Mina favoriter i Amaronevälden

Det sista blogginlägget 2016 hade just den rubriken. Jag hade under 2016 tagit mig igenom Henrik Ungerths 52 favoriter. Du kan läsa vad jag skrev på denna länken.

Jag gjorde också en egen lista, som kanske mer är en lista över mina tio favoritproducenter. Den fick nedanstående utseende i bokstavsordning.

Brunelli

Le Ragose

Marion

Masi

Roccolo Grassi

Speri

Stefano Accordini

Tommaso Bussola

Viviani

Zenato

Vid varje nyårsskifte har jag funderat om något hänt eller snarare om det finns någon amarone jag smakat, som gör att listan borde revideras. Svaret har blivit att lagt kort ligger. I november 2019 var jag på en provning i Stockholm med Ernesto Ruffo. Det var hysteriskt bra viner. Jag skrev ett reportage på Club Amarones hemsida, men jag ändrade inte Mina Tio Favoriter. Jag har under 2020 druckit några Ernesto Ruffo viner. Jag måste då konstatera att dom känns självklara på min lista. Jag väljer att plocka bort Speri och sätta in Ernesto Ruffo istället. Speri har inte på något sätt blivit sämre. Dom leverera år efter år fantastiska viner inte minst deras Amarone, men Ernesto Ruffo är exceptionell och den tillhör definitivt en av mina tio favoriter och då måste någon ut.

2016 Basaltico Rosso Veneto

Detta är deras instegsvin och ett helt fantastiskt sådan. Jag skrev om det här vinet på bloggen tidigt i våras. Dom tankarna läser du här. Sammanfattningen lät "Vilket instegsvin!! Ett makalöst gott vin med en komplexitet och kraft som får oss att häpna".

Den verkar kunna gå att beställa på SB med nr 78121. Priset är 523 kr.

2013 och 2014 Campogadis Valpolicella Superiore.

Årgång 2013 är det ett år sedan jag drack. Jag var helt lyrisk och sammanfattade tankarna så här: "Den här Superioren är något alldeles enastående. Tveksamt om jag druckit en bättre Superiore och då har jag ändå druckit Roccolo Grassis, Quintarellis och Dal Fornos varianter".

Årgång 2014 drack  jag för en månad sedan och sammanfattade tankarna så här: Ja ni förstår själva att detta är ett sanslöst gott vin. På "Bolaget" kostar det 545 kr och kan något vin vara värt 545 kr så är det Campogadis".

Nu är det här vinet slutsålt enligt SB:s hemsida.

2009 Amarone

Här börjar orden ta slut. Jag kan stapla superlativen på varandra, men svårt att göra vinet rättvisa ändå. Nyanserna räcker inte till. Doften  och smaken är stor och kraftfull utan att det blir för mycket. Varje liten klunk varar en evighet i gommen. En amarone i världsklass helt enkelt.

2008 Amarone Riserva

Denna amarone har jag endast smakat en gång och det var på provningen i november 2019.

Jag tänkte då "Det här är en Amarone som varje amaroneälskare någon gång i livet måste ha smakat".

Detta få bli årets sista inlägg. Jag tar också chansen  att önska alla mina läsare

                                   

 

2019 Poggio Ai Ginepri Vermentino från Tenuta Argentiera

Någon utav dagarna före jul hade vi ugnsbakad örtlax till middag. Jag hade nyligen inhandlat några flaskor vin på druvan Vermentino. En druva som vi sällan dricker härhemma, men de gånger vi gjort det har vi ofta varit väldigt nöjda. Det är dessutom lite av dotterns favoritdruva. Så inte så mycket att tveka om. Vi plockade upp en flaska ur källaren.

Tenuta Argentiera är beläget i den allra sydligaste delen av Bolgheri. På de höga kullarna (200 meter över havet) endast ett par km från Medelhavet odlas det Cabernet Sauvignon, Merlot, Syrah, Cabernet Franc och Petit Verdot. Vingården har en historia som går tillbaks till 1500-talet. Namnet Argentiera spelar an på att det här området en gång i tiden var känt för sina silvergruvor. Idag omfattar egendomen cirka 500 ha mestadels olivlundar och skogar, men runt 75 ha är vingårdar uppdelade i en mängd vinfält.
Två prestigeviner gör dom, där främst Argentiera (samma namn som vingården) har nått mest berömmelse, men även Villa Donoratico anses var ett stort vin. Poggio ai Ginepri görs i tre varianter en rosso, en rosato och en bianco ( 90% Vermentino och 10% Sauvignon Blanc). Därutöver görs tre viner med beteckningen Cru: Giorgio Bartholomäus (100% Merlot), Ophelliah Maria (100% Cabernet Sauvignon) och Lavinia Maria (100% Cabernet Franc).

Den röda varianten av det här vinet i version årgång 2016 drack jag på sommaren förra året. Vi gillade verkligen det. Du hittar mina tankar här. Vi har fyllt på med den senaste årgången som är 2018. Slutsålt i SB:s online-försäljning, men finns i 22 av Systembolagets butiker.

Det här är ett vin som är gjort på druvan Vermentino (90%) och en slatt Sauvignon Blanc (10%). Druvorna kommer från en vingård belägen 80-100 m över havet. Druvorna pressas varsamt och får jäsa var för sig vid en låg temperatur på ståltankar. Vinet får sedan ligga kvar på jästfällningen en kortare tid innan vinet blandas och bureljeras.

Färgen går i en halmgul nyans med ljusa gul/gröna skira stråk.

Doften är frisk med en hel del grön/gula äpplen, lite päron, en del citrus, en god portion krossad sten, aningens tropisk frukt och sommarblommor samt en härlig örtighet.

Även i gommen har vinet en bra friskhet. Precis som i doften finns här en del gröna äpplen, lite päron och en del citrus.  Inslaget av örter är stort liksom den steniga mineraliteten. I mindre omfattning men ändå tydligt noterar vi en fin blommighet, lite ananas, aprikoser och gula plommon.

I den medellånga eftersmaken finns en försiktig ton av mandlar, mera örter, unset honung och mogen persika.

Vi tycker det här inte alltför komplicerade vinet i all sin enkelhet är riktigt gott. Perfekt matchning till vår fisk.

Betyg 4-

Minns jag rätt betalade vi runt 15 euro per flaska, då vi tidigare i höstas privatimporterade vinet. 

Amarone 2011. Del 28. Sammanfattning och Topp 5.

Jag har under 2020 provat 27 olika Amarone från året 2011. Längst ner i inlägget finner du vilka jag provat samt länkar till mina tankar om respektive vin. Det har varit både spännande och inspirerande. Jag har ofta köpt två till tre flaskor och ibland även hela kartonger av samma vin för att kunna se hur de utvecklas med åren. Jag upptäckte under senhösten 2019 att jag hade en flaska med årgången 2011 från ett flertal olika producenter. Jo några fanns det fler än en kvar av. Jag beslutade då att göra en genomlysning av 2011 som Amaroneår. Någon gång i somras sökte jag också på Systembolagets hemsida för att komplettera sammanställningen. 

Här saknas storheter som Dal Forno och Quintarelli, men jag köper ytterst sällan vin i den prisklassen. Detta är såklart långt ifrån en heltäckande lista. Varje individ har ju sina egna favoriter och det finns ju också så oerhört många producenter så att göra en heltäckande lista är mer eller mindre omöjligt. Åtminstone för en person som undertecknad med vin som hobby och med en begränsad plånbok.

En höstdag i oktober 2018 med utsikt över Fumane

Årgång 2011 spåddes en lysande framtid, när de första producenterna släppte sina amaroneviner. En viss nedtoning har skett, men många amaroneexperter har gett årgången en fyra på en femgradig skala. Dom yttre förutsättningarna var mycket gynnsamma med bra väderförhållanden för att få druvor av högsta kvalitet. När så vädret var på vinböndernas sida under såväl skördetiden som under torkningsperioden var det inte så många som hade något att klaga på.

Mina sammanfattande tankar om årgången 2011.

1. Jag tycker att det är en riktigt bra årgång. Väldigt få besvikelser. Det är snarare så att ett flertal viner

    har överraskat positivt.

2. Det har gått nio år sedan skörden. Ingen har känts övermogen eller rejält på utförsbacken. Endast två

    har jag tyckt att de borde drickas upp inom något år. Alla andra har jag gjort bedömningen att de

    håller i flera år till och mer än hälften kan nog utvecklas något ytterligare.

3. Det kanske inte är den elegantaste årgången utan jag upplever den mer kraftfull och med en otrolig

    hållbarhet. 

Druvor (Corvina, Rondinella och Oselta) som torkas. I slutet på december eller början på januari pressas dom och har då förlorat 40-50 procent av sin vikt.

Topp 5

Jag har gjort en Topp-5-lista. Ingen lätt uppgift. Flera av mina darlingar måste ratas. Det är vanskligt när så många viner presterar så bra. Det är viktigt att komma ihåg att en sådan lista är så klart väldigt subjektiv och speglar egentligen bara mina smakpreferenser.

Jag rangordnar dom inte utan presenterar dom i bokstavsordning:

Bussola TB Riserva

Campo del Titari, Brunelli

Casa dei Bepi, Viviani

Pergole Vece, Le Salette

Roccolo Grassi

Il Fornetto, Campo dei Gigli, Inferi, Costasera Riserva, Tenuta Falezza är alla helt fantastiska amarone och var väldigt nära att hamna på listan.

Ett särskilt omnämnande till Campo Leon från Latium Morini, som är en av de billigaste av de 27 Amarone jag provat. 305 kr på SB, men är helt jämförbar med flera som är dubbelt så dyra. En av de mest prisvärda Amarone som finns hos Systembolaget.

Nedan är en lista på de Amarone från året 2011, som jag provat under 2020.

- Acinatico, Stefano Accordini

- Accordinis Il Fornetto

- Allegrini
- Brigaldara

- Bussola TB

- Campo dei Gigli

- Campo Leon, Latium Morini

- Campo del Titari
- Checco, Damoli

- Corteforte
- Inferi från Brunelli

- Le Ragose

- Masi Costasera

- Masi Costasera Riserva

- Massimago
- Monte Santoccio

- Musella Riserva

- Pergole Vece (Le Salette)
- Pieropan
- Raimondi
- Roccolo Grassi
- Speri

- Tenute Falezza

- Vaio Armaron
- Viviani Casa dei Bepi
- Zenato

- Zymé

Avslutningsvis en indelning av var vinet befinner sig enligt min högst subjektiva bedömning.

1. Helt på topp. Blir inte bättre och bör drickas det närmaste året.
   - Pieropan, Massimago

2. Helt på topp. Kommer inte utvecklas så mycket mer, men håller nog i många år.
   - Brigaldara, Amarone Riserva, Campo Inferi, Campo Leon, Monte Santoccio, Pergole Vece (Le Salette), Stefano Accordini Acinatico, Tenute Falezza

3. Bra nära toppen, men kommer att utvecklas ytterligare.
  - Allegrini, Bussola, Casa dei Bepi, Corteforte, Checco Damoli, Campo dei Gigli, Campo del Titari, Costasera (Masi), Costasera Riserva (Masi) Il Fornetto, Le Ragose, Musella, Amarone Raimondi,  Roccolo Grassi, Speri, Vaio (Masi), Zenato, Zymé 

Barbera och Dolcetto, Braida vs Elio Altare

Nebbiolo är väl den druva som de flesta förknippar med Piemonte, men det finns så många fler. Vi är själva väldigt förtjusta i Dolcetto, men även Barbera blir det emellanåt. Någon enstaka gång njuter vi av en god Ruché eller Grignolino. Just dagarna före jul drack vi en Barbera och en Dolcetto som vi gillade skarpt.

2017 Barbera d´Asti från Montebruna

Vinhistorien om Braida tar sin början 1961, då Giacomo Bologna beslutar sig för att buteljera det årets skörd på druvan Barbera. Det blev vinet "La Monella", en "livlig" Barbera del Monferrato. Visst görs den fortfarande men nu med tillägget  Frizzante. Släkten har i ett par generationer ägt vingårdar runt byn Rocchetta Tano beläget någon mil öster om Asti. Giacomo fortsatte att utveckla tillverkningen av Barbera-viner. Han började experimentera med lagring på ekfat. 1982 kom hans vin Bricco dell´Uccelone, som blev en dundersuccé. 1988 köpte Giacomo vingården Serra dei Fiori. Härifrån kom det vita viner på bl a druvan Nascetta. 1989 kom Ai Suma ett Barbera-vin på sent skördade druvor. På juldagen 1990 dog Giacomo oväntat och arvet fördes vidare av de båda barnen Raffaella och Giuseppe och Giacomos hustru Anna Martinengo. 1994 kom vinet Il Bacialè, som är en blandning av Barbera och Bordeauxdruvor. Giuseppe hade också ambitionen att slå ihop de många små vinplättarna i Montebruna. Barnen fortsatte detta arbete och 2001 kom första årgången av Montebruna (kvällens vin).

Totalt omfattar deras produktion 13 olika viner varav fem är gjorda på Barbera. Fyra vita viner, en Grignolino samt två lite sötare  viner, där deras Brachetto är alldeles utmärkt till sommarens jordgubbar.

 

Montebruna är en sammanslagning av många små vinplättar till en vingård. Det tog 7 år och 35 legala dokument för att göra detta. Idag är vingården på 12 ha. Det har också fått ge namn åt vinet, som är klassat som en Barbera d´Asti DOCG. Vinet jäser på ståltank och jäsningsprocessen ta runt 14 dagar. Vinet får sedan vila upp sig i ett år på stora fat av slavonsk ek..

Färgen går i en rubinröd ton med några purpuraktiga nyanser.

I doften hittar vi en del mörka bär främst körsbär och blåa plommon. Vi kan också känna en finstämd ton av örter, lite svartpeppar, några violer och rosor samt aningens grus och krita. Ingen stor och kraftfull doft, men ändå väldigt tydlig.

Det här är ett gott vin med en skön friskhet och hyfsat slankt. I munnen startar det med en samling mörka bär: körsbär, björnbär, blåbär och slånbär. 

Här finns också en del örter, aningens svartpeppar, lite steniga mineraler, någon viol och kakao. Vänliga tanniner som endast krafsar runt i munhålan liksom en trevlig som ger vinet en bra friskhet. I eftersmaken kommer mera mörka bär, men det dyker upp en lite ljusare bärton som drar mot skogshallon. På sluttampen fylls det på med små, små doser av mörk choklad, vanilj och aningens kola.

På det hela ett trevligt och lätttilgängligt vin, som vi gärna dricker till lite mer vardagliga rätter.

Betyg 4

Min flaska är köpt "Bolaget" för 199 kr, dessvärre verkar det vara slutsålt.

2018 Dolcetto d´Alba från Elio Altare

Familjeegendomen Elio Altare ligger belägen i hjärtat av Piemonte med 10 ha i La Morra, Castiglione Falletto, Monforte och Serralunga d'Alba. Den årliga produktionen består av 70 000 flaskor fördelade mellan 13 olika viner, med fokus på vingårdsbetecknad Barolo, Arborina, Cannubi och Cerretta, men det finns även utrymme för att skapa och experimentera fram nya viner från Langhe , exempelvis Larigi, La Villa och Giàrborina och Barolo Unoperuno, där den sistnämnda är framtagen med hjälp av varje druva sorteras ut manuellt. Även en Dolcetto och en Barbera finns i deras portfölj.
2003 beslöt sig äldsta dottern i familjen, Silvia, för att arbeta tillsammans med sin far Elio och hon har succesivt tagit över allt större delar av produktionen. Familjen Altares filosofi har alltid varit att med respekt för naturen skapa det allra bästa från varje enskilt vingårdsläge.

Druvorna till det här vinet kommer från vinstockar som är bortåt 40 år gamla. Macerationen med skalkontakt varar två till tre dagar. Jäsning på ståltankar, där vinet också får vila upp sig i tio månader innan det buteljeras.

I somras hyllade jag årgång 2017. Du kan läs det på denna länken.

2018 är precis lika bra som 2017. Det är med andra ord en av de absolut bästa Dolcetto jag druckit.

Doften är tydlig utan att vara kraftfull. Det vimlar av mörka körsbär, som sällskapar med lite örter och violer. En trevlig och okomplicerad doft, såsom vi lärt känna Elio Altares Dolcetto.

Det är när vi smakar på vinet som våra mungipor dras uppåt och igenkännande. Det här är ju bara så gott, som gjort för den köttiga delen av den svenska husmanskosten. Slankt, rakt-på-sak och med en slags renhet. Det startar med friska körsbär, som efterhand får lite örter och en hygglig dos steniga mineraler som sällskap. En trevlig syra och snärtiga, lite smånafsande tanniner förhöjer karaktären. Eftersmaken är medellång med mera körsbärsjuice, men också lite körsbärskärnor och violer.

Betyg 4+

På SB är det nu årgång 2019 som gäller till 204 kr. Ett bra pris för ett verkligt bra vin. Så klart har jag fyllt på med ett par flaskor. Är du nyfiken på Dolcetto så är mitt råd att testa en flaska. Gillar du inte den, ja då gillar du inte Dolcetto och behöver inte fundera mer på det.

2013 Blanc de Blancs Grand Cru, Extra Brut Franck Bonville

En av dagarna före jul firade vi att dottern var klar med sin frivilliga karantän på en vecka i vårt gästrum i ladan. Hon bor i Bryssel och via flyg till Köpenhamn och tåg till Varberg hade hon tagit sig till föräldrahemmet strax söder om Kungsbacka. Och då måste det firas med skaldjur och Champagne.

Franck Bonville är en relativt ny bekantskap för oss. Jag tror det var någon gång under 2018, som jag smakade en champagne av den producenten och vi gillade vad vi drack. Det var årgång 2012 och det blev ett par flaskor. Mina tankar om den årgången kan du läsa här. 

Det kom också en special variant gjord endast på chardonnaydruvor som vuxit på några vinfält i Mesnil. Den fick namnet Pur Mesnil och var snäppet bättre, vilket du kan läsa om här.

Nu till den senaste årgången som är 2013. Den finns på "Bolaget" och kostar 494 kr. 2013 är en årgång som från början hamnade i skuggan av 2012, men jag läser mer och mer positiva omdömen den årgång 2013. Dags för oss själva att bilda oss en uppfattning.

Franck Bonville har sin huvudsakliga verksamhet runt byn Avize. Dom äger 77 vingårdslotter i Grand Cru-byarna Avize (15 ha), Cramant, Oger och Le Mesnil-sur-Oger. Enligt deras hemsida gör dom fem olika cuvéer på uteslutande Chardonnay samt en roséchampagne som innehåller 12% Pinot Noir från ett vinfält i Ambonnay.
Det hela tog sin början då 1900-talet var ungt. Alfred Bonville började köpa upp mark som han bedömde som lovande. Tillsammans med sonen Franck köpte dom 1937 den gården i Avize som blivit deras centrum. På 1970-talet blev det Francks son Gilles som förde firman framåt. Nu är det fjärde generationen vinmakare som genom Olivier Bonville bär huvudansvaret.

Den här champagnen är gjord på enbart druvan Chardonnay, som 

vuxit på 40 år gamla vinstockar på deras vinfält i Avize. Den har fått ligga dryga sex år på sin jästfällning innan den degorgerades i juli 2020 med en dosage på 2,5 g/liter. En extra Brut med andra ord.

Färgen går i en ljusgul nyans med några gröna stråk.

I doften hittar vi gröna äpplen, lite citrus och en rejäl dos steniga mineraler. De senare för våra tankar till nygrusad väg en varm sommardag. i mindre omfattning, men ändå tydligt noterar vi några gula stenfrukter, utan att närmare kunna precisera dom.

Smaken är mycket frisk och den här champagnen känns väldigt ung. Det vilar en slags renhet över smakerna. Det första vi tar till oss är de gröna äpplena, citrusen och den steniga mineraliteten. Vi noterar även lite persika, gula plommon och någon aprikos. Syran känns rejäl utan att bli alltför påstridig. I allt detta känns den fina moussen och en viss krämighet. Eftersmaken är något längre än medel och här går äpplena mer åt det gula hållet, Det tillkommer lite skolkrita, aningens sälta, något gråpäron och lite grapefrukt.

Visst är den redigt god redan nu, men den kommer absolut att utvecklas de närmaste åren, så att smaker djupnar och komplexiteten ökar.

Betyg 4+

På SB är priset 494 kr

Amarone 2011. Del 27. Campo del Titari fråm Brunelli

Då har vi gått i mål i och med att vi nu testat den sista av de 27 Amarone från 2011 jag kommit över. Campo del Titari har jag medvetet sparat till sist. Det är en Amarone, som ni som följer bloggen vet att jag hyllar årgång efter årgång. Det ska därför bli extra kul att se hur den presterar nu när så många 2011:or är testade och jämförelsematerialet är högt.

Brunelli är en vingård, som jag besökt åtskilliga gånger. 2017 hade jag ett samarbete med Alberto Brunelli, som försåg mig med bilder och material, så att jag kunde göra en månadsrapport om vad som hänt på vingården. Varje månad presenterade jag också ett av deras viner. Du som är intresserad kan hitta länkar till de olika månadsrapporterna här.

Vi har tidigare i år testat följande amarone:

- Acinatico, Stefano Accordini

- Accordinis Il Fornetto

- Allegrini
- Brigaldara

- Bussola TB

- Campo dei Gigli

- Campo Leon, Latium Morini
- Checco, Damoli

- Corteforte
- Inferi från Brunelli

- Le Ragose

- Masi Costasera

- Masi Costasera Riserva

- Massimago
- Monte Santoccio

- Musella Riserva

- Pergole Vece (Le Salette)
- Pieropan
- Raimondi
- Roccolo Grassi
- Speri

- Tenute Falezza

- Vaio Armaron
- Viviani Casa dei Bepi
- Zenato

- Zymé

Årgång 2011 spåddes en lysande framtid, när de första producenterna släppte sina amaroneviner. En viss nedtoning har skett, men många amaroneexperter har gett årgången en fyra på en femgradig skala. Dom yttre förutsättningarna var mycket gynnsamma med bra väderförhållanden för att få druvor av högsta kvalitet. När så vädret var på vinböndernas sida under såväl skördetiden som under torkningsperioden var det inte så många som hade något att klaga på.

Druvblandningen är ungefär den samma år från år. Titari är gjord på druvorna Corvina och Corvinone (75%), Rondinella (15%) och Oseleta (10%).

Druvorna kommer från en och samma vingård, som ligger cirka 450 m över havet. En första selektering görs ute på fältet, då druvorna plockas. En andra selektering görs efter att druvorna torkats. Druvorna torkas i cirka fyra månader innan de pressas. Jäsningen äger rum i 40 dagar vid en låg temperatur. Vinet får därefter mogna under 36 månader på nya ekfat innan de buteljeras. Slutligen får det vila ett år på flaska innan det släpps ut på marknaden. Årsproduktionen av Titari är runt 3 000 flaskor.

För ett par år sedan arrangerade jag en vertikal på årgångarna 2009, 2010, 2011 och 2012. Klickar du på den här länken så kan du läsa om den provningen. Årgång 2013 skrev jag om för någon månad sedan. Du kan läsa om detta här.

Titari i version 2011 är inget annat än en fantastisk Amarone, som är mycket nära sin topp.

Det är en stor och ganska så kraftfull doft som möter oss. Redan vid de första sniffarna konstaterar vi en hög komplexitet och samtidigt en stor elegans. Ljuvligt!

Doften börjar med lite läder och jord, men det står inte långt på innan den läckra, mörka frukten tar över. Örter och kryddor (bl a svart peppar) ökar på doftintrycken. I lite mindre omfattning men ändå tydligt känner vi en del torkad frukt, kakao, lite hemkola och  unset vanilj. Varje liten sniffning är en njutning i sig.

Så tar vi den första klunken och vi blir näst intill stumma. Vad ska en säga. Vi staplar superlativen på varandra: fantastisk, magi på flaska, sagolik ........

Vi gör ett försök att formulera vad vi känner. Vi konstaterar att här finns en del mognadstoner i den mörka, eleganta bärfrukten, där vi särskilt noterar söta, mörka körsbär, mogna björnbär, lite skogshallon, en liten ton av svarta vinbär och blåa plommon. Örter och en del kryddor hjälper till att bygga upp komplexiteten. Syran är trevlig och skapar en bra friskhet. Tanninerna finns där och smånafsar i munhålan. Tillsammans med med syran ger tanninerna en ryggrad åt Titari och ger det där härliga lilla motståndet som jag uppskattar. Eftersmaken är riktigt lång och där återkommer de söta mörka körsbären nu i sällskap med  lite torkade frukter och en finstämd ton av svartpeppar. Avslutet har också den där komplexa bitterheten jag formligen älskar dvs riktigt mörk choklad, några droppar espresso och några körsbärskärnor.

Alkoholen är hela 16,5 %. Det märks knappt, då den är så omfamnad och slukad av den eleganta frukten.

Betyg 5

Frågan är om en Amarone som är så här in i bänken fantastisk kan utvecklas ytterligare? Jo, jag tror faktiskt det. Så mycket är naturligtvis inte möjligt, men kanske kan den djupna något. Gör den det då blir det andra gången en Amarone når betyget 5+.

Avslutningsvis en indelning av var vinet befinner sig enligt min högst subjektiva bedömning.

1. Helt på topp. Blir inte bättre och bör drickas det närmaste året.
   - Pieropan, Massimago

2. Helt på topp. Kommer inte utvecklas så mycket mer, men håller nog i många år.
   - Brigaldara, Amarone Riserva, Campo Inferi, Campo Leon, Monte Santoccio, Pergole Vece (Le Salette), Stefano Accordini Acinatico, Tenute Falezza

3. Bra nära toppen, men kommer att utvecklas ytterligare.
  - Allegrini, Bussola, Casa dei Bepi, Corteforte, Checco Damoli, Campo dei Gigli, Campo del Titari, Costasera (Masi), Costasera Riserva (Masi) Il Fornetto, Le Ragose, Musella, Amarone Raimondi,  Roccolo Grassi, Speri, Vaio (Masi), Zenato, Zymé 

2009 Pesquera Millenium Gran Reserva

December månadsvin i projektet Låt oss dela en pava på vinforumet finewines. se är det här vinet. Ni som följer bloggen vet att jag titt som tätt deltar i det projektet. Jag tyckte det lät spännande med ett vin från Ribera del Duero

Producent till det här vinet är Familia Fernández Rivera. Historien tar sin början runt1972. Alejandro Fernandez hade sålt ett patent och för dom pengarna köpte han och Esperanza Rivera en gammal (1500-tals) vingård. Dom började omedelbart att göra vin på druvor som växte på den här gamla vingården. 1975 kom det första vinet som fick namnet Tinto Pesquera (efter deras hemby). Verksamheten har växt rejält så att idag omfattar den 4 olika vinerier: Tinto Pesquera (där allt började), Condado de Haza, Dehesa La Granja och El Vinculo. Mer info hittar du på deras hemsida.

Millenium är gjort på druvan Tempranillo (100%), som vuxit på vinrankor på vinfältet Viña Alta beläget 800 m ö h. Vinstockarna har en medelålder på 25 år, men vissa är uppåt 50 år gamla. Vinet har fått tillbringa runt 30 månader på franska ekfat.

Färgen går i en mörk rubinröd ton med några violetta stråk ut mot glaskanten.

Doften är hyfsat komplex med en hel del mörk frukt, örter och kryddor. I lite mindre omfattning fast ändå tydligt noterar vi läder, kaffe, kakao, aningens vanilj, lite valnötter och tobak. Väldigt trevlig och inspirerande doft.

I gommen känns det runt och mjukt, ja nästan moget. Björnbär, svarta vinbär, blåa plommon samt några skogshallon inleder smakintrycken, som efterhand kompletteras med lite lakrits, örter, kaffe och kakao. Här finns en liten fin syra som håller vinet på den friska sidan. Tanninerna är avrundade och mjuka, men inte mer än att de fortfarande ger sig tillkänna och småkrafsar i munhålan. Eftersmaken är av medellängd.

Jag gillar det här vinet i dess lättillgängliga stil.

Betyg 4

Det här är ett vin jag dricker de närmaste åren. Jag tror inte på så mycket mer utveckling, men å andra sidan kommer det nog hålla sig på den här nivån i flera år till.

Vinet är köpt på SB för 349 kr. Det verkar fortfarande finnas i ett flertal butiker och websaldot säger 11 flaskor.

2008 Cuvée Amand Extra Brut, Maurice Grumier

Jag är sedan åtskilliga år tillbaks i tiden medlem på vinforumet finewines.se. Jag är väl inte speciellt aktiv i den bemärkelsen att jag skriver massa inlägg, däremot är jag en flitig läsare av väldigt många "trådar" och deltar hyfsat ofta i projektet "Låt oss dela en pava....". Jag finner ett stort nöje i att  läsa dessa ofta ganska nördiga inlägg och ämnen. Vid ett par tillfällen har jag hoppat på erbjudanden om att göra gemensamma inköp från någon näthandlare. Inte minst har jag inspirerats att testa för mig helt nya champagner. Tidigare i höstas var det en provning i Stockholm av champagner från det fantastiska året 2008. När så den i dessa champagnekretsar välkände Elvis sätter Cuvée Amand från Maurice Grumier före storheter som Taittingers Comtes de Champagne och Veuve Cliquots La Grande Dame ja då är min nyfikenhet väckt. Jag vet av erfarenhet att det är många av finewines medlemmar som kommer att knappa in beställningar hos SB, så jag slänger mig över telefonen och lägger en beställning på ett par flaskor. Jag hinner få mina flaskor, men lagret på 2008:or töms snabbt. En koll på SB:s hemsida visar att aktuell årgång är 2012 till priset av 777 kr dvs samma pris som för 2008:orna.

Nu har jag testat den första av mina flaskor och visst är förväntningarna höga.

Det här är en vinodlare med långa anor. Det finns dokumentation som visar att dom redan 1743 var etablerade i Venteuil någon mil nordväst om Epernay. Generation efter generation driver vingården vidare. 1928 beslutade Amand Grumier att göra sin egna champagne och inte sälja bara druvorna. 1945 när kriget var slut tog sonen Maurice över ansvaret och gjorde verksamheten till en välmående vingård. Han lät den också få bära hans namn. Maurice omkom 1968 i en olycka, så sonen Guy fick ta över. Han moderniserade och utvecklade gården. 1999 var det dags för sonen Fabien att föra arvet vidare. Tillsammans med hustrun Helène har dom tagit fram nya cuvéer och även satsat på export.

Idag förfogar dom över 8,5 ha fördelade på 29 vinfält i Venteuil, Reuil, Dormans, Festigny och Nesle le Respons. Odlingarna består av Chardonnay (20%), Pinot Noir (25%) och Pinot Meunier (55%). Medelåldern på vinrankorna är 25 år och de äldsta är bortåt 50 år. Årsproduktionen ligger på 70 000 flaskor och är fördelade på tio olika cuvéer,

Cuvée Amand är en hyllning till farfarsfar Amand och med ambitionen "tillbaka till rötterna". Den är gjord på lika delar Chardonnay och Pinot Noir från vinrankor som kommer från deras bästa vinfält i Venteuil. Vinifieringen äger rum på små ekfat. I april 2010 buteljerades vinet och fick sedan ligga på sin jästfällning fram till september 2018, då det degorgerades och fick en dosage på 3g per liter. 2008 gjordes det 2 408 flaskor av den här cuvéen.

Färgen går i en vacker guldgul nyans med ett trevligt lyster runt sig. Massor av små intensiva bubblor.

Vi möts av en härlig frisk och trevlig doft, där vi särskilt noterar de mogna gula äpplena, den försiktiga citrustonen och det hyfsat stora brödiga inslaget. Vi tycker oss också känna några gula stenfrukter samt grus- och stendamm. Doften signalerar en begynnande mogenhet.

I munnen återkommer de mogna gula äpplena  från doften, lite citrus, aningens aprikoser, rostat bröd, lite nötter och nougat. Texturen känns lite smörig och drycken fyller munhålan på ett spännande sätt. Här finns också en behagfull syra. Eftersmaken är något längre än medel och här tillkommer steniga mineraler, brända mandlar, en liten kryddighet och unset kola.

Vi gillar verkligen den här champagnen, som vi tycker tar för sig på ett behagligt och stilfullt sätt.

Betyg 4++

Precis som jag skrev ovan är årgång 2008 slutsåld, så nu är det 2012 som gäller på SB. Det får allt bli någon 2012:a att prova för att se om även den lever upp till vad 2008:an visade.

Amarone 2011. Del 26. Campo dei Gigli

Vi närmar oss målgång i det här årets stora vinprojekt. Två viner att granska lite närmare och så en sammanfattning. Detta ska hinnas skriva innan vi går över till 2021. Den näst sista flaskan att titta lite närmare är en favorit sedan länge. Campo dei Gigli. Det återstår sedan endast Campo del Titari från Brunelli, som jag kommer att skriva om i nästa vecka. Veckan därpå dvs under mellandagarna avslutas projektet med en sammanfattning och min personliga Topp-fem-lista.

Vi har tidigare i år testat följande amarone:

- Acinatico, Stefano Accordini

- Accordinis Il Fornetto

- Allegrini
- Brigaldara

- Bussola TB

- Campo Leon, Latium Morini
- Checco, Damoli

- Corteforte
- Inferi från Brunelli

- Le Ragose

- Masi Costasera

- Masi Costasera Riserva

- Massimago
- Monte Santoccio

- Musella Riserva

- Pergole Vece (Le Salette)
- Pieropan
- Raimondi
- Roccolo Grassi
- Speri

- Tenute Falezza

- Vaio Armaron
- Viviani Casa dei Bepi
- Zenato

- Zymé

Årgång 2011 spåddes en lysande framtid, när de första producenterna släppte sina amaroneviner. En viss nedtoning har skett, men många amaroneexperter har gett årgången en fyra på en femgradig skala. Dom yttre förutsättningarna var mycket gynnsamma med bra väderförhållanden för att få druvor av högsta kvalitet. När så vädret var på vinböndernas sida under såväl skördetiden som under torkningsperioden var det inte så många som hade något att klaga på.

I de östra delarna av Valpolicella, i Mezzane di Sotto, köpte de fyra bröderna Castagnedi 1989 30 ha mark. Deras far hade sedan tidigare en vingård (25 ha) vid Colognola ai Colli, men han hade inte tillverkat vin utan endast odlat och sålt druvorna. Bröderna hade beslutat sig för att dra igång en vinproduktion. Idag, 25 år senare, äger dom också 25 ha i Soave samt arrenderar ytterligare 30 ha i Valpolicella. Sammantaget förfogar dom över ca 100 ha.

Monte Garbi-gården utgör idag centrum för deras vinproduktion. Enligt Gambero Rosso (Italian  Wines) är deras årsproduktion ca 700 000 flaskor. De producerar tre olika Amarone samt Ripasso, Superiore, Valpolicella, två Soave, Recioto mm. Av intresse är också att de börjat producera en serie (Télos) med osvavlade viner bl a en Amarone.

Namnet Campo dei Gigli betyder ”fält av liljor”. Vinet är gjort på Corvina och Corvinone 70%, Rondinella 20% samt 5% vardera av Croatina och Osoleta, vilket är samma blandning som i det enklare ”Selezione”. Druvorna till Campo dei Gigli kommer från en vingård på toppen av berget (kullen) Monti Garbi på 350 m höjd över havet. Jorden är mycket kalkrik och vinstockarna har en genomsnittsålder på 40 år. Druvorna skördas för hand och sorteras två gånger för att endast de bästa druvorna ska komma med. De får ligga och torka i ca tre månader innan de pressas. Jäsningen sker på nya 500 liters-fat av fransk ek. Vinet får sedan ligga på dessa fat i ca tre år innan det buteljeras.

Låt mig slå fast detta med en gång. Det här är en fantastisk amarone. Vi dricker den som vanligt under två kvällar. Första kvällen häller vi upp två glas som får stå och lufta sig i knappt två timmar. Kväll två häller vi upp vinet i glasen utan någon ytterligare luftning.

Vi möts av en stor, rätt så kraftfull och elegant doft. De mörka bären dominerar doftintrycken, men här finns mycket mer: örter, liten kryddighet, gott om torkad frukt (dadlar, fikon, russin, katrinplommon), läder och kakao. Väldigt mycket amarone i doften. Ett riktigt sniffarvin.

Vi drack vinet till en CL-match. Just när domaren blåser igång matchen tar vi de första små klunkarna. En liten besvikelse infinner sig, då vara förväntningar är skyhöga. Visst är det gott och visst är alla smakattributen på plats, men jag saknar djupet. Hmmm.

Någonstans i pausvilan mellan första och andra halvlek börjar det hända saker. Nu börjar det blomma ut. Nu kommer djupet i smakerna. Här finns eleganta, söta, mörka körsbär, mogna björnbär, något hallon och svarta vinbär. En väldigt elegant frukt. En finstämd örtsamling och en liten kryddighet piffar till anrättningen. Ett god portion torkad frukt med lite russin, men mera katrinplommon och dadlar. En fin liten syra ger vinet en bra friskhet. Tanninerna är fjäderlätta, men bjuder ändå på det där lilla motståndet jag uppskattar. Eftersmaken är fullständigt magisk med mera söta, mörka körsbär, örter och kryddor, men nu får vi också mörk choklad, några droppar espresso och några körsbärskärnor, som tillsammans ger den där läckra lilla bittra tonen i avslutet. Alkoholen på 16% måste vara ett skämt. Vi noterar den inte alls!

Kvällen därpå levererar vinet omedelbart en magisk vinupplevelse. Slutsatsen blir det behöver någonstans mellan tre till fyra timmars luftning för att komma till sin rätt.

Det här är ju Campo dei Gigli, en amarone i världsklass. Och i versionen årgång 2011 är den alldeles, alldeles underbar med sin elegans, sin generösa frukt och sin magiska harmoni.

Betyg 5-

Den är fantastisk god idag, men jag tror nog att den kan utvecklas något till. Den kommer definitivt att hålla sig på topp i åtskilliga år till, så den som ligger på några flaskor behöver inte ha bråttom.

Avslutningsvis en indelning av var vinet befinner sig enligt min högst subjektiva bedömning.

1. Helt på topp. Blir inte bättre och bör drickas det närmaste året.
   - Pieropan, Massimago

2. Helt på topp. Kommer inte utvecklas så mycket mer, men håller nog i många år.
   - Brigaldara, Amarone Riserva, Campo Inferi, Campo Leon, Monte Santoccio, Pergole Vece (Le Salette), Stefano Accordini Acinatico, Tenute Falezza

3. Bra nära toppen, men kommer att utvecklas ytterligare.
  - Allegrini, Bussola, Casa dei Bepi, Corteforte, Checco Damoli, Campo dei Gigli, Costasera (Masi), Costasera Riserva (Masi) Il Fornetto, Le Ragose, Musella, Amarone Raimondi,  Roccolo Grassi, Speri, Vaio (Masi), Zenato, Zymé 

2018 Sotamà IGT Alpi Retiche, Rivetti & Lauro

Valtellinadalen i Lombardiet ligger som en sista utpost mot Schweiz. Den 45 km långa Valtellinadalen sträcker sig i en öst-/västlig riktning. Så klart odlas det vin här. Det har gjorts så sedan antikens dagar. Odlingarna ligger på de branta sluttningarna längs med floden Adda. Det är övervägande Chiavennasca (en speciell klon av Nebbiolo) som odlas. Valtellina är indelat i fem subzoner: Sassela, Grumello, Inferno, Valgella och Maroggia. 

Det finns ett par olika indelningar av viner som produceras i Valtellina. Den övergripande beteckningen är Rosso di Valtellina, som i sin tur har några undergrupper. Den kanske mest kända vintypen är Valtellina Superiore, som fick DOCG-status 1998. Här finns krav på odlingslägen, skördeuttag, minst 90% Chiavennasca, 24 månaders lagring varav 12 månader på ekfat mm.

En annan känd vintyp är Sforzato som fick DOCG-status 2003 och görs på torkade Chiavennascadruvor. Valtellinas svar på Amarone.

Alpi Retiche IGT är en beteckning som används på viner där producenten vill göra viner på sitt egna sätt utan att vara bunden av dom regler som gäller för Valtellina DOC.

Producent till det här vinet är Rivetti & Lauro. Det startades av Alberto Rivetti och Dina Lauro som båda hade en dröm och ambition att göra viner på sitt sätt. Valtellinas historia utgör basen som kompletterats med nya arbetsmetoder och druvval, där hållbarhet, biologisk mångfald, inslag av organisk och biodynamiska tankar och omtanke om naturen ska återspegla sig i vinet. Dom äger vinfält i Sassela, Inferno, Valgella och Tirano. Vinkällare, butik och provningsrum ligger i Torelli´s Palace i den gamla stadskärnan i Tirano, som är belägen i den östliga delen av Valtellina, där floden Adda gå i en nordlig riktning.

I deras portfölj hittar vi sju olika viner varav tre är klassade som Valtellina Superiore, ett vitt vin som är gjort på den udda druvmixen Nebbiolo och Sauvignon Blanc, två viner där Nebbiolo utgör 90% och Merlot resp Shiraz 10% samt en Sforzato (torkade nebbiolodruvor).

På SB finns sedan några veckor två av vinerna tillgängliga nämligen Sotamà och Sforzato. Jag har införskaffat båda. Häromveckan drack jag Sotamà. Sforzato får anstå till någon av julens mellandagar. 

Sotamà är gjort på Nebbiolo (Chiavennasca) till 90% och en slatt Shiraz (10%). Druvorna kommer från vinfälten Sassella Lavizzari och Valtellina Superiore Triacchina. Jordmånen i dessa båda vinfält är sand och lera. Druvorna skördas för hand. Noggrann selektering av druvor och avstjälkning. Vinifieringen äger rum i små rostfria ståltankar. Vinet får sedan mogna i tolv månader på begagnade barriquer av fransk ek. 

Jag tror aldrig jag druckit något vin med den blandningen, så visst är nyfikenheten väldigt stor.

Färgen går i en klar och rubinröd ton. Kanske något mörkare än vad jag upplevt andra viner från Valtellina. Månne är det inslaget av Shiraz (Syrah) som slår igenom.

I den friska doften är det främst röda bär vi noterar, men här finns också lite örter, aningens vitpeppar och lite vanilj. Inte så kraftfull, men ändå tydlig. 

I gommen är det hyfsat slankt och med en trevlig friskhet. De röda bären med hallon, körsbär, jordgubbar, tranbär och något lingon dominerar smaken, men här finns också lite örter, finfina mineraler av stenig karaktär, något nypon, en liten finstämd ton av peppar, aningens aningens råbiff och unset vanilj. Syran är både trevlig och angenäm. Tanninerna är på plats och nafsar runt i munhålan på ett behagfullt sätt. Eftersmaken är medellång med återkommande bär, svartpeppar och aningens torkade rosor.

Det här är ett vin som ska drickas ungt och jag tycker det är redo för omedelbar konsumtion. Säkerligen håller det den här nivån i ytterligare ett par år.

Det är ett hyfsat lättdrucket vin. Något stort vin lär det inte bli, men här finns både charm och karaktär i stora mängder. Det gör sig synnerligen väl till vår svenska husmanskost. Friskheten och klunkbarheten gör att det funkar utmärkt även ljumna sommarkvällar, så mitt råd blir att spara någon flaska till nästa sommar.

Betyg 4-

Priset på "Bolaget" är 255 kr.