Bröllopsdag. Champagne och hummer samt ett glas Amarone

Ja, så har det då det gått 30 år sedan hustrun och jag en fredag eftermiddag besvarade  frågan med JA i Göteborgs Rådhus. Vi firar den såsom vi gjort de senaste tjugo åren dvs med hummer och champagne. De senaste 10 åren har det tillkommit ett glas amarone till osten.

Bollinger Special Cuvée Brut.
Här är druvmixen 60% Pinot Noir, 25% Chardonnay samt 15% Pinot Meunier. Över 80% av druvorna kommer från Grand Cru och Premier Cru gårdar.
Första jäsningen sker på ståltankar och små gamla ekfat som är fem år eller äldre. Dom tillsätter 55 % vin från tidigare skördeår, varav 10 % är "reservvin" som lagrats i upp till 15 år på magnumbuteljer.

Du som vill veta lite mer om Bollinger och deras andra viner klickar på länken till Champagne och mat, där det finns en mycket bra sammanfattning av deras verksamhet.

Det doftar av gul frukt främst äpplen, plommon och lite citrus.  Lägg till mariekex och ytterst lätt rostade brödskivor så är doftbilden i det närmaste komplett.

Smaken är frisk med behagfulla syror. Självklart är det torrt, men inte knastertorrt.
Vi känner gula och röda äpplen som har börjat mogna, lite grapefrukt som drar mot blodgrape, gula plommon och faktiskt ett litet pikant inslag av pinjeträd.

 I eftersmaken kommer det fram nötter, rostat bröd och en trevlig nougatsmak.

Det här är helt enkelt "görgott".
Halva flaskan går åt på söndagskvällen. Resten förgyller vår måndagskväll efter ett hårt spinningpass. Nu framträder lite mognadstoner, men i övrigt lika fräscht och läckert.

Betyg 4++

På "Bolaget" kostar det 441 kr.


Kvällen av slutas med  ett glas amarone och lite hårdost. Nu talar vi AMARONE. En av de fem bästa jag druckit.

2004 Il Fornetto, Stefano Accordini.

Detta är Accordinis prestigeamarone.
Vingården Fornetto ligger lite drygt 200 m över havet i utkanten av Negrar.
Vinet görs på 75% Corvina Veronese och 25% Corvinone. Druvorna skördades sista veckan i september och får sedan ligga och torka i 140 dagar. Vinet har fått ligga till sig runt 36 månader på nya fat av fransk ek från Allier och Never. Slutligen har vinet fått ett år på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Jag har provat Il Fornetto endast en gång tidigare och det var vid ett besök med Clubamarone hösten 2009.
Accordini hade då fortfarande sin huvudsakliga verksamhet förlagd i Pedemonte, San Pietro in Cariano. Nu har dom flyttat upp i bergen lite nordväst om Fumane. Jag gjorde ett nytt besök i juni 2012, vilket jag skrivit om här.

Vi öppnar den här flaskan på lördagskvällen och smakar av den genom att hälla upp två glas, som får stå i ca två timmar innan vi njuter av det. På med korken och vinet få stå svalt tills det blir söndagskväll. Det är faktisk dag två som det är som allra bäst. Ja, rent av magiskt!
Direkt efter upphällningen är vi där och doftar. Nästan en besvikelse. Lite instängd doft med tydliga lakrits-, choklad- och svaga körsbärsindikatorer.

 Efter två timmar i glasen har det hänt en hel del och dag två är det precis den doftbomb vi längtat efter. Instängdheten är som bortblåst och ersatt av en intensiv fruktig doft.
Kan en doft vara mörk? I så fall stämmer det på Il Fornetto: mörk frukt, choklad, lakrits, tobak och aningens torkad frukt. Samtidigt finns det en ljusare blommig framtoning i bakgrunden.
Ljuvligt!!

Smaken är gigantisk. Kraftfull och ändå ytterst elegant. Det står 16% på flaskan. Kan inte vara möjligt. Alkoholen är så snyggt integrerad i frukten att den nästan inte känns.
Vi känner söta mörka körsbär, solmogna björnbär, fikon och kakao i den första anstormningen. Inte allt på en gång utan snarare ligger smakerna som lager på lager.
Mjukt och sammetslent, men ändå finns en friskhet tack vare en välkalibrerad syra.
Eftersmaken är formidabel. Lång, lång............
I den noterar vi lite torkad frukt, mera mörk frukt och en del inslag av fat. Och så lite sötlakrits på det.

Hustrun och jag älskar bara detta. Ett perfekt vin för att fundera över världen och vart vi är på väg. Eller till en Champions League-final. En bit parmesan utgör ett gott tillbehör. Till mat i övrigt är det inte lika lätt.

Den svagsinte, tanninmasoschisten eller den fatallergiske ska nog inte göra sig besvär. Den som älskar fruktbomber och tål lite fruktsötma, gillar smakrika viner och tål en del ek, ja för dom vilar himmelriket runt hörnet.
Vår flaska kostade 56 euro när vi köpte den på Accordinis gård 2012. Den som är lycklig ägare till några 04:or ska nog börja tulla på sitt förråd. Den är på sin absoluta topp just nu!

I maj blir det ett nytt besök hos Accordini i sällskap med övriga Clubamaroneresenärer.

Betyg 5

Langhe Nebbiolo från Josetta Saffirio

I lördags var det lammkotletter och råstekt potatis som stod på hustruns och min meny. Ur källaren plockade vi fram en Langhe Nebbiolo från Josetta Saffirio. Lite tomtebrus som vännen Hans säger.

2009 Langhe Nebbiolo, Josetta Saffirio.
Vi befinner oss strax norr om den lilla byn Monforte d´Alba.
Den välbekanta etiketten med gnomen på. Jag minns ett möte med Sara (ägardottern) på Sjömagasinet för ett par år sedan, där hon stolt berättade om sina viner och om etiketten med gnomen. “Gnomes are the conscience of  honest men” , enligt deras hemsida.
Idag omfattar produktionen åtta viner varav tre är Baroloviner och därtill en barbera, langhe nebbiolo, ett rödvin på merlot, ett vitt vin samt en spumante. Här kan du läsa om deras "Social Responsability".
Vi har tidigare skrivit om Barolo 2006 och om deras Barbera 2009.

Kvällens vin är gjort huvudsakligen på Nebbiolo, men med en inblandning av Merlot (15%).
Vinet har legat på stora bottis i 12 månader och därefter på ståltankar ungefär lika länge. Druvorna vinifieras var för sig och först vid buteljeringen blandas druvjuicerna.

Doften präglas av mörka körsbär, men visst går det att efter lite ansträngningar hitta mörka skogsbär, lite rosor och aningens fat.
Ingen spektakulär doft, men ändå inbjudande på något sätt.

Smaken domineras av körsbär och mörka skogsbär. Här finns lite fjäderlätta örter, tydliga inslag av fat och en touch av torkad frukt.
En varm och tillmötesgående smak, där tanninerna rundats av rejält och vinet har blivit hyfsat mjukt. En bra syra ger vinet en ryggrad, som står upp mot vår mat.

Det är väl inget vinet man rusar direkt till datorn för att knappa in en beställning av, mer ett hyggligt matvin en fredagskväll. Jag dricker det gärna igen. Måhända blir det ett köp i framtiden.

Betyg 3+

Priset ligger på 188 kr på "Bolaget", där det endast säljs som kolli dvs sex flaskor.

Fredagsnöjen och Beaujolais

Fredagarna tillbringas hemma. Dom startar, liksom helgens övriga dagar alltid med en ordentlig tidningsgenomgång. Jo, Vintankar tillhör den generationen där papperstidningar känns oumbärligt.

I fredags fanns det fortfarande ett snötäcke, så jag letade fram mina längdåkningsskidor. Det fick bli två varv på Sjögärde Golfbana. Se där kom golfbanan till slut till användning!

Den här, liksom så många andra fredagar, kände vi oss lite lata. Ur frysen plockade vi fram resterna från ett ankbröst, som vi bara behövde värma och så rostade vi lite grönsaker. Detta fick bli kvällens enkla måltid. Ur källaren plockade jag fram ett Beaujolaisvin. Ingen jättevanlig dryck i Vintankarhemmet. Kvar i minnet finns de billiga varianterna från 70- och 80-talet, där skumbanan och hallonsoda satt avskräckande avtryck. För att inte tala om de billiga Beaujolis Noveau drycker som nått Systembolaget.
Dags att utmana fördomarna!!


Beaujolais sträcker sig från Macon i norr nästan ner till Lyon i söder. I huvudsak odlas här den röda druvan Gamay, men det finns också en liten del Chardonnay i området.

2010 Chateau des Jaques, Moulin-à-Vent.
Producenten Maison Louis Jadot grundades 1859. Idag äger man över 210 ha vinodlingar på flera olika platser i Bourgogne. 1996 förvärvade dom Chateau des Jaques med 80 ha vinmarker i Beaujolais.

Druvorna till detta vinet kommer från vingårdslägena Carquelin, Rochegrès, Champ de Cour, Thorins och La Roche.

Druvorna avstjälkades delvis före pressning. Vinet har fått ligga till sig runt 10 månader på franska ekfat, där knappt hälften var nya och de resterande var andragångsfat.

Färgen är blåröd. Väsentligt mörkare än förväntat.

Vi finner en ganska trivsam doft, där de röda bär dominerar. Här finns hallon, körsbär och lite nypon. I bakgrunden ett litet mörkare inslag av blåbär och en viss stallighet. Lite våt grusgång och på slutet noterar vi också en blyg viol.

I munnen har vi ett slankt, friskt och smått läskande vin. Syran har drag av lingonsyrlighet, dock är det de röda bären som allra mest märks: hallon, körsbär och nypon. I botten finns en lite mörkare ton av skogsbär. Lite lätta örter tillsammans med granitmineraler och lakrits tar sig främst fram i  eftersmaken.
Vi känner en del  fjäderlätta toner av  ek alldeles i slutet, men det stör oss inte det minsta. Det är snarare så att vi sätter det på pluskontot.
Tanniner finns det en del av. Biter så där lagom i gommen och gör vinet väldigt matvänligt.

Aldrig mer ett ont ord om Beaujolais från Vintankar. Det är bara att konstatera att, precis som i alla andra vinområden, finns det bra och dåliga viner. Det går helt enkelt inte att fuska och tro att något bra kommer ut av det.

Betyg 4

Vår flaska kostade 181 kr, när vi köpte den på "Bolaget". Nu är det priset 171 kr och årgång 2012 som gäller, dock verkar det endast finnas en staka flaskor runt Stockholm och i Halmstad.
Det här är ett vin väl värt att provas och utmana fördomarna om Beaujolais.

2010 Jadis, Domaine Leon Barral

Alla har vi våra favoriter bland viner. Nya årgångar av dessa favoriter är ofta självklara köp. Så är Vintankars förhållande till Amaroneviner. Läsare av denna blogg vet att det även finns ett antal producenter utanför Valpolicella, företrädesvis i Italien, men också i Frankrike,som vi bara måste ha senaste årgången av: Occhipinti, CascinaTavijn, vissa viner från Roagna, La Pèira, Le Vieux Donjon, vissa av Janasses viner osv. Nu har det tillkommit ytterligare en!

Titt som tätt inspireras jag av andra bloggare. Detta hände 2013, efter att vi läst detta. Vi köpte två flaskor av de båda Leon Barral-varianterna. La ner dom i källaren. Vi har sedan varit och vänt på dom, men låtit dom ligga kvar. På Instagram dök några korta positiva kommentarer upp om just årgång 2010. Vi gjorde slag i saken och drog korken ur en flaska i början på veckan. Vi följde vinet under tre dagar.

Det kan sägas med en gång att det var länge sedan ett helt nytt vin (för Vintankar) gav oss denna upplevelse. Vi kände oss riktigt nöjda med att ha tagit rygg på Finare Vinare. Även denna gång!

Domaine Leon Barral
Geografiskt befinner vi oss i den lilla byn Lenthéric i Faugères i Languedoc. Familjen Barrals vinhistoria går tillbaks till mitten på 1700-talet. Idag förfogar man över 27 ha vinmarker, där vinstockarna har en medelålder på nästan 50 år. Den som vill veta lite mer om Domaine Leon Barral kan läsa om ett ett besök Finare Vinare gjorde där 2008 och ett annat besök 2010. Av detta framgår att mycket av odlingsprinciperna stämmer överens med det som svenska FOBO (Föreningen Organisk Biologisk Odling) förordar.

Till det här vinet har använts druvorna Carignan Vieilles Vigne 50% och 40% Syrah från söderlägen samt 10% Grenache. Vinet har fått ligga till sig i ca två år på lite äldre barriquer.

Det är en doft av det lite större formatet med en härlig mörk frukt i centrum, men också en hel del blommor, köttsaft samt en pinjedunge i bakgrunden. Spännande!

Vilken smak! Vi blir alldeles begeistrade. Här återkommer den mörka frukten, nu i form av körsbär, skogshallon och plommon. Trevliga syror som skapar en läskande känsla. Örter, steniga mineraler och lite lakrits i avslutet. Tanniner finns där och uppför sig ytterst civiliserat.
Det här är bara så gott!

Slutsålt på "Bolaget", men när nästa årgång kommer, ja då står vi först i kön.

Vår flaska kostade 229 kr. Ett fantastiskt pis till ett lika fantastiskt vin!

Betyg 5-

Tre vita viner.

Under januari har det  blivit ett par vita viner som inte blivit bloggade. Jag har dåligt med noteringar, så det blir lite kortfattat.

2013 Paracombe Sauvignon Blanc

Ett vin från Adelaide Hills, sim ligger i South Australia.

Egendomen är på ca 20 ha och ligger på en höjd av 425 m över havet.
Druvorna till just det här vinet kommer dels från egna vingårdar och dels från några granngårdar.

Vinifikationen har ägt rum på ståltankar.

Färgen är ljusgul med lite gulgröna stråk.
Doften är något aromatisk med de typiska dragen av sauvignon blanc: nässlor, fläder, gräs, krusbär och aningens citrus.
Smaken är torr, frisk och med många drag från det vi kände i doften, dock mer nertonade och i god balans. Bra syror i en liten stramare stil.
En hygglig Sauvignon Blanc. Kanske lite mainstream och inte så mycket egen charm.
Vi dricker det gärna igen, men inget vi köper några mängder av.
Betyg 3

Vi betalade 145 kr på "Bolaget", då vi köpte det i höstas. Nu verkar det vara slutsålt.


2010 Mountford Pure Riesling

På den nordöstra sidan av Nya Zeelands sydö ligger Waipara och det är där den här producenten huserar. Dom använder sig av biodynamiska odlingsprinciper utan att vara certifierade.

Vi hyllade deras årgång 2007 på druvan Chardonnay här.
Deras Pinot Noir hyllade vi här.

Det har nu blivit dags för deras Riesling från året 2010.
Vinet har fått jäsa på ståltankar

Trevlig doft av kaprifol, citrus och örter.

Smaken är nästan halvtorr, vilket överraskar oss. Ingen perfekt matchning till fredagskvällens räkor, däremot strålande till söndagens lite thaiinspirerade laxgryta.
Vinet känns nästan lite krispigt med bra citrus och örter i centrum.

Betyg 4-

Vinet kostade 200 kr hos "Bolaget", där vi köpte det i höstas.

2012 Chablis Premier Cru Montmains
Producent är William Fèvre. Företaget grundades 1959 och förfogar idag över 51 ha vinodlingar i Chablis. Ca 16 ha har statusen Premier Cru och nästan lika mycket Grand Cru.

Druvan är Chardonnay till 100%.

Knappt hälften av druvorna vinifieras på sex år gamla ekfat och resterande på ståltankar. Den delen som jäst på ekfat får vila efter avslutad jäsning tillsammans med sin jästfällning i fyra till sex månader. Därefter blandas och buteljeras vinet.

En fin och försiktig doft av citrus, gul/gröna äpplen samt en lätt touch av krita noterar vi.

Smaken är torr och frisk. Fortfarande väldigt ung och ännu inte helt utvecklad. Det är en renhets känsla över smakerna.
Gul/gröna äpplen, citrus, lite krusbär och en del mineraler. Eftersmaken är medellång med ett litet nötigt inslag.

Gott idag, men jag är ganska säker på att det kommer att utvecklas de närmaste åren.

Betyg 4

Vi köpte vinet på "Bolaget" i somras för 239 kr. Det finns endast enstaka flaskor kvar på ett par av "Bolagets" butiker.

2004 Clos La Madeleine

Vi hittar sällan rätt bland Bordeauxviner, vilket har fört med sig att det inte är så ofta det blir några dylika inköpta. I vår källare finns några kvar som vi inhandlade för fyra/fem år sedan. Fredagskvällens vin var ett sådant. En udda flaska utan några anteckningar eller minnen varför vi köpt just denna.

Vi befinner oss på den östra sidan om floden La Dordogne, det som också kallas den högra stranden, någon mil sydost om Libourne i Saint Emilion.
Clos La Madeleines anor går tillbaks till mitten på 1800-talet. Det är en liten vingård på dryga 2 ha.

Ägorna är planterade med 60% Merlot och 40% Cabernet Franc. I det här vinet är proportionerna ungefär tre fjärdedelar Merlot och en fjärdedel Cabernet Franc. Druvorna har växt på vinstockar som är dryga 30 år. 18 månadet på nya fat av fransk ek har vinet fått ligga till sig på.

Färgen har en mörk rubinröd ton. Det finns en del violetta stråk här och var.

Vi nås av en tydlig, men inte särskilt stor och omfamnande doft. Här finns en bärkompott med främst mörka bär, men också med ett litet rödare inslag. Kompostjord, cederträ, mineraler och aningens läder. För oss känns det som en rätt typisk Bordeauxdoft.

I gommen är det mörka bär: körsbär, svartavinbär, plommon och lite hallon. Här finns en hel del mineraler och örter. Tanninerna biter och skänker vinet en strävhet. Syran ger fortfarande vinet friskhet. Eftersmaken är medellång med både lakrits, fat och mörk frukt.

Alla dom här delarna låter väl inte så tokiga, men det vill liksom inte släppa loss. Det finns inget som riktigt tar tag i oss och övertygar oss om Bordeauxs storhet.
Det är ett vin som säkert är gjort med stor kunnighet och passar främst till ordentliga köttgrytor m a o finns här inga felaktigheter. Det är bara rätt charmlöst.

Betyg 3+

Vinet köptes 2010 på "Bolaget" för 299 kr.

Lite Dolcetto tack!!

Dolcetto har blivit en druva som jag med jämna mellanrum återkommer till. Jag finner en fascination i dessa lite enklare och slankare viner, som gör sig så bra till den vardagliga maten.

2010 Dolcetto di Dogliani Superiore, "Vigna Tecc".
Producent är Poderi Luigi Einaudi. Vi befinner oss i Dogliani, en bit söder ut i Piemonte, någon mil söder om Alba. Just det här området är känt för sin Dolcetto.
Det här vinet består endast av dolcettodruvor, som kommer från vingårdens äldsta stockar dvs en ålder av 50+.
Vinet jäser på ståltankar och får sedan vila upp sig ett år på barriquer och stora ekfat, därefter några månader på flaska och så är vinet redo för marknaden.

Färgen har en djup rubinröd ton med lite violetta stråk.

Doften är frisk och nästan lite ungdomlig. Här finns massor av mörka körsbär och skogshallon. Lite örter och och så en tydlig arom av violer.

I munnen är vinet slankt och aningens småstramt. Det senare gäller framför allt då det dricks på egen hand. Bärsmaken drar mer åt röda bär än vad doften signalerade. Lite lätta örter, ett trevligt mineralsting och med en eftersmak som är medellång. Just i avslutet får vi en dos mandlar. Syran är påtaglig, men blir aldrig ansträngande. Tanninerna biter som sig bör  och de gör detta på ett ytterst behagfullt sätt.

Vi gillar verkligen detta. Vinet köptes på "Bolaget" för 129 kr, men är slutsålt sedan en tid tillbaks.

Vi har en viss faiblesse för Dolcetto. Visst är det som oftast enkelt och okomplicerat, men det har sin charm. Det är en charm som Vintankar uppskattar.

Betyg 3+