2004 Bernard Hatté et Fils Special Club Grand Cru Brut

Sonen med flickvän besökte oss förra lördagen. Vi hade handlat Rödtunga och Räkor från Martins Fiskbil i Frillesås. Ur källaren plockade jag upp vår sista flaska av den här champagnen som jag hyllat bl a här och här.

Den är gjord på lika delar Pinot Noir och Chardonnay. Den degorgerades i september 2011. Bernard Hatté har sin verksamhet förlagd till byn Verzenay. Dom lämnade samarbete i "Special Club" 2005, så årgång 2004 var den sista med den beteckningen. Numer heter den Millésime Cuvée Benjamin och görs precis på samma sätt som den champagnen som var en "Special Club".

Doften är hyfsat stor doft med toner från gula och röda äpplen. Här finns också ett försiktigt inslag av mariekex och mineraler som går åt såväl våta stenar som snäckskal.

I munnen är det de gula och röda äpplena som dominerar. Sedan jag senast drack (2013) den här champagnen så har det framkommit tydliga mognadstoner liksom inslaget av lite bokna äpplen.

Jag är svag för den där bokna tonen. Den har fortfarande en härlig komplex smak med lite citrusvarianter, smultron, mineraler, aningens brödighet och en nätt samling örter. Syran har trots mognadstonerna en bra friskhet. Knastertorr har den aldrig varit utan väldigt tillgänglig. Någon skulle nog vilja säga att klunkabiliteten är hög.
Eftersmaken är lång med blodgrape, röda äpplen, mera örter och en näve mineraler samt någon liten sälta som attribut.

Betyg 4++

Jag fick för fyra år sedan den här som ett varuprov. Vi smällde ganska omgående av korken. Hustrun och jag gjorde båda tummen upp. Det resulterade också i detta blogginläg.
Några dagar senare knappade jag in en beställning på några flaskor. Priset då var 319 kr på Systembolaget.
Detta var vår sista flaska.
På SB finns nu årgång 2009 av Cuvée Benjamin dvs den som görs på samma sätt som Special Club. Priset är 310 kr. Den måste vi testa!

2005 Onkaparinga från Clarendon Hill

Tiden har en förmåga att rusa iväg. Det har nu gått mer än sex år sedan vi för första gången kom i kontakt med Onkaparinga från Clarendon Hills. Det var då årgång 2006. Den fullkomligt tog oss med storm. Vi köpte vad som fanns kvar på Systembolaget i Nordstan. Något år senare dök årgång 2005 upp på "Bolaget". Det blev så klart ett köp av den också. Båda vinerna har under flera år levererat underbara vinupplevelser, men nu är det dags för vår sista flaska.

Clarendon Hills är en producent vars vineri ligger runt 40 km söder om Adelaide, strax nordost om McLaren Vale. Vinerna som tillverkas är gjorda på en druva och från en specifik vingård. Genom att googla har jag fått fram att dom gör ett vin gjort på druvan Mourvèdre, ett på Merlot, tre på Cabernet Sauvignon samt fyra olika Grenache- och Syrahviner. Det enda vin jag smakat är det Grenachevinet som kommer från vingården Onkaparinga.
Jäsningen äger rum i öppna ståltankar och "vild" jäst användes. Runt 18 månader får vinet begagnade på ekfat.

Det är en stor, mäktig och kraftfull doft, som är packad med mörk frukt och örter/kryddor. Lägg till lite kakao, en servil blommighet, aningens hallon och lite lakrits, så förstår ni själva att här finns inte bara kraft utan också komplexitet.

I munnen är det ett riktigt kraftpaket  fyllt av mogna, mörka bär. En fin örtsamling finns där hela tiden och så lager på lager av hallon, kakao, lakrits och kaffe. Syran är fortfarande på tårna och skänker en härlig friskhet. Tanninerna alldeles sammetslena. Eftersmaken riktigt, ljuvligt lång och där frukten får sällskap av försiktiga fat, karamellkänsla, aningens tobak och tydliga körsbär.

Det har hänt att minnet lurat mig och att ett vin jag inte druckit på ett tag blir en besvikelse, men inte denna gång. Onkaparinga känns bättre än någonsin. Det måste vara bra nära sin peak. Det är precis den här känslan jag vill ha när det är den sista flaskan av ett stort vin.
Betyg 5
Årgång 2005 kostade 499 kr och årgång 2006 389 kr. Vinerna är köpta på Systembolaget.
När kommer Onkaparinga åter till Systembolaget??

2008 Langenlois Käferberg, Loimer

Till söndagsfisken häromveckan drack vi ett vin från Österrike gjort på druvan Grüner Veltliner.
Producent är Fred Loimer och det är också Fred själv som är vinmakare. Han förfogar över ca 30 ha med vinodlingar. Sedan 2006 tillämpas Organisk-biologiska odlingsmetoder på alla deras vingårdar. Fred har tagit intryck av antroposofen Rudolph Steiner och infört biodynamiska principer.

Kvällens vin kommer från vingårdsläget Käferberg i distriktet Kamptal i regionen Niederösterreich, drygt fem mil nordost om Wien. Vingården ligger på 330 m höjd. Vinstockarna har en ålder av 10 till 55 år. Den här vingården är certifierad som Biodynamisk enligt BIODYN.

Jäsningen sker spontant under fyra veckor i begagnade ekfat, därefter får vinet ligga till sig i tio månader på begagnade ekfat. Den första hälften av tiden på sin jästfällning.


I doften hittar jag mogna gröna äpplen, aningens citrus, en del kryddor, våta stenar och en lätt blommighet. Till en början är doften väldigt försiktig, men i takt med att tempen stiger blir den allt tydligare.

Smaken är torr, frisk och har vissa mognadstoner. Det här är tusan så gott. Varför dricker vi så lite Grüner Veltliner. Det måste det bli bättring på.
Vi känner smaker av gröna äpplen med en viss mognad, citrus, en del kryddor och tämligen gott om steniga mineraler. Det finns en ton av vita blommor och tropisk frukt främst i eftersmaken. I svansen dyker det upp en läcker liten bitter ton som för våra tankar till grapefrukt.

Betyg 4

Vår flaska köptes in på Systembolaget för fem år sedan och den kostade då 249 kr. Där gjorde vi ett bra köp!!

2008 Amarone Acinatico, Stefano Accordini

Till förra veckans CL-matcher var det Stefano Accordinis "vanliga" Amarone, som tillsammans med lite hårdostar fick utgöra sällskap till fotbollen. Vi har besökt gården ett flertal tillfällen senast förra året, då vi på 2015 års Valpolicellaresa i regi Club Amarone, åt en långlunch och provade samtliga av deras viner. Du kan läsa om det äventyret här.

Det är två år sedan jag senast drack 2008:an. För fyra år sedan skrev jag om 2005:an.

Druvblandningen är 75% Corvina Veronese, 20% Rondinella och 5% Molinara. Druvorna har fått ligga på tork i ca 120 dagar. Vinet har legat på nya barriquer av fransk ek runt 24 månader innan det buteljerades. Ingen filtrering.

När är en amarone som bäst? Det är väldigt olika dels beroende på årgång, men också på producenten.

Grundregeln är att en amarone ska vara fem år plus årtalet på flaskan, vilket jag brukar hålla mig till. Åtta till tio år anses för många amarone vara den optimala åldern. Det senare stämmer ganska väl på Accordinis Acinatico Amarone 2008. Den är nog ganska så nära sin topp och kommer att ligga där i åtminstone två/tre år till. Du som har några 2008:or vill jag ge rådet: Testa en flaska nu.

Vinet har en en ganska stor och kraftig doft. Inslaget av mörka körsbär känns väldigt tydligt, men också torkad frukt, lite örter och någon liten ton av kakao kan jag notera. Det doftar helt enkelt Amarone.

I munnen är det den solvarma mörka frukten som jag omgående möter vid den allra första klunken. Här finns framförallt söta, mörka körsbär, men också björnbär, plommon och någon liten hallonton. Smaken är verkligen komplex med många fina nyanser. Den torkade frukten är klart märkbar fast inte så mycket russin mer dadlar och fikon.En liten fin örtsamling, lite mineraler och en del kakao.

Fortfarande har vinet en bra friskhet genom syran. Tanninerna är alldeles sammetslena. Att vinet är på väg in i en mognadsfas märks genom att det idag känns mjukare och rundare än för två år sedan. Och den torkade frukten är mer markant.

Eftersmaken är riktigt lång med härlig mörk frukt och än mer torkad frukt. Avslutet med lite espresso och bitterljuv mörk choklad är suveränt. Alkoholen ska enligt etiketten vara 16%. Det tror vi knappt på. Helt infångad av frukten som den är.

Betyg 4++

Vår flaska köptes i juni 2012, då vi besökte Accordini. Minns jag rätt betalade vi 27 euro. Här kan vi tala om mycket vin för pengarna.

2015 Silvaner Wurzburger, Juliusspital

Häromveckan avnjöt vi det här vinet till en fiskgratäng.

Producent är Juliusspital, som grundades 1576 som ett välgörenhetssjukhus. Vineriet har sedan starten tillhört sjukhuset, som idag innefattar såväl en modern klinik som ett äldreboende. Stiftelsen har 177 hektar vinodlingar spridda över olika lägen i Franken. Dom producerar runt en miljon flaskor. Knappt hälften av odlingarna är druvan Silvaner, men även Riesling (20%), Muller Thurgau (17%) samt ytterligare sexton druvor odlas däribland Spätburgunder (Pinot Noir 4%).

Sitt centrum har dom i WÜRZBURG några mil sydost om Frankfurt. 

Det här vinet är deras "bas-silvaner". Vinet är till 100% gjort på druvan Silvaner. Druvorna kommer från ett antal olika vingårdslägen.

Jäsning vid låg temperatur i upp till 30 dagar på ståltankar. Därefter får vinet vila på sin jästfällning i stora ståltankar innan buteljering. Juliusspital har byggt en speciell hiss för druvorna, som hissar upp dem 13 meter. I och med detta kan hela vinifieringen genomföras med hjälp av gravitationen, och ingen pumpning behövs.

Doften är lite försiktig, men visst gula äpplen, citrus och våt grusgång tycker jag mig känna.

I munnen är det friskheten som tillsamman med gula äpplen, citrus, gula plommon, nektariner och steniga mineraler dominerar. I eftersmaken finns någon liten örtighet och honungsmelon.

Inget stort vin, men ändå gott och trevligt. Och absolut värda sina 139 kr, som det kostar på Systembolaget.

Betyg 3+

2011 Campo Inferi från Brunelli

Häromveckan åt vi en spontanmiddag med några av våra grannar.  Jag hade för någon vecka sedan fått hem en laddning med viner från Brunelli. Det fick bli att testa den nya årgången av deras Campo Inferi.

Ni som följer Vintankar vet att Brunelli är en av våra riktigt stora favoriter i Valpolicella. Du som vill veta mer om Brunelli kan läsa vad jag skrivit här.
Campo Inferi är en av deras två Riservor. Jag har druckit och skrivit om årgångarna 2009 och 2010 tidigare.

"Inferi" är gjort på druvorna Corvina 70%, Rondinella 25% och Corvinone 5%. Druvorna har torkats i fyra månader. Jäsningen äger rum i 40 dagar i låg temperatur. Vinet får sedan mogna i 36 månader på ekfat som är 18 hl stora. Efter buteljering får vinet vila upp sig i närmare ett år på flaska innan det är redo för marknaden.
Det görs mellan 4000-5000 flaskor av Inferi.

Det visar sig återigen att Brunelli gjort en magisk amarone. Årgång 2011 är inget annat än fantastisk. Även om jag håller Titari 2011 något lite högre, men å andra sidan håller jag ju den som en av de bästa jag druckit.

Visst är 2011:an ung och visst kommer den att utvecklas ett par pinnhål till, men redan idag är den väldigt, väldigt bra bara den får ett par timmar i karaff.
Doften är rent förförisk för oss amaronenördar. Den fina körsbärstonen, det lilla örtinslaget, den torkade frukten och inslaget av kakao får oss att dra på mungiporna och lustfyllt sticka ner nosen i glaset och sniffa gång på gång. Ljuvligt!

I munnen är det en rätt så kraftfull smak av mörka bär (körsbär, björnbär, blåbär) som omgående omfamnar oss. Visst är den kraftfull men på det där eleganta sättet som Brunellis amarone så ofta är. Det blir aldrig för mycket, bara stort och njutbart. Här finns också lite örter, någon liten krydda, torkad frukt och lite toner av kakao som tillsammans med den fina syran och de nätta tanninerna ger ett litet återhållsamt intryck. Eftersmaken är lång, riktigt lång med söta mörka körsbär, en tydlig torkad frukt och bitterljuv mörk choklad.

Betyg 5-

Hos Systembolaget är priset 644 kr, fast den verkar slutsåld. Vi har köpt vår flaska direkt av Brunelli och betalade då 37 euro +frakt+sv alkoholskatt. Priset landar då på knappt 450 kr.

Besök på Oaxen.

Under förra veckans besök i Stockholm hade vi bokat bord på Oaxen. En restaurang med två stjärnor i Guide Michelin. Vi har hört väldigt mycket gott om den krogen så det är klart att vi har högt ställda förväntningar. Låt mig redan nu avslöja att dessa överträffades med råge.

Vi startar upp kvällen med champagne. Det blir första gången som någon av oss dricker champagne från Jaques Selosse. Det blir deras Initial. Vinet är en blandning på tre årgångar, eftersom jag inte skrev ner dessa och minnet är kort, så minns jag inte vilka.
Den är en sk Blanc de Blancs dvs endast gjord på druvan Chardonnay.
Champagnen tar oss med storm. Den bästa jag druckit utbrister hustrun. Inslaget av bokna äpplen är påtagligt, men ändå med stor friskhet från såväl röda som gula äpplen. Här finns lite citrus, rostade nötter, aprikos, persika, mariekex och en hyfsad dos mineraler.
Detta är ju hur gott som helst. Vilken start på kvällen!!
Vår sommelier såg hur vi njöt av den här champagnen, så han var kvickt där och fyllde på.

Vi testar även det som dom har som sin "huschampagne" . Roses de Jeannne. Det blir så klart inte rättvist att jämföras med Initial.
Visst är den lite enklare och går i en annan stil, men ändå är den trevlig. Den är gjord på endast Pinot Noir. Här finns en stor friskhet med lite röda bär, röda äpplen, gott om mineraler och ett avslut med blodgrape.
En bra champagne, men naturligtvis chanslös bredvid Initial.



På Oaxen var det enkelt att beställa. Det var bara att välja mellan en sex-rätters- eller en  tio-rätters-avsmakningsmeny. Vi valde sexrätters.

Strax efter vår beställning kommer en parad av aptitretare eller på restaurangspråket amuse-bouche.
Små, ytterst delikata munsbitar, som synes en fröjd för ögat och ännu större glädje i gommen.

Vi serverades två sorters bröd. Briochen var fantastisk. Fast det är ändå så att kavringen vinner det här racet. Sonens omdöme om kavringen "Den bästa brödbit jag smakat".

Vi valde den tillhörande vinmenyn. Först ut blev ett vitt vin från Ungern. 2013 Tokaji Furmint, Budaházy.
Ett riktigt gott vin med finstämda smaker. Här är elegansen viktigare än kraften. Friskt men utan att syrorna tränger sig på alltför mycket. Här finns en behagfull citruston, lite kryddor och gott om mineraler.
Producenten tillämpar organiska odlingsmetoder.

Kvällens första rätt. Reninnanlår & Kalix Löjrom, fermenterade blå plommon och gatkamomill.
Vansinnigt gott.
Kombon reninnanlår och löjrom gifter sig på ett magiskt sätt.
Tokaji Furmint förstärker matupplevelsen.

Rätt nr två är Havsöring med finsk störkaviar, grillad persilja & rabarber.
Havsöringen är bara vagt anrättad. Störkaviaren smakrik.
Så oerhört läckert.

Till detta fick vi Persiljeakvavit.
En mild mycket smakrik dryck.

Rökt pilgrimsmussla & ostronemulsion, omogna vinbär, höstsvamp och vilda blad. Här var det Magnus själv som presenterade rätten medan han skivade svampen och pilgrimsmusslan.
Helt perfekt tillredda. Enastående gott!

2014 Les Terassen de l´Empire, Domaine Georges Vernay.
Ett ungt och frisk vin gjort enbart på druvan Viognier. Vinstockarna är runt 40 år gamla. Condrieu är ett litet område några mil söder om Lyon. Domaine GV har sina små vingårdslotter på de branta sluttningarna som omöjliggör allt annat än manuellt arbete.
Både doft och smak är tämligen rika på persika, aprikos och ordentligt med mineraler. I doften finns en viss blommighet. I det hyfsat långa avslutet känns en liten sälta.
Vinet har en bra och matvänlig syra.

Piggvar, jordärtskocka & picklad svart rädisa från deras egna odlingar. Piggvaren på pricken tillagad så att firrens nyansrika smaker dominerar anrättningen. Tillbehören harmoniserar och lyfter rätten några nivåer. Sa jag att det var görgott. Vi säger så på Västkusten.

Viognier-vinet från Condrieu utgjorde sällskap till både Pilgrimsmusslan och Piggvaren. Vinet kompletterade på ett utmärkt sätt och lät maträtterna dominera intrycken.

Vaktel från Vinköl, rotselleri i maskroskapris samt grillad grangrädde.
En underbar liten fågel, där rotsellerin sätter piff på anrättningen.

2013 Morgon, G. Descombes
Vad gör sig bättre till fågel än en Beaujolais. Jag har tidigare skrivit om G Descombes och två av hans ekologiskt certifierade viner.. Du hittar det här och här.
Deras Morgon blir det första gången jag dricker. Druvan är ju Gamay till 100%. Här finns tydliga inslag av hallon, jordgubbar, lite örter, lite peppar och en god portion steniga mineraler. En bra syra och tydliga men väluppfostrade tanniner ger vinet en trevlig stramhet.

2012 Les Chaillots, Thierry Allemand
Vi fick chansen att också testa ett vin från den lilla appellationen Cornas i norra Rhonedalen. Producenten tillämpar ekologiska odlingsprinciper. Druvan är Syrah från gårdens lite yngre (5-40 år gamla) vinstockar.
Ett helt annorlunda vin med betydligt mörkare frukt (björnbär, blåbär, blåa plommon). Här finns en tydlig ton av svartpeppar, lite rått kött och mineraler som känns både steniga och järnhaltiga. I doften någon liten ton av viol. Vinet har fortfarande en ungdomlig fräschhet med en finstämd syra och ordentliga tanniner.
Ett strålande vin, som funkade riktigt bra till vakteln.

Innan desserten tog vi in en ostbit(dessvärre missade jag både bild och sort). God var den hur som helst. Det blev ett glas port till osten.
Visst finns här lite mognadstoner, men ändå med bra friskhet. Vi hittar torkad frukt, nötter, farinsocker, lite vanilj och aningens pomerans.
Gott!

Vi avslutar med en dessert. Svenska höstpäron med kanelkarameller, dill & myskmadra.
Härligt uppfriskande. Lätt i hela sin struktur. Väldigt matchande smaker. Ett perfekt avslut!

2005 Cuvée des Loups, Jacky Blot Domaine de la Taille Aux Loups.
Kvällens sista vin är ett sött vin från området Montlouis Sur Loire i den ostliga delen av Loire-dalen. Druvan är Chenin Blanc. Visst är det sött, men med en bra friskhet. Torkad frukt, torkade apelsinskal,någon liten citruston, honung, och aningens tropisk frukt.









Vi avslutar med kaffe. Jag tar några droppar Calvados medan sonen tar Mezcal. Hustrun nöjer sig med kaffe och att provsmaka våra drycker. Till kaffet får vi ett stort antal, små chokladbitar i en elegant förpackning.Det vi inte äter nu kan vi ta med oss hem tillsammans med både lista på de "Sex serveringarna" och vinerna.

Fantastiskt avslut. På något sätt blir hela den här kvällen fulländad.

Sonen är mycket nöjd med att få avsluta på det här sättet.













Jag sammanfattar besöket på Oaxen som en enastående matupplevelse. Definitivt på vår topp 5 lista.
Arzak i San Sebastian toppar, men därefter är kampen hård mellan Oaxen, Le Parc Les Crayères, Groto de Corgnan och En Trappa Till Höger i Köpenhamn (numera nerlagd). Jodå det finns ett par krogar i Göteborg som tampas där också. Men ingen nämnd och därmed ingen glömd.

Maten på Oaxen är så välkomponerad. Alla rätterna harmonierade med varandra. De smakade olika, men det blev som bästa välrepeterade orkester där det ena instrumentets toner föll in i de andras. En underbar symfoni helt enkelt.
Servicen och presentationen av mat och vin var av allra högsta klass. Musiklistan i bakgrunden var helt perfekt dvs i min smak, men framförallt på en behaglig ljudnivå. Slutligen var det oerhört fascinerande att se samarbetet och glädjen som all personal (inkl dom i köket) visade upp. Världsklass!!