2013 Etna Bianco, Tenuta Delle Terre Nere

Till söndagens lite thai-inspirerade fiskgryta drack vi ett vitt vin från Sicilien. Producent är Tenuta delle Terre Nere. Jag har druckit  deras Etna Rosso ett par gånger, men nu dags för ett av deras vita viner. Geografiskt befinner vi oss på vulkanen Etnas nordsluttningar, närmare bestämt mellan byarna Solicchiata och Randazzo. Här förfogar man över 30 ha varav cirka 27 ha är vinplanteringar. 6 ha av dessa är nyplanteringar, medan merparten har en ålder mellan 50 och 100 år. Det finns en liten jordlott som överlevde vinlusens härjningar och där åldern på vinrankorna är någonstans emellan 130 och 140 år. Samtliga vingårdar ligger på mellan 600 och 1000  meters höjd över havet.
Du som vill veta ännu mer om Tenuta delle Terre Nere klickar på länken till deras hemsida.

Söndagens vin är Etna Bianco Cuvée delle Vigne Niche. Ett vin gjort på druvan Carricante till 100%. Druvorna har vuxit på vinstockar med en ålder på mellan 25 och 60 år, belägna på små vingårdslotter på tillsammans 1,5 ha, som ligger på på en höjd av 600 till 900 meter över havet.
Vinet har fått mogna runt tio månader på barriquer av fransk ek. Dom gör runt 6 000 flaskor av den här cuvéen.

Färgen är halmgul med några ljusa bärnstensliknande stråk.

En finstämd doft av citrus, melon, tydliga vita blommor, lite örter, hö, flintastenar och mycket mineraler kan vi notera.

I munnen är det första vi tar till oss de fina smakerna av äpplen, citrus, örter och mineraler. Just mineraltonen är speciellt komplex med lite grusiga toner till en början, som sakteliga övergår i kritiga varianter och avslutar med vulkaniska inslag.
Vinet har en fet framtoning med dragning åt smör, men hela tiden med en stor och livlig syra.
Eftersmaken är något längre än medel och här känner vi mera citrus, örter, mineraler men också en liten blommighet och bivax.

Ett lite annorlunda och spännande vin, som faller oss väl i smaken.
Betyg 3++

Vi köpte den här flaskan på Systembolaget under 2015. Priset var då 219 kr.

Amarone 2007 från Bertarole och Allegrini

Årgång 2007 för Amarone har varit en väldigt bra årgång. I sin struktur lite mer elegant än vanligt. Jag tycker mig också ha märkt att många nu vid tio års ålder har börjat nå sin topp. Under 2017 kommer jag att prova mig igenom mina 2007:or. Jag tycker också att 2006:orna har en bättre lagringspotential, så dessa få vila något ytterligare år.
Så här långt har jag under 2017 druckit:
Speri och Rosson, Villa Canestrari Riserva 1888 och Costasera Riserva

Den gångna veckan blev det två nya 2007:or. Till CL-fotbollen var det Bertarole som vi avnjöt.
En liten producent i utkanten av Fumane. Vi har besökt Bertarole ett flertal gången och alltid fascinerats av den glädje och entusiasm som ägarsonen Marco Venturini förmedlat. Ett av våra besök kan du läsa om här.

Druvsammansätnningen är 30% Corvina, 40% Corvinone, 20% Rondinella samt 5% vardera av Dindarella och Croatina.
Vinet har lagrats först på ståltankar i 4-5 månader, därefter ca 30 månader på slovenska ekfat och slutligen 10-12 månader på flaska.

I doften hittar vi de typiska amronetonerna dvs mörka körsbär, torkad frukt, örter och kakao, men också läder, jord och mandlar.

I munnen överraskar den med att vara lite slankare än jag förväntat mig. Ändå har smakerna ett fint djup med en del mognadstoner. Här finns läckra, söta, mörka körsbär i sällskap med en del mörka skogsbär. Vi noterar också ett visst inslag av örter, lite torkad frukt i form av katrinplommon, fikon, dadlar och några enstaka russin. Visst finns det fortfarande en del tanniner, men alldeles sammetlsena har dom blivit med åldern (10 år). Syran är fortfarande pigg och vital. Eftersmaken är lång med mörk choklad, lite körsbärskärnor och en liten, liten fruktsötma.
Alkoholen (15%) är helt och fullt omslukad av frukten.

Vi gillar den här lite lättare men smakrika amaronen i version Bertarole. Den är helt på topp nu och kommer säkert så förbli i ett par år till.
Betyg 4

Det skiljer bara fyra dagar mellan bilderna på Bertarole och Allegrini. Måndag snö och på fredag vår. Inte ovanligt här på Västkusten.

Allegrini är en av de stora producenterna i Valpolicella. Det är också en av de första Amarone som jag fastnade för. Du som vill veta vad jag tyckt om tidigare årgångar klickar helt enkelt på resp årtal: 2000 2003 2006  2007 2009

Åter till 07:an. Druvmixen är: 80% Corvina Veronese, 15% Rondinella och  5% Oseleta.
Druvorna får lufttorka i 4 månader. I början av januari avstjälkas och pressas druvorna för att sedan macerera i 25 dagar med dagliga överpumpningar. Vinet lagrats i 18 månader på nya små franska ekfat. Därefter i 7 månader på gamla stora ekfat och slutligen 14 månader på flaska.

Vi har hällt upp två glas som får stå och lufta i nästan två timmar.
I den medelstora doften hittar vi de typiska amaronedragen: Mörka bär, katrinplommon, lite kryddor, romrussin, kakao och en del toner från fathanteringen.

Vi tar en klunk och noterar omgående härliga söta, mörka körsbär, lite andra mörka skogsbär, några kryddor, torkad frukt, russin i likör, kakao och aningens vanilj.
Vi sväljer. Men vad nu......... Ingen eftersmak. Vinet är puts väck. Vi upprepar det hela. Samma resultat. Sällan eller aldrig har jag upplevt ett vin helt utan eftersmak.
Nåväl jag dricker mitt glas. Låter varje klunk få stanna länge i munhålan. Hustrun däremot ger upp och ställer vinet åt sidan.

Vi lider oss igenom Skavlan och slötittar på Kommisarie Banks. Dags att diska glasen och förbereda sig för skönhetssömnen. Hustrun tar en klunk innan jag ska slänga ut resten av vinet från glaset. Hon utbrister "Men här finns ju en jättefin och ganska lång eftersmak". Jag testar också och visst är det så. Fyra och en halvtimma efter upphällning dyker det i eftersmaken upp: körsbär, fruktsötma, russin i likör, hög-procentig mörk choklad med en bitterljuv ton. Ganska läckra toner om du frågar mig. Vilken förvandling. Jag har aldrig varit med om något liknande. Att gå från ingen eftersmak alls till en ganska läcker eftersmak på ett par timmar.

Resten av flaskan dricks upp två dygn senare. Vinet håller ihop på ett mycket bra sätt och med en riktigt fin eftersmak.
Slutsats den här behöver luftning på bortåt 3- 4 timmar.

Betyg 4+

2014 Weissburgunder Strohlenberg, Scheu

Till söndagens fisk fick det bli en Weissburgunder från Weinhof Scheu.
Detta är en liten producent i Schweigen bokstavligen på gränsen mellan Tyskland och Frankrike. Deras vingårdar ligger därför på båda sidorna. Runt 5 ha blir det på vardera sidan. Årsproduktionen är cirka 90 000 flaskor.

Under en ljuvlig lördagseftermiddag i september förra året hade jag nöjet att få prova mig igenom deras viner under ledning av den genomsympatiske Klaus Scheu.
Vill du läsa om hela provningen så gör du det här.

Weissburgunder är samma druva som i Alsace går under namnet Pinot Blanc. Vi provade tre av deras fyra varianter. Den som föll mig mest i smaken var 2014 Strohlenberg

Ett vin som ska drickas ungt och som lever på sin lätta, friska och ungdomliga frukt.

I den blyga lite försiktiga doften hittar vi lite exotiska frukter och kalkiga mineraler.

Smakerna går i samma riktning som doften. Fast de är tydligare och tar för sig lite mer. Hela tiden en försiktig och finstämd framtoning.
Vi känner gula äpplen, lite citrus, någon ört och ett stort tydligt "kalkigt" inslag av mineraler. Eftersmaken är medellång och där får vi lite exotiska frukter, mera mineraler och precis i "svansen" lite blodgrape.  Nästan lite krämig i sin struktur och samtidigt mycket frisk.

Betyg 4-

Vi betalade 14,5 euro på plats. I beställningssortimentet finns "syskonvinet" Weissburgunder "R" trocken för 230 kr. Ingen jätteskillnad på de två.

2012 Passopisciaro

Producent är Viticoltri Passopiscario. Ägare är Andrea Franchetti, med ett förflutet i Toscana. Jag har googlat mig till att Passopiscario lär betyda "Fiskarens stig".  Vingårdarna ligger i närheten av byn Castiglione på nordsidan av Etnas sluttningar. Druvan till det här vinet är till 100% Nerello Mascalese, som växt på vinstockar som är mellan 60 och 120 år gamla. Vingårdarna ligger på en höjd av 600  till 1000 meter. Vinet har legat i arton månader på stora ekfat. Man tillverkar runt 30 000 flaskor av det här vinet.

Vi drack årgång 2009 för ett år sedan. Vad vi tyckte om den hittar du här.
Det här är ett vin på druvan Nerello Mascalese som vuxit på gamla (60-100 år) på hög höjd på Etnas sluttningar.

I doften hittar vi en fin samling röda bär, lite örter och en hyfsad mängd etnamineraler ( läs knallpulver och lite sådant).
I munnnen känns det lite småstramt och ganska slankt. Precis som i doften finns här en fin samling röda bär: hallon, jordgubbar, syrliga körsbär, tranbär och lingon. Relativt gott om örter och kryddor samt en hel del vulkaniska mineraler typ krossad flinta, knallpulver mm. En väldigt trevlig syra och lite snälla tanniner.

Betyg 4

Runt 300 kr betalade vi på "Bolaget" då vi inhandlade vinet för något år sedan.

Palmer Brut Millésime 2008 och krabbpaj.

I lördags plockade vi fram ett paket med krabbklor. Lite mek är det med att knäcka klorna och rensa ut köttet, men fasligt gott blir det. Vi hittade för några år sedan ett recept med päron och ädelost på Arla recept. Detta har blivit lite av vår favorit.

Vi drack till detta  Champagne från Palmer & Co.

Palmer & CO är ett stort kooperativ med fler hundra odlare som tillsammans äger 450 ha vinodlingar. Ursprungligen startades vinfirman av sju odlare 1947.
På Palmer & Co består odlingarna av druvorna chardonnay 50%, pinot noir 40% och pinot meunier 10%. Den exakta mixen varierar från årgång till årgång. Till en Millesime används bara druvor från Grand Cru och Premier Cru lägen i Montagne de Reims.Brut Millésime har blivit lite av Vintankars favorit av Palmer&Co  olika champagner. Genom att klicka på resp årtal kan du läsa vad vi tyckt om resp år: 1996, 2000, 2002 och 2005.

Till Brut Millésime 2008 har det använts 50% vardera av Chardonnay och Pinot Noir.
Den har legat drygt sex år på sin jästfällning innan den degorgerades.

Här finns en frisk, ungdomlig doft av gul-gröna äpplen, en liten citrus ton, rostat bröd, lite mineraler och aningens hasselnötter.

Smaken är präglad av en frisk ungdomlig ton. Helt annorlunda än den 2002:a, som vi drack i början på året och som hade tydliga mognadstoner. I 2008:an är det gröna äpplen  typ Granny Smith som omedelbart dominerar intrycken i gommen. Efterhand tonas dessa ner och då framträder lite citrus (lime och mandarin), mariekex och snäckskalsmineraler. I eftersmaken dyker det upp lite tropiska frukter. Visst är den ung och visst finns här en rejäl syra och visst kommer den att utvecklas. Något stort är på gång. Tror vi.

Betyg 4+

Vino Rosso, Cascina Tavijn

Ett för oss nytt vin från Cascina Tavijn fick följa med hem vid vår senaste besök i Dronningens By.
Cascina Tavijns viner köper jag alltid hos Cibi e Vini.
Nadia Verrua och hennes viner har jag hyllat ett flertal gånger. Jag hade förmånen att vara med på en provning som hon själv ledde. Du kan läsa om det här.

Familjen äger 5 ha vinodlingar och ungefär lika mycket för odling av hasselnötter. All odling sker enligt ekologiska principer, spontnjäsning och minimalt tillsättande av svavel. Eller som Nadia själv uttrycker det "Not add too much and not to take away".
Vino Rosso är hennes enklaste vin. Detta är deras "Vino da tavola". Det ska drickas ungt och det ska drickas till maten. Fast jag kan visst dricka det utan några som helst tillbehör, så gott är det faktiskt.
Från början var det inte meningen att det skulle säljas. Familjen drack det. Man gav bort en del flaskor till vänner och bekanta. Och så hade Nadias make det som husets vin på sin restaurang Consorzio i Turin.

Vinet görs oftast på lika delar Barbera och Freisa, men proportionerna har varierat under årens gång. Ibland har någon annan druva adderats, allt för att få vinetpå det viset man önskar.

Det doftar lite försiktigt av röda och mörka bär, lite blommor och någon ört.

Slankt med en viss stramhet och därtill lättdrucket . I munnen är det den unga, friska och lite josiga frukten som vi tar till oss. Här virvlar blåbär, björnbär, hallon och några svartvinbär i en skön harmoni. Lite örter och rosor. En angenäm syra och behagfulla tanniner gör det här visserligen enkla, men ändå ack så goda vinet, till ett perfekt medspelare till husmanskosten.

Betyg 4-

99 DKK fick vi betala hos  Cibi e Vini.

2015 Pinot Noir KatVis

Vid vårt senaste besök i Köpenhamn fick vi med oss hem en flaska Pinot Noir från Sydafrika.
Fabio och Mie på Cibi e Vini hade tillbringat några veckor i Sydafrika och tagit hem några flaskor vin.
Dom tyckte vi borde testa det här vinet på Pinot Noir.

Producent är Fledge & Co. Vingårdarna ligger runt Calitzdrop (mittemellan Kapstaden och Port Elisabeth). Dom producerar 4 vita och 4 röda viner. KatVis som vi dricker den här kvällen är gjort på Pinot Noir till hundra procent. Dom har använt tre olika cloner av Pinot Noir. Vinet har fått ligga till sig i nio månader på 300-liter stora ekfat. Det gjordes runt 4 500 flaskor 2015 av det här vinet.

I den friska doften känner vi röda bär, en del örter och kryddor samt en liten försiktig ton från fathanteringen. Aningens våt jord noteras också.
Så gott som fritt från det rökiga inslaget som så ofta dyker upp i Sydafrikanska viner.

I munnen känns vinet piggt och friskt med en bärsamling av: jordgubbar, lite hallon, körsbär, tranbär samt aningens röda vinbär. Det finns ett finstämt inslag av lite örter och kryddor. Någon lite ton av cederträ. Rakt igenom en bra syra som sällskapar med tanniner som bara lite krafsar i munhålan.
Eftersmaken är medellång.
Kanske kan det utvecklas lite till, men inget jag långlagrar.
Vi gillar det här och dricker det gärna igen. Ännu en flaska från det utmärkta sortimentet hos Cibi e Vini som måste följa med hem vid nästa Köpenhamnsbesök.
Alkoholen ligger på 14%. Vi märker inte mycket utav den.

Betyg 4-