2007 Syrah, Annie Camarda

En amerikansk syrah var det mycket länge sedan vi drack. Den har legat ett par år i källaren, men nu är det dags.
Jag får googla lite för att få fram fakta om producenten, som är Andrew Hill vars verksamhet drogs igång 1989. Geografiskt befinner vi oss i Washington State på den amerikanska västkusten. Andrew Hill är involverade i fyra vingårdar i Columbia Valley: Champoux Vineyard, Ciel Du Cheval, Discovery Vineyard och Two Blondes.
Under 2000-talet verkar det som om dom endast gjorde Annie Camarda Syrah 2002, 2003 och 2007.

Vinet är gjort på Syrah till 100%. Druvorna kommer från vingårdarna Champoux och Ciel du Cheval. Vinet har legat ca ett år på nya franska Gamba ekfat och sedan ytterligare drygt ett åt på flaska.

Färgen är riktigt mörkröd med mörkvioletta stråk ut mot glaskanten.

I doften hittar vi en hel del kryddor bla svartpeppar. Fin mörk solvarm frukt bl a björnbär och mogna blåa plommon.
Ett lätt inslag av violer, rått kött och rökta charkuterier. På det hela taget en trevlig och välkomnande doft.

I gommen återkommer många av doftintrycken. Det råder en fin balans mellan frukten och kryddorna liksom mellan pepprigheten och de rökta köttet. Tanniner som biter, men på det där behagliga sättet som ett riktigt matvin gör.
I avslutet ger sig också violpastillen tillkänna och detta i sällskap med mörk choklad och aningens lakrits.

Allt detta låter ju jättebra. Visst var vinet gott. Visst funkade det perfekt till vår köttgryta, men jag tänder ändå inte på alla cylindrarna.
Jag har svårt att sätta fingrarna på vad det är som gör mig lite återhållsam.
Just nu finns vinet inte inne på "Bolaget". Om jag köper det igen? Vet faktiskt inte. Kanske/kanske inte. Den här flaskan kostade 299 kr 2011, då jag köpte den på "Bolaget".

Betyg 4-

2008 Pinot Noir Pegasus Bay.

Jag skrev för en vecka sedan ett inlägg om Pegasus Bay Pinot Noir 2007. Besvikelsen var stor. Jag var därför tvungen att i fredagskväll dra korken ur en 08:a för att kontrollera statusen.

Jag kan omgående konstatera att det här är något helt annat. Ganska likt det som en gång gjorde att jag var så förtjust i det här vinet. Vi drar en lättnadens suck, då vi har  ytterligare några 08:or i källaren.

Vi sniffar lite försiktigt och nås av en härlig doft av Pinot-frukt. Här finns smultron, körsbär och hallon. En typisk krydd- och örtblandning är också ett signum. I bakgrunden lite regnvåt jord. Friskt och elegant.

I munnen är det en fruktkompott av röda bär, som har en lätt syrlighet och därmed en friskhet som vi uppskattar. Lite kryddor, där svartpeppar är det första vi noterar. Snälla och mjuka tanniner, men dom finns där och gör sitt jobb.
Eftersmaken är hyggligt lång med kakao, lakrits och en lätt blommighet. I avslutet noterar vi en sirlig, försiktig ton av ek. Den är mindre påtaglig nu än då vi drack det här för ett par år sedan.

Ett helt annat vin än den 07:a vi skrev om i förra veckan.
Jag läser mina gamla bloggnoteringar om hur hänförd jag varit tidigare. Riktigt där är jag inte nu. Visst, det här är strålande gott. Jag köper det här gärna igen, men jag noterar att årgång 2009, som nu finns i beställningssortimentet, kostar 389 kr dvs 60 kr mer än 2008:an. Precis som då levereras vinet endast till utvalda Systembolag i Skåne och Blekinge.

Betyg 4+

Schlager. En Prosecco

I dessa Mello-tider, så erbjöds jag ett varuprov. En Prosecco. Jag tillhör dom som mer än gärna dricker ett glas prosecco. I sina bästa stunder är detta ett höjdarvin, men jag har också smakat snälla, lättdruckna och ganska intetsägande varianter. Det här erbjudandet kom via PR-byrån Pretto PR. Namnet och flaskans utseende fick mig att tänka till en andra gång. Jag blir alltid lite fundersam när intrycket blir att man försöker sälja en produkt via namn och förpackning istället för med innehållet. Kanske är jag allt för konspiratorisk, men jag tackade ja till slut.

I helgen hade vi några grannar på middag. TV:n fick stå på i bakgrunden, så att grannbarnen kunde springa in och se något av bidragen som de var intresserade av. Vi började kvällen med att dricka ett glas av Schlager.

Producent är Spumantizzato da Vinicola Serena. Vi befinner oss någon mil norr om Conegliano, där familjen Serena producerat vin sedan 1881. Jag har gjort några hastiga sökningar på nätet och får intrycket av att här har vi med en stor producent som tillverkar en uppsjö av viner under olika varumärken. Jag har också sökt på "nätet" efter lite uppgifter om just det här vinet. Det finns lite spridda kommentarer från svenska mat- och vintidningar. En sökning hos winesearcher visar endast en butik som säljer den här proseccon. Just det, Systembolaget.
Vinet lanserades vad jag förstår första gången 2014 inför de svenska uttagningarna. I år sker en relansering inför "Mellot"
Nu återgår vi till vinet och vad vi tyckte om det.

Druvan är så klart Glera.

En trevlig ljusgul färg med massor av små bubblor som söker sig upp mot ytan kan vi notera precis efter att vi fyllt upp våra glas.

Doften är försiktig. Frisk med tydliga toner av gröna äpplen och citrus.

Smaken är torr och frisk, utan att på något vis bli knastertorr. Precis som i doften är det dom gröna äpplena och citrusen vi påminns om, men här finns också en tydlig päronsmak.Ganska kort i eftersmaken.
Enkelt och lättklunkat.

Alla gästerna tyckte att det här var väl helt OK t o m ganska gott.
Visst, det är lättdrucket och funkar bra som välkomst dryck. För min personliga del tycker jag att det är lite mainstream. Här finns inget som sticker ut och någon riktig egen charm finns det inte.
Jag har smakat många sämre varianter av Cava eller Prosecco. Det här är fullt drickbart t o m hyggligt. Jag dricker det gärna igen, men det är heller inget jag åker iväg och fyller på källaren med inför sommaren.

Betyg 3-

På "Bolaget" är priset 87 kr och det finns i beställningssortimentet.

Äntligen Champions League! Äntligen Amarone!

Champions League i fotboll har dragit igång med kvartsfinalerna. Du som följer den här bloggen vet att då konsumerar Vintankar Amarone. En flaska räcker precis till två personer under de två dagarna (tisdag/onsdag) som matcherna spelas.

Den här veckan blev det en amarone som vi tidigare inte druckit. Skrivaren av dessa rader fick den som tack för hjälpen, då jag bistått Carro med lite handledning i debet och kredits underbara värld.

2006 Amarone della Valpolicella, Bertani.
Bertani är en av Valpolicellas klassiska vinproducenter. 1857 grundade bröderna Giovanni Battista och Gaetano Bertani firman i Quinto di Valpantena och tre år senare byggdes källaren i Grezzana, där firmans huvudkontor fortfarande ligger. Vi befinner oss geografiskt mittemellan det klassiska väst och det trendiga öst i Valpolicella. Företaget var länge helt familjeägt, men idag har läkemedelsföretet Angelini genom sin vindel Tenimenti aktiemajoriteten, men delar av familjen Bertani äger fortfarande en mindre del.
I mitten på 1950-talet förvärvade Bertani Villa Novare i Negrar. Strax därefter drog dom igång produktionen av Amarone. Det betyder att dom tillsammans med Masi och Bolla är bland de äldsta producenterna av Amarone.
Idag förfogar dom över vingårdar i Soave, vid Gardasjön, runt Villa Novare i Negrar samt de ursprungliga i Valpantena. Den årliga produktionen ligger runt 2 milj flaskor

Idag gör man två amaronevarianter. Villa Arvedi är ett lite billigare amaronevin, där druvorna (Corvina och Rondinella) kommer från Valpantena-dalen. Vinet får ligga runt 30 månader på fat av slavonsk ek. Jag har aldrig testat detta vin.
Den andra amaronen är deras klassiska :

2006 Amarone della Valpolicella Classico, Bertani.

Det här är deras mest prestigefyllda vin.
Druvorna som använts är Corvina Veronese och Rondinella, som växt på vingården runt det pampiga huset Villa Novare i Negrardalen dvs i Classico-området.
Druvorna får torka i ca 120 dagar. Macerations- och jäsningsprocessen äger rum under 50 dagar, där den successivt ökar från 4/5 grader upp till 18 grader. Vinet får sedan hela sex år på stora fat av slavonsk ek och slutligen ett år på flaska innan det är moget för marknaden.
I Thomas Ilkjaers utmärkta bok "Amarone och vinerna från Valpolicella" skriver han att årgång 1990 fick nio på fat, 1981:an tio år och årgång 1967 buteljerades 1985!

Resultatet är en lite annorlunda amarone. Här finns en stramhet och i viss mån strävhet som jag aldrig noterat i någon annan amarone. Klassisk i den bemärkelsen att så här har man i stort sett gjort sedan första årgången i slutet på 1950-talet. Ryktet säger att i vinkällaren i Grezzana ska det finnas flaskor kvar sedan den allra första årgången.

Vi hällde, den första kvällen, upp två glas, som fick stå och lufta till sig i dryga två timmar

Färgen har en mörkröd granatäpple liknande ton med en ljusare tegelkant ut mot glaset.

Doften har tydliga amaronedrag utan att bli övertydlig eller bombastisk. Här finns mörka körsbär, tranbär, blå plommon och hyggligt med kryddor bl a svartpeppar. I bakgrunden kan vi ana oss till kakao, läder och tobak.

Smaken har som jag skrev tidigare en lite stramare karaktär än vad man vanligtvis stöter på hos ett amaronevin. Detta gör vinet användbart till diverse rätter främst vilt. 2006:an ger ett ungt intryck och växer hela kvällen, vilket indikerar att det behövs en ordentlig luftning. Mycket riktigt är vinet dag två också mer omfamnande och utlevande med tydlig amaronekaraktär.
De söta mörka körsbären finns som alltid i förarsätet. Visst finns här torkad frukt, blåa plommon och lite andra mörka bär, men dessa antyds bara och därmed är de inte alls lika påtagliga som hos många andra amaroneviner. Syran gör vinet småpiggt med en bra friskhet. Tanninerna är mer närvarande och tar för sig lite mer, dock är de hyfsat avrundade. Det är ju för jösse namn ett amaronevin. Eftersmaken är lång på typiskt amaronevis. Här finns mörk choklad, lite espressonyanser, aningens lakrits och unset vanilj.

Vi sammanfattar det här som en spännande amarone och i en lite annorlunda stil. Mindre fruktsötma och mera stramt i en ren och torr stil. Riktigt gott!
Vi tror att vinet kommer att utvecklas väl de närmaste åren, för att kanske nå sin peak om två år. Mycket tyder också på att det kommer hålla sig på den nivån i flera år framöver.

Betyg 4+

På "Bolaget" finns vinet i beställningssortimentet till 501 kr.

2007 Pinot Noir, Pegasus Bay

I helgen blev vi sugna på lite Pinot Noir. Vi kommer sällan särskilt bra överens med vinerna från Bourgogne, men desto bättre med PN-vinerna från Nya Zeeland. En av våra absoluta producenter därifrån är Pegasus Bay. Jag har tidigare hyllat årgång 2007  och 2008. Dags alltså för ett återbesök av 2007.an.

Pegasus Bay håller till i Waipara Valley, som ligger ganska långt norrut på Sydön.

Dom är ett litet familjeägt företag med ett ambitiöst "Sustainable Viticulture" program.

Just det här vinet har fått 18 månaders vila på franska ekfat (knappt hälften nya).

 Färgen har en mörk tegelröd ton.

Doften är ganska typisk Pinot Noir-aktig med en skön blandning av röda och lite mörkare bär, våt jord och lätta kryddor, i huvudsak vitpeppar.

Smaken är till en början alldeles ljuvlig med sin fina bärsmak, trevliga örter och lättsamma fat. Men!
Frukt- och bärsmaken  finns där bara precis i början. På något underligt sätt dunstar den bort och lämnar kvar en rejält örtig juice med ett stort inslag av saltlakrits. Visserligen frisk och med ett hyggligt tanninbett, men det var ju frukten och balansen mellan frukt och övriga smakattribut vi lovordade så mycket senast vi drack det.
Oj, vilken besvikelse.

Detta var vår sista 2007:a så vi får aldrig svaret på frågan: Flaskvariation eller åldrad?

Dock har vi ett par 2008:or. Vi måste undersöka en tämligen omgående. Vi återkommer då i ärendet.
Betyget rasar från en stark fyra, som aspirerade på en femma, till en medioker trea.

Betyg 3

Vår flaska kostade 329 kr, då vi köpte den på "Bolaget" i Ängelholm för några år sedan.

2011 Riesling Heimbourg Dom Zind Humbrecht

Fredagar innebär alltid ett besök hos Coop i Frillesås. En liten självständig förening som ingår i samarbetet Coop Konsum. Det blir samtidigt alltid ett köp av någon fisk- eller skaldjursprodukt från fiskbilen. Den här fredagen kostade räkorna 150 kr kilot, så det fick bli lite räkfrossa till fredagkvällens mys.

Vi plockade upp en riesling från Alsace, som fick göra räkorna sällskap.

2011 Riesling, Heimbourg
Producent är Domaine Zind Humbrecht. Deras vineri är beläget i byn Turckheim, i Alsace. Vi är i det nordöstra hörnet av Frankrike, inte så långt från vare sig Tyskland eller Schweiz.
Dom är certifierade som Biodynamiska odlare. Den intresserade hittar en intressant artikel om producenten på bloggen Finare Vinare.

Vinet är gjort på Riesling till 100%. Just dom här druvorna kommer från vingårdsläget Heimbourg (9ha) strax öster om Turckheim. Vingården planterades 1994.
Druvklasarna pressades hela. Jäsning ägde rum på stora gamla ekfat med naturliga jäststammar.

Färgen har en ljusgul ton.

Doften har den karaktäristiska tonen av petroleum, men bakom den smyger det sig fram lite citrus, aprikoser och aningens honung. En viss blommighet tycker vi oss skönja.

I munnen får vi ett friskt vin med en trevlig syra. Citrus och äpplen i centrum, men också en del inslag av mineraler.
Vinet känns som en väl avvägning av syror, frukt och mineraler. Hyggligt lång eftersmak, där röda äpplen träder fram. I avslutet ansluter lite honung och en lätt sötma.

Det här var en trevlig bekantskap. Vi dricker det gärna igen och skulle även fyllt på vårt egna förråd, men av SB:s hemsida framgår att det endast finns några ströflaskor i Stockholmsområdet.

Vår flaska kostade 201 kr då vi köpte den på "Bolaget". Några flaskor har vi kvar och de ska drickas upp de närmaste åren. Känslan är att detta är inget för långlagring.

Betyg 4

2010 Langhe Nebbiolo, Erbaluna

Åter snöfritt. Här på den nordhalländska kusten har det varit rena vårvädret. Lite över tio plusgrader, lär vara februarirekord. Fåglarna kvittrar och gräsmattor som är gröna. Lite underligt är det., så här i mitten på februari.

Vi plockade i veckan fram ett vin vi köpte för snart två år sedan. Vi provade det i Köpenhamn på en tillställning som de dansk/italienska vinimportörerna Fabio och Carlo hade på Kanalens bakficka i april 2013.










2010 Langhe Nebbiolo, Erbaluna
Azienda Agricola Erbaluna ligger precis i utkanten av byn La Morra i Piemonte. Vi befinner oss ca 50 km sydost om Turin. Här har det drivits vinodling i en väldigt massa år. Idag bedrivs en småskalig ekocertifierad (organisk/biologisk) vinproduktion. Två Barberor, två Barolo, en Langhe Nebbiolo, en Dolcetto samt ett vin som är en blandning av Barbera och Dolcetto finns i deras portfölj.

Det här vinet är gjort på druvan Nebbiolo till 100%. Vinet har fått knappt ett år på 750-liters fat.

Vi noterar tämligen omgående en trevlig doft av körsbär, hallon, örter och aningens rosor. Så småningom dyker det även upp lite mandel.
I gommen får vi ett småstramt vin med ordentliga tanniner. Till maten märker vi inte mycket av dom, utan det är när vi på kvällen framför TV:n avslutar glaset som tanninerna tar för sig ordentligt.

En härlig frukt som fortfarande andas ungdomlighet. Fast frukten har en liten mörkare klangbotten, precis som för två år sedan. Rejält med kryddor och lakrits, särskilt i den medellånga eftersmaken.

Vi sammanfattar det som en hyggligt enkel, men ändå väldigt god och rättfram Langhe Nebbiolo. Vi betalade 98 DKK hos Cibi e Vini, vilket inte är annat än ett riktigt bra pris. Idag är det årgång 2011 som finns tillgänglig och då är det jämna hundralappen(dansk) som gäller.

Betyg 4-