2009 Sommarovina, Valtellina Superiore

Valtellina ligger som en sista utpost mot Schweiz inte långt från Comosjön. Antalet producenter är få (cirka tio) vilket inte är konstigt med tanke på hur komplicerat det är att producera vin med branta sluttningar och terrasseringar.
I Valtellina är det nästan uteslutande Nebbiolo som gäller. Här kallas den Chiavennasca. 
Här, i ett svalare klimat jämfört med det i Piemonte, ger druvan fruktigare viner som i sin struktur påminner om Pinot Noir. I Valtellina gör man under bra år ett vin som heter Sfursat, som görs på torkade Chiavennascadruvor och blir Valtellinas svar på Amarone.

Produceet är Mamete Prevostini. I mer än 70 år har man producerat vin. Vinet är till 100 % gjort på Nebbiolo (Chiavennasca). Vinet har legat tolv månader på ekfat och sedan ytterligare arton månader på flaska innan det är moget för marknaden.

En trevlig doft av hallon, nypon och körsbär är det som först noterar. Efter en stund ansluter också små, nätta kryddor. I bakgrunden lite sommarrosor.

Smaken tar lite mer tag i oss, även om det ska sägas att det är mjuka och runda smaker som vi möter. Även om det är samma druva som finns i många viner från Piemonte, så är det här ganska väsenskilt. OK, den röda frukten och bären går igen, men rundheten, fylligheten och mjukheten är annorlunda. Örter och mineraler finns det en del av, men syran är mycket svagare eller tunnare. Tanniner finns det men dom är alldeles avrundade, mjuka och nästan lena. Eftersmaken är medellång och här noterar vi inslag av fat, tobak, choklad och lakrits.
Antingen är det så att det här vinet passerat sin topp eller så har våra smakpreferenser vandrat åt ett annat håll

Betyg4-

Vinet finns inte längre i SB:s beställningssortiment. Vår flaska kostade 279 kr. Något återköp om det dyker upp en ny årgång avstår vi ifrån.

2012 Ch9dP från Mas de Boislauzon och 2012 Terre de Bussière

Till lamm dricker vi gärna ett vin från Chateauneuf-du-Pape. Det blev så även den här Påsken
Vi hann också med att kolla av läget på ett annat vin från södra Rhone som tillhör våra favoriter.

2012 Ch9dP Mas de Boislauzon
Den här vingården drivs av syskonen Chaussy och är belägen i den norra delen av appellationen. Sedan 2012 är  vingården certifierad som agriculture biologique.
Jag tidigare provat 2007, 2009 och 2010.

Vinet är gjort på druvorna Grenache (70%) och lika delar Mourvèdre och Syrah. Hälften av vinet får ligga till sig på cementtankar och den andra hälften på stora ekfat runt 12 månader.

Doften är stor och kraftfull. Den domineras av mörk frukt och provencalska kryddor.

Det här är en Chateauneuf som träffar oss mitt i Vintankarhjärtat. Forfarande med en ungdomlig mörk frukt i centrum. Här finns några grabbnävar örter  och lakrits. Den alerta syran och de distinkta, ännu inte helt avrundade, tanninerna biter som de ska. Smakerna, syran och tanninerna är väldigt samspelta. I avslutet hittar vi drag som för oss lite längre norrut i Rhonedalen: rått kött, violer och lite svart peppar.
Så förbaskat gott!
Betyg 4+

2012 Terre de Bussiere, Domaine de la Janasse.
Vi drack det här vinet för dryga året sedan. Vi gillade vad vi drack och har haft det som vårt franska husvin sedan dess. Priset 112 kr är ju synnerligen trevligt. Nu börjar flaskorna ta slut. En flaska säger excelarket att vi ska ha liggandes i källaren.
 Det här vinet har den för södra Rhone ovanliga druvsammansätnningen 65% Merlot, 30% Syrah, 10% Cabernet Sauvignon och 5% Grenache, Druvorna växer i ett område som kallas Bussière utanför Courthezon, strax nordost om Chateauneuf-du-Pape.

Vi möts av en trevlig doft, där de mörka bären och örterna dominerar, kanske inte riktigt samma ungdomliga toner som för ett år sedan. I bakgrunden finns lite multnande höstlöv och kompostjord.

I munnen är det den mörka bärkompotten som tar kommandot. Vi hittar svarta vinbär, skogshallon, mörka körsbär och blåa plommon. Kanske inte så ungdomlig längre, men frukten har bra tryck i sig och är riktigt god. Örtsamlingen höjer nivån. Eftersmaken är något längre än medel och tillför söt lakrits, mörk choklad och någon liten espresso.

Jodå, vinet håller stilen och för 112 kr är det ett riktigt bra kap. Vinet finns i beställningssortimentet.

Betyg 4-

2007 Amarone, Bertani

Bertani är en av Valpolicellas klassiska vinproducenter. 1857 grundade bröderna Giovanni Battista och Gaetano Bertani firman i Quinto di Valpantena och tre år senare byggdes källaren i Grezzana, där firmans huvudkontor fortfarande ligger. Vi befinner oss geografiskt mittemellan det klassiska väst och det trendiga öst i Valpolicella. Företaget var länge helt familjeägt, men idag har läkemedelsföretet Angelini genom sin vindel Tenimenti aktiemajoriteten, men delar av familjen Bertani äger fortfarande en mindre del.
I mitten på 1950-talet förvärvade Bertani Villa Novare i Negrar. Strax därefter drog dom igång produktionen av Amarone. Det betyder att dom tillsammans med Masi och Bolla är bland de äldsta producenterna av Amarone.
Idag förfogar dom över vingårdar i Soave, vid Gardasjön, runt Villa Novare i Negrar samt de ursprungliga i Valpantena. Den årliga produktionen ligger runt 2 milj flaskor

Bertani har dom senaste åren haft ett ryckte om att kvaliteten på deras amarone skiftar mellan årgångarna. För nästan exakt ett år sedan drack jag deras 2006:a. Den var alldeles lysande och du hittar mina noteringar här.
Det här är deras mest prestigefyllda vin. Druvorna som använts är Corvina Veronese och Rondinella, som växt på vingården runt det pampiga huset Villa Novare i Negrardalen dvs i Classico-området.
Druvorna får torka i ca 120 dagar. Vinet får sedan hela sex år på stora fat av slavonsk ek och slutligen ett år på flaska innan det är moget för marknaden.

Det här är en amarone i en stramare stil. Tanninerna är mer tydliga och inte lika mjuka som i de flesta andra amarone. En stil som tilltalar mig.
Det visar sig att 2007:an behöver ordentligt med tid på sig i karaff för att öppna upp sig. Den här årgången är väsentligt mer knuten än vad 2006:an var för ett år sedan.

I doften framträder till slut de mörka körsbären med lite försiktiga kryddor och fatinslag.

I munnen framträder de mörka körsbären, de blåa plommonen och skogsbären lite försiktigt. Örter och kryddor finns där. I bakgrunden. På ett mycket diskret sätt. I eftersmaken kommer svarta vinbär, lite torkad frukt (men inga russin) och lätta toner från fatlagringen. Dessvärre finns här en störande ekbeska som drar ner helhetsintrycket.
Javisst är det så att en besvikelse infinner sig. 2006:an var ju så bra. 2007:an har en bit att vandra för att komma dit. Vi har en flaska kvar och den ska få vila i tre år i källaren. Kanske kan tiden få eken att integreras med frukten och få smakerna att utvecklas.

Betyg 4--

Priset på Systembolaget är 549 kr.

2009 Schioppettino från RoncSoreli

Jag har vid två tillfällen besökt en vinmässa i Köpenhamn med viner från Friulien. En av de producenter jag imponerades av var RoncSoreli. Det visade sig att dom hade en svensk importör och fyra av vinerna finns i Systembolagets beställningssortiment. Dock kan de endast beställas till butiker i Västra Götaland. Jag skrev om vinerna här och här.
RoncSoreli betyder "kullen i solen". Det är också namnet på såväl byn som vinieriet. Några km från den Slovenska gränsen strax norr om Cormons. Här odlas det vin på 24 ha. Den största delen av RoncSorelis vinfält planterades i början på 2000-talet.

För någon vecka sedan var det dags för ett återseende av denna läckra Schioppettino.

Det här vinet är gjort på den lokala druvan Schioppettino till 100%
Vinet har fått jäsa på ståltank. Det får sedan ligga till sig i ca 18 månader på ekfat. Slutligen fem månader på flaska innan det anses moget för marknaden.

Vinet uppträder precis som vi minns det från tidigare gånger. Det har gått nästan 18 månader sedan vi senast drack det och det ger oss samma upplevelse nu som då, vilket är ett gott betyg.

Doften har en karaktäristisk ton av vitpeppar, men också tydliga skogsbär och körsbär. Visst kan vi ana lite fat, men det hör absolut hit. I bakgrunden lite multnande höstlöv.
En trevlig doft och precis som vi lärt oss att Schioppettino ska dofta.

I gommen får vi ett slankt och smakrikt vin med en bra syra och distinkta, men ändå hyfsat avrundade, tanniner.
Vi känner en fin bärkompott av lite mörkare skogsbär, syrliga körsbär och några droppar lingonsaft. En trevlig kryddighet "hottar" upp intrycken.
Vi gillar verkligen det här. Schioppettino är en druva vi tagit till oss. Lite annorlunda och fasligt gott.
En sökning på Systembolagets hemsida visar att det för närvarande endast finns ett vin på druvan Schioppettino och det är RoncSorelis. Det är onekligen ett tunt utbud.
Priset är 221 kr.

Betyg 4

2011 Cappuccio, Calabretta

Sedan fyra generationer har familjen Calabretta odlat vin på vulkanen Etnas sluttningar. Odlingarna uppgår idag till 8 hektar med till största delen gamla rankor med en snittålder på 70-80 år. Nästan hälften är på oympade stockar. Odlingarna är ekologiska och med en traditionell vinifiering. Man arbetar helt enkelt på det sätt man alltid gjort. Naturlig jäst, inga bekämpningsmedel, ingen filtrering och minimalt av svavel.  Jäsningen äger rum på öppna kar och lagringen sker på botti (stora fat av Slavonsk ek).
Calabretta har odlingar i många små lotter i de flesta stora vingårdar som Solicchiata, Passopiscario, Calderara m fl.

Vinet är gjort enbart på druvan Nerello Cappuccio ibland kallad Nerello Mantellato. Den odlas på en procent av Siciliens vinmarker. Det befaras att den successivt kommer att försvinna, vilket verkligen vore synd. Framförallt när den presenteras i ett sådant skick som Calabretta gör. Genetiskt har den inget släktskap med Nerello Mascalese utan istället är det Sangiovese som utgör en förälder.

Det här är ett enkelt och okomplicerat vin, men vi gillar det. Det har sin charm och är lite rakt på sak.
I doften känner vi igen den mörka frukten, lite örter/kryddor och en försiktig ton av rosor. I bakgrunden ett litet inslag av knallpulverpistol.
Smaken är slank och lättsam, inte så komplext kanske, mer rakt på sak. Här finns en charmiga mörk frukt, ordentligt med örter/kryddor och några nävar Etnamineraler. Medellång eftersmak med någon liten lakrits nyans. En bra syra och tydliga tanniner.
Lättdrucket, törstsläckande och riktigt gott.
Betyg 4
Vinet är köpt från den dansk/italienske vinhandlaren Carlo Merolli. Vi betalade 185 MUK (NOK=DKK=SEK).

Grignolino och Barbera från Cascina Tavijn

Familjen Verrua har fem hektar vinmark där de odlar barbera samt de lokala druvorna grignolino och ruché. De producerar cirka 20 000 flaskor per år. På Cascina Tavijn är odlingen ekologisk, vinerna spontanjäses, man svavlar minimalt och påverkar vinerna så lite som möjligt. Allt för att druvan och ursprunget ska få sätta sitt rätta uttryck. Detta leder också till att varje enskilt år återspeglar sig i vinet. Man kan också säga att här görs det mesta enligt gamla traditioner.
Vingården ligger i den lilla byn Scurzolengo, någon mil nordost om Asti.

På hösten 2013 hade jag förmånen att få träffa den alldeles förtjusande vinmakerskan Nadia Verrua. Kvinnan bakom vinerna. Imponerad blev jag av den ödmjuka framtoningen, noggrannheten, engagemanget och vinerna så klart.
Vinerna är köpta hos Cibi e Vini. Jag plockade upp dom sent i höstas. Det har verkligen blivit hög tid att prova de senaste årgångarna.


2013 "Bandita" Barbera d´Asti
m

En trevlig doft av mörk frukt (körsbär, granatäpple), lite örter, aningens målarlåda och rosor.

I munnen en samling mörka bär, gott om örter. I eftersmaken mineraler. röda äpplen? och mera mörka bär. En bra och distinkt syra.

Tanninerna är tydliga, så som dom ska vara för att utgöra sällskap till maten, men samtidigt inte mer påträngande än att vinet på egen hand är väldigt njutbart.
En riktigt god Barbera. Årgång efter årgång levererar Nadia en Barbera med stor charm, ibland lite egen, men alltid överväldigande god.
Vi betalade 130 DKK för den.
Betyg 4


2014 Grignolino  d´Asti

Färgen får mig alltid att haja till. Så ljus som lingonsaft eller rejält utspädd hallonsaft. Lite grumlig.

Dofterna och smakerna däremot är verkligen inte utspädda. I doften hittar vi röda bär, gott om örter, röda äpplen och en liten försiktig trädgårdsros.

I munnen är det bärkompotten på lingon, hallon, röda vinbär och syrliga körsbär som omgående möter oss. Vi ler igenkännande. Ja just, så här var det. Slankt, fruktigt och örtigt. Törstsläckande!
En ordentlig syra, men långt ifrån vass. Kryddor och örter i ljuv samklang med frukten. En dos trevligt nafsande tanniner i gommen. Och alkohol på 12%.
Vinet satt som en smäck till vår enkla pasta med köttfärs. Jag tror också vinet kommer vara en höjdare till de varma sommarkvällar vi har framför oss.
Betyg 4
Vi betalade 105 DKK, vilket måste betraktas som ett synnerligen bra pris.

2010 Chablis Premier Cru "Mont-de-Milieu", Domaine Pinson

Producenten Domaine Pinson förfogar över ca 12 ha vingårdar. En Grand Cru (Les Clos) samt några Premier Cru lotter bl a "Mont-de Milieu" som det här vinet kommer ifrån.
Vi har druckit deras 2006:a som vi skrivit om här och här. Vi har druckit av deras 2008:a som vi skrivit om här och här. Vi skrev om årgång 2010 här.

Vi har följt årgång 2010 genom att dricka en flaska om året. Det har nu snart gått ett år sedan vi drack den senaste flaskan. Lite mognadstoner hade då börjat smyga sig in.

Doften känns fortfarande mycket frisk, om än inte med samma ungdomlighet. Vi känner tydliga toner av citrus och gula äpplen ackompanjerade av någon sommarblomma och tropisk frukt. Lite snäckskal i bakgrunden. 
Även i munnen möts vi av en härlig friskhet. Den trevliga syran är fortfarande vital och samspelar väl med den gula frukttonen. De gröna äpplena, som vi kände första gången vi drack det här vinet, har nu övergått till mer gulaktiga äpplen. Citrustonen är alltjämt tydlig. Inslaget av mineraler är markant.
Det är framförallt i eftersmaken mognadstonerna ger sig tillkänna. Den tropiska frukten vi tidigare anat vecklar nu ut sig på ett mycket angenämt sätt. Likaså gör inslaget av honung.
Riktigt gott!
Betyg 4

Våra flaskor kostade ca 220 kr per flaska Vinet såldes då bara i kolli om sex flaskor.