Igår(måndag) kom hustrun hem med nya vinglas. Orrefors Difference Primeur. Vi måste så klart testa dessa. Vi öppnade en flaska Tommaso Bussola årgång 2005. Resten av flaskan får gå till tisdagens fotbollslandskampen.
Tommasso Bussola Valpolicella Superiore 2005.
TB:s vingård ligger en bit öster om Negar, strax norr om en liten by som heter San Peretto
Druvmixen är 50% Corvina, Corvinone, 40% Rondinella och 10% Molinara och andra druvor.
Måndagkväll.
Vinet får stå en halvtimma i de nya glasen innan vi smakar. Vi äter en bit Gruyére.
Det strålar en rubinröd färg ur glasen.
Vi snurrar runt vinet och känner en intensiv doft av frukt och mörka bär virvla upp ur de tulpanformade glasen. Det finns också en lite dovare ton av svamp eller snarare mossa och en lite köttaktig nyans.
Är det detta som Bussolanördarna kallar för Bussoloadoften? Jag kan inte påminna mig ha känt den här dofttonen i andra Valpolicellaviner. Här finns mer som kommer smygande: mörk choklad, aningens örter och en svag ton av torkade blommor. Minsann dyker där inte upp lite vanilj också. Så där vagt, som ger vinet en extra dos av komplexitet. Det går att sitta och sniffa på vinet i omgångar, men lusten att dricka blir alltför stor.
Vi tar en redig klunk och låter vinet forsa runt i gommen. Vi känner då smaken av söta, mörka körsbär. En ganska intensiv, fruktig smak. Strax därpå sliter sig choklad och en viss kaffeton sig fram, sedan lite torkad frukt, örter och på slutet lite bittermandel. Eftersmaken är lång och njutningsfull.
Det här är en bland topp fem Superiore som jag smakat.
Tisdagkväll.
Doften är lika magisk ikväll som igår. Ett dygn har överhuvudtaget inte påverkat vinet i någon negativ riktning, snarare har de komplexa dofter och smaker som finns i vinet blivit tydligare. Vi hinner knappt svälja första klunken innan Sverige gjort 1-0.
Vi har beställt ett par flaskor av 06:an. Det blir att plocka fram en till Sveriges öppningsmatch i EM.
Är den lika bra som 05:an? Kan Sverige spela lika bra fotboll då som idag? Finns det något samband?
Frågorna hopar sig.
Betyg 4+
onsdag 12 oktober 2011
tisdag 11 oktober 2011
Hummer, krabba och Billecart-Salmon
På söndag em ringer telefonen. Min gode vän yrkesfiskaren VB är på gång in med båten. Jag har problem hör jag honom barskt säga. Då kan man vänta sig vad som helst. Lite mjukt och stilla framför jag att jag kommer ner till hamnen och hjälper dig. För att lugna mig hör jag honom säga: " jag har så mycket hummer och krabba så att sumparna räcker inte till".
Jag återvänder från hamnen med tio humrar och åtta krabbor. Resten av em ägnas åt skaldjurskokning.
Dottern väljer att stanna kvar över natten för att åka upp med A på måndag morgon.
På kvällen till Partiledardebatten äter vi nykokt ljummen hummer. Var sin. Helt naturell.
Den saftigheten och smaken som finns i hummerstjärten är sagolik. Vi drack ett glas bubbel till detta.
Billecart-Salmon Cuvée Nicolas Francois Billecart Brut 2000.
Jag skrev om årgång 1998 här.
Nu är det dags att prova den första halvflaskan av årgång 2000.
En halvflaska kostar 299 kr, medan en helflaska kostar 749 kr.
Druvblandningen är chardonnay och pinot noir.
Vi häller upp i glasen. Färgen har en guldgul nyans. Det strömmar med en gång upp en massiv mängd små bubblor mot ytan och bildar ett litet skumlager på toppen.
Vi sniffar lite försiktigt och möts av en ung inte helt utvecklad doft. Vi känner en finstämd äppledoft(gröna), lite gula plommon, ganska mycket mineraler, en hel del lime och på slutet en svag brödig ton.
I gommen möts vi av ett piggt men också ungt vin. Bra idag men kommer att utvecklas under de kommande åren. Vi noterar smaken av gröna äpplen, citrus och tydliga mineraler. Den höga syran, som redan idag är trevlig, pekar på en lång levnadstid. Efter en stund kommer en lite kritig ton fram, citrusen drar åt limehållet till. I eftersmaken som är lång känner vi lite bröd och nötter. Vi gillar det här skarpt. Halvflaskan försvinner i ett nafs. Allt tyder på att detta kommer att utvecklas till en femma, men idag blir det
Betyg 4+
Jag återvänder från hamnen med tio humrar och åtta krabbor. Resten av em ägnas åt skaldjurskokning.
Dottern väljer att stanna kvar över natten för att åka upp med A på måndag morgon.
På kvällen till Partiledardebatten äter vi nykokt ljummen hummer. Var sin. Helt naturell.
Den saftigheten och smaken som finns i hummerstjärten är sagolik. Vi drack ett glas bubbel till detta.
Billecart-Salmon Cuvée Nicolas Francois Billecart Brut 2000.
Jag skrev om årgång 1998 här.
Nu är det dags att prova den första halvflaskan av årgång 2000.
En halvflaska kostar 299 kr, medan en helflaska kostar 749 kr.
Druvblandningen är chardonnay och pinot noir.
Vi häller upp i glasen. Färgen har en guldgul nyans. Det strömmar med en gång upp en massiv mängd små bubblor mot ytan och bildar ett litet skumlager på toppen.
Vi sniffar lite försiktigt och möts av en ung inte helt utvecklad doft. Vi känner en finstämd äppledoft(gröna), lite gula plommon, ganska mycket mineraler, en hel del lime och på slutet en svag brödig ton.
I gommen möts vi av ett piggt men också ungt vin. Bra idag men kommer att utvecklas under de kommande åren. Vi noterar smaken av gröna äpplen, citrus och tydliga mineraler. Den höga syran, som redan idag är trevlig, pekar på en lång levnadstid. Efter en stund kommer en lite kritig ton fram, citrusen drar åt limehållet till. I eftersmaken som är lång känner vi lite bröd och nötter. Vi gillar det här skarpt. Halvflaskan försvinner i ett nafs. Allt tyder på att detta kommer att utvecklas till en femma, men idag blir det
Betyg 4+
måndag 10 oktober 2011
Brunello di Montalcino
Vi kom hem från Varberg på lördag em. Båda barnen var hemma på besök. Vi åt en middag ihop med brorsonen och hans sambo. Grillad entrecote, kantarellsås och rostade rotfrukter. Ur källaren hämtade vi upp en Brunello di Montalcino. Här har vi ingen stor erfarenhet.
Vi befinner oss i södra Toscana. Byn Montalcino ligger på en kulle (ca 500 m över havet).
Brunellovinerna görs på en lokal klon av druvan Sangiovese.
Ugolforte, Brunello di Montalcino, 2004.
Producent är Tenuta San Giorgio. Vingården ligger alldeles i närheten av Castelnuovo dell´Abate och klostret Sant´Antimo. Vinet får ca två timmar i karaff innan vi smakar på det.
Färg. Vi har en mörk röd färg med bruna stråk i mitten. Ut mot glaskanten övergår det i en tegelröd färg.
Vi snurrar runt glasen, sätter dit nästippen och drar in. Ingen stor, men ändå tydlig doft av körsbär, lite katrinplommon, en del örter, mörk choklad och lite rostade fat. Ingen överväldigande doft, men ändå behaglig och en signal om ett vin i full mognad.
Vi låter vinet virvla runt i gommen och vi känner smaken av härliga körsbär, tydliga örtinslag, en viss mandelton och tydliga rostade fat. Eftersmaken är medllång och här framträder den mörka chokladen med en trevlig liten bitterhet. Vi känner ektoner men finner inte dessa störande utan snarare lite pikanta på det där trevliga sättet. Syrorna håller vinet uppe med sin pigghet. Tanninerna har blivit avrundade och nästan sammetslena, vilket ger vinet en mjukhet.
Vi hade räknat med lite tuffare tanniner, men är mycket nöjda med det lite inställsamma anslaget vinet har idag. Vinet känns helt på topp och den flaska jag har kvar ska drickas under det kommande halvåret.
Vinet når inte upp till en femma, då hade det behövts en elegantare inramning och lite mer komplexitet.
Vinet kostade förra året när vi köpte det 369 kr på Systembolaget, så kraven är naturligtvis höga.
Betyg 4+
Vi befinner oss i södra Toscana. Byn Montalcino ligger på en kulle (ca 500 m över havet).
Brunellovinerna görs på en lokal klon av druvan Sangiovese.
Ugolforte, Brunello di Montalcino, 2004.
Producent är Tenuta San Giorgio. Vingården ligger alldeles i närheten av Castelnuovo dell´Abate och klostret Sant´Antimo. Vinet får ca två timmar i karaff innan vi smakar på det.
Färg. Vi har en mörk röd färg med bruna stråk i mitten. Ut mot glaskanten övergår det i en tegelröd färg.
Vi snurrar runt glasen, sätter dit nästippen och drar in. Ingen stor, men ändå tydlig doft av körsbär, lite katrinplommon, en del örter, mörk choklad och lite rostade fat. Ingen överväldigande doft, men ändå behaglig och en signal om ett vin i full mognad.
Vi låter vinet virvla runt i gommen och vi känner smaken av härliga körsbär, tydliga örtinslag, en viss mandelton och tydliga rostade fat. Eftersmaken är medllång och här framträder den mörka chokladen med en trevlig liten bitterhet. Vi känner ektoner men finner inte dessa störande utan snarare lite pikanta på det där trevliga sättet. Syrorna håller vinet uppe med sin pigghet. Tanninerna har blivit avrundade och nästan sammetslena, vilket ger vinet en mjukhet.
Vi hade räknat med lite tuffare tanniner, men är mycket nöjda med det lite inställsamma anslaget vinet har idag. Vinet känns helt på topp och den flaska jag har kvar ska drickas under det kommande halvåret.
Vinet når inte upp till en femma, då hade det behövts en elegantare inramning och lite mer komplexitet.
Vinet kostade förra året när vi köpte det 369 kr på Systembolaget, så kraven är naturligtvis höga.
Betyg 4+
söndag 9 oktober 2011
Bortamatch i Varberg
Den gode vännen V fyllde 60 år i somras. Vi uppvaktade med en middag och övernattning på Varbergs kurort. Detta förverkligades nyss gågna fredag/lördag.
Vi värmde upp med lite tilltugg och en medhavd flaska champagne.
Pierre Peters Cuvée de Réserve.
Detta är en Blanc de Blanc dvs den är gjord på enbart druvan Chardonnay.
Verksamheten är förlagd kring Le Mesnil-sur-Oger – även kallat ”Champagnebyarnas by” belägen i hjärtat av Champagne-regionen.
Vi får en ljusgul färg, som drar åt det halmgula hållet, i glasen. Det finns tycker vi lite ljusgröna stråk i färgen.
Moussen är ganska så livlig.
Vi sniffar och möts till en början av en såväl blommig som fruktig doft. Strax därpå följer lite brödaktiga aromer. Vi tycker oss också känna att det finns inslag av citrus och mogna äpplen, men även lite nötter med en nougataktig ton.
Vi smakar och i gommen virvlar det runt en torr, fruktig och brödaktig champagne. Vi känner äpplen, en viss päronton, citrus, lite nötter och en hel del mineraler.
Vi gillar det här bubblet, som är köpt på Systembolaget för 265 kr.
Betyg 4
Vi går ner och badar i bassängen, sedan ångbastu "eukalyptus" och lite vanlig bastu. De andra badar lite längre, medan jag ser en bedrövlig fotbollshalvlek. Vinst trots allt, men Finland var bättre.
Vi äter husets buffé. Inget storslaget, men ändå riktigt hyggligt gott.
Vi dricker en flaska Cote du Rhone Village.
Jag har skrivit det förr: Prissättning av vin på restauranger i Sverige är ohygglig.
La Ferme du Mont, Première Cote, 2009.
Vi har ett vin gjort på 60% Grenache, 30% Syrah och 10% Mourvèdre.
Några anteckningar fördes inte, men från det bristandet minnet hämtar jag följande:
Färgen är rubinröd, kanske inte lika mörk som hos andra Cote du Rhone viner jag druckit.
Det doftar av mörka körsbär, örter och kryddor.
Smaken är fylld av mörka och röda bär. Örter och kryddor spelar upp i en fin harmoni med de pigga syrorna. Tanninerna, inte helt sammetslena, ger sig tillkänna på ett behagfullt sätt och gör att vinet funkar bra till vår mat. Eftersmaken är medellång och då tränger en härlig lakritssmak fram.
Restaurangen tog 459 kr. Jag gissar på att detta är ett 100 kronors vin.
Betyg 3+
Vi lämnar restaurangen. Hittar en hörna där vi ostörda kan slå oss ner och diskutera livets väsentligheter. Vi plockar fram en amarone för att göra samtalet ännu bättre.
Amarone della Valpolicella 2003, Villa Monteleone.
Vi skrev om vårt senaste besök på Villa Monteleone här.
Det här är vår sista flaska av årgången 2003. Vi har fått rapporter att nolltreorna mognar lite snabbt, så vi är lite nyfikna på den.
Kvällen var sen och vi förde inga anteckningar utan det blir summariska noteringar som ligger kvar i skallen som sätts på pränt. Vi hade med oss en karaff och lät vinet få tre timmar i karaffen. Vi fick låna fyra vinglas i baren och hällde upp amaronevinet.
Från glaset strålar en rubinröd färg med lite bruna toner.
Det är en mäktig doft som virvlar upp mot våra doftcensorer. Vi känner körsbären först sedan lite russintoner och även lite kakao. Det finns en värme i doften och en liten eldighet. Inte alls störande utan mera pikant.
Vi smakar. Härliga mogna körsbär är det första vi tänker på. Chokladsmaken är tydlig och i eftersmaken (lång och utdragen) finns det lite russin samt en liten bitterhet i kombination med en förförande sötma. Ett underbart vin att avsluta kvällen med. Det lockar också fram våra bästa diskussionssidor.
Årgång 2003 ska nog drickas inom ett par år. Vinet kändes på topp.
Betyg 4+
Vi värmde upp med lite tilltugg och en medhavd flaska champagne.
Pierre Peters Cuvée de Réserve.
Detta är en Blanc de Blanc dvs den är gjord på enbart druvan Chardonnay.
Verksamheten är förlagd kring Le Mesnil-sur-Oger – även kallat ”Champagnebyarnas by” belägen i hjärtat av Champagne-regionen.
Vi får en ljusgul färg, som drar åt det halmgula hållet, i glasen. Det finns tycker vi lite ljusgröna stråk i färgen.
Moussen är ganska så livlig.
Vi sniffar och möts till en början av en såväl blommig som fruktig doft. Strax därpå följer lite brödaktiga aromer. Vi tycker oss också känna att det finns inslag av citrus och mogna äpplen, men även lite nötter med en nougataktig ton.
Vi smakar och i gommen virvlar det runt en torr, fruktig och brödaktig champagne. Vi känner äpplen, en viss päronton, citrus, lite nötter och en hel del mineraler.
Vi gillar det här bubblet, som är köpt på Systembolaget för 265 kr.
Betyg 4
Vi går ner och badar i bassängen, sedan ångbastu "eukalyptus" och lite vanlig bastu. De andra badar lite längre, medan jag ser en bedrövlig fotbollshalvlek. Vinst trots allt, men Finland var bättre.
Vi äter husets buffé. Inget storslaget, men ändå riktigt hyggligt gott.
Vi dricker en flaska Cote du Rhone Village.
Jag har skrivit det förr: Prissättning av vin på restauranger i Sverige är ohygglig.
La Ferme du Mont, Première Cote, 2009.
Vi har ett vin gjort på 60% Grenache, 30% Syrah och 10% Mourvèdre.
Några anteckningar fördes inte, men från det bristandet minnet hämtar jag följande:
Färgen är rubinröd, kanske inte lika mörk som hos andra Cote du Rhone viner jag druckit.
Det doftar av mörka körsbär, örter och kryddor.
Smaken är fylld av mörka och röda bär. Örter och kryddor spelar upp i en fin harmoni med de pigga syrorna. Tanninerna, inte helt sammetslena, ger sig tillkänna på ett behagfullt sätt och gör att vinet funkar bra till vår mat. Eftersmaken är medellång och då tränger en härlig lakritssmak fram.
Restaurangen tog 459 kr. Jag gissar på att detta är ett 100 kronors vin.
Betyg 3+
Amarone della Valpolicella 2003, Villa Monteleone.
Vi skrev om vårt senaste besök på Villa Monteleone här.
Det här är vår sista flaska av årgången 2003. Vi har fått rapporter att nolltreorna mognar lite snabbt, så vi är lite nyfikna på den.
Kvällen var sen och vi förde inga anteckningar utan det blir summariska noteringar som ligger kvar i skallen som sätts på pränt. Vi hade med oss en karaff och lät vinet få tre timmar i karaffen. Vi fick låna fyra vinglas i baren och hällde upp amaronevinet.
Från glaset strålar en rubinröd färg med lite bruna toner.
Det är en mäktig doft som virvlar upp mot våra doftcensorer. Vi känner körsbären först sedan lite russintoner och även lite kakao. Det finns en värme i doften och en liten eldighet. Inte alls störande utan mera pikant.
Vi smakar. Härliga mogna körsbär är det första vi tänker på. Chokladsmaken är tydlig och i eftersmaken (lång och utdragen) finns det lite russin samt en liten bitterhet i kombination med en förförande sötma. Ett underbart vin att avsluta kvällen med. Det lockar också fram våra bästa diskussionssidor.
Årgång 2003 ska nog drickas inom ett par år. Vinet kändes på topp.
Betyg 4+
onsdag 5 oktober 2011
Valpolicella Classico 2009, Viviani
I våras, på vår resa med Clubamarone, provade vi oss igenom Vivianis sortiment. Vi var lite tveksam till deras enklaste vin (instegsvin). Vi tyckte det var lite tunt liksom de flesta andra vanliga Valpolicellor.
Du som vill läsa om just den provningen gör det här. Lite mer om Viviani skrev jag här
Vi kunde ändå inte låta bli att köpa ett par flaskor av Vivianis Valpolicella. I måndags var det dags att prova en av flaskorna här på hemmaplan. Vi hade en enkel pastarätt till vår kvällsmåltid som fick ackompanjera vinet.
Ingvar på Billigt Vin skrev om årgång 2006 för ett par år sedan. Jag kan instämma i mycket av det han skrev då. Ett par år senare kan jag göra samma reflexion att Systembolagets utbud av Valpolicella Classico är mycket skral. Amarone och Ripasso finns det en masse och även Superiore finns det en hel del, men den enklaste Valpolicellan är det inte mycket att välja bland.
Valpolicella Classico 2009, Viviani.
Druvsammansättningen är 75 % Corvina Veronese, 20% Rondinella och 5 % Molinara.
Vi betalade 7 euro på plats och sedan ytterligare 26 kr i frakt och skatt.
Färgen är lite mörkare än riktigt fullmogna röda vinbär. Inte riktigt transparent, men nästan.
Vi sniffar och känner en tydlig doft av mogna körsbär. En viss mandeltoft tycker vi oss occkså kunna skönjas.
Vi tar en klunk. Vi får ett friskt och piggt vin i gommen. Vi känner en tydlig körsbärsmak omedelbart. En pigg syrlighet får oss tänka på röda vinbär. Vi kan också ana oss till en blyg mandelton. Eftersmaken är inte så lång, men vi kan ana oss till ett uns av örter och lite vanilj.
Det här är ett enkelt och okomplicerat vin, men det äger en viss charm. Att kalla det tunt, som jag gjort tidigare, är direkt felaktigt. Själva kallar Viviani detta för ett "every-day-wine". Jag är benägen att hålla med.
Betyg 3+
Du som vill läsa om just den provningen gör det här. Lite mer om Viviani skrev jag här
Vi kunde ändå inte låta bli att köpa ett par flaskor av Vivianis Valpolicella. I måndags var det dags att prova en av flaskorna här på hemmaplan. Vi hade en enkel pastarätt till vår kvällsmåltid som fick ackompanjera vinet.
Ingvar på Billigt Vin skrev om årgång 2006 för ett par år sedan. Jag kan instämma i mycket av det han skrev då. Ett par år senare kan jag göra samma reflexion att Systembolagets utbud av Valpolicella Classico är mycket skral. Amarone och Ripasso finns det en masse och även Superiore finns det en hel del, men den enklaste Valpolicellan är det inte mycket att välja bland.
Valpolicella Classico 2009, Viviani.
Druvsammansättningen är 75 % Corvina Veronese, 20% Rondinella och 5 % Molinara.
Vi betalade 7 euro på plats och sedan ytterligare 26 kr i frakt och skatt.
Färgen är lite mörkare än riktigt fullmogna röda vinbär. Inte riktigt transparent, men nästan.
Vi sniffar och känner en tydlig doft av mogna körsbär. En viss mandeltoft tycker vi oss occkså kunna skönjas.
Vi tar en klunk. Vi får ett friskt och piggt vin i gommen. Vi känner en tydlig körsbärsmak omedelbart. En pigg syrlighet får oss tänka på röda vinbär. Vi kan också ana oss till en blyg mandelton. Eftersmaken är inte så lång, men vi kan ana oss till ett uns av örter och lite vanilj.
Det här är ett enkelt och okomplicerat vin, men det äger en viss charm. Att kalla det tunt, som jag gjort tidigare, är direkt felaktigt. Själva kallar Viviani detta för ett "every-day-wine". Jag är benägen att hålla med.
Betyg 3+
måndag 3 oktober 2011
Bel Echo 2009 Sauvignon Blanc.
Dimman har i två dagar legat som ett lock över halvön vi bor på. Emellanåt har man kunnat ana en sol, men genom dimman eller diset bryter den sig inte. Behagligt väder för trädgårdsarbete är det ändå.
Söndagkväll äter vi laxkotletter med muskotkyddad spenat(egen) och pressad potatis.
Vi öppnar en flaska vitt vin, som inhandlades efter att ha läst Punkarns inlägg.
Bel Echo Sauvignon Blanc 2009.
Producent är Clos Henri i Marlborough, Nya Zeeland.
Henri Bourgeois, välkänd profil från byn Chavignol i appellationen Sancerre, köpte på nittiotalet 90 hektar mark runt en flodbädd i det nyzeeländska Marlborough-distriktet och där har han låtit bygga upp en helt ny egendom från grunden. Citat från Finare Vinare.
De odlar i huvudsak Pinot Noir och Sauvignon Blanc. Bel Echo är andravinet bland de vita.
Vår flaska är köpt på Systembolaget för 159 kr.
I glaset har vi ett vin med en ljusgul färg.
Vi sniffar lite försiktigt
Torr, frisk och aromatisk doft. Vi känner fläder, nässlor och en stor fruktighet i doften: passionsfrukt, kiwi, ananas och citrus.
Vi smakar och känner även här igen flädersmaken. Nu kompletterad med krusbär, lite päron (Greve Moltke), nässlor, citrus och en svag tropisk ton. Fina, pigga syror och en del mineraler dyker också upp.
Gott!
Eftersmaken är ganska så lång, men det allra sista känns en liten bitterton. Helt oväntat! Den tar ner helhetsintrycket och kan beskrivas som omogen grapefrukt eller den där beskan som kan dyka upp i västeråsgurkan. Hustrun tycker inte alls att det stör utan att det gör vinet mer gediget.
Från en solklar fyra får det bli
Betyg 3+
”.
Söndagkväll äter vi laxkotletter med muskotkyddad spenat(egen) och pressad potatis.
Vi öppnar en flaska vitt vin, som inhandlades efter att ha läst Punkarns inlägg.
Bel Echo Sauvignon Blanc 2009.
Producent är Clos Henri i Marlborough, Nya Zeeland.
Henri Bourgeois, välkänd profil från byn Chavignol i appellationen Sancerre, köpte på nittiotalet 90 hektar mark runt en flodbädd i det nyzeeländska Marlborough-distriktet och där har han låtit bygga upp en helt ny egendom från grunden. Citat från Finare Vinare.
De odlar i huvudsak Pinot Noir och Sauvignon Blanc. Bel Echo är andravinet bland de vita.
Vår flaska är köpt på Systembolaget för 159 kr.
I glaset har vi ett vin med en ljusgul färg.
Vi sniffar lite försiktigt
Torr, frisk och aromatisk doft. Vi känner fläder, nässlor och en stor fruktighet i doften: passionsfrukt, kiwi, ananas och citrus.
Vi smakar och känner även här igen flädersmaken. Nu kompletterad med krusbär, lite päron (Greve Moltke), nässlor, citrus och en svag tropisk ton. Fina, pigga syror och en del mineraler dyker också upp.
Gott!
Eftersmaken är ganska så lång, men det allra sista känns en liten bitterton. Helt oväntat! Den tar ner helhetsintrycket och kan beskrivas som omogen grapefrukt eller den där beskan som kan dyka upp i västeråsgurkan. Hustrun tycker inte alls att det stör utan att det gör vinet mer gediget.
Från en solklar fyra får det bli
Betyg 3+
”.
söndag 2 oktober 2011
Bordeaux Petits Chateaux
När dimmorna väl lättade vid lunchtid på fredagen så visade september sig från sin allra bästa sida.
Lite arbete på kontoret hemmavid, veckohandling samt en joggingtur ner på Näsbokrokreservatet, ja detta var vad som hanns med på fredagen. Joggingturen är värd några exta ord. 20 grader varmt i september och en klarblå himmel och Nidingen som skymtar i horisonten utöver det klarblå havet, kan få vem som helst att bli en naturromantiker.
Fredagens måltid bestod av kycklingfiléer fyllda med en blandning av lök/äpplen, ackompanjerade med mouscovadostekta äppleskivor och rotsakspytt.
Vi beslutade att ytterligare botanisera i den låda vi köpt från Winefinder och som innehöll Bordeauxviner med för mig okända slott. Petits Chateaux, som lådan kallas, är samlingsnamnet på den enorma mängd slott i Bordeaux som inte är klassificerade, även om en del andraviner till klassifficerade slott ofta hamnar i samma kategori. Vinerna i den här kategorin är sparamt prissatta, vilket passar vår plånbok.
Vi betalade 1 897 kr för 12 flaskor (6 olika varianter ggr 2 fl) dvs ca 158 kr flaskan.
Vi skrev om ett annat vin från denna lådan här och ytterligare ett annat skrev jag så här om.
Vi är inga bordeauxfantaster och av de vi smakat ur den här lådan, har inte omvänt oss.
Chateaux Roland la Garde Prestige 2005. Premieres Cotes de Blaye.
Egendomens historia går till baka till år 778. Du som vill läsa mer om detta kan göra detta här.
Egendomen ligger på den östra sidan om Gironde. Inte långt från Saint-Seurin de Cursac.
Appellationen är Premières Cotes de Blaye.
Det här är egendomens första vin. Det görs ca 80 000 flaskor. Druvsammansättningen är 70% Merlot och 30% Cabernet Sauvignon.
Vi låter vinet få två timmar i glaset innan vi börjar ta oss an det.
Färgen är rubinröd med en tegelkant.
Vi snurrar runt glaset och sniffar. Ingen stark doft men ändå tydlig. Det första vi känner är lite multnande löv, men ganska snabbt tränger sig de svarta vinbären och hallonen fram. Därpå smyger sig fram en aning blyertspenna och lite plommon. Vi kan på slutet känna en viss fatig ton men även lite läder.
Dags för en klunk. Vi får en trevlig dos av röda bär, lite plommon, men också aningens svarta vinbär. Här finns också lite rostade kaffetoner, en liten touch av vanilj och läder. Syrorna är pigga och fullt integrerade i frukten. Tanninerna är inte helt avslipade, vilket ger en viss kärvhet i eftersmaken. Till maten blir det något helt annat, då känns inte tanninerna något nämnvärt. Ett perfekt matvin. Inte så elegant, men ändå helt OK.
Betyg 3+.
Le Haut Medoc de Giscours 2005, Haut Medoc.
Det här vinet kommer från slottets ägor som ligger precis utanför kommungränsen för Margaux, därför blir appellationen Haut-Medoc. Vi är alltså på den västra sidan om Gironde. Det här är slottets tredje eller fjärde vin. Druvsammansättningen har varit lite svår att få fram. På någon hemsida från en vinhandlare anges 52% Cabernet Sauvignon, 43% Merlot samt 5% Cabernet Franc.
I glaset lyser en rubinröd färg.
Doft: Inte så stark men svarta vinbär är det första vi känner, en hel del cederträ, lite multnande höstlöv, rostat kaffe och lite läder.
Smaken: Svarta vinbär, plommon, lite rostat kaffe, vanilj och trevliga syror. Tanninerna är faktiskt sammetslena. Eftersmaken är medellång där bären dominerar, lite örter kommer fram på slutet, med ett litet tobaksinslag. Ett snällt vin utan att vara mjäkigt. Passade bra till vår mat, men var riktigt trevligt på egen hand.
Ur den här Bordeauxlådan är detta vin det som faller oss bäst i smaken. En viss nyfikenhet uppstår hur slottets första och andra vin kan smaka.
Betyg 4-
Lite arbete på kontoret hemmavid, veckohandling samt en joggingtur ner på Näsbokrokreservatet, ja detta var vad som hanns med på fredagen. Joggingturen är värd några exta ord. 20 grader varmt i september och en klarblå himmel och Nidingen som skymtar i horisonten utöver det klarblå havet, kan få vem som helst att bli en naturromantiker.
Fredagens måltid bestod av kycklingfiléer fyllda med en blandning av lök/äpplen, ackompanjerade med mouscovadostekta äppleskivor och rotsakspytt.
Vi beslutade att ytterligare botanisera i den låda vi köpt från Winefinder och som innehöll Bordeauxviner med för mig okända slott. Petits Chateaux, som lådan kallas, är samlingsnamnet på den enorma mängd slott i Bordeaux som inte är klassificerade, även om en del andraviner till klassifficerade slott ofta hamnar i samma kategori. Vinerna i den här kategorin är sparamt prissatta, vilket passar vår plånbok.
Vi betalade 1 897 kr för 12 flaskor (6 olika varianter ggr 2 fl) dvs ca 158 kr flaskan.
Vi skrev om ett annat vin från denna lådan här och ytterligare ett annat skrev jag så här om.
Vi är inga bordeauxfantaster och av de vi smakat ur den här lådan, har inte omvänt oss.
Chateaux Roland la Garde Prestige 2005. Premieres Cotes de Blaye.
Egendomens historia går till baka till år 778. Du som vill läsa mer om detta kan göra detta här.
Egendomen ligger på den östra sidan om Gironde. Inte långt från Saint-Seurin de Cursac.
Appellationen är Premières Cotes de Blaye.
Det här är egendomens första vin. Det görs ca 80 000 flaskor. Druvsammansättningen är 70% Merlot och 30% Cabernet Sauvignon.
Vi låter vinet få två timmar i glaset innan vi börjar ta oss an det.
Färgen är rubinröd med en tegelkant.
Vi snurrar runt glaset och sniffar. Ingen stark doft men ändå tydlig. Det första vi känner är lite multnande löv, men ganska snabbt tränger sig de svarta vinbären och hallonen fram. Därpå smyger sig fram en aning blyertspenna och lite plommon. Vi kan på slutet känna en viss fatig ton men även lite läder.
Dags för en klunk. Vi får en trevlig dos av röda bär, lite plommon, men också aningens svarta vinbär. Här finns också lite rostade kaffetoner, en liten touch av vanilj och läder. Syrorna är pigga och fullt integrerade i frukten. Tanninerna är inte helt avslipade, vilket ger en viss kärvhet i eftersmaken. Till maten blir det något helt annat, då känns inte tanninerna något nämnvärt. Ett perfekt matvin. Inte så elegant, men ändå helt OK.
Betyg 3+.
Le Haut Medoc de Giscours 2005, Haut Medoc.
Det här vinet kommer från slottets ägor som ligger precis utanför kommungränsen för Margaux, därför blir appellationen Haut-Medoc. Vi är alltså på den västra sidan om Gironde. Det här är slottets tredje eller fjärde vin. Druvsammansättningen har varit lite svår att få fram. På någon hemsida från en vinhandlare anges 52% Cabernet Sauvignon, 43% Merlot samt 5% Cabernet Franc.
I glaset lyser en rubinröd färg.
Doft: Inte så stark men svarta vinbär är det första vi känner, en hel del cederträ, lite multnande höstlöv, rostat kaffe och lite läder.
Smaken: Svarta vinbär, plommon, lite rostat kaffe, vanilj och trevliga syror. Tanninerna är faktiskt sammetslena. Eftersmaken är medellång där bären dominerar, lite örter kommer fram på slutet, med ett litet tobaksinslag. Ett snällt vin utan att vara mjäkigt. Passade bra till vår mat, men var riktigt trevligt på egen hand.
Ur den här Bordeauxlådan är detta vin det som faller oss bäst i smaken. En viss nyfikenhet uppstår hur slottets första och andra vin kan smaka.
Betyg 4-
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)