Veckans Amarone: Vaio 2004

En vecka där tisdags- och onsdagskvällarna ägnats åt CL-fotboll. Detta i sällskap med ett glas amarone. En flaska till två personer under två kvällar kan få inte alltför inspirerande fotbollsmatcher att framstå i en positivare dager.
Den här veckan blev det en flaska från:

Seregho Alighieri Vaio Armaron Amarone Classico. Årgång 2004.
Jag har skrivit om den här amaronen tidigare. Vad jag tyckte om tidigare årgångar hittar du här: 2003, 2004, 2005 och 2006

I somras då vi tillbringade en vecka hos Lucia på Villa Monteleone i den lilla byn Gargagnago tog vi dagligen en promenad i omgivningarna. Vi blev särskilt förtjusta i promenaden runt de fyra fontänerna.

Det är precis i det här området som den store Dantes son 1353 köpte en gård med tillhörande marker. Den har sedan varit i Dantefamiljens ägo.

Vintillverkningen görs ut av den stora producenten MASI.

Till den här amaronen är det den klassiska blandningen av druvor som använts d v s Corvina 65%, Rondinella 20% och Molinara 15%.


Låt mig fastslå det med en gång att årgång 2004 är nu något helt enastående god. Här finns alla de ingredienser vi önskar oss av en amarone.

Vaio har också något i tanninväg som bjudet lite motstånd och som ger den en extra dimension.

Vi låter som alltid vinet få luftas ett par timmar innan vi ska avnjuta det. Det här med luftning är speciellt viktigt för amarone.

Det är en stor och kraftfull doft vi möter. Här finns mörka körsbär, torkad frukt, kakao och lite örter.
En doft som fyller oss av glädje och behagfullhet.

I munnen spelar vinet ut sitt hela register och sin storhet. Smaken kombinerar kraft, elegans och komplexitet. Här finns en underbar kompott av mörka bär, där de söta mörka körsbären står i det främre ledet, följt av björnbär och lite andra skogsbär. Den torkade frukten är på plats och bjuder på en elegant kombination av fikon, dadlar och aningens russin. Lägg därtill lite katrinplommon. En liten örtsamling tränger sig fram i mittenpartiet och spetsar till smakintrycken.
Trots åldern har vinet en stor friskhet. Lite mjuka och lena tanniner bjuder som jag nämnde tidigare ett trevligt motstånd.
Avslutet är magnefikt. En lång utdragen eftersmak, där den mörka frukten tillsammans med de torkade frukterna blandas upp med en läcker ton av mörk choklad, aningens kaffe och en lätt inslag av sötlakrits.

Hustrun och jag är alldeles hänförda. Vi har druckit 2004:an åtskilliga gånger, men dom här två kvällarna överträffar Vaio sig själv. En överlägsen seger för amarone över CL-fotbollen.

Betyg 5