Söndag. Dag 3. Ännu ingen ström, men.....

Vi vaknar på söndagsmorgonen med att ha 10 grader i huset. Vi tänder massvis av ljus och så småningom är vi uppe i 12 grader. Burrrrr. Vi kokar vatten på Trangiaköket och kan få lite varmt inombords. Vi läser morgontidningarna med pannlampor.
Dom goda vännerna S och M har bjudit in oss på sopplunch. Trevligt och gott.
Vi är bortbjudna på adventskaffe till J och A kl 14. Precis när vi ska ge oss iväg stannar en vit liten skåpbil med "Infratek" vid elskåpen. Vi hälsar dessa hårt arbetande reparatörer välkomna och när vi återvänder vid 16-tiden lyser lamporna i huset.
Frysen visar på - 12 grader och i vinkällaren är tempen + 8 grader. Vi verkar ha klarat oss bra igenom 65 timmars strömlöshet.

Vi firar det hela med att laga köttfärssås och spagetti. Plockar fram en flaska Pinot Nero med bilden som får mig att tänka på Tove Janssons bok "Vem ska trösta knyttet".

2006 Brigante
Vi drack det här i vintras och då tyckte vi så här.

Gården ligger på Langhekullarna i närheten av byn Neviglie  inte så långt från Barbaresco. Vi befinner oss ca 5 mil sydost om Turin.

Vinet är till 100% gjort på Pinot Nero. Två år på gamla ekfat och ytterligare två år på flaska. Så har vinet fått sin uppfostran.

Det är en frisk doft av röda bär som når oss. Här finns körsbär, hallon och lite smultron. Piffiga örter ge vinet en extra dimension. En fin blommighet i form av violer och rosor ligger som en fond i bakgrunden. Vi kan, efter att vinet fått en bra stund i våra glas, känna lite lätta toner av ek.
Doften är tydlig utan att vara stor och svulstig, snarare försiktig och servil.
Det är när vi dricker vinet som dess förtjänster blir tydliga. Det är gott som bara den. Godare än vad jag minns från förra gången.
Vi känner smaker av syrliga körsbär, hallon, jordgubbar och kanske aningens lingon. De finmalda örterna/kryddorna ger vinet lite sting. På slutet finns där en svag touch av sötlakrits. Bra och pigg syra. Mjuka lena tanniner.
Vinet var ett gott komplement till vår enkla pastarätt, men kanske ännu godare på egen hand lite senare på kvällen.
Ett riktigt gott vin. Inte så komplicerat utan mer rakt på sak.
Vi sätter upp vinet på listan över viner som ska beställas nästa gång vi får vägarna förbi Köpenhamn.

Betyg 4

Vinet är köpt av den dansk/italienske vinhandlaren Carlo Merolli för 124 MUK dvs lika mycket oavsett svenska, danska eller norska kronor, som du betalar med.
Detta tycker jag har fyndkaraktär.

Dag 2 utan ström, men Italien räddar dagen

Vi vaknar på lördag morgon. Fortfarande är strömmen borta. 15 grader visar termometern. Vi tänder massor av stearinljus. Klär oss varmt. Vi har vatten i kranarna och kan få ljummet sådant att blaska av oss i.
Hustrun åker på spinning och återvänder med fika från Åsa hembageri. En termosmugg med Latte till mig.

På em kommer brorsonen med lite hemmagjord glögg och ett Trangiakök som värms upp med gas. Vi slipper på så sätt att hålla på och balta med rödsprit.

Kvällen tillbringar vi hos P och N, som bjudit oss på middag. Vi tar med oss resterna från gårdagens vin Montessu, samt en italienare från Kalabrien. Innan maten kan jag ta en riktigt varm dusch. Härligt.

2008 Cirò Rosso Classico Superiore Riserva, Cirò
Producenten A Vita håller till i Cirò i Kalabrien. Ekologisk odling, jäsning och lagring på stål (med ett undantag)samt naturlig jäsning. Jag har tidigare under hösten provat F36p27 och A Vita Rosso. Enastående viner!

Det här fotot togs i skenet av stearinljus
innan vi gick iväg

Vi tar nu klivet upp och testar Superiore Riserva.
Det här vinet är gjort på 100 % Gaglioppo, medan den vanliga Rosso har blandats med 30% Magliocco. Vinstockarna har en genomsnittlig ålder på 45 år. Det här är också det enda vinet dom gör, där ekfat varit inblandade. 50% har lagrats på stålfat och 50 % på ekfat (21hl). I ärlighetens namn så kände jag ingen ek överhuvudtaget.

Färgen är tegelröd och helt transparent.

Vi möts av en liten försiktig doft av röda bär. Små finstämda nyanser av mineraler, örter och viol kan vi ana oss till. En mycket lätt rökighet som får oss tänka Etna och vulkanjord finns där någonstans. Kan också sammanfattas som angenäm och intresseväckande.
I munnen får vi ett vin, som vi sammanfattar som slankt, lite stramt och med en sval frukt. Dissekerar vi dessa intryck så finns här röda bär av diverse sorter: lite ljusare körsbär, hallon, lite toner av jordgubbar och riktigt mogna röda vinbär som ger vinet en läcker syrlighet. Örter hittas så klart. Lite blommor, en del mineraler och på slutet aningens lakrits. Rejäla tanniner biter ifrån i gommen, men blir väldigt tillmötesgående så fort det vankas mat. Det vilar en ungdomlighet parad med en stilfull svalhet över det hela.
Vi kan inte göra annat än återigen buga oss för denne formidable vinmakaren.
Vi hittar likheter med viner gjorda på nebbiolo (Norditalien) och på nerello mascalese (Sicilien).

Betyg 4+

Det här vinet är runt 60 DKK dyrare än de två övriga vi druckit (se ovan). Är det värt den extra prisskillnaden? Jag är nog benägen svara ja. Mitt råd blir ändå att testa  F36p27 och A Vita Rosso. Gillar du stilen och anser dig ha råd, ja då ska du absolut ta steget upp till Superiore Riserva nivån.

Det här vinet är köpt av Fabio och Mie på Cibi e Vini för 175 DKK.

Sven, pizza och två italienare

I torsdagskväll drog ovädret Sven in med full kraft över det Halländska kustlandskapet. Kl 23 gick strömmen och först på söndag em vid tretiden hade vi åter ström. Det mest frustrerande var nog att det kändes så onödigt. Fortum som äger elnätet med ledningar och annat har på ett så nonchalant negligerat sju av sina kunder. För dryga året grävde dom ner ledningar i området, men man lämnade en stump om ca 200 m av ÖlmanäsRingväg (väg 903 och 904) utan åtgärd. Så här satt vi sju fastigheter utan ström i nästan tre dygn och kunde se andra grannar 100 m längre bort ha både ljus och värme.

På fredagen hade vi runt 17 grader inomhus. Fram med stearinljus. Dunvästar och fleecetröjor åkte också fram.
Middagsmaten fick bli pizza från en av byns pizzerior. Vi drack till detta italienskt så klart. Inom parentes sagt så kan det bli hur mycket oväder som helst, men vin lider vi inte brist på.
Först ut var en Dolcetto. Den kom i novembersläppet. En flaska inhandlades som testobjekt.

2010 Dolcetto di Dogliani Poderi Luigi Einaudi
Den här producenten gör tre olika viner på druvan Dolcetto. Det här är deras Dogliani Superiore "Vigna Tecc", som letat sig till Systembolagets hyllor. Producenten håller till i Dogliani någon mil öster om Cuneo.

Druvan är till 100% Dolcetto. Vinstockarna är planterade mellan 1937 och 1984. Till den här dolcetton har man använt de äldsta.
Vinet har fått jäsa  på rostfria ståltankar, för att sedermera få en uppfostran på lite större ekfat i ett år, innan det slutligen buteljerats. Två månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Färgen är mörkt rubinröd med lite violetta stråk.

Vi möts av en fruktig doft, där de mörka körsbären och de nyplockade skogshallonen tränger sig längst fram. En ton av violer ligger som en fond i bakgrunden. Lite örter gör doften riktigt trevlig.
I gommen får vi ett slankt och stramt vin. Frukten drar mer mot röda bär än vad vi kände i doften. Gott om örter och mineraler i mellanpartiet. Avslutningen är medellång och där får frukten sällskap av mandlar, jordiga mineraler och lite härlig lakrits.

Ett bra matvin, som Dolcetto så ofta är. Enkelt, okomplicerat och drickvänligt. Visst vi har smakat bättre, men det är trevligt, hyggligt gott och gör sitt jobb. Vi kan gott och väl tänka oss att köpa det igen.

Priset på SB är 129 kr.

Betyg 3+

Vin nr två den här kvällen blev ett vin från Sardinien.

2010 Montessu, Isola dei Nuraghi.
Producent är Agricola Punica, som startades 2002. Ett samarbetsprojekt mellan Sassicaia och det lokala kooperativet Cantina Santadi.
 Det är Sassicaias förre vinmakare Giacomo Tachis idé att här på Sardinien utveckla viner på en bas av carignano, det lokala namnet på den sydfranska druvan carignane. Tachis anser att förhållandena här är sådana att carignano med kompetent vinifiering kan ge viner som kan mäta sig med all världens cabernet- och merlot-viner. Vi får se om detta stämmer.

Montessu är gjort på 60% Carignan och 10 % vardera av druvorna Cabernet Franc, Syrah, Merlot och Cabernet Sauvignon.
Musten fermenterades med skalkontakt i en temperatur på 25 till 30°C. Vinet genomgår malolaktisk jäsning och lagras sedan på använda franska ekfat i 15 månader.

Det doftar av mörka bär, örter och en lätt blommighet, som drar åt violhållet. Vi dricker var sitt glas på fredagen och har med oss resten till goda vänner på lördagen. Doften har samma inslag av mörk frukt, örter och viol, men är påtagligt kraftigare dag två.

I munnen är den mörka frukten och örterna än mer påtagliga. Stor kraft, men även en viss elegans. Riktigt trevlig och då speciellt dag två, då elegansen tillsammans med fler nyanser blir mer uttrycksfull. OK, något riktigt stort vin blir det inte, men små trevligt och mycket pratvänligt. Dag två dricker vi det medan vi lagar mat tillsammans med våra vänner.
Mörk frukt: mörka körsbär, blåbär, svarta vinbär och solmogna björnbär, men det har också smugit sig med lite röda bär i form av hallon. Diverse trevliga örter. Pigg syra. Alerta tanniner som mjuknat en del sedan jag senast drack den här årgången. Medellång eftersmak med lite läder, lakrits och svaga toner av ek.

Betyg 4-

Priset på Systembolaget är 129 kr.

Champagne, svartrotssoppa och kammusslor

Det här inlägget var så gott som färdigskrivet i torsdagskväll, men så kom SVEN och omöjliggjorde färdigskrivandet. Det kommer mer om detta i nästa inlägg.

Vi hade besök av några goda vänner för ett par veckor sedan. Vi bestämde oss då för att göra en soppa på våra egenodlade svartrötter. Inspiration fick vi från ett recept som Franska Vinlistan bifogade i ett mail. Du hittar receptet längst ner i det här blogginlägget.

Den här kvällen började vi med ett glas champagne som vi köpt av just Franska Vinlistan.

Grand Cellier, Vilmart & Cie
Vilmart & Cie grundades 1890 i Rilly-la-Montagne någon mil söder om Reims. Årsproduktionen är dryga 100 000 flaskor fördelade på åtta olika typer. Grand Cellier är en av deras baschampagner. Odlingen sker efter biodynamiska principer utan att vara certifierade. Vi drack en Grand Cellier i augusti, men kvällens GC är köpt ett år senare och därmed en årsförskjutning.

Den här champagnen är gjord på 70% chardonnay och 30% pinot noir. Grand Cellier är alltid en blandning av tre årgångar. I det här fallet 2008-2009-2010. Vinet har fått tio månader på stora ekfat.
Den här är mycket lik den vi drack i augusti. Kanske är den något lite stramare.
Doften präglas initialt av citrus, vita blommor och lite snäckskal. Efter en stund i glasen och med en liten temperaturhöjning dyker nya dofter upp: kaprifol, en liten kryddighet och mera mineraler.
Doften är inte kraftfull men ändå tydlig.
Precis som senast är smaken lite återhållsam direkt efter att vi hällt upp, men det behövs inte så lång tid i glasen förrän vi ska känna citrus och gula äpplen. I takt med att temperaturen stiger så känner vi eleganta mineraler och kryddor. Det här är ungt. Det här är torrt och det är friskt. Absolut inte knastertorrt utan väldigt tillgängligt och läskande. Här finns en fin mousse och en liten krämighet. Hyggligt lång eftersmak där det tillkommer en del tropisk frukt. Avslutningen kännetecknas av lite blodgrape.
Riktigt gott.
Betyg 4
Vi har köpt vår flaska från Franska Vinlistan. Vi betalade 2 070 kr för en sexpack dvs 345 kr per flaska.
På Systembolaget finns endast Grand Cellier d´Or årgång 2008 för 489 kr. Tidigare i höstas sålde Franska Vinlistan den för 2 388 kr för en sexpack dvs 398 kr flaskan.
Ofta känns sexflaskor för mycket. Åtminstone i pengar. Jag har några pålitliga vänner som alltid ställer upp och vill dela en sexpack med mig.

Kvällens andra vin blev en chablis. Ett vin som lanserades våren 2012 på Systembolaget. Ett "Vin Nature".

2010 Chablis Vin Nature, JM Brocard

En ganska enkel chablis, så låt oss kalla det för en vardagschablis.
Hyggligt mjukt och väldigt tillgänglig.
Doften signalerar vita blommor, solmogen frukt och lite våt grusgång.
I gommen får vi en ung chablis som känns helt drickklar. Vi känner äpplen, persikor och päron. en liten blommighet och en rejäl dos mineraler. Pigg syra, Medellång eftersmak som lämnar en liten fet känsla av smör.

Vinet kostade 169 kr på våren 2012, då det släpptes på SB.
Vinet är helt OK utan att för den skull imponera. Det finns bättre alternativ i den här prisklassen.

Betyg 3



 Svartrotssoppa med pilgrimsmussla

Ca 4 port

• 400 g svartrot, skalad och grovt skuren

• 1 stor gul lök. Hackad

• 4 dl grönsaksbuljong

• 2 dl vitt vin

• 3 dl grädde eller mjölk

• 4 pilgrimsmusslor

• ev forellrom

• Salt peppar

Fräs svartroten och löken lätt i lite smör. Tillsätt vin och buljong, koka upp och 
koka tills svartroten nästan är mjuk. Tillsätt grädden och koka fem minuter tills svartroten är helt mjuk. 
Kör soppan slät i matberedare eller med stavmixer.

Smaka av med salt och peppar, späd vid behov med buljong, mjölk eller grädde om

den är för tjock. Salta pilgrimsmusslorna något. Bryn dem i en mycket het panna

med olja ca 30 sekunder. Tillsätt en klick smör, vänd musslan och stek 30 sekunder

till, ös med smöret på slutet.

Servera soppan med den nystekta pilgrimsmusslan och garnera med lite gräslök

och gärna en klick forellrom.

Cuvée Sextant

I måndagsförmiddag fick det bli en sväng ner på naturreservatet Näsbokrok. På vägen hem fanns ett buskage av slånbär som lämnats i fred. Det var omöjligt att låta bli att dokumentera detta.

Under veckan som gick drack vi ett vin som förblivit obloggat. Många vinjournalister  gav det högt betyg då det släpptes 1 nov. Även vi på Vintankar inhandlade en flaska.

2010 Cuvée Sextant

Producent är Celliers d´Orfée i Corbières, Languedoc. Det är ett kooperativ som startades 1933 och håller till någon mil sydväst om Narbonne.
Vinet är gjort på druvorna Syrah och Carignan i 50/50 fördelning.  Vinet har legat i tolv månader på fat av . ny ek.

Färgen är tät och mycket mörkröd med lita blåsvarta stråk.

Vi möts av en doft med en viss kraft. Här finns det en tilltalande mörk frukt såsom björnbär, blåbär och mörkblå plommon. Lite kryddor, rökta charkuterier, kaffesump, mintpastill och en svag ton av viol.
Ganska så komplex som ni märker.

I munnen får vi ett kraftfullt vin, som domineras av den mörka frukten i inledningen. Gott om sydfranska örter efter ett litet tag.
Vinet känns både ungdomligt, stramt och mjukt på en och samma gång. Lite motsägelsefullt, men så upplever vi vinet.
Här finns en alert syra och tanniner som är distinkta, men ändå medgörliga. Ganska så lång eftersmak, där en del toner av fat dyker upp tillsammans med en rejäl dos lakrits i ett mineralaktigt slut. Naturligtvis följer den mörka frukten oss rakt igenom hela vinet.
I bakgrunden noterar vi lite viol och en del rökighet.

Betyg 4

Vinet kostar 145 kr och verkar finnas i ett flertal Systembolagsbutiker.
Här får du väldigt mycket vin för pengarna.

Bortamatch på lördag. Köpenhamn och Skummeslöv.

Vi äter frukost och sätter oss i bilen strax efter kl 9. Siktet är inställt på Köpenhamn som första anhalt. Vi parkerar bilen i Christianshavn. Det blir en snabbvisit hos Cibi e Vini. O och R inhandlar några flaskor från Cascina Tavijn. Det blir också lite olivolja och en del andra godissaker.
Vi tar en kort promenad till Restaurant Kanalen, där vi äter "Frukost". Gott!
Vi hinner med en liten rundtur på julmarknaden i Nyhavn. Den imponerar inte.

Nästa anhalt är Ordrupgaard, ett konstmuseum i närheten av Klampenborg. Rekommenderar starkt ett besök där.

Det blir Strandvejen till Helsingör och färjan till Helsingborg. Vi är åter i Skummeslöv på kvällningen.
Vi äter några sanslöst goda entrecoter och en otroligt fräsch och god sallad. Avslutar kvällen med en ostbricka.

Vi startar upp kvällen med ett vitt vin från Alsace.

2002 Pinot Gris Réserve Pesonelle från Trimbach.
Druvorna till det här vinet kommer från Grand Cru-vingården Osterberg. De har lagrats på flaska i fyra år.
Vi möts av en mogen doft, där finner vi äpplen (mer röda än gröna), lite citrus, ananas, persika och en svag ton av honung.

I munnen får vi ett riktigt moget vin. Mjukt, friskt och med en liten, liten restsötma. I smaken känns äpplena mer åt de gula varianterna. En liten svag ton av citrus finns där någonstans. I mitten känns aningens persika, ananas och lite försiktiga kryddor. I eftersmaken smyger sig en svag ton av honung fram.
Det här är gott. Mycket bra som aperitif.

Det var längesen jag drack en pino gris. Smakar dom så här, då dricker jag gärna fler. Jag är lite fundersam över vilken mat dom passar till, men på egen hand som aperitif är den här klockren.
Betyg 4

Till köttet startar vi upp med en flaska rött från Mallorca.

2010  AN/2, Falanis, Anima Negra
Producenten Anima Negra håller till utanför byn Felanitx på den sydöstra delen av Mallorca.
Vinet är gjort på 65%  Callet och 20% är en blandning av manto negre och fogoneu samt 15% syrah. Musten har fått jäsa på rostfria ståltankar för att sedan lagras i 13 månader på ekfat 70% franska och 30% amerikanska. Av dessa är 1/3 nya och 2/3 1-3 år gamla.

Vi möts av en stor doft, där en bärkompott av såväl mörka som röda bär slår emot oss. Hallon kan vi identifiera, de andra bären är just bara bär. Här finns också ett rosenaktigt inslag och aningens läder.
I smaken hittar vi mörka körsbär, björnbär och skogshallon. Några rejäla nypor kryddor/örter. En hel del fat, men detta är inget som stör oss. Välavvägda tanniner ger vinet en viss skärpa. Syran är tydligt markerad men balanseras på ett bra sätt mot såväl frukt som tanninerna. Eftersmaken är medellång. Frukten drar här mer mot maraschino körsbär. Kryddorna är tydliga och kompletteras av en del mineraler.
Helhetsintrycket är ett solvarmt, fruktigt och kryddigt vin med en touch av rostade ekfat. Passade väldigt bra till våra entrecoter.
Betyg 4

Kvällens andra röda vin blev en portugis.
2005 Reserva Touriga Nacinal, Quinta Da Garrida
Ägare är den lite större vinfirman Alianca. Quinta da Garrida är en vingård på 112 ha håller i vinregionen Dao. Den ligger nära Serra da Estrela, Portugals högsta berg.
Detta är ett vin som till 100% är gjort på druvan Touriga Nacinal.
Vinet har uppfostrats i 12 månader på nya franska och ryska ekfat.

Färgen är tät och mycket mörk med lila-svarta drag.

Det doftar av mogen, mörk frukt såsom björnbär, blåa plommon och mörka körsbär. En svag doft av violer känns lite pikant. En del kryddor finns det här liksom lite toner av rostade fat.
I munnen nås vi med en gång av en mörk solvarm frukt. Några örtknippen. Väldigt lena tanniner. Medellång i eftersmaken med aningens vanilj, mocca, kakao och allt i en liten rökig stil.
Inte alls så tokigt.
Betyg 3+



Kvällen avslutades med en ostbricka och ett glas madeira.

Den här inhandlades för ca tio år sedan av O.
Den var då redan 10 år gammal. Producent är D´Oliveiras.
I glaset har det en fin bärnstens färg. Det doftar av nötter och apelsinskal. Smaken har en fin liten sötma och samtidigt en stor friskhet. Syran för tankarna åt apelsinhållet. Fin mandelsmak med en ton av muskot
Det här var gott och det är bara att konstatera att Madeira dricker vi alltför sällan.
Betyg 4

Bortamatch i Skummeslöv. Fredag.

Hustrun gjorde en tjälknöl på älg. Jag plockade upp lite rotfrukter ur potatiskällaren. Jag plockade också med mig två flaskor ur vinkällaren. På eftermiddagen gav vi oss iväg söderut till dom sydligaste delarna av Halland. Vi skulle tillbringa en helg med våra goda vänner O och R.

Väl framme i Skummes så korkade O upp en flaska champagne. R plockade fram lite olika tilltugg bl a rostat bröd med creme fraiche och pesto! 

Deutz Brut Classique.

Druvblandningen är runt en tredjedel av vardera Pinot Noir, Pinot Meunier och Chardonnay.

Deutz är beläget i Aÿ, en av de 17 grand cru-byarna som ligger i hjärtat av Champagne. Företaget grundades 1838 av William Deutz. Huset har en årlig produktion av drygt 1,5 miljon flaskor per år. De egna odlingarna täcker ca 40% av behoven, övriga druvor köps från 22 långtidskontrakterade odlare.

Källa: www.swedishbrand.se

Doften är frisk och lite ungdomligt yster. En äppelblandning (gröna/röda/gula) är det första vi noterar. Sedan lite citrus och en hel del mineraler. Lite snäckskal. Det omedelbara intrycket är trevligt och vårt goda humör och stämningen runt bordet stiger.

Smaken är torr och mycket frisk. Initialt är det de gula äpplena som vi noterar. Strax därpå kommer lite mariekex, mineraler och friska toner av citrus. Eftersmaken är medellång och här kommer lite annan frukt fram som aprikoser och persika. Avslutet innehåller en touch av nötter.

Det här är riktigt gott. Lättdrucket men ändå med en fin karaktär.

Betyg 4

Jag råkar veta att R är förtjust i La Poja, så det blev rätt självklart att vi skulle ta med oss en sådan flaska.

Det är bara någon månad sedan vi drack en 2004:a. I våras drack vi en 05:a. Vi var då riktigt imponerade av årgången 2005.

2005 La Poja

Vinet är gjort på 100% Corvina. 

Doften är stor och omfamnande. Solvarm mörk frukt är vinets signum. Rejält med mörka körsbär, en hel del björnbär och rejäla doser av örter. Lite choklad och en del fat finns här också.

Att det här är från Valpolicella går inte att ta miste på.

I gommen känns vinet så klart kraftigt och packat med mörk frukt: mörka körsbär och solmogna björnbär i första hand. Ett par nypor av diverse örter, en del krossade körsbärskärnor och lite kakao. Tanninerna är alldeles sammetslena, vilket gör att vinet känns mjukare än vad 05:an gjorde i våras. En frisk syra ger vinet en stabil ryggrad. Eftersmaken är riktigt lång. Ett välbalanserat vin

som i all sin kraft och pondus också har en elegans.

Jag har en 05:a kvar och eftersom vinet känns helt perfekt idag så ska den inte få ligga så länge i källaren.

Betyg 4+

Kvällens andra vin blev en Chianti, som jag senast drack för två år sedan och då blev smått begeistrad i. Du kan läsa om detta här. Nu blev det inte samma ovationer den här gången. Jag tror det i första hand beror på den ordningen vi drack vinerna i. Det är inte lätt för ett vin av den typen som den här Chiantin utgör att komma efter ett kraftpaket som La Poja. Vi borde naturligtvis druckit dom i omvänd ordning.

Fattoria Selvapiana Vigneto Bucerchiale Chianti Rufina Riserva, 2006.

Vinet kommer från Rufinaområdet ca 20 km öster om Florens. Det är gjort på Sangiovese till 100%.

Lite övergripande kan vi konstatera att här har vi ett betydligt slankare och stramare vin.

Här doftar det av en mycket ljusare frukt. Vi finner körsbär, men nu av en helt annan typ. Den där ljusröda sorten och någon kopp nyplockade skogshallon. Tydliga örter tränger sig på, aningens cederträ och en svag jordig ton.

I munnen känns vinet stramt med en del tanniner som biter ifrån sig  riktigt bra. Den rödbäriga frukten återkommer i smaken: körsbär, hallon och röda vinbär. Några rejäla nypor örter. En rejäl syra skänker vinet en stor friskhet. Inte alls ansträngande bara karaktärsfull. Eftersmaken är lång med tydliga kryddor, i första hand vitpeppar. I avslutningen lite lakrits. Den rödskimrande frukten följer oss genom vinets alla stadier.

Lite besviken på mig själv blir jag som serverar vinerna i fel ordning.

Betyg 4