Veckans Amarone: Marion 2007

Champion League-slutspelet har dragit igång den här veckan. Vi på Vintankar ser, som dom fotbollsnördar vi nu en gång är, framemot detta. Vi har också en egenhet och det är att vi kombinerar detta ihop med amaronedrickning. Rutinen är följande att ett par timmar innan matchen (tisdag) börjar öppnar vi en flaska amarone och häller upp vinet i två stora glas. Våra favoriter är Orrefors Difference Primeur. Ungefär halva flaskan blir då upphälld. På med korken och så får flaskan stå svalt till dan därpå, då vi häller upp den andra halvan. Ett stort glas amarone (18-20 cl) brukar precis räcka två halvlekar.

Först ut den här våren blev:

2007 Amarone della Valpolicella Marion.
Marion är en av våra favoritproducnter. Vi besökte dom våren 2011 på en resa i Clubamarones regi. Du kan läsa om besöket här. Vi köpte med oss en del flaskor hem, som vi sedan provat i lugn och ro.
Våra intryck har vi redovisat här på bloggen. Jag lägger ut lite länkar så kan den som vill läsa om våra intryck.
Borgomarcellice (basvalpolicellan), Valpolicella Superiore, Teroldego, Cabernet Sauvignon, Calto samt Amarone årgång 2006 och Amarone årgång 2007.

Druvsammansättningen är Corvinone 45%, Corvina gentile 25%, Rondinella 20% samt 10% av Croatina och andra druvor.
Jäsning sker under 40-50 dagar och därefter tappades vinet upp på 225 liters fat av slovensk ek, där det lagrades i ca 36 månader. Ytterligare lagring på flaska i tolv månader innan det släpptes ut på marknaden.

Vi möts av en stor och kraftig doft, precis som det ska vara för en toppamarone. Här finns de obligatoriska mörka körsbären och den torkade frukten, men här finns också en hel del mörka skogsbär. Marions doft är lite speciell (för att vara amarone). Här finns ett inslag som går i en lite jordig stil. Torkad svamp "Karl Johan" utbrister hustrun. Det är nog på pricken.

I munnen är det en kompott av söta mörka körsbär, torkad frukt och skogsbär som utgör ryggraden i vinet. Det är en följeslagare från den första lilla klunken till den sista tonen i eftersmaken. Här finns elegans och komplexitet i masssor. I mellanpartiet kommer det fram kryddor på ett sirligt sätt: svart peppar, lite kanel och lakrits.
Eftersmaken är riktigt lång och den torkade frukten kan där vika ut sig lite mer ordentligt. Fikon, dadlar och russin samsas på ett föredömligt sätt. Visst finns här en liten fruktsöt ton, men syran som finns i vinet är pigg och ser till att friskheten blir framträdande.
 Lite toner av  kakao och kaffe kan vi också ana oss till och med det där lilla bittra avslutet som känns i riktigt mörk choklad.

Ett stort, mäktigt och smakrikt vin, som gör att man endast småsippar på det. Sedan måste man dit med nosen emellan varje klunk och njuta av doften. Det är väl dom här två komponenterna som gör att ett glas varar i två fotbollshalvlekar.

Ni förstår själva att detta är ett vin för en amaronefreak. Vinet känns ungt och är så här bra redan nu. Jag tror faktiskt att det kommer att utvecklas lite till, så nästa 2007:a testar vi om ett år. Bara vi nu kan hålla oss tills dess.

Betyg 5

Lite blandat

I lördags öppnade vi den sista flaskan av det här vinet.
Vi har druckit det tidigare och också bloggat om det.
Vi drack det 2011 och 2012.
Korken kommer ut ordentligt och ser bra ut, men en kort sniff på den och besvikelsen infinner sig. Vi häller upp och låter vinet stå någon timma, men inte hjälper det. Här luktar det gammal möglig källare. Korkskadat är bara förnamnet.
Varför kan man inte gå över till skruvkapsyl?



Vi öppnar en annan flaska. Även den från Toscana.

2006 Ateo, Ciacci Piccolomini
I ett väl bevarat 1600-talsslott i Castelnuovo d’Abate i Montalcino bedriver Giuseppe Bianchini och hans familj vinproduktion, olivodling och biodling och så bränner man lite grappa. Släkten Ciacci Piccolomini d’Aragona, som byggde slottet, har till och med producerat en påve, Pius II, men det var långt tillbaka i tiden. 1985 kom familjen Bianchini genom arv i besittning av slottet. 
Druvmixen är 60% Sangiovese och resten Cabernet Sauvignon och Merlot. 18 månader på barriquer av fransk och amerikansk ek.
Källa: Importören Tryffelsvinets hemsida.

Vi möts av en lugn diskret doft, där vi hittar lite bär, såväl röda som mörka. Doften andas sommarvärme. Här finns också ett helt knippe av medelhavsörter.
I munnen är det den mörka frukten som dominerar. Vi hittar körsbär, björnbär, mörka plommon och aningens svarta vinbär. Här finns också rejält med kryddor och en del smaker som visar att vinet tillbringat en del tid på ekfat. Tanninerna biter hyggligt. Eftersmaken är av det medellånga hållet och här får vi också lite smakkänsla av mineraler, lakrits och mera kryddor (timjan och rosmarin).
Vinet känns fortfarande småstramt och fortfarande lite slutet. Ett vin som gör sig bäst i sällskap med lite grillat kött. Ett hyggligt vardagsvin. Samtidigt är det inget som vi inte kan hitta hos rätt många andra viner.
Vi betalade 175 kr på Bolaget.

Betyg 3

Vi har också under helgen druckit vår sista flaska av en sydafrikansk Cabernet Sauvignon, som vi köpte sex flaskor av för sju år sedan. Jag tror det var Röttorp som i Dagens Industri hyllade vinet på ett sådant sätt att även Vintankar gjorde ett köp. Något vi inte ångrar. Vi har följt vinet under sex år och skrivit positivt om det
här och här.

2003 Cabernet Sauvignon, High Constantia, Sebastiaan.
Producent är Sebastiaan. Dom håller till i Western Cape, Coastal Region i Sydafrika.

Färgen har en mörkröd rubinfärg med lite brunare stråk ut mot glaskanten.

Doften har mörka bär som sitt främsta signum. Främst är det svartavinbär och mörka skogsbär, men även en del örter, nyvässad blyertspenna och rostade fat.

Smaken domineras av den mörka frukten och då speciellt svarta vinbär. Det är nästan så att de svarta vinbären tränger bort all annan frukt, men visst lite körsbär och blåbär kan vi ana oss till.
En del örter kan vi också notera liksom kakao och aningens blommor (rosor). Tanninerna är nu alldeles mjuka och lena.
Eftersmaken har vi tidigare upplevt som lång, men är nu mer åt det medellånga hållet och här kommer de rostade faten fram på ett markant sätt.
Vinet har nog passerat sin topp och den som har flaskor kvar ska nog börja korka upp dessa.

Jag ser att vi betalade 289 kr för detta vin på Systembolaget. Det har varit en intressant och givande resa att följa vinet under dom här åren.

Betyget för vinet har gått från 4+ 2011 till att idag få

Betyg 4-

Några viner från Alla Hjärtans Dag.

Gårdagen blogginlägg handlade mest om nostalgi. Idag kommer en kortfattad rapport om de viner vi drack under kvällen. Vinerna provades blint. Tre bidrag från L och en flaska från undertecknad.

1992 Vignobles Rollet, Chateau Fourney, Saint Emilion Grand Cru

Vinet är gjort på Merlot (runt 70%) och resten Cabernet Franc.
Vinet har en ljus tegelröd färg. Helt transparent. Jag minns inte att jag någonsin varit med om ett bordeauxvin med den här ljusa färgen.
Doften har tydliga drag av röda bär. Här finns en härligt pepprig ton.
Smaken går i samma riktning. Vinet andas en sirlig elegans, med helt avrundade och mjuka tanniner (de som finns kvar) och med en trevlig syra som gör att vinet efter lite luftning känns förvånansvärt friskt.
I eftersmaken finns en ytterst diskret nyans av svarta vinbär.
Jag var inte i närheten av Bordeaux i mina gissningar.

Riktigt gott var det. Betyg 4+

2006 Gallina Barbera d´Alba.
Ett vin från La Spinetta, som är gjort på Barbera till 100%.
Doften är lite diskret, men tar sig efterhand. Bär, örter och blommor.
Smaken är lite småstram och med mörka bär som främsta signum. Lite örter och en lätt blommig ton piffar upp vinet. I eftersmaken finns en hel del toner av fat. Den trevliga syran skänker vinet både friskhet och ungdomlighet.

Betyg 4

2006 Quinta do Vallado Reserva
Vi skrev om det här vinet för ett år sedan. Inte mycket har ändrats sedan dess.
Doften är ganska omedelbar och vi får en bamsekram av mörka bär. Vi gillar den här bärkompotten, men för all del lite örter och en del fat finns också i doftregistret.
I munnen levereras en massiv bärkompott: mogna björnbär, blåa plommon och sist men inte minst mörka körsbär. Här finns också en hel del örter och kryddor Bra och frisk syra. Mjuka och väluppfostrade tanniner. Lång eftersmak, där lakrits och kakao smyger sig fram.
Vi måste fylla på vårt lager. Det här är helt enkelt ruskigt gott. Kostar idag på "Bolaget" 400 kr.

Betyg 4+



Kvällens fjärde vin fastnade inte på bild.

2007 Meandro
Producent är Quinta do Vale Meão. Meandro är deras andra vin. Dom gör också ett prestigevin och ett portvin.
Druvblandningen i Meandro är 45% touriga nacional, 30% touriga franca, 13% tinta roriz, 5% sousão, 4% tinta barroca och 3% tinto cão.

Även den här portugisen levererar frukt och bär en masse.
Doften domineras av körsbär och björnbär, men här finns också en hel del örter, lite kakao och ett pepprigt avslut.
Smaken går i samma stil. Det är den mörka frukten som regerar och ackompanjeras av finmalda örter. Mjuka och lena tanniner. Lite pigg och frisk syra. Eftersmaken är medellång och här noterar vi blommor (viol), kakao och ett avslut med ett lakritsberg.
Det här är en prisvärd portugis. Inte lika elegant som vin  tre, men så är priset också 141 kr. Ett bra vin till ett mycket bra pris.

Betyg 4


Kvällen till ära så serverades en läcker dessert.

2000 Vecchioflorio, Marsala Superiore
Avslutningsvis så serverades vi ett glas Marsalavin.
En vacker bärnstensfärgad ton har vinet.
Doften är lite knäckig med lite bränt socker och torkad frukt som komponenter.
I munnen kommer dofterna igen.En läcker knäckig ton parad med muscovadosocker och torkad frukt är det som dominerar. Det finns även lite rivna apelsinskal som piffar upp. Sött? Absolut! Friskt? Jamenvisst! Kladdigt? Absolut inte!!

Ett avslut som träffar den gottegris nu Vintankar en gång är mitt i prick.

Betyg 4

Härtappat Bordeauxvin!!

Med en förfärande hastighet rusar Vintankar mot pensionsåldern. Det är svårt att ta till sig att 65-årsdagen närmar sig, men än är det några månader kvar. Och gäller verkligen det där erbjudandet,som kom i förra veckan, om medlemskap i PRO mig? Jag har ju beslutat mig för att jobba vidare tre dagar i veckan, men att köpa vin som ska drickas först om 15-20 år är inte aktuellt. Allt oftare tittar jag i backspegeln och kan förundras över vad som hänt. Det mesta till det bättre.
Utbudet av vin och möjligheten att inhandla vin har ju förändrats på ett närmast dramatiskt sätt. Jag började gå på vinprovningar i mitten på 70-talet, då tillsammans med mina arbetskamrater på Volvo LV. Jag kan inte påminna mig att Beställningssortimentet fanns. I vart fall kände vi inte till det. Inga självbetjäningsbutiker. Alla köp skedde över disk. Ingen näthandel, internet var ju ett okänt fenomen. 3 l vin d v s sex flaskor var det som lagligt fick införas i landet.
Och så fanns det  något som hette härtappade viner. Det var vin (bl a Port och Bordeaux) som kom med Bulkfartyg och tappades på returflaska i Sverige. Minns jag rätt så var det hamnarna i Falkenberg och Årsta dit fartygen kom och där buteljering sedan ägde rum. För Portvin upphörde detta alldeles i början av 70-talet medan de sista härtappade Bordeauxvinerna är från 1990.

En provning av härtappade viner gjordes för fyra år sedan  av AuZine.

På Alla Hjärtans Dag var vi hemma hos L och G på middag med lite viner. L ingick i vinprovargänget jag nämnde i ingressen. Vi började med att smaka på en härtappad flaska Bordeaux

1986 Chateau de Lisse, Saint-Émilion, Mis en bouteille par AB Vin- & Spritcentralen

Färgen är mörkröd med brunröda tegeldrag

En flaska som för flera år sedan passerat bäst före datum, så vi konstaterar bara att frukten är näst intill obefintlig. Smaken är mycket kärv och nästintill odrickbart.

Här får vi lite information, men druvblandningen hade ju varit intressant att veta.

Det bästa med den här flaskan var att den påminde oss om en svunnen tid. L och jag kunde dra oss till minnes några roliga och dråpliga vinprovarstunder från 70- och tidigt 80-tal.

Syrah från Toscana

Härom kvällen provade vi ett vin på druvan Syrah från en producent som är ny för oss.
Producenten Stefano Amerighi håller till i Cortona i den sydöstra delen av Toscana, inte så långt från Umbrien. Egendomen  Poggiobello di Farneta är totalt på 14 ha varav 8,5 ha utgör vinodlingar. 2002 planterades här, efter noggranna geologiska undersökningar, Syrah. Odlingen sker enligt biodynamiska principer.

2010 Syrah Stefano Amerighi

Vinet har fått klarna på naturligt sätt genom att under 14 månader fått ligga på en kombination av cement- och ekfat.
Årsproduktionen av det här vinet ligger runt 9 000 flaskor.
Vinet är gjort på Syrah till 100%.


Färgen är mörk med blåröda nyanser.

Det doftar av mörka bär, främst körsbär och björnbär men även en svag doft av svarta vinbär noterar vi. Här finns också lite nymald vit peppar, svarta oliver och aningens rökta charkuterier. En trevlig, lite spännande och små triggande doft.

I munnen känns vinet fylligt, solvarmt och förvånansvärt mjukt och runt. De mörka bären återkommer i sällskap med betydligt mer örter/kryddor än vad vi noterade i doften. Tanniner finns det gått om, men vi upplever dom polerade och väluppfostrade, men visst tusan biter dom. Här finns det syra som skänker friskhet, men aldrig i närheten av att kännas vasst.
Eftersmaken är medellång och i den känner vi lite blåa plommon, en viss jordighet parad med karl-johan-svamp, rökta, kryddiga korvar och en härlig lakrits pastill på slutet.
Det är ändå den mörka frukten som går som en ryggrad genom smakupplevelsen från den första klunken till den sista slatten.

Vi köpte vår flaska hos Cibi e Vini vid vårt senaste Köpenhamnsbesök. Vi betalade 195 DKK.
I Systembolagets Beställningssortiment har vinet funnits, men rapporteras vara tillfälligt slut. Importör är Nebbia HB. PÅ SB fick man betala 247 svenska kronor.

Betyg 4-

Marzemino från Husar de Tarczal

Marzemino är en druva, som jag gjorde min första bekantskap med i höstas. Det var på en vinprovning i Ängelholm, där den dansk-italienske vinhandlaren Carlo Merolli presenterade ett antal italienska viner med för mig ränt okända producenter och druvor. Vill du läsa hela berättelsen klickar du här.
Jag har sedan dess druckit ytterligare en Marzemino. Det var för ett par veckor sedan, som jag drack  Eugenio Rosis Poiema. I SB:s sortiment verkar det finnas ett vin på den här druvan och det är Mezzacorona Marzemino, vilken jag inte har smakat.
Druvan har fått en viss berömmelse då den om nämns i Mozarts opera Don Giovanni, där huvudpersonen utbrister "Versa il vino! Eccellente Marzemino!").

2009 Husar Marzemino di Isera Trentino Superiore DOC

Producenten de Tarczal håller till i Vallgarinadalen några mil nordost om Gardasjön. Inte så långt ifrån staden Rovereto.

Färgen är tät och mycket mörkröd med vissa violetta stråk.

Vi möts av en ganska distinkt doft, där körsbär är det första vi tänker, men tanken hinner knappt ta form innan vi överöses av rosor, violer och finmalda örter. I bakgrunden finns ett mörkare inslag av jord och blod med aningens rökighet.

Smaken är kraftig utan att för den skull kännas tung.
I munnen dominerar till en början smaken av körsbär. Nu tillsammans med en del krossade körsbärskärnor, som lämnar en liten bitter ton, framförallt i eftersmaken. Det är en fascinerande bitterhet och inte den där oginna gröna paprikan.
 I mellanpartiet återkommer en del trevliga örter, lite jord och rått kött. Det florala inslaget cirkulerar hela tiden lite diffust i bakgrunden. 
Tanninerna finns där. Biter lite försiktigt, som vi vill att de ska göra till ett matvin. För det ska sägas att detta är ett utomordentligt vin till vardagsmaten. Jag vill inte kalla det enkelt, däremot okomplicerat och rakt på sak.

Betyg 4-

Vi betalade 120 MUK till Carlo, då vi köpte det på senhösten.
MUK ska utläsas MyntUnionKronor, vilket betyder att när man betalar via internet så är DKK=SEK=NOK

Champagne+hummer och Amarone+parmesan=Bröllopsdag

I lördags var det  29 år sedan Herr och Fru Vintankar blev äkta makar. Naturligtvis hade jag köpt ett knippe röda rosor att uppvakta hustrun med. På eftermiddagen såg vi Standup-komikerna Betnér och Soran med föreställningen "En skam för Sverige" på Kungsbacka teater. En mycket ung publik, där vi nog tillhörde de äldre  fem procenten. Soran imponerar, men personligen har jag lite svårt för Betnérs språkbruk. Jag tillhör nog inte hans målgrupp.

På kvällen var det hummer och champagne. En tradition sedan tjugo år tillbaks i tiden.

2004 Diebolt-Vallois.
Det här är deras Vintage Blan de Blanc, vilket betyder att druvorna kommer från ett enda år. Den görs endast de år då druvorna håller tillräcklig kvalitet. Druvan är 100% chardonnay från

Cuis (60%), Chouilly och Epernay samt från lite yngre vinstockar i Cramant. Dosagen ligger på 6-8 g/l.

Just 2004 är enligt Juhlin inte den bästa årgången precis. Han ger den 89 p, men vad bryr jag mig om om det, när den smakar som den gör den här kvällen.
Det är första gången vi dricker en Diebolt-Vallois, men så den imponerar på oss.
Bubblor strävar i en konstant följd från botten av våra glas upp mot ytan.
Färgen är vackert guldgul

Doften har en stark prägel av gula äpplen, aningens kalksten, mineraler, citrus, lite blommor och med en fin brödaktig ton som avslut. Riktigt trevligt!
Det är dock i smaken som vi tänder på alla cylindrar. Torrt och friskt, men inte knastertorrt. Det vilar en brödighet, brioche eller mariekex över smaken på ett förföriskt gräddvisst sätt. Friskheten kommer från en syra som ger oss en känsla av lite omogna äpplen av sorten Transparent blanche, men också med ett tillskott av lite mognare Cox Pomona. Citrusen drar åt blodgrapehållet, framförallt i eftersmaken, där vi får en pigg liten, liten bitterhet.

I mitten finns det också en del smultron och mineraler.
Komplext och elegant. Väldigt, väldigt gott just nu. Om man ändå hade köpt på sig lite fler.
Köpt på SB för 449 kr någon gång under 2010.
Betyg 5-

2006 Amarone Classico, Vaio Armaron
En klassisk amarone från Serego Alighieri. Vi är verkliga fans av Vaio.
Vaio Armaron är en vingård i Gargagnago, San Ambrogio di Valpolicella. Samma by där familjen Serego Alighieri bott sedan 1353, då Dantes son Pietro köpte gården för 475 Livres. Numer ingår den här vingården i Masis konglomerat
Vi har tidigare druckit och skrivit om årgångarna 2003, 2004 och 2005. Det har nu blivit dags att dra korken ur den första 2006:an.

Druvsammansättningen är 65% Corvina, 20% Rondinella och 15% Molinara. 

Vinet har legat runt tre år på stora fat av slavonsk ek och avslutningsvis fyra månader på fat av körsbärsträ. Vi dricker vinet under två dagar. På lördagen häller vi över ungefär halva flaskan på karaff. Vinet får stå i karaffen runt två timmar innan vi häller upp det i våra  glas av sorten Orrefors Difference Primeur.

Vi möts omgående av en stor doft, som domineras av mörka körsbär tillsammans med torkad frukt. Vi får också lite örter och kakao.
I munnen spelar den här amaronen ut hela sitt register. Här finns en oerhörd koncentration av frukt- och bärsmaker. Amaronevinernas typiska söta, mörka körsbär spelar så klart huvudrollen, men även lite mörkare bär, då främst björnbär. Det hela förstärks sedan av en torkad fruktkompott med russin, dadlar, fikon och så lite katrinplommon. Örterna spetsar till komplexiteten, då främst salviatonen. Det finns också en vital syra, som skänker vinet en stor friskhet. Tanniner finns det en del av, som gör att vinet inte alls känns mesigt. De är tämligen polerade.
På typiskt amaronevis är eftersmaken gigantisk lång och där tillkommen en liten sötlakrits rem, en hel del mörk choklad, som ger en liten, liten bitterhet. Russinen blir också lite mer tydliga och lämnar en aningens sötma i eftersmaken.
Riktigt gott idag, men vi tror det kommer fortsätta att utvecklas. Vi har också uppfattningen att Vaio anno 2006 kommer att hålla hög klass de närmaste tio åren.

Betyg 4++ 

Vinet kostar idag 392 kr på SB och det verkar finns kvar en hel del flaskor i vårt avlånga land. Har jag fattat saken rätt, så ska snart årgång 2007 komma ut i Systembolagets butiker. Generellt är både årgång 2006 och 2007 två riktigt bra årgångar, om inte de två bästa under 2000-talet.