2011 Titari Amarone Brunelli

Det var dags att prova den nya årgången av Brunellis prestigeamarone Campo del Titari.
Brunelli är en kvalitetsproducent som jag besökt ett flertal gånger. Senast i somras. I oktober är det åter dags. Några av våra vänner vill besöka Verona och en vingård under ett förlängt veckoslut. Brunellis Agriturismo Corte Cariano passade oss perfekt.
Du som vill läsa om våra tidigare besök kan göra det här och här.

Titari 2009 håller jag som en av de absolut bästa amarone jag druckit. Årgång 2010 var också mycket bra, men inte riktigt i klass med 09:an. Du kan läsa vad jag skrivit om resp årgång genom att klicka på årtalet 2009 eller 2010. Jag smakade 2011.an i somras då jag besökte Brunelli. Smakprovet var hur gott som helst och vibbarna jag fick sa mig att 2011:an blir minst lika bra som 09:an. Ni förstår själva att förväntningarna var gigantiska.

Vi hade bestämt att njuta av vinet på fredagskvällen tillsammans med hustruns bror. Problemet var att antingen fick vi dra korken och hälla vinet på karaff redan kl 12 eller drar korken precis innan vi ska dricka det kl 20. Vi skulle nämligen vara uppe i Göteborg hela eftermiddagen och del av kvällen. Amarone behöver luftning, så korken drogs kl 12. Halva flaskan hälldes på karaff och den andra halva av flaskan fick stå med korken på. Det visade sig vara en bra lösning. Det första glaset från karaffen var helt magiskt.

Redan då vi häller det på karaff känner vi ljuvliga amaronedofter. När vi åtta timmar senare häller upp tre glas får vi dofter som gör oss smått saliga. Här finns en mörk ton som genomsyrar doftintrycken. Doften är stor och kraftfull, men utan att bli pompös eller gå till överdrift. Massor av mörka, körsbär, björnbär, lite hallon, finmalda kryddor, något läder och aningens vanilj från faten. Den torkade frukten finns där så klart, men spelar andra fiolen och då med främst dadlar, fikon, katrinplommon och en försiktig russinton.

I munnen är det den jungfruliga mörka frukten som vi först stöter på i form av söta, mörka körsbär, solmogna björnbär och lite vinbär. Snart så tillkommer örter, svartpeppar och mineraler (steniga). Detta är en amarone långt från överdådiga, russinsöta saker. Titari har en liten stramare stil med tanniner som visserligen är tämligen mjuka och avrundade, men ändå ger det där behagliga motståndet. Det finns en fin syra, som ger vinet en härlig friskhet. Eftersmaken är magisk med mera körsbär och torkad frukt. Precis som i doften främst för med sig dadlar, fikon, katrinplommon och en liten nätt ton av russin. Här finns lite espressokaffe och den härliga lilla bitterheten från kvalitetschoklad.
Det fanns dryga 10 cl kvar i flaskan, som vi drack på söndagskvällen. Svårt att hitta ord. Magiskt!!
Sammanfattning
Så in i bänken gott. Helt i paritet med 2009:an. Visst den är ung idag, men väl värd att prova redan nu. Ge den tre-fyra timmar i karaff och en magisk amaronestund uppstår. En amarone som får toppbetyg idag, men som jag tror kommer att nå 5+ om något år. Min första i så fall.

Betyg 5

Vår flaska är privatimporterad för 44 euro. Tillkommer svensk alkoholskatt på ca 40 kr. På Systembolaget kostar den 764 kr.