Det enkla Valpolicella Classico "Campo Santa Lena" har sin egna charm i all sin enkelhet. En av de bättre basvalpolicellor vi smakade under resan.

Ripasson "Campo San Vito" årgång 2011 är hysteriskt bra. Inga försök att imitera  amarone. Den lever helt på egna meriter. Ett underbart matvin med körsbär, lite mörka bär och örter i centrum. En viss stramhet finns här som gör att det passar bra till många maträtter. Resans bästa Ripasso!!

Amarone 2008 hade vid det här tillfället en liten tydlig alkoholhetta. Vi drack en flaska som avslutning på hela resan och vi lät den få dryga två timmar på karaff och då kändes alkoholen betydligt mindre. Villa Monteleones Amarone har sedan årgången 2005 varit extremt bra, men 2008:an levererar inte riktigt på samma sätt, även om den inte på något sätt är dålig. Våra förväntningar på VM:s Amarone är oerhört höga.
Här finns en härlig mörkfrukt parad med lite örter, russintoner och mörk choklad. Smålätta, sammetslena tanniner och en syra som skänker friskhet höjer upp vinet.

Villa Monteleone har alltid med sin Recioto Pal Sun haft en speciell plats i Vintankarhjärtat. 2011:an är inget undantag. Sötheten och friskheten gör det här till en av våra absoluta favoriter. Mörka körsbär, russin och kakao gör det det här till en favorit, då det vankas deserter med choklad eller nötter/mandlar som huvudingredienser.