Valpolicella är så klart intimt förknippat med Amarone. Ibland går jag igång på det unga, lite friska och ändå välutvecklade amaronevinet. Vid andra tillfällen vil jag ha det mogna, komplexa och dynamiska amaronevinet. Tillfället gör vinet.
Valpolicella är ju så mycket mer än Amarone. Ripasso, Recioto, Superiore och så det enkla charmiga "basvinet" Valpolicella. När det kommer till Ripasso, så vill jag ha en variant som inte blir för tung och kraftfull och som inte är en "amarone-wannabe". Här är jag bestämd i mina smakpreferenser. Superiore rymmer ju allt från tämligen enkla, friska, slanka och charmiga viner till kraftfulla fruktbomber. Jag har favoriter i båda dessa ytterligheter.
Jag har den senaste veckan druckit två viner från Stefano Accordini. Deras Ripasso och deras Superiore. Ripasson är helt i min smak och deras Superiore "Stefano" är en favorit i segmentet friskt och slankt.
Stefano Accordini har jag besökt ett flertal gånger. Ett par gånger tillsammans med Club amarone, men också på egen hand. Jag har alltid blivit väldigt vänligt bemött. Fått en rundvisning och en vinprovning. Nu är det sex år sedan det senaste besöket, vilket resulterade i det här blogginlägget.
2018 Acinatico Valpolicella Ripasso.
Druvsammansättningen är: Corvina Veronese 60% , Corvinone 15%, Rondinella 20% och Molinara 5%. Här används inga torkade druvor utan först jäser man fram ett vin som liknar basvalpolicellan, sedan får detta jäsa en andra gång ihop med skalrester från Amarone i ca tio dagar. Vinet får därefter vila upp sig runt tolv månader på franska ekfat och slutligen runt sex månader på flaska innan det kommer ut på marknaden.
Detta är en ripasso helt utan ambitioner att likna en amarone. Den lever helt på sina egna meriter. Det är ju som jag skrev i ingressen precis så här jag vill ha min Ripasso och det är också då som den blir en fantastisk medspelare till det italienska köket.
Friskheten är på något sätt det här vinets adelsmärke. Körsbären, de mörka skogsbären och den finstämda kryddigheten ger vinet dess karaktär.
I munnen återkommer de mörka körsbären och skogsbären. Örter och kryddor är på plats. Bra syra och härligt smånafsande tanniner. Medellång eftersmak med körsbärskärnor och hintar om mörk choklad , unset vanilj och katrinplommon.
Enastående gott i all sin enkelhet, men för att det är enkelt är det inget trist eller banalt vin. Det är som dom säger i Italien: "Semplice ma non banale".
Betyg 4-
2018 Stefano Valpolicella Superiore.
Accordinis Superiore är gjord på druvorna Corvina (80%), Rondinella (15%) och Molinara (5%). Då druvorna anses mogna handplockas dom, avstjälkas och pressas. Jäsning sker på ståltankar och varar omkring en vecka och hela tiden med skalkontakt. Vinet får sedan ligga till sig i 6 månader på ekfat innan det buteljeras, därefter ytterligare ett par månader på flaska innan det börjar säljas. Ett vin helt utan torkade druvor om jag förstått saken rätt.
Jag tror att det är det stilrena och den fina, rena körsbärssmaken jag faller för.
Doften är inte så stor och inte heller så komplex, mer åt det finstämda och försiktiga hållet. Tonerna av mörka körsbär kan vi notera liksom den nygrusade trädgårdsgången samt en liten örtkvist. I bakgrunden tycker jag mig kunna ana lite rosor.
I munnen är det den lite syrliga och friska körsbärssmaken vi tar till oss. Ren och lite rak på sak. Både törstsläckande och vilja-fylla-på i samma andetag. I all den här vardagliga enkelheten finns en elegans som imponerar.
Det här är ett vin som gör sig särdeles bra till pizza, enkla pastarätter och sommarens sallader, men även som törstsläckare på en after-beach tillställning.
Betyg 4-
Jag köper mina Stefano Accordini viner via privatimport. Båda dessa ligger på cirka 150 kr inkl frakt och svensk alkoholskatt. Av någon besynnerlig anledning har dom aldrig varit tillgängliga på Systembolaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar