DHL, Carlo Merolli och Le Ragose

Rubriken kanske låter lite kryptisk, men det är väldigt enkelt.
På måndag eftermiddag dök DHL upp med en låda från den danske vinhandlaren Carlo Merolli.
Handlar man på nätet är valutan MUK dvs DKK=SEK=NOK. En prissättning som fallit väl ut bland de svenske. Det verkar också som om alla svenska vinbloggare då och då gör inköp från just Carlo Merolli. Vi på Vintankar har inte gjort detta förrän nu. Vi har titt som tätt läst en del inlägg om Valpolicella producenten Le Ragose. Senast var det Patrik på Italienska Viner som skrev i positiva ordalag om Le Ragoses basvalpolicella. Thomas Ilkjaer skriver också i sin bok "Amarone och vinerna från Valpolicella" på ett intresseväckande sätt om Le Ragose.

Lådan, som via DHL, kom från Carlo Merolli innehöll en samling viner från Le Ragose.
4 amaroneviner från årgångarna 2002-2005. Ett par flaskor Valpolicella Classico (basvinet) samt Le Sassine en Valpolicella Superiore. Nu har vi underlag för att ordentligt bilda oss en egen uppfattning om Le Ragose. Vi har aldrig druckit någon amarone från året 2002, då de flesta producenter valde att avstå p g a de dåliga förutsättningar att få fram en acceptabel Amarone. Le Ragose gjorde en Amarone. Hur den blev får vi svaret på lite längre fram i höst när vi testar den.

Vi är naturligtvis tvungen att dra korken ur en flaska redan leveranskvällen. Det får bli basvalpolicellan.

Valpolicella Classico 2010 (Le Ragose)

Producenten Le Ragose ligger i den östra delen av området Valpolicella Classico. Här köpte makarna Galli vingården Le Sassine år 1969. Vi är i den södra delen av kommunen Negrar. Le Ragose ligger på några kullar 250-400 m över havet. De ursprungliga 2,4 ha har nu blivit till 19 ha med en årlig produktion om 150 000 flaskor.
Basvalpolicellan är gjord på 50% Corvina, 30% Rondinella, 20%  andra lokalt godkända druvor (forselina, negrara, pelara, barbera, oseleta, croatina och merlot).

I vanliga fall låter jag alltid mitt vin få vila någon vecka efter hemtransport. Idag blir det annorlunda, knappt tre timmar efter leverans drar vi korken och häller upp två glas.
Det doftar Valpolicella. Ungt och syrligt. De röda körsbären tar stor plats, men här finns lite mandlar och en lite rosig arom. Ett svagt stänk av örter känner vi också.
I gommen får vi ett vin som andas ungdom och en klunkbar lätthet. Friska körsbär, lite lingon och en svag ton av örter. Lättdrucket och okomplicerat. En del tanniner finns här som gör att det passar bra till pastarätter, pizza och smakrika sallader. Vi möts på slutet av en liten grön stjälkighet som vi inte är helt tillfreds med.
Från Thomas Ilkjaers bok har jag plockat upp uttrycket "semplice ma non banale" dvs enkel men inte banalt, vilket vi tycker stämmer bra in på det här vinet.

Utav de basvalpolicellor vi druckit det senaste året (ca 10 stycken) står Vivianis i en klass för sig.
Därefter kommer Marions, Begalis och Le Ragose. Jag rankar nog dessa tre som delad tvåa.
Gör man ett såpass bra basvin som Le Ragoses gjort, så blir vi mycket nyfikna på deras amarone.

Vinet är som framgår ovan köpt av Carlo Merolli för 80 kr + 20 kr (frakt).

Betyg 3+

Las Flors 2009

Jag verkar ständigt ligga efter med vinbloggandet. Vi har nu kommit till fredagens aktiviteter. Jag lever ju pensionärsliv just på fredagar, detta innebär en del tid vid datorn, förberedelser för veckans V75:a, trädgårdsarbete (vilket just nu är skördearbete) och veckohandling.
Den här fredagen var det lök, såväl gul som röd, som togs upp ur landet och hängdes på lagårdsdörren för torkning.

Las Flors 2009.
Vi befinner oss i Terrasses du Larzac i Languedoc.
Las Flors de la Pèira är gjort på druvorna Grenache (45%), Syrah (35%) och Mourvedre (20%).
Det lagras till största delen i nya och begagnade Demi-Muids som är stora Barriquer om 600 liter.

Ca fyra månader gick det innan jag var tvungen att stilla min nyfikenhet. Jag köpte det här i våras och hade tänkt testa av den första flaskan någon gång under 2013. Väl medveten om att det här är ungt egentligen för ungt, men jag kunde inte hålla tassarna borta.

Las Flors är ett av mina absoluta favoritviner alla kategorier. Jag skrev om 2006 i slutet på maj och för ett år sedan skrev jag om 2008. 2007:an drack jag senaste gången under hösten 2010 och då hade jag inte börjat blogga om viner. Både hustrun och jag blir lite smått hänförda var gång vi dricker Las Flors. Det är ju bara så gott!!

Kan årgång 2009 leva upp till detta?

Jag häller upp halva flaskan dryga två timmar innan det är dags för avsmakning.

Vi möts av en kraftfull doftstöt så fort vi sticker dit näsa. Här är det inte tal om något smygande eller försiktighet. Pang på rödbetan med härliga mogna, mörka körsbär, skogshallon, ordentligt med kryddor, en del lakrits och så lite choklad.  Allt packeterat i ett floralt omslag. Jisses vilken doft!!
Smaken är kraftfull. Den tar nästan andan av oss, trots att den känns lite knuten. Gommen fylls av en kompott av röda och mörka bär som spetsats med sydfranska kryddor en masse. Ok, en viss eldighet känns. Alkoholen är ju 14,5%. Inte helt integrerad i frukten men på god väg. Tanniner finns här en hel del. Inte ett dugg mesiga, men inte heller kantiga eller vresiga. Syran håller uppe vinet på ett rakt och framåtriktat sätt. Eftersmaken är vidunderlig: bär, örter som drar iväg åt pinjetoner. Här finns lakrits som är en blandning av sött och salt. En salig blommighet av syren/viol/rosor.
Det ligger i lager på lager och vi adderar: mörk choklad, kaffe och lite charkuterier på slutet. Visst känner vi en viss ton av fat, men den ligger som hinna bakom alla de andra aromerna.

Vinet finns i beställningssortimentet och kostar 299 kr. Kan ett vin för 299 kr vara ett fynd, ja då är Las Flors det. Jag vill t o m utnämna det till det bästa vinet under 300 kr , som du kan köpa på SB.

Betyg 5

Mitt Kök

I torsdags öppnade mässan "Mitt Kök" i Göteborg. Den går parallellt med "Hem&Villa".

Inträdet på 140 kr berättigar till entré till de båda mässorna. Mitt fokus låg helt och hållet på "Mitt Kök". Jag betalade ytterligare 80 kr för att få låna ett vinglas och erhålla fem dryckesbiljetter. Det fanns en hel del trevliga saker att prova så jag fick lägga ut 50 kr för att få ytterligare fem dryckes biljetter.



Det gavs möjlighet att prova öl, cider, whiskey och vin. Allt betalades med dryckesbiljetter köpta enligt ovan. Ibland räckte det med en kupong i andra fall blev betalning flera dryckesbiljetter. Jag var endast fokuserad på vinutbudet.  Jodå, det fanns även utställare av ost, kött, korvar mm.
Är man som jag född och uppväxt i Göteborg, så minns man "Dagens Hushåll". Provning av viner fanns inte på världskartan på den tiden, så något har hänt i landet Sverige.

Bland dryckesutställarna fanns så väl vanliga importörer som säljer sina produkter via Systembolaget som rena e-handlare. En del hade ett tämligen trist utbud, men det fanns andra med ett ganska så spännande sortiment.

Vinunic hade ett brett utbud av viner. Jag provade ett par av de röda. Ett vin som jag föll för var Barrua 2009. Ett vin från Sardinien.

Jag provade 2003:an förra året och blev då förtjust i det här vinet. Du kan läsa mina tankar här. Årgång 2009 känns väldigt ung, men här finns toner som jag direkt faller för. Smaken domineras av mörka körsbär, blåa plommon, kryddor och en jordig touch. Gott om tanniner. Ett par år i källaren och det blir kanon. Väl hemma försöker jag göra en beställning, men vinet går inte att hitta via Systembolagets sökfunktion. Jag mailar importören Vinunic och frågar efter vinet. Idag söndag har jag ännu inte fått svar.








Jag hade också en trevlig pratstund med xwine. En vinbutik på nätet. De har fått goda vitsord i en artikel i GP i somras, men också av Magnus Reutherdal.

Jag provar en bas Valpolicella från Fratelli Vogadori av årgången 2010. Druvorna är Corvina, Rondinella, Corvinone och lite Oseleta.
Trevlig doft av körsbär, blommor och peppar.
Smaken är frisk och med en trevlig syra. Röda körsbär och lite örter dominerar. Ett lätt vin som passar bra till enkla pastarätter och pizza. Servera det gärna lite svalt.
Ett lovande vin som gör det värt att testa deras amarone.




Den stora behållningen hos xwine var samtalet med Mathias Kahn. Han representerade producenten
HATT et SÖNER i Champagne. Vingården klassificeras som Premier Cru, täcker flera hektar av Mont-Aimé-marken och ligger i champagnebyn Bergères-les-Vertus i Côte des Blancs.

 

Jag provade alla tre. Rosén innehåller 10% Pinot Noir. De övriga är gjorda på enbart Chardonnay.

Jag började med deras Grande Cuvée Brut. En finstämd doft av sommaräng, päron och persika. Smaken är torr och frisk med en härlig mousse. Smaken domineras av citrus, persika och aprikos. Eftersmaken är lång och här framträder också en del mineraler. Gott!

Jag gick över till Grande Cuvée Rosé. Det doftar av röda bär (smultron och lite jordgubbar) och en fin ton av citrus. Smaken går i samma riktning. Väldigt uppfriskande. Torr och svalkande. Smaken har härliga röda bär i en kompott av citrus, persika och aprikos. Jag upprepar GOTT!!

 

Flaskan i mitten är deras prestige champagne (Le grand père) av årgången 2004. Tre dryckesbiljetter fick jag betala och så kunde jag testa ett glas. Det är klart att det känns ju med en gång att det här är något extra. Betydligt elegantare och mer komplext i såväl doft som smak. Lite grapefrukt, exotiska frukter och en härlig blommighet snirklar sig upp till näsa. I gommen får man smaker som ligger i lager på lager. Äpple, grapefrukt, aprikos, lite mineraler. Mmmmm!!

 

Det är klart jag gjorde en beställning!

 

Flaskorna finns också på Systembolaget. OBS mittenflaskan är deras toppcuvée och kostar 899 kr. Köper man från xwine en låda med de tre övriga (extra brut saknas på bilden) så går den på 999 kr.

Man sparar då ca 150 kr per trepack.



Bressan No 3

Ingvar (Billigt Vin) lät mig i våras smaka ett vin från Bressan. Det var en Pinot Grigio. Det blev kärlek vid första klunken och resulterade i en bloggpost.
I SB:s beställningssortiment finns en del viner från Bressan, men de säljs endast lokalt i Stockholm. Det finns dock en samling av viner från Bressan, som vi utanför huvudstaden kan får köpa: Natural Wine Collection Bressan (nr 71836). Lådan innehåller en flaska vardera av Bressan Pinot Grigio 06, Bressan Pinot Nero 06, Bressan Schioppettino 05, Bressan No 3 01 samt Bressan Pignol 00. Sagt och gjort, en beställning gjordes omgående
I somras firade vi min brors 60-årsdag med en liten vinprovning. Jag hade smugit med en Bressan Pignol 00 och vilken succé detta var. Du kan läsa om provningen här.

I veckan som varit har det blivit dags för test av nästa flaska.

Bressan No 3, 2001
Vi befinner oss geografiskt i det nordöstra hörnet av Italien. Inte så långt från gränsen till Slovenien.
Friuli-Venezia-Giulia, Venezia Giulia.
No 3 är en bladning av schioppettino, cabernet sauvignon och pinot noir.

Doften är lite blyg, men ändå tydlig. Cabernet sauvignon-dragen är de som tydligast märks. De svarta vinbären är markanta, men även andra mörka bär som björnbär lämnar sina avtryck. En ton av lakrits finns där.
I gommen är det här minsann inga blyga toner. Tydliga och härliga ingredienser retar våra smaklökar. De svarta vinbären från doften går igen i smaken, men nu kompletteras de av underbart friska röda bär. Det finns en behaglig och stor syra som gör det här över tio år gamla vinet friskt och ungt. En samling ljuvliga örter spetsar till intrycken. Tanniner är det gott om och de är mjuka, lena och runda i sin karaktär. Eftersmaken är lång och ljuvlig och där blandas röda bär, örter och lakrits i en lång utdragen avslutning.
Vi dricker det här under tre dagar och katten vet om det inte var ett strå vassare dag tre. Hur som helst ett fantastiskt gott vin.
Man kan inte annat än vara imponerad av Bressan. Tre viner av lådans fem har vi druckit och alla har varit sensationellt bra.

Betyg 4+

2007 Chateauneuf-du-Pape, Domaine de la Solitude

2007 Chateauneuf-du-Pape, Domaine de la Solitude.
Vi är på klassisk mark. Här har det gjorts vin i flera århundraden. Egendomen har på olika sätt haft knytningar till den katolska kyrkan.
Druvsamansättningen verkar vara 55% Grenache, 25% Syrah, 10% Mourvèdre och 10% Cinsault.

Vi låter vinet få en timme i våra glas innan vi sätter oss till bords.

Vi möts av en alldeles underbar doft: mörka körsbär, hallon, jordgubbar, ordentligt med provencalska kryddor, toner av violer och en härlig mörk chokladslinga. Det är den här härliga doften man vill ha. Doften är njutbar i sig själv samtidigt som den skickar signalen "du måste smaka också".
Vi är inte svårövertalade. Det blir en klunk ganska så omgående.
Vilka ljuvliga smaker vi nås av när vinet får virvla runt i gommen ett tag. Det finns en härlig mörk frukt känsla som är inlindad i tilltalande örter och kryddor från Provence. Detta räcker inte! Det är många nyanser vi möts av. Inte allt på en gång utan snarare i lager på lager. En sak i sänder.
Mörk choklad, violpastill, lakrits, solmogna björnbär, lavendel. Alkoholen ligger på höga 15,5%, men detta känns inte alls. De pigga, friska syrorna har integrerat alkoholen i frukten och balanserat alla smakerna på ett mycket förtjänstfullt sätt. Tanniner finns det en del av. Inte sammetslena, men ändå mjuka, finkorniga och inte ett dugg kantiga. De ger vinet den där härliga känslan som ett gott matvin ska ha.
Vi köpte den här flaskan på SB för 254 kr. Detta måste anses som ett fynd. Dessvärre är vinet slutsålt.


Betyg 4+

2010 Sauvignon Blanc, Block 3, Saint Clair

En bloggpost som blivit liggande är denna.
Vi käkade lite skaldjur för några veckor sedan. Vi öppnade då en flaska Sauvignon Blanc från Nya Zeeland. Vi drack en flaska för ett halvt år sedan och vad vi tyckte då kan du läsa här.

2010 Sauvignon Blanc, Block 3, Saint Clair
Det här vinet kommer från Marlborough’s Lower Wairau area, öster om Blenheim. Vi befinner oss längst norrut på sydön i Marlborough.

Doften är stark. Här är det fläder som gäller i första hand. En del nässlor och gott om krusbär hittar vi också. I bakgrunden finns lite exotiska frukter och citrus.
Smaken är kraftig, nästan så att vi tycker att det blir för mycket på en gång. Fläder, nässlor, krusbär och rabarber fullkomligt bombaderar gommen. Syran är frisk och hjälper till att balansera smakerna.
Efterhand lugnar vinet ner sig och fram sticker exotiska frukter, citrus, örter och mineraler. En ganska så lång eftersmak, där vi i svansen hittar lite snäckskal och trevliga örter.
Ett personligt vin, som sticker ut med sina kraftiga smaker. Hos oss går det hem. Vi kanske inte är lika översvallande som i vintras, men gott är det.
Vi betalade 129 kr på SB, när vi köpte det. Det är mycket vin för pengarna.

Betyg 4-

Marsannay Rosé

En av sommarens sista dagar så passade vi på att dricka en av de få roséviner vi har kvar.

2011 Marsannay Rosé.
Producent är Domaine Bruno Clair. Vi befinner oss i Marsannay i Cote de Nuits, Bourgogne. Vi är någon mil söder om Dijon. Har jag fattat saken rätt så har familjen Clair producerat en rosé på Pinot Noir sedan strax efter första världskrigets slut.

Winepunker provade detta för någon månad sedan och vad han tyckte kan du läsa här.

Det doftar av hallon och jordgubbar. Ett litet körsbärsinslag kan vi ana oss till. Rejäla och snygga kryddor gör att det har en annan ton än de roséer vi druckit tidigare. Här finns också lite svaga körsbärsaromer, rosor, lite citrus och aningens mineraler. Lite överraskad av kryddigheten blir vi, men på det hela en angenäm doft.
Smaken är frisk och samtidigt stram. Gott om röda bär i form av hallon, mogna jordgubbar, lingon och röda körsbär. Syran är frisk, pigg och gör vinet läskande. Det som överraskade oss i doften överaskar oss även i smaken. Kryddor. Rejält med kryddor. Vi har aldrig druckit en rosé med den här pepprigheten. I eftersmaken dyker det upp lite citrus i form av blodgrape.
Vi är inga stora rosédrickare, men vi har så sakteliga börjat vänja oss. För oss på Vintankar fyller den sin funktion på sommaren och just det här rosévinet gör vi tummen upp för.
Vi betalade 149 kr på SB, när vi köpte det.

Betyg 3+