En ny arbetsvecka är så lagd till handlingarna. Veckohandlingen är avklarad.
Jag hann peta ner några rader med fröer i trädgårdslandet. En runda ner till naturervatet Näsbokrok.
Naturen har på ett par veckor gått från vinter till försommar. Det går för fort. Jag vill ha långsamt tempo, så att jag kan njuta av varje förändring i naturen. Ett ålderstecken?
Vi har tagit den enkla vägen ut idag dvs hustrun har på Ingelsta kalkon i Saluhallarna i Gbg inhandlat två olika crepes innehållande, just det, kalkonfykllning. Det ena med rökt kalkon och det andra en stuvning med kalkonbröst och svamp. Väldigt, väldigt gott.
Innan maten provar vi två viner. Det ena vinet är Vivianis Campo Morar som jag skrev om i förra blogginlägget. Det är två glas kvar i flaskan som öppnades tre dagar tidigare. Fortfarande mycket gott, kanske inte samma spänst, men det funkar riktigt bra ihop med maten.
Vin nr 2 konstaterar vi att detta är nog inget matvin. Vi dricker några klunkar innan maten och gör bedömningen att vi fortsätter med detta vin på egen hand efter maten.
Sforzato di Valtellina "Albareda" från Mamete Prevostini.
Vinet är gjort på 100 % Nebbiolodruvor som efter skörden fått torkat fram till januari. Det betyder att på så sätt blir vinet Valtellina-dalens amaronevin.
Valtellina är en liten by i alperna i norra Lombardiet. Byn har runt tio vinproducenter.
Mamete Prevostini räknas som en av de allra främsta.
Det här vinet fick tre glas i den Italienska Vinbibeln "Gambero Rosso" 2009.
Vi är inte särskilt bekanta med viner från det här området, därför finns en viss spänning och nyfikenhet.
Färgen är tegelröd. Nebbiolodruvans lite ljusare ton känns igen.
Doften kännetecknas av ljusa bär: hallon, smultron, körsbär och en kryddighet(vitpeppar)
Smaken är stor, varm, bärig, lite syrlig och lite pepprig även en viss örtighet finns med på slutet. Tanninerna är mycket mjuka och lena inte alls som Barolovinerna. Trots torkningen av druvorna känner vi inte mycket av russinsyndromet.
Eftersmaken är lång och utdragen. Precis när man tror att det är över dyker en stark lakrits smak upp.
Det var överaskande. Vi prövar igen. Jo, precis samma effekt igen. Detta är kvalitets lakrits!
Med en metod som påminner om hur amaroneviner görs, så blir det naturligt att vi jämför med de många bra amaroneviner vi druckit. Då föredrar vi amarone, men detta är ju just våra smakpreferenser.
Betyg 4
lördag 7 maj 2011
fredag 6 maj 2011
Vivianis - igen!!
Så var det dags för returmötena i Champions League. Vi dricker gärna rött vid dessa tillfällen. Mycket gärna italienskt. Hellst av allt amarone!
Den här veckan testade vi två av Vivianis viner.
Vi valde deras "Standardamarone" mot deras Valpolicella Classico Superiore "Campo Morar". Båda från 2005.
Den som vi läsa lite om vårt första möte med syskonen Viviani kan göra det här.
Amarone della Valpolicella 2005.
Färgen är mörkt klarröd. Inte lika mörk som många andra amaroneviner.
Näsan möts av en stor och elegant doft av körsbär. De där lite mörkare och sötare. Vi kallade dom för moreller där jag tillbringade somrarna som liten. Man kan ana russintonen men inte mycket mer. Vi känner också lite kakao i bakgrunden. Deras prestige amarone " Casa dei Bepi" fyller hela rummet med russintonen, medan i den vanliga amaronen kittlar den bara lite elegant i bakgrunden. Trevligt!
Smaken är stor och underbar. De mogna morellerna känns mycket tydligt blandat med en härlig ton av choklad. Tanninerna är med oss, men de är mjuka på det där härliga viset som gör att denna amaronen passar bra till maten. Eftersmaken är lång och elegansen finns där hela vägen. Visst finns här kraft, men hela vinet utstrålar balans och elegans.
Bra till mat: kötträtter eller pastarätter. Bra på egen hand.
Betyg 4+
Valpolicella Classico Superiore "Campo Morar" 2005.
Detta är i vårt tycke ett riktigt gott vin som passar bra till mat, men också klarar sig bra på egen hand.
Är det en ripasso eller en "vanlig" Superiore. Ja, döm själva. Vinet görs på följande sätt:
Druvorna skördas första eller andra veckan i oktober på området Campo Morar. 50% av druvorna vinifieras omedelbart. De andra 40% genomgår en "appassimento" (torkning) i ungefär en månad och får därmed en stor koncentration av druvans alla egenskaper. I november mosas druvorna och efter macereringen blandas denna jos med josen från oktober. I slutet av mars tillsätts en liten skvätt av amarone dreggen.
Ett riktigt gott vi har man då fått fram, som klarar lagring i vinkällaren 5-10 år.
Detta är ett vin med kraft och elegans.
Näsan möts av en finstämd doft av körsbär, lite plommon samt lite kaffetoner.
Smaken är stor och vi tycker oss känna en bärkompott av moreller, blåbår och björnbär. I bakgrunden känner vi toner av såväl choklad som kaffe och där lurar minnsann också lite lakrits?
Eftersmaken är riktigt lång och bärkompotten känns ända in i mål!!
Betyg 4+
Den här veckan testade vi två av Vivianis viner.
Vi valde deras "Standardamarone" mot deras Valpolicella Classico Superiore "Campo Morar". Båda från 2005.
Den som vi läsa lite om vårt första möte med syskonen Viviani kan göra det här.
Amarone della Valpolicella 2005.
Färgen är mörkt klarröd. Inte lika mörk som många andra amaroneviner.
Näsan möts av en stor och elegant doft av körsbär. De där lite mörkare och sötare. Vi kallade dom för moreller där jag tillbringade somrarna som liten. Man kan ana russintonen men inte mycket mer. Vi känner också lite kakao i bakgrunden. Deras prestige amarone " Casa dei Bepi" fyller hela rummet med russintonen, medan i den vanliga amaronen kittlar den bara lite elegant i bakgrunden. Trevligt!
Smaken är stor och underbar. De mogna morellerna känns mycket tydligt blandat med en härlig ton av choklad. Tanninerna är med oss, men de är mjuka på det där härliga viset som gör att denna amaronen passar bra till maten. Eftersmaken är lång och elegansen finns där hela vägen. Visst finns här kraft, men hela vinet utstrålar balans och elegans.
Bra till mat: kötträtter eller pastarätter. Bra på egen hand.
Betyg 4+
Valpolicella Classico Superiore "Campo Morar" 2005.
Detta är i vårt tycke ett riktigt gott vin som passar bra till mat, men också klarar sig bra på egen hand.
Är det en ripasso eller en "vanlig" Superiore. Ja, döm själva. Vinet görs på följande sätt:
Druvorna skördas första eller andra veckan i oktober på området Campo Morar. 50% av druvorna vinifieras omedelbart. De andra 40% genomgår en "appassimento" (torkning) i ungefär en månad och får därmed en stor koncentration av druvans alla egenskaper. I november mosas druvorna och efter macereringen blandas denna jos med josen från oktober. I slutet av mars tillsätts en liten skvätt av amarone dreggen.
Ett riktigt gott vi har man då fått fram, som klarar lagring i vinkällaren 5-10 år.
Detta är ett vin med kraft och elegans.
Näsan möts av en finstämd doft av körsbär, lite plommon samt lite kaffetoner.
Smaken är stor och vi tycker oss känna en bärkompott av moreller, blåbår och björnbär. I bakgrunden känner vi toner av såväl choklad som kaffe och där lurar minnsann också lite lakrits?
Eftersmaken är riktigt lång och bärkompotten känns ända in i mål!!
Betyg 4+
tisdag 3 maj 2011
Röda variationer
Brodern med sambo återvände till Västerbotten på Valborgsmässoafton. En vecka med försommarvärme fick dom njuta av på västkusten. Dagen innan de åkte hem var hustrun och jag tillsammans med deras äldste son och sambo på en vinprovning med lite mat. Vi serverades vit sparris med drivor av parmesan, grillad kyckling och en god sallad.
Vi bjöds på fyra viner. Till att börja med blint och vi lyckades placera två av dessa i rätt distrikt, men de två andra var vi helt ute och cyklade på.
Vin 1: Masi Amarone Costasera 2006.
Det var väl ingen större bedrift att vi kunde placera detta som en amarone, dels brukar det ofta dyka upp i hans urval, dels drack hustrun och jag nyligen årgång 2001 som jag skrivit om här.
Vi drack också ett glas av deras 2007:a i Rom.
Den här är ganska snarlik 2007:an
Doftar av frukt: plommon och körsbär, lite krydda finns där. Smaken är typisk amarone med plommon och körsbär i stor koncentration, liten kryddighet och även en viss lakrits ton kan skönjas.
Fortfarande känns den väldigt ung. God idag men kan nog fortsätta att utvecklas.
Ingen stor amarone men ganska pålitlig.
Betyg 4.
Vin 2. Massolino Barolo Parafada 2005.
Vi kunde naturligtvis inte ange årgång eller tillverkare. Den kompetensen har vi inte, men väldigt nöjda med att gissa på nebbiolo och barolo. Vi har inte större ambitioner än så.
Lite vyer från Massolino kan du hitta här och lite fakta på svenska hittar du här.
Detta vin är gjort på 100% Nebbiolo.
Färgen är tegelröd. Det ljusaste av de fyra.
Näsan möts av en tämligen svag doft men vi tycker oss ana en viss frukt, lite söta bär kan vi även känna samt ngn liten krydda på slutet.
Vinet har inte öppnat sig och känns slutet. Vi tycker ändå att vi kan känna eller snarare ana solmogen frukt och lite bär i smaken. En viss kryddighet känns också. Syran som det finns ordentligt av är i god samklang med frukten. Vinet känns komplext och är väldigt tanninrikt. Brodern gillar sånt här medan min hustru har svårare för dessa tanniner. Eftersmaken är mycket lång. Vi provar den under hela kvällen, men den vill inte öppna sig.
Det känns att här finns det potential, men att det behöver några år på rygg
Den flaskan som jag själv har ska nog få 2-3 år på sig innan jag korkar upp.
Betyget bli lite i underkant då det inte känns riktigt drickfärdigt.
Betyg 4
Vin 3 Finca Las Palmas Cellar Selection Special 2007.
Producent är Bodegas Trapiche, Argentina. Vinet kommer från odlingar i Uca Valley några mil söder om staden Mendoza i västra Argentina.
Huvuddruvan är Malbec(55%) med en stor tillsats av Cabernet Sauvignon(25%) och två andra druvor står för de resterande 20 procenten (Petit Verdot och Cabernet Franc).
Färgen är kompakt mörkröd.
I näsborrarna känner vi doften av plommon, något svartvinbär samt lite trevlig mintchoklad.
I gommen möter vi en mycket trevlig fruktsmak. Plommon absolut, spetsad med ett uns choklad och lite örter. Eftersmaken är lång, men just som vi ska brista ut i lite superlativer stöter en liten besk smak till.
Överaskade blev vi. Vi tar en klunk till och precis när vi tror att eftersmaken är över stöter det beska till. Grön paprika, stjälikhet och störande är det.
Månne försvinner det efter något år även om det känns tveksamt.
Det var länge sedan jag drack Malbec. Det var på den tiden då plånboken mestadels tillät priser i höjd med Alamos Malbec, så vår erfarenhet är ringa av Malbecdruvan.
Det känns som att Malbec borde vi utforska lite mer. Det här vinet är ju gott ända till den sista eftersmaken förstör vårt intryck.
En som har skrivit en del om Malbec är Niklas J på sin blogg från 2010. Du kan läsa om det här och
lite varstans på hans blogg.
Tyvärr en solklar 4:a som landar på en 3:a.
Betyg 3
Vin 4 Domaine Du Vieux Lazaret 2007.
Jag var så säker på att detta inte var en Chateauneauf-du-Pape. Jag har druckit en del 07:or det senaste året. Det har blivit ett område jag gillarallt mer, men denna var inte alls i samma klass som tidigare saker se här och här.
Det är en druvblandning av Grenache, Syrah, Mourvèdre, Cinsault och Counoise.
Doften är fylld av frukt, definitivt känner vi plommon och hallondoften men vi känner inte örterna som jag tycker höjer Ch9dP väsentligt och inte heller den där lilla lakritstonen.
Det är ungefär detsamma med smaken. Jag saknar örterna och tonen av lakrits.
Förstå mig rätt. Vinet är inte dåligt på något sätt, men för mig levererar det inte det jag ser framemot i Ch9dP.
Betyg 3.
Vi bjöds på fyra viner. Till att börja med blint och vi lyckades placera två av dessa i rätt distrikt, men de två andra var vi helt ute och cyklade på.
Vin 1: Masi Amarone Costasera 2006.
Det var väl ingen större bedrift att vi kunde placera detta som en amarone, dels brukar det ofta dyka upp i hans urval, dels drack hustrun och jag nyligen årgång 2001 som jag skrivit om här.
Vi drack också ett glas av deras 2007:a i Rom.
Den här är ganska snarlik 2007:an
Doftar av frukt: plommon och körsbär, lite krydda finns där. Smaken är typisk amarone med plommon och körsbär i stor koncentration, liten kryddighet och även en viss lakrits ton kan skönjas.
Fortfarande känns den väldigt ung. God idag men kan nog fortsätta att utvecklas.
Ingen stor amarone men ganska pålitlig.
Betyg 4.
Vin 2. Massolino Barolo Parafada 2005.
Vi kunde naturligtvis inte ange årgång eller tillverkare. Den kompetensen har vi inte, men väldigt nöjda med att gissa på nebbiolo och barolo. Vi har inte större ambitioner än så.
Lite vyer från Massolino kan du hitta här och lite fakta på svenska hittar du här.
Detta vin är gjort på 100% Nebbiolo.
Färgen är tegelröd. Det ljusaste av de fyra.
Näsan möts av en tämligen svag doft men vi tycker oss ana en viss frukt, lite söta bär kan vi även känna samt ngn liten krydda på slutet.
Vinet har inte öppnat sig och känns slutet. Vi tycker ändå att vi kan känna eller snarare ana solmogen frukt och lite bär i smaken. En viss kryddighet känns också. Syran som det finns ordentligt av är i god samklang med frukten. Vinet känns komplext och är väldigt tanninrikt. Brodern gillar sånt här medan min hustru har svårare för dessa tanniner. Eftersmaken är mycket lång. Vi provar den under hela kvällen, men den vill inte öppna sig.
Det känns att här finns det potential, men att det behöver några år på rygg
Den flaskan som jag själv har ska nog få 2-3 år på sig innan jag korkar upp.
Betyget bli lite i underkant då det inte känns riktigt drickfärdigt.
Betyg 4
Vin 3 Finca Las Palmas Cellar Selection Special 2007.
Producent är Bodegas Trapiche, Argentina. Vinet kommer från odlingar i Uca Valley några mil söder om staden Mendoza i västra Argentina.
Huvuddruvan är Malbec(55%) med en stor tillsats av Cabernet Sauvignon(25%) och två andra druvor står för de resterande 20 procenten (Petit Verdot och Cabernet Franc).
Färgen är kompakt mörkröd.
I näsborrarna känner vi doften av plommon, något svartvinbär samt lite trevlig mintchoklad.
I gommen möter vi en mycket trevlig fruktsmak. Plommon absolut, spetsad med ett uns choklad och lite örter. Eftersmaken är lång, men just som vi ska brista ut i lite superlativer stöter en liten besk smak till.
Överaskade blev vi. Vi tar en klunk till och precis när vi tror att eftersmaken är över stöter det beska till. Grön paprika, stjälikhet och störande är det.
Månne försvinner det efter något år även om det känns tveksamt.
Det var länge sedan jag drack Malbec. Det var på den tiden då plånboken mestadels tillät priser i höjd med Alamos Malbec, så vår erfarenhet är ringa av Malbecdruvan.
Det känns som att Malbec borde vi utforska lite mer. Det här vinet är ju gott ända till den sista eftersmaken förstör vårt intryck.
En som har skrivit en del om Malbec är Niklas J på sin blogg från 2010. Du kan läsa om det här och
lite varstans på hans blogg.
Tyvärr en solklar 4:a som landar på en 3:a.
Betyg 3
Vin 4 Domaine Du Vieux Lazaret 2007.
Jag var så säker på att detta inte var en Chateauneauf-du-Pape. Jag har druckit en del 07:or det senaste året. Det har blivit ett område jag gillarallt mer, men denna var inte alls i samma klass som tidigare saker se här och här.
Det är en druvblandning av Grenache, Syrah, Mourvèdre, Cinsault och Counoise.
Doften är fylld av frukt, definitivt känner vi plommon och hallondoften men vi känner inte örterna som jag tycker höjer Ch9dP väsentligt och inte heller den där lilla lakritstonen.
Det är ungefär detsamma med smaken. Jag saknar örterna och tonen av lakrits.
Förstå mig rätt. Vinet är inte dåligt på något sätt, men för mig levererar det inte det jag ser framemot i Ch9dP.
Betyg 3.
fredag 29 april 2011
"Casa dei Bepi" 2003 Amarone della Valpolicella
Försommar redan i april. Underbart om det inte vore för all björkpollen.
Tisdagskväll är det dags för den första semifinalen i fotbollens Champion League. Jag vet få saker som är bättre än en bra fotbollsmatch och ett glas amarone ev kompletterad med en vällagrad parmesan.
Är då också brodern från norr återbördad till västkusten för en vecka, ja då får jag gå ner och rota fram en av mina favoritamarone ur källaren. Det blir Vivianis prestigeamarone "Casa dei Bepi".
Under rådande förutsättningar är endast det bästa gott nog.
I källaren finns såväl årgång 2003 som 2004. Ryktet säger att 2003:orna mognar lite fortare än vanligt, så det får bli en sådan. Förväntningarna är rejält uppskruvade. Vi häller upp fyra glas två timmar innan avspark. Sparar resten till onsdagens fotbollsmatch mellan Barcelona och Real Madrid.
Viviani är en producent som håller till långt norr ut i Negrardalen. Det är syskonen Cincia och Claudio som idag driver vingården. Noterbart är att de var den första producenten som lyckades få tre glas i Italian Wines för en Valpolicella Superiore. Vi har besökt dom två gånger. Den allra första gången var sent i april 2008. Vi kom fram till deras gård på fm innan dimmorna helt hade lyft i dalen. När det väl klarnat upp är det en storslagen utsikt, där man i väster kan skönja Gardasjön och för ens fötter ligger stora delar av Valpolicella. Vi visades runt bland vinrankorna och njöt av vårsolen och naturen. Det blev sedan en vinprovning som bara kan beskrivas som magisk. Vi provade igenom hela sortimentet och när stämningen är på topp plockar Claudio fram en flaska Tulipana Nero. Detta är en amarone som bara görs speciella år.
Detta är en vinprovning som gjort stora avtryck i hustruns och mitt vinliv.
Åter till Amarone della Valpolicella "Casa dei Bepi" 2003.
Vinet är gjort på 70% Corvina Veronese och 30% Rondinella.
Färgen är klarröd med en liten brun ton i vinglaskanten.
Doften är stor. Hela rummet fylls av den mäktiga doften (lite överdrivet), som består av torkad frukt, russin, ganska mycket körsbär och i bakgrunden en nyans av choklad.
Smaken är stor och mäktig. Gommen möts av en oerhörd stor koncentration av mogna körsbär. Russintonen är tydlig och tilltalande. Det finns en underton av blåbär. Längst där bak finns en smak av mörk choklad. Allt är suveränt packeterat och ytterst elegant.
Det är så oerhört fullmatat och mäktigt att en sipp varar länge och ett stort glas räcker hela matchen.
Fånleendet sprider sig över våra ansikten. Vi njuter av fotbollen, tittar på varandra och bara ler. Det behövs inga ord en sådan här kväll.
Detta är inget vin till middagen utan istället för kontemplation och fotboll.
Betyg 5
Tisdagskväll är det dags för den första semifinalen i fotbollens Champion League. Jag vet få saker som är bättre än en bra fotbollsmatch och ett glas amarone ev kompletterad med en vällagrad parmesan.
Är då också brodern från norr återbördad till västkusten för en vecka, ja då får jag gå ner och rota fram en av mina favoritamarone ur källaren. Det blir Vivianis prestigeamarone "Casa dei Bepi".
Under rådande förutsättningar är endast det bästa gott nog.
I källaren finns såväl årgång 2003 som 2004. Ryktet säger att 2003:orna mognar lite fortare än vanligt, så det får bli en sådan. Förväntningarna är rejält uppskruvade. Vi häller upp fyra glas två timmar innan avspark. Sparar resten till onsdagens fotbollsmatch mellan Barcelona och Real Madrid.
Viviani är en producent som håller till långt norr ut i Negrardalen. Det är syskonen Cincia och Claudio som idag driver vingården. Noterbart är att de var den första producenten som lyckades få tre glas i Italian Wines för en Valpolicella Superiore. Vi har besökt dom två gånger. Den allra första gången var sent i april 2008. Vi kom fram till deras gård på fm innan dimmorna helt hade lyft i dalen. När det väl klarnat upp är det en storslagen utsikt, där man i väster kan skönja Gardasjön och för ens fötter ligger stora delar av Valpolicella. Vi visades runt bland vinrankorna och njöt av vårsolen och naturen. Det blev sedan en vinprovning som bara kan beskrivas som magisk. Vi provade igenom hela sortimentet och när stämningen är på topp plockar Claudio fram en flaska Tulipana Nero. Detta är en amarone som bara görs speciella år.
Detta är en vinprovning som gjort stora avtryck i hustruns och mitt vinliv.
Åter till Amarone della Valpolicella "Casa dei Bepi" 2003.
Vinet är gjort på 70% Corvina Veronese och 30% Rondinella.
Färgen är klarröd med en liten brun ton i vinglaskanten.
Doften är stor. Hela rummet fylls av den mäktiga doften (lite överdrivet), som består av torkad frukt, russin, ganska mycket körsbär och i bakgrunden en nyans av choklad.
Smaken är stor och mäktig. Gommen möts av en oerhörd stor koncentration av mogna körsbär. Russintonen är tydlig och tilltalande. Det finns en underton av blåbär. Längst där bak finns en smak av mörk choklad. Allt är suveränt packeterat och ytterst elegant.
Det är så oerhört fullmatat och mäktigt att en sipp varar länge och ett stort glas räcker hela matchen.
Fånleendet sprider sig över våra ansikten. Vi njuter av fotbollen, tittar på varandra och bara ler. Det behövs inga ord en sådan här kväll.
Detta är inget vin till middagen utan istället för kontemplation och fotboll.
Betyg 5
måndag 25 april 2011
Påskalamm och 4 viner.
Påskafton med försommarvärme. Detta låter inte bara ljuvligt utan var en realitet på Västkusten i år.
Trädens grönska formligen exploderar i den 20-gradiga värmen. Ögonen kliar på oss pollenallergiker, men efter denna vinter står vi ut med det mesta bara det är varmt.
Brodern JH med sambon C anlände från Västerbotten på em. Dagen är fylld av trädgårdsarbete, vilket känns i den 60-åriga ryggen.
Kvällens måltid börjar med en charkuteritallrik, vilken följs av ett påskalamm tillagad på låg värme i ugnen under 5 timmar. Ljuvligt och oerhört saftigt. Vi avslutar måltiden med en ostbricka.
Vi följer fyra viner under kvällen, som dom andra provar helblint medan det för mig blir halvblint, då jag vet vilka fyra viner det är, men inte i vilken ordning det är på glasen. Sonen som inte är så intresserad av vin har hällt upp i glasen. Han är klart road av vårt famlande och våra klyschor.
Vin 1
Tämligen tanninrikt. Hustrun gillar inte sånt medan svägerskan är lite av en tanninfreak.
Man gissar Italien: nebbiolo
Samlar vi omdömet så känner vi frukt, örter, kryddor, lite peppar, läder påstår ngn även en viss köttighet i doften.
Smaken är fylld av körsbär, kryddor, örter och förvånansvärd kort eller snarare den tar slut lite tvärt.
Vinet är tanninrikt och kanske borde det fått lite mer tid i karaffen. Mycket tyder på att det här vinet kommer att utvecklas mycket med ett par år på rygg i källaren.
Vi är alla överens om att detta är ett bra matvin när vi dricker det till lammet.
Italien var rätt men Toscana är platsen.
2007 Monsanto Chianti Classico Riserva.
En annan som smakat det kan du läsa om här.
Betyg 4
Vin 2.
Doften är den svagaste av de fyra vinerna. Vi kan ändå förnimma den krossade frukten, lite blommig med inslag av kakao och choklad. I bakgrunden finns en behaglig doft av färgaffär ( i dess bästa mening).
Smaken är ljuvlig, späckad av frukt, körsbär, lite krydda och aningens choklad. Här finns en hel del avrundade tanniner, vilket gör att det passar bra till vår mat. Ett alldeles strålande smakrikt, komplext vin. I bra balans.
Tanninerna leder oss fel när vi ska bestämma varifrån vinet kommer. Vi hamnar i Frankrike och södra Rhone.
Roccolo Grassi Valpolicella Superiore 2004.
Vi skulle haft med deras amarone men av misstag blev det detta i stället. Vilket är ett av de bästa Valpoliceela Superioreviner jag druckit.
Roccolo Grassi är en av mina favoritproducenter i Valpolicella. Recioton har jag skrivit om här.
Valpolicellan tillhör absolut de bästa liksom deras amaroneviner. Dom håller till i de östra delarna på gränsen mot Soave.
Betyg 4+
Vin 3
Färgen är rödlila.
Det finns en svag doft av frukt, lite krydda, men en stark doft av vanilj dominerar.
Smaken är fruktig, plommon, björnbär, lite syrlig och vaniljsmaken känns tydligt utan att störa helhetsintrycket. Tanninerna är lena och fina. Eftersmaken har en ton av mörk choklad.
Vi håller oss i europa, men fladdrar runt lite varstans i södra Frankrike. Vaniljen för oss emellanåt till Spanien men frukten åter till Frankrike.
Scala Dei 2007 Prior.
Ett vin från Priorat i Katalonien, några mil sydväst om Barcelona.
Garnache är den dominerande druvan ca 2/3 och resten är en blandning av Cabernet Sauvignon och Syrah
Betyg 3+
Vin 4.
En mäktig doft av mörka bär, choklad, kryddor och ett uns vanilj, härliga kryddor en liten trädoft(ek?) finns i bakgrunden.
Smaken är lång och mäktig. Härlig frukt, mogna körsbär,jordgubbar, björnbär, lite trevliga kryddor känner vi också. Lång härlig eftersmak. Dom andra placerat det här i södra Frankrike altenativt en amarone då jag brukar ha med en sådan. Jag vet ju att det är
John Duval Plexus 2005 .
Vi är alla överens om att detta är påskens vin. Jag skrev om det här.
Betyg från tidigare kvarstår 5-.
Det här med blindprovningar är vi kassa på. Jag blir oerhört ödmjuk inför de som lyckas!
Trädens grönska formligen exploderar i den 20-gradiga värmen. Ögonen kliar på oss pollenallergiker, men efter denna vinter står vi ut med det mesta bara det är varmt.
Brodern JH med sambon C anlände från Västerbotten på em. Dagen är fylld av trädgårdsarbete, vilket känns i den 60-åriga ryggen.
Kvällens måltid börjar med en charkuteritallrik, vilken följs av ett påskalamm tillagad på låg värme i ugnen under 5 timmar. Ljuvligt och oerhört saftigt. Vi avslutar måltiden med en ostbricka.
Vi följer fyra viner under kvällen, som dom andra provar helblint medan det för mig blir halvblint, då jag vet vilka fyra viner det är, men inte i vilken ordning det är på glasen. Sonen som inte är så intresserad av vin har hällt upp i glasen. Han är klart road av vårt famlande och våra klyschor.
Vin 1
Tämligen tanninrikt. Hustrun gillar inte sånt medan svägerskan är lite av en tanninfreak.
Man gissar Italien: nebbiolo
Samlar vi omdömet så känner vi frukt, örter, kryddor, lite peppar, läder påstår ngn även en viss köttighet i doften.
Smaken är fylld av körsbär, kryddor, örter och förvånansvärd kort eller snarare den tar slut lite tvärt.
Vinet är tanninrikt och kanske borde det fått lite mer tid i karaffen. Mycket tyder på att det här vinet kommer att utvecklas mycket med ett par år på rygg i källaren.
Vi är alla överens om att detta är ett bra matvin när vi dricker det till lammet.
Italien var rätt men Toscana är platsen.
2007 Monsanto Chianti Classico Riserva.
En annan som smakat det kan du läsa om här.
Betyg 4
Vin 2.
Doften är den svagaste av de fyra vinerna. Vi kan ändå förnimma den krossade frukten, lite blommig med inslag av kakao och choklad. I bakgrunden finns en behaglig doft av färgaffär ( i dess bästa mening).
Smaken är ljuvlig, späckad av frukt, körsbär, lite krydda och aningens choklad. Här finns en hel del avrundade tanniner, vilket gör att det passar bra till vår mat. Ett alldeles strålande smakrikt, komplext vin. I bra balans.
Tanninerna leder oss fel när vi ska bestämma varifrån vinet kommer. Vi hamnar i Frankrike och södra Rhone.
Roccolo Grassi Valpolicella Superiore 2004.
Vi skulle haft med deras amarone men av misstag blev det detta i stället. Vilket är ett av de bästa Valpoliceela Superioreviner jag druckit.
Roccolo Grassi är en av mina favoritproducenter i Valpolicella. Recioton har jag skrivit om här.
Valpolicellan tillhör absolut de bästa liksom deras amaroneviner. Dom håller till i de östra delarna på gränsen mot Soave.
Betyg 4+
Vin 3
Färgen är rödlila.
Det finns en svag doft av frukt, lite krydda, men en stark doft av vanilj dominerar.
Smaken är fruktig, plommon, björnbär, lite syrlig och vaniljsmaken känns tydligt utan att störa helhetsintrycket. Tanninerna är lena och fina. Eftersmaken har en ton av mörk choklad.
Vi håller oss i europa, men fladdrar runt lite varstans i södra Frankrike. Vaniljen för oss emellanåt till Spanien men frukten åter till Frankrike.
Scala Dei 2007 Prior.
Ett vin från Priorat i Katalonien, några mil sydväst om Barcelona.
Garnache är den dominerande druvan ca 2/3 och resten är en blandning av Cabernet Sauvignon och Syrah
Betyg 3+
Vin 4.
En mäktig doft av mörka bär, choklad, kryddor och ett uns vanilj, härliga kryddor en liten trädoft(ek?) finns i bakgrunden.
Smaken är lång och mäktig. Härlig frukt, mogna körsbär,jordgubbar, björnbär, lite trevliga kryddor känner vi också. Lång härlig eftersmak. Dom andra placerat det här i södra Frankrike altenativt en amarone då jag brukar ha med en sådan. Jag vet ju att det är
John Duval Plexus 2005 .
Vi är alla överens om att detta är påskens vin. Jag skrev om det här.
Betyg från tidigare kvarstår 5-.
Det här med blindprovningar är vi kassa på. Jag blir oerhört ödmjuk inför de som lyckas!
lördag 23 april 2011
2007 Pegasus Bay Pinot Noir
De senaste åren har Pinot Noir viner från Nya Zeeland stärkt sina positioner i Vintankar-hemmet.
I somras gjorde vi en liten test med NZ pinoter mot Bourgogner och vi föll pladask för pinotvinerna från Kiwiland. Att de dessutom kostar hälften av Bourgognerna var ju heller inte fel, men det var faktiskt stilen vi föll för.
I höstas läste jag ett blogginlägg från Niklas J här. Detta inspirerade mig att köpa 2 flaskor för att vi skulle bilda oss en egen uppfattning.
Brodern i norr frågade i vintras om tips på bra pinot noir viner. Jag tipsade honom då om Pegasus Bay, som jag då ännu inte smakat, men att jag visste från säker källa att det skulle vara värt ett köp. Jag hade också färskt i minne vad Punkarn skrivit här. Rapporterna från norr talade om verkligt bra viner, men att Pegasus stack ut ordentligt.
På långfredagen var det så dag för oss att skruva loss kapsylen. Skönt och veta att korkskadat kan det inte vara. Vi hade vännerna J och C på sedvanligt långfredagsbesök. Vädret var strålande och efter en timmes promenad på naturreservatet var det dags att sätta sig till bords.
Pegasus hade då fått en timme på karaff.
Färgen är mörkt tegelröd. Näsan möts av dofter från smultron, körsbär, lite jord och lite krydda(peppar?). Det är en smått förförisk doft som lovar mera.
Vinet är fortfarande lite knutet. Det borde nog fått någon timma till i karaffen. Vi känner igen smaken av körsbär, jordgubbar, lite choklad, lite pepparoch jord. Syran som finns där balanseras av frukten till ett riktigt smakrikt och friskt vin. Eftersmaken är tämligen lång och bärfylld.
Tanninerna då? Jo dom är med hela kvällen, men mjuknar upp ju längre kvällen lider.
Vinet kommer säkert att fortsätta att utvecklas de kommande 3 åren och sedan hålla sig ett par år till.
Känslan är att det kommer utvecklas till en svag femma, men idag ger vi
Betyg 4+
I somras gjorde vi en liten test med NZ pinoter mot Bourgogner och vi föll pladask för pinotvinerna från Kiwiland. Att de dessutom kostar hälften av Bourgognerna var ju heller inte fel, men det var faktiskt stilen vi föll för.
I höstas läste jag ett blogginlägg från Niklas J här. Detta inspirerade mig att köpa 2 flaskor för att vi skulle bilda oss en egen uppfattning.
Brodern i norr frågade i vintras om tips på bra pinot noir viner. Jag tipsade honom då om Pegasus Bay, som jag då ännu inte smakat, men att jag visste från säker källa att det skulle vara värt ett köp. Jag hade också färskt i minne vad Punkarn skrivit här. Rapporterna från norr talade om verkligt bra viner, men att Pegasus stack ut ordentligt.
På långfredagen var det så dag för oss att skruva loss kapsylen. Skönt och veta att korkskadat kan det inte vara. Vi hade vännerna J och C på sedvanligt långfredagsbesök. Vädret var strålande och efter en timmes promenad på naturreservatet var det dags att sätta sig till bords.
Pegasus hade då fått en timme på karaff.
Färgen är mörkt tegelröd. Näsan möts av dofter från smultron, körsbär, lite jord och lite krydda(peppar?). Det är en smått förförisk doft som lovar mera.
Vinet är fortfarande lite knutet. Det borde nog fått någon timma till i karaffen. Vi känner igen smaken av körsbär, jordgubbar, lite choklad, lite pepparoch jord. Syran som finns där balanseras av frukten till ett riktigt smakrikt och friskt vin. Eftersmaken är tämligen lång och bärfylld.
Tanninerna då? Jo dom är med hela kvällen, men mjuknar upp ju längre kvällen lider.
Vinet kommer säkert att fortsätta att utvecklas de kommande 3 åren och sedan hålla sig ett par år till.
Känslan är att det kommer utvecklas till en svag femma, men idag ger vi
Betyg 4+
fredag 22 april 2011
Deusyls 2007
Tack Niklas! Tack Punkarn!
När bloggare av denna digniteten tispsade mig om Deusyls, ja då måste bara en beställning göras.
E-beställning via SB:s hemsida och en vecka senare ett sms att nu var det dags hämta beställda varor.
Suveränt!
Hustrun och jag dricker inte mycket vitt vin. Jag uppskattar att nio av tio flaskor innehåller rött vin.
Vi har också varit mycket traditionella vid valet av mat och vitt vin. Nästan uteslutande har det legat skaldjur eller fisk på tallriken.
Mailkontakt med Gabriel på Bristly, om vilken mat som passade, och vi bestämde oss för att på skärtorsdagen äter vi kalkon med en mustig sås och så avslutar vi måltiden med lite ost.
Till detta dricker vi Deusyls 2007 från La Peira. En producent av viner i Terrasses du Larzac i Languedoc. Jag har i ett tidigare inlägg skrivit lite om (i första hand deras instegsvin Les Obriers) dom här.
Druvblandningen i Deusyls är Viognier (65-75%) och resten Rousanne.
Färgenär varmt gulaktig. Näsan möts av en stor, behaglig doft av citrus, tropiska frukter, örter, lite vårblommor och kanske lite tobak. Imponerande doft och den lovar mycket.
Smaken är mäktig och fylld av gröna frukter (positivt), mogna päron, lite melon, mineraler, örter och lite honung. Smaken är komplex och syran som finns är i ypperlig balans med smakerna.
Eftersmaken är lång och precis när du tror att du fattat allt dyker en liten sötma upp. Smultron! Helt otroligt!
Det fungerade utmärkt till vår mat. Ostbiten vi åt till den sista klunken av vinet gjorde klart att även detta är en bra kombination.
Vår erfarenhet av vita viner är inte stor. Detta är det bästa vi druckit på mycket länge.
Cyberrymden är fantastisk. Det finns människor därute, som jag aldrig träffat, som tipsar mig om viner som i sin tur leder till en formidabel smakupplevelse.
Än en gång tack till Niklas och Punkarn.
Betyg 5
När bloggare av denna digniteten tispsade mig om Deusyls, ja då måste bara en beställning göras.
E-beställning via SB:s hemsida och en vecka senare ett sms att nu var det dags hämta beställda varor.
Suveränt!
Hustrun och jag dricker inte mycket vitt vin. Jag uppskattar att nio av tio flaskor innehåller rött vin.
Vi har också varit mycket traditionella vid valet av mat och vitt vin. Nästan uteslutande har det legat skaldjur eller fisk på tallriken.
Mailkontakt med Gabriel på Bristly, om vilken mat som passade, och vi bestämde oss för att på skärtorsdagen äter vi kalkon med en mustig sås och så avslutar vi måltiden med lite ost.
Till detta dricker vi Deusyls 2007 från La Peira. En producent av viner i Terrasses du Larzac i Languedoc. Jag har i ett tidigare inlägg skrivit lite om (i första hand deras instegsvin Les Obriers) dom här.
Druvblandningen i Deusyls är Viognier (65-75%) och resten Rousanne.
Färgenär varmt gulaktig. Näsan möts av en stor, behaglig doft av citrus, tropiska frukter, örter, lite vårblommor och kanske lite tobak. Imponerande doft och den lovar mycket.
Smaken är mäktig och fylld av gröna frukter (positivt), mogna päron, lite melon, mineraler, örter och lite honung. Smaken är komplex och syran som finns är i ypperlig balans med smakerna.
Eftersmaken är lång och precis när du tror att du fattat allt dyker en liten sötma upp. Smultron! Helt otroligt!
Det fungerade utmärkt till vår mat. Ostbiten vi åt till den sista klunken av vinet gjorde klart att även detta är en bra kombination.
Vår erfarenhet av vita viner är inte stor. Detta är det bästa vi druckit på mycket länge.
Cyberrymden är fantastisk. Det finns människor därute, som jag aldrig träffat, som tipsar mig om viner som i sin tur leder till en formidabel smakupplevelse.
Än en gång tack till Niklas och Punkarn.
Betyg 5
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)