Det har nu gått mer än tre år sedan jag drack den s k "Svenskamaronen". Den första årgången var 2008. Enkelt förklarat så är det Villa Monteleone som sålt ett fat av årgång 2008 till en grupp svenska vinnördar. Sedan får vinet ligga på fat av svensk ek istället. Vill du få hela historien så läs vad jag skrev för tre år sedan. Du gör det
här.
Vinet är en blandning av Corvina, Corvinone och Rondinella. Druvorna har fått torka i ca 120 dagar.
Efter vinifieringen tappades allt vin som ska bli amarone upp på franska ekfat. Efter åtta månader tappades 225 l över till det svenska ekfatet, där vinet fick ligga i cirka 16 månader innan det buteljerades.
Visst känns de typiska amaroneattributen i
doften: mörka körsbär, lite torkad frukt, örter och kakao. Eldigheten som fanns för tre år sedan är bortblåst eller snarare infångad av frukten. Det finns en dovare ton än hos många andra amarone som vi förknippar med höstlöv och våt jord. Visst finns det inslag från eklagringen men mindre än för tre år sedan.
I munnen känns vinet trots sina åtta år rätt ungt. Friskheten finns där. Många av de smaker som vi så innerligt uppskattar med Amarone är där, men ännu ej fullt utvecklade: söta mörka körsbär, torkad frukt, örter, kakao och lite vanilj. Men eken slår igenom och ger fortfarande en liten besk ton. Visserligen betydligt mindre än för tre år sedan, men lite störande är den.
Alkoholen som för tre år sedan störde oss något är nu totalt integrerad med den mörka frukten.
Visst har vinet på de tre åren som gått, sedan jag senast drack det, tagit steg i rätt riktning. Jag hade nog hoppats att även eken skulle ha integrerats mer än den gjort. Låter jag negativ? Det här är inget dåligt vin. Det är en helt OK amarone. Det är bara det att på Villa Monteleone är mina krav så höga.
En flaska återstår och den får vänta två år.
Betyg 4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar