Den lysande stjärnan bland fredagens viner var Roagna Pajé. Den fick därför en egen bloggpost. Vi provade ytterligare tre viner. Dom får samsas i en kortfattad gemensam bloggpost.
Monti Garbi Ripasso 2007.
Årgång 2008 av detta vin drack vi på midsommarafton och finns noterat här.
Druvblandningen är 70% Corvina, 20% Rondinella och 10% Osoleta.
Visst är årgång 2007 bättre än årgång 2008. I första hand känns den mer elegantare och frukten är tydligare och mer stringent. Syran och smakerna harmoniserar mer med varandra i 07:an.
Årgång 2008 hoppar jag över och njuter av de 07:or jag har kvar.
Betyg 3+.
Alto Cabernet Sauvignon 2008.
Det här var ett av broderns bidrag. Ett sydafrikanskt vin från Stellenbosch.
Jag är lite skeptisk till de sydafrikanska vinerna, som allt för ofta har en bränd ton av gummi som distraherar.
Detta kände jag inget av i detta vin. Att den var en Cabernet Sauvignon kom jag fram till, men sydafrika. Nej inte alls.
Färgen är mörkt röd med en blåaktig ton.
Doften: här känner vi körsbär, svartavinbär, lite björnbär och lite blyertspenna samt en kakao ton.
Smaken domineras mer av körsbären än av de svarta vinbären. Detta gjorde att det tog en tid innan jag bestämde mig för att det var en CS. Tanninerna finns där tydligt, inte störande men inte heller helt avrundade. Slutsaten är att vinet klarar nog ett par år till i källaren. Eftersmaken är ganska lång och på slutet dyker en trevlig choklad ton upp.
Det finns hopp om Sydafrika.
Betyg 3+
Coto de Imaz 2000, Gran Reserva.
Druvan är så klart 100% Tempranillo.
Vinet har lagrats 24 månader på franska och amerikanska ekfat och sedan minst 36 månader på flaska.
Riojor är numera inte vardagsviner hos oss. Det har med åren blivit allt färre. Förra året var det en GranReserva som överaskade: Montecillo 2003. Vi gjorde en omtest i vintras tillsammans med två andra spanjorer, vilket du kan läsa om här.
Coto de Imaz GR testades blint. Vi kände dilldoften och även dillsmaken tydligt och då hamnade vi i Rioja.
Färgen är rubinröd med stråk av tegel.
Doften: Här möts vi av mörka körsbär och lite plommon. En tydlig dilldoft ger sig snabbt tillkänna. Vi kan också ana oss till vanilj och lite läder
Smaken: Gommen möts av de mörka körsbären, dillsmaken med inslag av vanilj är tydlig. I eftersmaken känner vi såväl kakao som en viss kryddighet. Syran är hyfsad och tanninerna har blivit mjuka, men ändå tydliga.
Ett ganska välgjort vin som inte sticker ut eller triggar oss på något sätt. Det når inte alls samma klass som Montecillon, som jag nämnt ovan och som jag har som referensram numera.
Betyg 3.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar