fredag 30 september 2011

La Rosta Amarone 2005, Degani

Sent omsider ett blogginlägg från förra helgen.

En fantastisk septembersöndag. Jag ägnade dagen åt en del skördearbeten i trädgården. Många av rotsakerna är nu intagna men en del återstår. Gräsklippning, förmodligen måste det göras en gång till i höst.
Hustrrun ansade och förvällde gårdagens trattkantareller.
Söndagkvällen avslutades med zucchinihalvor med trattkantareller och ett lager västerbottenost. Allt gratineras en stund i ugnen. Vi plockade fram en amarone som jag aldrig druckit förut.

La Rosta Amarone della Valpolicella 2005.
Producent är Degani. Importören skriver så här om producenten:
Azienda Agricola Flli. Degani är en familjeägd egendom där man har producerat vin sedan 1900-talet. Vingården drivs idag av de tre bröderna Aldo, Luca och Zeno Degani, som dessutom sköter allt arbete i vingården själva. I slutet av 1980-talet började de göra kvalitetsviner som efter allt det hårda arbetet nu har blivit erkända i pressen världen över.

Vi befinner oss ca 1,5 mil nordväst om Verona. I bergen mellan Fumane och Negrar.
Druvsorter är 50% Corvina, 40% Rondinella och 10% Molinara.

Vi dricker halva flaskan på söndagen och resten går åt på måndagkväll.

På sedvanligt vis ger vi vinet två timmar i glaset innan vi börjar avnjuta det.
Vi har en djupröd färg. Den där nyansen ett fullmoget granatäpple får.
Vi låter vinet snurra runt i våra glas innan vi sniffar. Vi möts av en förförande doft av mogna bär, torkad frukt, lite vanilj, aningens kryddig och så en ganska kraftig chokladton. Den torkade frukt doften är komplex. Vi tycker oss känna: plommon, mörka körsbär, lite fikon och faktiskt lite aprikos. Förförande är ordet sa Bill.
Dags att smaka också. En mäktig, komplex och elegant smak. Det första vi känner är den torkade frukten: plommon, mogna körsbär och lite russintoner. Ordentlig chokladtouch vill tränga sig fram i förarsätet. Sedan lite kryddor, rostade fat och mandlar. Syrorna gör att det aldrig blir sliskigt. Sammetslena tanniner håller vinet alert.
Ett vin som är lätt att tycka om. Förutsatt att du gillar den här stilen. Det finns dom som rynkar på näsan och mumlar "Russinamarone".
Vi gillar det. Till vår mat passade det utmärkt och gör så till de rätter, där osten har en huvudroll.
Drygt halva flaska gick åt under söndagskvällen. Resten fick förgylla måndagskvällen. Vinet håller ihop perfekt. Vi känner samma saker på måndagkväll som vi upplevde på söndagkvällen.

Ett vin att inta på kvällningen tillsammans med en god, vällagrad parmesan och fundera över livets gåta.
Köpt på Systembolaget för något år sedan för 299 kr.

Betyg 4+




 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar