2008 Amarone Roccolo Grassi

Jag drack för några veckor sedan årgång 2009 av RG:s Amarone. En helt OK amarone, men av Roccolo Grassi förväntar jag mig mycket mer än bara OK. I somras drack deras 2007. En näst intill perfekt Amarone. Bara så in i bänken bra.
Årgång 2008 har jag endast testat en gång och det var på den magiska provningen på Enoteca Valpolicella på våren 2015. Det är klart att efter två så olika upplevelser som årgång 2007 resp 2009 gav mig, så måste jag bara testa årgång 2008. Sagt och gjort i helgen följde hustrun och jag den under
tre dagar.

Det ska sägas med en gång att 2008:an är alldeles strålande. Just nu når den inte 2007:ans höjder, men inte så långt därifrån. Detta betyder så klart att den är överlägsen 2009:an. Den senare förbryllar något. Är det helt enkelt så att Marco inte fick till det med den årgången eller är den bara allt för ung.

2008:an möter oss med en härlig doft av mörk frukt, örter lite torkad frukt, kakao och varsamt behandlade fat. Någonstans mitt emellan mogen och ungdomlig.

I munnen är det packat med smaker av både kraft och elegans, vilket ju har varit Roccolo Grassis adelsmärke. Det startar med en mullig bärsamling av mörka körsbär, björnbär, lite blåbär och hallon. En hel del torkad frukt, dock inte så mycket russin. En liten lättsam ton av örter och kryddor piffar upp smakerna. En bra syra som tillsammans med väl avrundade tanniner ger intrycket att den här amaronen är på väg att lämna det ungdomliga stadiet och på väg in i en läcker mognadsfas.
Eftersmaken är så där amaronelång med söta, mörka körsbär som kombineras med körsbärskärnor och riktigt mörk kvalitetschoklad.

Ordningen är återställd. RG:s amarone 2008 levererar!!

Betyg 5-

2010 Valiniere från Leon Barral

Till fredagskvällens Biff a la Lindström plockade vi fram en fransman, som vi bekantade oss med för snart två år sedan. Vi hyllade den här producentens båda viner Valinière och Jadis

Familjen Barrals vinhistoria går tillbaks till mitten på 1700-talet. Idag förfogar man över 27 ha vinmarker, där vinstockarna har en medelålder på nästan 50 år. Den som vill veta lite mer om Domaine Leon Barral kan läsa om ett besök Finare Vinare gjorde där 2008 och ett annat besök 2010. Av detta framgår att mycket av odlingsprinciperna stämmer överens med det som svenska FOBO (Föreningen Organisk Biologisk Odling) förordar.

"Valinière" har druvmixen ca 80% Mourvèdre (ca 20 år gamla vinstockar) och 20% Syrah (30+ år gamla vinstockar). Vinet får vila upp sig i ca två år på barriquer (varav 10% är nya).

Till en början är det en försiktig doft, som främst utmärks av mörka bär. Det tar en liten stund i glasen så kommer det också fram en del kryddor, lite violer och blodigt kött.

I munnen är det ett friskt vin, som jämfört  med hur det kändes för två år sedan också har blivit mer drickmoget direkt efter upphällning i våra glas. Vi känner en härlig samling mörk frukt som blåa plommon, sv vinbär och mörka körsbär. Kanske ett litet rödare inslag av tranbär. En fin liten örtsamling med någon liten pepparton. Steniga mineraler med lite blodstänk kan också noteras. En stor och bra syra. Tanninerna är på hugget, även om de rundats av en del på de två år som gått sedan vi senast drack Valinière.

Ett alldeles strålande vin i en underbar drickfas just nu.

Betyg 5-

I beställningssortimentet finns just nu årgång 2013 av Jadis (289 kr) och Valinière (400 kr).
Känns som ganska givet läge att fylla på förrådet.

2012 Amarone Classico, Brigaldara

Jag fick äran att välja februarivinet på vinsajten finewines.se "Låt oss dela en pava över nätet". Det fick så klart bli en Amarone.  Under senhösten lanserades den nya årgången (2012) av Brigaldaras Amarone Classico på Systembolaget. Detta fick bli mitt val.

Brigaldara är ju en producent jag uppskattar.
I den lilla byn San Floriano i Maranodalen ligger Brigaldara. Tillsammans med Negrar, Fumane, San Pietro in Cariano och Sant’Ambrogio utgör Marano en av de fem berömda dalarna i Classico-omådet. Brigaldara är en av de tolv familjerna i sammanslutningen “Famiglie dell’Amarone d’Arte” som arbetar för att bevara kvaliteten i amaroneproduktionen i regionen. Redan 1260 omnämns Brigaldara i rullorna och alltsedan 1929 äger familjen Cesari egendomen. Men det var inte förrän 1979 som Brigaldara började producera vin under eget namn. Runt San Floriano växer gårdens druvor på cirka 200 meters höjd. I den vingård som kallas Case Vecie, och som producerar det exklusiva Amaronevinet med samma namn, sträcker sig odlingen upp till 450 meter.

Dom gör tre Amarone: Amarone Classico, Case Vecie och en Riserva. För lite drygt två år sedan var jag med om en provning i regi Henrik Ungerth och Barrique Wine Bar här i Göteborg, där vi provade deras tre amarone. Du kan läsa om detta här.
Vad jag tyckte om årgång 2011 kan du läsa här.
Classicon är deras basamarone. Den är gjord på 50% Corvinone, 20% Corvina, 20% Rondinella och 10% diverse tillåtna druvor. Druvorna har fått torka i ca 4 månader.
Vinet har fått ett år på barriquer och två år på 25 hl ekfat.

Vi dricker vinet under två dagar. Dag ett häller jag upp halva flaskan i två glas (Orrefors Difference Primeur) som får stå i dryga två timmar innan vi börjar avnjuta det. Vi har en bit parmesan och en bit Vesterhavsost som enda tillbehör.

Ganska omgående kan jag konstatera att det här är ett mycket ungt vin och att det säkert kommer att utvecklas en del de närmaste åren.
En stor och typisk amaronedoft möter oss. Här finns mörk frukt,  en hel del torkad frukt, lite örter och aningens vanilj. En kvardröjande ton av alkohol noteras dag ett, medan dag två är den kraftigt reducerad.

I munnen återkommer den mörka frukten. Nu i form av söta, mörka körsbär(moreller), blåbär, björnbär och plommon. Inslaget av torkad frukt är påtagligt: fikon, dadlar, lite russin och katrinplommon. Ett visst inslag av örter och en försiktig ton av vitpeppar tycker jag mig känna.
Det finns en bra syra som gör att vinet känns hyfsat friskt och aldrig är i närheten av att bli kladdigt. Små, nätta tanniner ger vinet en bra ryggrad. Eftersmaken är lång med mera söta körsbär, lite romrussin, mörk choklad, och aningens espressokaffe. I avslutet finns en restsötma som är aningens för hög i min smak.
En liten störande ton av alkohol finns det, framförallt den första dagen. Jag är ganska övertygad att den kommer att ha reducerats kraftigt inom något år.

Vi dricker vinet under två dagar. Det händer inte så mycket. Den lilla alkoholhetta som noteras dag ett blir något mer tillbakadragen dag två.

Jag tycker att årgång 2012 är lite svagare, inte samma tryck i smakerna som årgång 2011.
Betyg 4
Priset på "Bolaget" är 301 kr. Det verkar finns gott om flaskor runt om i vårt land.

2010 Le Vieux Donjon

Vi gillar Chateauneuf-du-Pape. En av våra favoriter är Le Vieux Donjon. Vad vi tyckt om andra årgångar kan du läsa här: 2009, 2010 och  2012.

Vinodlingarna ligger i området runt Cabrieres och Mont Redon, medans vinkällaren ligger mellan Chateauneuf du Pape och Courthezon. En av de ytterst få producenter i Chateauneuf-du-Pape som bara producerar ett enda rött vin. Allt druvmaterial som anses tillräckligt bra används. Resten ratas och säljs till negocianter. Druvmixen är 75% Grenache, 10% Syrah, 10% Mourvedre och 5% Cinsault.
Vinet har fått ligga till sig först i sex månader på betongtanka och sedan runt ett år på Foudres (stora ekfat).

I doften är det till en början mörka bär som dominerar. Det finns en liten ton av rödare bär som så småningom ger sig tillkänna. Gott om örter/kryddor. Lite pinjeträd. Lättrökta charkuterier.
Ett vin som ånyo visar upp sin skönhet. Det är ju bara så gott.
Det har gått fyra år sedan vi senast drack det.

I gommen.
Inte riktigt samma unga, pigga frukt. Nu har det börjat komma lite mognadstoner, men det behåller ändå sin friskhet.
En massiv fruktmatta omfamnar oss omgående: björnbär, blåbär, mörka körsbär och skogshallon. Gott om provencalska örter. Syran är fortfarande ordentlig och tanninerna smånafsar, men har rundats av sedan vårt senaste besök. En lång eftersmak med lakrits, choklad, rå köttfärs och ännu mer frukt.
Betyg 4+

På "Bolaget" är det årgång 2014 som gäller och priset 360 kr.

Sommelierernas Dag i Göteborg.

I  söndags var det Dryckesmässa på Auktionsverket i Göteborg i regi Svenska Sommelierföreningens Västra sektion.
Vintankar var där ett par timmar på eftermiddagen. Goda viner och uppslupen stämning!!

Jag började med att besöka Cavisten. En liten importör med sin bas i Göteborg. Det blev ett långt och trevligt samtal med Henrik och Håkan. Jag provade mig igenom stora delar av deras sortiment.

Champagnerna från Damien Hugot har jag hyllat ett flertal gånger under 2016 bl a här.
Bernard Hatté & Fils ingår också i deras sortiment. Jag har hyllat deras 2004 Special Club bl a här. Nu testade jag Cuvée Benjamin årgång 2012. Visserligen väldigt ung, men också mycket lovande. Den känns som ett obligatoriskt köp då den dyker upp på "Bolaget". För närvarande är det årgång 2009 som gäller.

Jag provade två mycket spännande viner från Domaine Comte Abbatucci på Korsika. Biodynamiska odlingsprinciper tillämpas.
- Det röda "Ministre Impérial" är gjort enbart på en blandning av sju lokala druvor som Sciaccarellu, Niellucciu, Carcajolu-Neru m fl. En läcker bärblandning av såväl röda som svarta vinbär, körsbär, en hel del grusiga mineraler och lite rökta charkuterier. En stor och fin syra samt tanniner som tar ordentliga tag i gommen. Riktigt gott. Den här vill jag testa mer ordentligt.
-Det vita "Cuvée General de la Révolution" är även det gjort på lokala druvor. Friskt med en bra citrusfrukt, steniga mineraler, vita blommor och lite örter. Mycket gott. Även denna måste testas mer ordentligt.
Nyfikenheten på Korsikanska viner är definitivt väckt!!

Vi som gillar Col Fondo fick chansen att smaka Zanottos variant. Lättdrucken. Läskande och uppfriskande. Perfekt sommardricka.
Ingvar på bloggen Billigt Vin har skrivit om ett besök hos producenten.

En spännande importör är Vinoliv. Inte bara Zanottos Col
Fondo utan flera spännande viner från Valtellina och Sicilien fick jag prova.

En härlig champagne från kooperativet Palmer&Co. Gjord på lika delar Chardonnay och Pinot Noir.
I 10 år har den legat på sin jästfällning innan den degorgeras.
Citrus, gula äpplen,exotisk frukt, mineraler, nötter, liten blommighet och aningens honung i avslutet. Komplext. Elegant. Fantastiskt gott!

En mycket trevlig minivertikal. Årgång 2000 fortfarande hade en pigg frukt. Bra syra. Tanninerna alldeles sammetslena. Ska nog drickas väldigt snart. Väldigt god.
2003 tuggiga tanniner. Härlig syra. Fin frukt.
2012 lite ung, men lovande.

Campo San Giorgio är inget annat än ett strålande vin från producenten Umani Ronchi i Conero, Marche. Gjort på Montepulciano-druvan till 100%.
Härlig frukt, fina örter och mineraler. Tanniner som biter behagfullt och en bra syra. Lysande helt enkelt.

En trippel från Nino Negri i Valtellina-dalen. Alla vinerna är gjorda på Chiavennasca eler Nebbiolo som den kallas i Piemonte.
5 Stelle är gjord på druvor som torkats i 100 dagar. Två år på franska ekfat. Ett underbart vin som så klart faller en Amaronenörd som Vintankar i smaken.

Ett trevligt vin från distriktet Jumilla i Spanien är MMM (MachoManMonastrell). Vinet är gjort till 100% på druvan Monastrell. 4 månader på ekfat.
Här finns en fin fruktkompott av såväl röda som lite mörkare bär. Mineraler, örter och kryddor i en välbalanserad stil. Smånafsande tanniner och en bra syra. Vinet finns i beställningssortimentet och kostar 149 kr, men måste beställas i kolli om 12 flaskor. Levereras  till butiker i Stockholms län och Västra Götaland.

2007 Barolo Cerrati "Vigna Cucco", Cascina Cucco

En av våra favoriter i segmentet vardagsbarolo har sedan ett par år varit Vigna Cucco. Vi har tidigare provat och skrivit om : Cerrati 2005, Cerrati 2006, Vigna Cucco 2007 , Cerrati 2008 och Vigna Cucco 2009

Under 2015 bytte Cascina Cucco ägare, vilket har lett till ett namnbyte, så numera heter dom Tenuta Cucco. Så klart blev det också nya etiketter. Vingården omfattar 13 ha och är belägen i Serralunga d´Alba. Årsproduktionen ligger på cirka 70 000 flaskor.

En försiktig och finstämd doft av röda bär, nötter, örter och rosor kan vi känna. I bakgrunden ett litet mörkare drag av läder och jord.
I munnen är det slankt och med en fin friskhet. Väldigt tillgängligt och inne i en bra drickfas nu.
Här finns körsbär av ett syrligare och ljusare slag, men även lite hallon och tranbär. En tydlig ton av lite obestämbara örter
och kryddor. Tanninerna smånafsar i gommen på ett behagfullt sätt. Eftersmaken är medellång och där hittar vi ett tydligt floralt inslag av violer och rosor som tillsammans med lite kakao, menthol och mera röda bär bildar  ett njutbart avslut.
 Det här är gott. Riktigt bra vardagsbarolo, som även kan avnjutas på en bättre middagsbjudning.
Betyg 4
Vår flaska är inköpt i Danmark hos Carlo Merolli för 174 DKK.

Brunelli. Januari: Campo Inferi

 Azienda Agricola Brunelli har blivit lite av vår favoritproducent i Valpolicella. Deras viner håller en mycket hög kvalitet. Ja inte bara deras två Riservor utan över hela linjen gör dom viner som vi verkligen uppskattar. Det första mötet med Alberto har etsat sig fast i vårt minne. Vi blev väldigt väl mottagna och fick en presentation av vingården som gjorde stort intryck på oss. Jag har skrivit en artikel om detta på Amaroneguiden. I höstas bodde vi några dagar på deras Agriturismo, vilket jag skrev om här

Lätt snöfall i San Pietro in Cariano. Några dagar med  ordentlig kyla -6 grader.

Vår tanke är att vi varje månad under 2017 ska ägna ett av Brunellis viner lite extra mycket utrymme här på bloggen. I januari blev det Campo Inferi som fick stå i centrum.
Inferi är gjort på druvorna Corvina 70%, Rondinella 25% och Corvinone 5%. Druvorna har torkats i fyra månader. Jäsningen äger rum i 40 dagar i låg temperatur. Vinet får sedan mogna i 36 månader på ekfat som är 18 hl stora. Efter buteljering får vinet vila upp sig i närmare ett år på flaska innan det är redo för marknaden.
Det görs mellan 4000-5000 flaskor av Inferi.



Årgång 2011 är den senast släppta av den här underbara Amaronen. Det har nu gått ett par månader sedan vi senast drack den. Vi hittar fortfarande samma fina ungdomliga frukt i både doft och smak.
Visst kommer den att utvecklas fint de närmaste åren. Det är min övertygelse. Fast den är redan nu enastående god. Den kräver ett par timmar i karaff för att släppa fram smakerna och vädra bort den lilla alkoholton som finns direkt efter öppnandet.
Doften är rent förförisk med de mörka körsbären som en klangbotten och med örter, kakao och torkad frukt som virvlande flöjttoner.

I gommen börjar det med en kraftfull smak av nyplockade mörka bär (körsbär, björnbär, blåa plommon). Visst finns här kraft men också elegans. Strax därpå ett lager av örter och kryddor, sedan torkad frukt och lite mörk choklad. En bra syra och  de finkalibrerade tanninerna ger vinet ett litet återhållsamt intryck (precis som senast). Eftersmaken är redan nu ljuvlig med mera söta, mörka körsbär, torkad frukt och bitterljuv mörk choklad.
Ett fantastiskt vin redan idag i all sin ungdomlighet, men jag är rätt säker på att redan om ett år, när smakerna kommer att ha djupnat, så kommer Inferi att nå de högsta av Amarone-höjder.
Betyg 5-
Hos Systembolaget är priset 644 kr. Vi har köpt vår flaska direkt av Brunelli och betalade då 37 euro +frakt+sv alkoholskatt. Priset landar då på knappt 450 kr.



Årgång 2009
Just nu i en underbar drickfas. Absolut på topp. Jag tror inte man ska långlagra denna utan jag kommer dricka upp mina flaskor de närmaste två/tre åren.

En ljuvlig Amaronedoft, där de mörka körsbären tillsammans med lite torkad frukt (inte så mycket russin) och örter försätter oss mer eller mindre i trans. Ett riktigt sniffarvin.




Smaken har fått lite mer tyngd och djupnat en del sedan jag senast drack en 09:a. Den mörka frukten (mogna, söta körsbär, björnbär, katrinplommon), lite kryddor, aningens torkad frukt och kakao bokstavligen omfamnar oss. Genom den finstämda syran har Inferi behållit sin friskhet. Tanninerna har mjuknat något, men är fortfarande spänstiga och bjuder ett litet motstånd. Eftersmaken är magisk med mera söta körsbär, torkad frukt, mörk choklad, körsbärskärnor, lite järnmineraler och någon liten ton av espressokaffe.
Betyg 5

2000 Inferi
Vad händer när Inferi får lite ålder? Brunelli kom relativt sent in i mitt Amaroneliv. Det var först i och med årgång 2009 som jag upptäckte deras viner. Vid mitt besök i höstas så inhandlade jag en Inferi från årgången 2000 för att kunna få svaret.

Jag tycker att detta är ett helt annat vin. Bra eller dåligt? Ja det beror helt enkelt på hur man vill ha sin Amarone. Uppskattar man friskhet, ung frukt och en viss stramhet, då ska man nog inte låta sin Inferi bli så mycket äldre än 10 år.

Är det däremot så att man vill ha mycket mer mogen Amarone med djupare, mörkare toner, alldeles sammetslena tanniner och mer tillbakadragen syra. Ja låt då din Inferi bli åtminstone 15 år gammal.

Personligen föredrar jag ungdomlig frukt i en liten stramare stil, så jag tycker Inferi är som bäst då den är mellan 6 och 8 år gammal.

Betyg 4