Champagne och årets första amarone.

Vi hade de goda vännerna V och E på besök på Trettondagsafton. Vi började med en riktigt långpromenad runt naturreservatet Näsbokrok. Blåsigt men uppehåll. Vi övergick sedan till att planera vår resa till Valpolicella i sommar. Tre dagar i Verona med operabesök, sedan en veckas boende hos Lucia på Villa Monteleone. Vi ska hinna med en liten tur runt Gardasjön, besöka ett antal vingårdar i Valpolicella och naturligtvis ett restaurangbesök på Groto de Corgnan mm
Vi började kvällen med en champagne till förrätten, som bestod av löjrom, en cremefraicheblandning, egenproducerad rödlök samt ett lätt rostad brödskiva.

Vi drack till detta en Blanc de Noir d v s en champagne gjort på enbart Pinot Noir.
Vi drack den här senast i slutet av oktober och vad vi tyckte då kan du läsa här.
Vår uppfattning har inte ändrats sedan senast, så läs länken ovan. Ja vi gillar den här lite enkla men ändå goda och smakrika champagnen.
Helt enkelt en bra vardagschampagne.

Betyget 4 kvarstår





2005 Amarone Acinatico.

Vid vår förra resa till Valpolicella i juni 2012 besökte vi Stefano Accordini. Det fick naturligtvis bli en amarone från den här producenten, som vi verkligen uppskattar.
Druvblandningen är 75% Corvina, 20% Rondinella och 5% Molinara. En klassisk blandning. Druvorna har fått ligga på tork i ca 120 dagar. Vinet har legat på nya barriquer av fransk ek runt 24 månader innan det buteljerades. Ingen filtrering.

Det är en stor lite småmaffig doft av mörka körsbär, torkad frukt, örter och fat.

Smaken är kraftig och domineras av mörka bär (körsbär, blåbär,björnbär). Här finns också en hel del torkad frukt liksom örter. Örterna överraskar med att påminna om medicinalörter. En hel del lakrits mer saltlakrits än sötlakrits.
Eftersmaken är redigt lång. Den torkade frukten blir tydligare dvs här finns gott om fikon, dadlar och lite russin. I eftersmaken kommer det fram mörk choklad, lite kaffe och vanilj. Det finns hela vägen en liten frisk syra.
Den 16 procentiga alkoholen känns det inte ett spår av. Den är helt integrerad i frukten.
Jag vill minnas att sist jag drack den här årgången från Accordini så kändes den något mer elegant. Det här var vår sista flaska och det var nog bra det, då jag inte tror den kommer att utvecklas något mer. Kanske att den t o m precis passerat toppen.

Betyg 4

Alvarinho. Perfekt till skaldjur

Jul- och nyårsfirandet var till ända. Efter all julmat kände vi oss sugna på lite "riktig" västkustmat. I fredags plockade vi så fram skaldjur ur frysen. Det fick bli några krabbklor, lite burfångade havskräftor och så en hummer. Många är de historier jag fått mig till livs av min mor och hennes syskon, om hur de åt skaldjur i tid och otid. De var ju dessutom gratis. Det var ju bara att åka ut till havs och hämta hem dom. Nu är ju Vintankar vare sig fiskare eller båtmänniska, men har istället turen att ha en av sin bästa vänner som Yrkesfiskare.

Ur källaren plockade vi upp ett Vinho Verde-vin.

2011 Alvarinho Contacto Mendes.
Producent är Anselmo Mendes. En vinmakare som på senare år rönt allt mer uppmärksamhet såväl i Portugal som utomlands. Du som vill läsa lite mer om producenten ska klicka dig in på Niklas Jörgensens blogg.

Vi har ett vin från Minho eller Vinho Verde om man så vill. Vi befinner oss i Portugal, i de norra delarna (Moncao) av vindistriktet Vinho Verde några mil nordost om Porto.
Vinet är till 100% gjort på druvan Alvarinho.
Namnet Contacto har vinet fått för att det fått jäsa med skalkontakt.

Färgen är alldeles ljusgul med ett litet grönaktigt skimmer.

Det finns en svag men ändå tydlig doft. Hela doftintrycket utstrålar ungdomlighet och friskhet.
Vi känner gröna äpplen, persika, lite lime och en del örter. En svag touch av mineraler finns det också.

Det är i smaken det här vinet vinner våra hjärtan. Friskt, ungdomligt och inte så komplicerat. Mera rakt på sak. Torrt så klart. Här finns en radda trevliga attribut: en krispig äppelsyra, fräscha citron- och limetoner och lite steniga mineraler. Här finns också en bra fruktighet i form av persika, gula plommon, gröna äpplen och päron. Allt packeterat med en nästintill perfekt balans.

Något stort vin blir inte det här, då krävs det lite mer komplexitet och elegans. Icke desto mindre är det gott, törstsläckande och lättdrucket!

Funkade riktigt bra till våra skaldjur, men klarar sig säkert bra både som buffévin och på egen hand.

Vår flaska är köpt för något år sedan på Bolaget. Idag är det årgång 2012 som gäller och priset är 121 kr.

Betyg 4-

Xavier

Det blåser och regnar på tvären mest hela tiden. Det kan då vara gott att plocka upp något vin som utstrålar lite sommarvärme. Jag tycker att man många gånger hittar detta hos chateauneufviner. En kväll i förra veckan vart ett sådant tillfälle, då vi ville känna sol och sommarvärme.

2009 Chateauneuf-Du-Pape, Xavier

Vi har tidigare skrivit om årgång 2007 här och om 2009 här.

Druvblandningen här är 55% grenache, 35% mourvèdre och 10% syrah. Grenache och mourvèdre stockarna är 75-90 år gamla.

Vi möts av en riktigt behaglig doft av mörka bär: körsbär, björnbär och blå plommon samt en hel del örter. Det är inte utan att tankarna går till cykelturer i Provence. I bakgrunden finns en liten floral ton.

I munnen får vi ett vin som skänker oss sol och värme genom sina mörka fruktsmaker. Fullmogna körsbär, björnbär och skogshallon är det som först dyker upp hos våra smakcensorer. Gott om örter, aningens viol och vitpeppar. Visst finns här en del tydliga toner av fat, men oss stör dom inte. Dessutom tycker vi att lite fatindikatorer ska det finnas i Chateauneufen. Syran är vital och skapar friskhet. Tanninerna är mycket beskedliga och ger sig tillkänna på ett belevat sätt. Eftersmaken är hyggligt lång och det tillkommer lakrits och choklad. Mycket välbalanserat.

Det finns både elegantare och mer komplexa Ch9dP-viner, men då får man bygga på med någon hundralapp eller två.
Det här är en bas Ch9dP som vi uppskattar.

Betyg 4

Idag är det årgång 2010 som finns på SB och då till 221 kr.

Ett Vila Santa race

Mellandagarna är som gjorda för att umgås med släkt och vänner. En fantastisk kväll fick vi ihop med två familjer vi umgåtts mycket med under de senaste 25 åren. Vår vänskap började under 1988, då vi tre familjer, med två barn vardera födda mellan 1985 och 1988, saknade daghemsplats. Tillsammans med ytterligare fyra familjer drog vi igång ett daghemskooperativ.
Under tio års tid hyrde vi tre familjer en stuga i Kläppen under vecka 7. Gemensamma måltider, hänsynstagande, After Ski och  mycket annat präglade de här veckorna. Oförglömliga minnen.
Nu 25 år senare samlas vi alla med barnens pojk- och flickvänner. Vi blir 16 till bordet. Det blir lasagane på lammfärs och ostkaka till dessert. I källaren har jag ett antal årgångar Vila Santa som det har blivit hög tid att dricka upp. Det fördes inga anteckningar utan ett referat från vad dom små kan leverera en vecka senare.

Vila Santa
Druvmixen är aragones, trincadeira, touriga nacional, alicante bouschet och cabernet sauvignon.
Det här vinet har i åratal, vi talar om decennium, fått fyndstämpel på sig av den svenska vinjournalistkåren. Vintankar hörde också till dom som regelbundet köpte på sig ett par flaskor av varje årgång, men så för fem/sex år sedan började vår smakpreferenser att vandra iväg och en del flaskor blev kvar i källaren. Låt oss då se vad som hänt med dom.

2001
Ett vin som gått överkanten och tappat en hel del av sin karaktär. Här finns mörk frukt, lite örter och en del fat. Vinet är mjukt och lent i gommen, men fräschören är borta, syrorna tama och nästan ingen eftersmak.
Bara att konstatera att det var flera år sedan det här var på topp.
Betyg 2-

2002
Mörk frukt, örter och fat kan vi notera även här. Har precis gått över kanten, men räddas av att vinets syror fortfarande är något så när pigga. Tanninerna har blivit tama. Vinet är ändå drickbart.
Betyg 2

Årgång 2003
Det här vinet har betydligt mer liv i sig. Syrorna är hyggligt pigga. Tanninerna finns där. De är rejält avrundade och gör att vinet känns alldeles mjukt, men dom finns där. Såväl doft som smak är lite diskreta.
De mörka bären och örterna är ändå klart urskiljningsbara. Eftersmaken är något kort.
Vinet har nog passerat sin topp, men här finns ändå drag av gamla hederliga Vila Santa.
Betyg 2+

Årgång 2004 och 2005 från magnumbuteljer.
Det är så här vi minns Vila Santa och vi förstår varför vi en gång i tiden gillade det här vinet.
Den mörka frukten är det som omedelbart når oss. Vi känner björnbär, blåbär, lite körsbär, men även en del örter. Här finns också en hel del toner av fat. Syran är pigg och skapar en fräschhet över båda dessa årgångar.
2005:an är lite rundare och mjukare med tanniner som avrundats ganska ordentligt. 2004:an är lite stramare och med tanniner som fortfarande ger ett tydligare bett.
Båda med tydliga mognadsdrag. Bra och medellång eftersmak med lite trevlig lakrits.
05:an är nog på topp nu och bör nog drickas upp å det snaraste. 04:an känns som om den klarar sig bra ytterligare något år.
Betyg 3+ på båda vinerna

Årgång 2005 i 75 cl flaska.
Uppvisar mer tydliga drag av mognad än vad magnumflaskan gjorde. Lite rundare och mjukare, men fortfarande med en hyggligt pigg syra.
Den mörka frukten känns fräsch. Fina örter och med en hygglig avslutning.
Betyg 3

Magnumflaskorna har precis som väntat klarat sig bättre än standardflaskorna. Vila Santa klarar flera års lagring på ett bra sätt. Ja åtminstone fem/sex år. Jag skrev om 06:an för två år sedan
Jag vill nog påstå att de utvecklas på ett positivt sätt med ett par års lagring.
Samtliga flaskor är köpta på Systembolaget och jag betalade 219 kr för magnumflaskorna medan 75 cl flaskorna kostade 99 kr. Idag är det årgång 2011 som gäller på SB och då till 101 kr.

Även om mina smakpreferenser vandrat iväg, så är det både spännande och roligt att någon gång emellanåt testa av gamla favoriter.

Varuprov från Ricossa: Barolo och Barbaresco

På någon av mellandagarna hämtade jag på ortens postutlämningställe ut ett paket med två vinflaskor från importören Prime Wine Group. Ett s k varuprov.
Även Italienska Viner har provat och skrivit om dessa viner.

Ricossa Antica Casa är en producent vars rötter går tillbaka till slutet på 1800-talet. Man startade då vineriet Portacomares i utkanterna av Asti. Idag ingår man i  MGM Mondo del Vino, som startades 1991 och som förfogar över vingårdar från Piemonte i norr till Sicilien i söder. De exporterar sina viner till mer än 40 länder. Tillverkningen ligger årsvis på runt 25 millioner flaskor och 4.5 millioner 3 liters bag-in-box. 

Vi provade vinerna under två dagar och kunde konstatera att båda vinerna var betydligt mer i vår smak dag två än dag ett. Vår slutsats blir att båda vinerna vinner väldigt mycket på en rejäl luftning. Vi förordar att de hälls över på karaff tre timmar innan de ska drickas. Bådar vinerna tycker vi är utpräglade matviner.

2009 Barolo

Här finns en doft som tilltalar oss. Dag ett är den ytterst försiktig, men växer till sig och blir riktigt trevlig dag två.
De klassiska dofterna av lite ljusare körsbär, lätta hallontoner, torkade rosor, aningens viol och läder finns där.

I munnen får vi ett hyfsat slankt och småstramt vin som gör sig bra till mat. Precis som med doften så är smakerna mer tydliga dag två. De röda bären i form av körsbär, skogshallon, tranbär och lite lingon är det första vi känner, men visst lite örter, toner av ek och jord finns där någonstans. Bra syra och tanniner som biter känner vi också.

Speciellt dag ett är tanninerna särskilt aktiva utan att vara särdeles bråkiga. Dag två har de mjuknat och rundats av rejält utan att för den skull bli mesiga. Eftersmaken är hyfsat lång och med en god balans mellan smakerna. Här tar sig kryddorna mer fram tillsammans med nypon och lite rosor. En svag ton av lakrits dyker också upp.
Vi gör tummen upp och kommer att fylla på vår källare med ett par flaskor.

Betyg 3+

Priset 151 kr är, efter en snabb koll på SB:s hemsida, den billigaste Barolon som säljs på Bolaget.

Har du aldrig smakat barolo, så är det här en riktigt hygglig instegsbarolo. För den mer vane barolodrickaren kan det vara intressant och se vad man får 151 kr.

2010 Barbaresco

Barbarescon känns betydligt enklare än Barolon. Den är också väsentligt stramare och kärvare. Vi kommer inte riktigt överens med tanninerna, som vi tycker är alltför bråkiga. Även om de dag två börjar bli civiliserade.
Dag ett tycker vi vinet, trots en luftning på ett par timmar, är alltför slutet och inte riktigt bjuder upp. Även om det lossnar en del dag två. I doften hittar vi då: körsbär, nypon skogshallon och lite läder.
Smaken går i samma riktning. Syran är frisk på gränsen till vass.

Vid en snabb sökning på SB:s hemsida är det här den billigaste Barbarescon med flera tiors marginal. Idag kostar den 101 kr.
Syran och tanninerna är lite för tuffa för att passa vår smak. Vi väljer därför att stå över fler köp.
Bloggaren Italienska Viner intar en mer positiv ställning till vinet än vad vi gör. Du kan läsa det här.

Betyg 2+

Nyårsaftonens viner

Här kommer en liten rapport om vad som försegick i Vintankarhemmet på nyårsaftonen.

Vi började kvällen med små rostade brödbitar med lite Foie Gras. Vi drack till detta vår favorit bland roséchampagner.

Den observante noterar att här ser vi den "gamla" etiketten. Visserligen är detta en Non Vintage, men vår uppfattning är att det växer med åren. Vi köpte några flaskor på våren 2011. Detta är den näst sista.Vad vi tidigare tyckt hittar du här.

Precis som tidigare levererar Gosset. En makalöst bra roséchampagne. Vår favorit!

Betyg 5-

Vi äter en förrätt bestående av en röra på rikligt med löjrom, lite gravad lax, ägg och creme fraiche.
Återigen en roséchampagne. En helt ny bekantskap för mig. Den är gjord på 100% pinot noir. Frisk i smaken med härliga röda bär och en lätt touch av citrus. Vi känner också en del härliga mineraler.

Betyg 4



Vår huvudrätt består av grillad oxfile från djur som betat på havsängarna runt Tjolöholms Slott. Vi har till detta en potatis- och jordärtskocksgratäng samt en fräsch sallad.
Vi provar fyra viner till detta.

2005 Dagromis, Gaja
Utan tvekan kvällens vin. En oerhört läcker Barolo. Ett par timmar i karaff och vinet känns tillgängligt och drickfärdigt. Körsbär, rosor, jord, aningens violer och nypon känns i doften.
Smaken går i samma stil. Ordentligt med väluppfostrade tanniner. Bra syra. Vinet känns både slankt och kraftfullt. Välbalanserat och elegant.

Betyg 5-

Vin två är en liten udda fågel.
2009 Theo Broma IGT Rosso Veronese.
Producent är Antolini i Valpolicella. Vinet är gjort på lika delar Cabernet Sauvignon och Croatina. Druvorna har fått torka i ca 30 dagar.
Ett mjukt och runt vin. Vi känner körsbär, torkad frukt, runda och lena tanniner, pigg syra och med en liten restsötma i eftersmaken.

Vinet hade svårt att komma till sin rätt till maten. Desto bättre på egen hand och som pratvin.

Betyg 3+

2003 Lecinquevigne, Damilano
En blandning av nebbiolodruvor från fem vingårdar i Barolo, Verduno, Grinzane Cavour, La Morra och Novello.
Det finns en försiktig doft av ljusa körsbär, rosor, lite violer, läder och tobak. Ett slankt och stramt vin med fina körsbärstoner, lite pepparaktiga kryddor och med ett floralt inslag. Tanninerna biter rejält och det är först med maten som det kommer till sin rätt. Lite lakrits i den medellånga eftersmaken.

Betyg 4-

2010 Ricasoli Colledilà, Chianti Classico
Ett ungt och stramt vin. Vinet känns väldigt slutet och bjuder inte på några direkta doft- och smakupplevelser. Eftersmaken är extremt kort. I slutet av middagen, efter ett par timmar i glasen, har det helt plötsligt hänt saker. En fullständig förvandling, åtminstone i gommen. Vi bjuds nu på en härlig syrlig rödfrukt (hallon, ljusa körsbär,rönnbär), steniga mineraler, lite kakao och så krossade körsbärskärnor d v s en lätt tilltalande bitterhet. Från nästan ingen eftersmak till en av medellång karaktär med lite toner av rostade fat. Tydliga utan att vara störande. Nu är det här helt plötsligt ett riktigt bra matvin. Låt det här vinet vila 3-4 år och jag tror du har något intressant att se fram emot.
Idag är vi lite försiktiga i vår betygsbedömning
Betyg 4-

Vi skålar in det nya året med Prosecco.
Prosecco, Vino Frizzante Naturalmente.
Producent är Casa Coste Piane. 
Vi drack det här i våras. Vad tyckte då kan du läsa här.

Det blev en frisk och lätt inledning på 2014. Vinet är riktigt törstsläckande med härliga smaker av citrus, äpplen och mineraler.

Betyg 4-

Årets sista amarone: Mazzano från Masi

2013 är till ända och det nya året 2014 i sin linda. Många bloggare gör listor över det som inträffat i vinväg under det gångna året. Vintankar låter bli. Vi kan konstatera, precis som du som läser den här bloggen, att vi gjort många nya bekantskaper under 2013. Våra resor till Köpenhamn har blivit mer frekventa. Det är ju också där vi funnit inspiration och också hittat små spännande producenter, nästan uteslutande från Italiens olika hörn. Vi tror att den utvecklingen kommer att fortsätta.
Vi kan också lova att vi kommer fortsätta vara den bloggare i Sverige som håller Valpolicella- och Amaroneflaggan högt. 10 dagar i Verona och Valpolicella är redan inbokade, precis som senast kommer vi att bo hos Lucia på Villa Monteleone.

Årets första inlägg får bli om en amarone vi drack någon av de sista dagarna 2013.

2004 Mazzano
Det här är ett av Masis prestigeviner. Detta från en årgång som betraktas som tämligen bra, men inte i klass med 2006, 2007 och som 2009 verkar bli.
Den här amaronen är gjord på druvorna 75% Corvina, 20% Rondinella och 5% Molinara. En klassisk druvmix. Numera behöver ju Molinara inte finnas med.
Så här skriver importören på sin hemsida:
Mazzano ligger högt upp i Negrar-dalen ca 480 meter över havet. Efter skörden läggs druvklasarna för torkning på stora tråg i en torklada med öppna fönster, ett litet trevånings stenhus från 1500-talet. Frukten får torka fram till januari-februari. Då har druvornas vikt reduceras med 35-40 %, medan smaken intensifierats och sockerhalten höjts. Druvorna kan då, men behöver inte, ha blivit angripna av ädelröta. Druvorna pressas varligt med stjälkar och får sen jäsa i ungefär 50 dagar på stora fat av slovensk ek. Vinet tappas på små fat, av olika träslag och ålder, och lagras i tre till fyra år. 

Vi provar det här vinet under två dagar.
Dag 1
Vi häller upp två glas dryga två timmar innan vi ska avnjuta dom.
Vi möts av en doft som är lite återhållsam och inte alls den där kraftfulla doften som man så ofta möter. Ju längre tid vinet får på sig i glasen desto fler nyanser framträder. Initialt är det mörka körsbär, torkad frukt och lite örter vi känner. Dofterna ligger lite instängda bakom en mörkare ridå av läder och humus.
Även smakerna är tillbakahållna. De mörka körsbären och den torkade frukten finns där, men vill inte blomma ut. Vi känner att de finns där någonstans, men kan inte riktigt komma åt dem. Vi anar oss också till örter och en del mörk choklad. Syran skänker friskhet, något som vi uppskattar och som ska finnas i riktigt bra amarone. Här finns en del tanniner, som ger vinet en lätt strävhet, utan att för den skull bita till i gommen det minsta. Eftersmaken är lång och gör att vinet känns i gommen långt efter att man svalt klunken.
Alkoholen är totalt inbakad i frukten. Vi anar oss till elegansen, men eftersom smakerna är så återhållsamma så blir det mest en föraning.
Vi måste nog erkänna att vi väntat oss mer. Vi ställer vårt hopp till dag 2.
Vi sätter på korken på den halvt urdruckna flaskan. Vi ställer undan flaskan på ett av husets svalare ställen.

Dag 2
I knappt ett dygn får flaskan stå på så sätt, innan vi på nytt häller upp två glas. Redan vid upphällningen känner vi att det hänt en hel del med doften. Den är betydligt mer välkomnande. Vi känner mörka körsbär, torkad frukt i form av dadlar, fikon och russin, finklippta örter och lite kakao. Tonerna av läder och humus som igår låg som en ridå och hindrade övriga nyanser från att komma fram har nu förflyttats till de bakre regionerna, där de skänker den här amaronen en extra dimension. Nu är vi nyfikna på smaken.
Nu är det ordentlig tryck i smaken. Snacka om skillnad. En komplex fruktsmak av söta mörka körsbär, björnbär, skogshallon och blåa plommon tar gommen i fullständig besittning. Strax därpå en symfoni av torkad frukt. Alla säger att russinen ska vara så dominerande. Det tycker inte vi. Inte i den här 2004:an. Russinen samsas på ett exemplariskt sätt med fikon, dadlar och katrinplommon. Lägg därtill ett litet knippe av örter. Eftersmaken är lång, elegant och intensiv. Här finns kakao, kaffe, aningens sötlakrits och lite krossade körsbärskärnor. Fortfarande känns syran pigg. Tanninerna finns där och känns nu alldeles sammetslena. Plötsligt har alla bita fallit på plats. Välbalanserat och elegant samtidigt med en intensitet och kraftfullhet som tar andan ur oss.

Nu infrias våra förväntningar. Det är ju så här vi vill det ska smaka.
Det här var vår enda 2004:a. Hade jag haft fler så hade jag nog väntat två/tre år med att öppna nästa flaska.
 Betyg 4+

Vi betalade 799 kr på Systembolaget för detta när vi en gång i tiden köpte det. Det är som ni förstår ett av de absolut dyraste viner vi inhandlat. Kan något vi vara värt så mycket? För en amaronenörd som Vintankar, så kan det faktiskt det.