tisdag 19 januari 2021

2017 Azazel, La Chimera vs 2014 Grotte Alte, Occhipinti vs 2014 Bandita Barbera d´Alba

Naturvin är ett trendigt begrepp idag, men också ett litet diffust begrepp. Någon enhetlig definition har i vart fall inte jag kunnat hitta. 
På Systembolagets hemsida har jag hittat detta:
I vingården är dom flesta producenter av naturviner överens om detta:
- Druvorna ska vara ekologiskt, organiskt eller biodynamiskt odlade
- Skörden ska vara manuell och med begränsade uttag
- Bara vildjäst från druvornas skal får användas

I själva vineriet gäller detta:
- Inga tillsatser av socker, chaptalisering, vinsyra eller industriellt framtagen jäst
- Mikrooxidation, dvs syresättning för att mjuka upp vinet bör undvikas
- Vatten eller alkohol ska inte avlägsnas genom omvänd osmos för att öka koncentrationen
- Att tillsätta svavel tycker många producenter är OK, men helst så lite som möjligt och oftast bara vi buteljering

Det finns sedan en massa saker som dom som kallar sig naturvinsproducenter är oense om t ex klarning, filtrering, användning av ekfat, temperaturkontrollerad jäsning, fottrampning av druvor mm.

Det har börjat dyka upp organisationer, där medlemmarna kan få sina viner märkta som "naturviner". I Italien finns VinNatur och i Frankrike Vin méthode Natur. Du som vill läsa mer hittar en hel del matnyttigt i BK Wines artikelserie

Detta är en artikel i vår serie i åtta delar. Här är hela serien med artiklar om ekologiskt, biodynamiskt, naturligt och hållbart:


Jag har den senaste tiden druckit tre viner som uppfyller många av de krav som ställs för att vinet ska kunna kallas naturvin.

2017 Azazel från La Chimera
La Chimera är en liten vinproducent belägen i Valsusa-Chiomonte i den nordvästra delen av Piemonte inte så lång från den franska gränsen. Här startade Stefano sin verksamhet 2005 genom att hyra någon hektar vinfält och producera ett rött och ett vitt vin. Nu, 14 år senare, äger han drygt 3 ha och producerar runt 10 000 flaskor med ambitionen att inom några år kunna tillverka 15000-18000 flaskor. Vinfälten ligger på branta sluttningar och kräver mycket manuellt arbete. Odlingsmetoderna är organisk/biologiska och just nu befinner han sig i en certifieringsfas. 
Jag har tidigare skrivit om ett par av vinerna 2017 Eos och 2018 Finiere samt om mitt första möte med mannen bakom vinerna Stefano Turbil.

Det här vinet är gjort på druvorna Avanà, Barbera och Dolcetto. Druvmixen är ungefär en tredjedel av var sort. De kommer från vinfält som ligger på en höjd av 600 meter i Mompantero. Macerationen varar 7-10 dagar. Jäsning på ståltank, där vinet får ligga till sig i dryga året innan det buteljeras.

Färgen är rubinröd med några violetta stråk.

I doften hittar vi till en början lite läder och jord, men rätt omgående tar den mörka frukten över. Här finns aningens mandlar, någon liten charmig ton av blommor liksom grusväg.

I gommen känns det slankt och med en bra friskhet. Tillgängligt och lättdrucket. Precis som i doften är det den mörka frukten vi främst noterar, men även en viss kryddighet. Lättsamma tanniner bjuder ett försiktigt motstånd.
Vi gillar det här vinet i all sin enkelhet.
Betyg 3++
Minns jag rätt kostade vinet125-130 DKK. Köpt i Köpenhamn hos Cibi e Vini



2014 Grotte Alte, Occhipinti. 
Arianna Occhipinti har sina vingårdar på Siciliens sydkust nära byn Vittoria. Dom odlar i huvudsak Frappato och Nero d´Avola och så görs det olivolja. Odlingarna bedrivs efter en blandning av ekologiska och biodynamiska principer. Det är framförallt hennes Frappato som storligen imponerat på mig, så den köper jag varje årgång av. Klickar du på resp årtal så hittar du mina tankar om just den årgången:  201020112012, 2013, 2014 och 2015
Förutom Il Frappato gör hon också Grotte Alte (lika delar Frappato och Nero D´Avola), SP68 (70% Frappato och 30% Nero D´Avola) och Siccagno (100% Nero D´Avola) samt ett vitt vin SP68.

Grotte Alte är en blandning på lika delar Frappato och Nero D´Avola. Vinstockarna har en ålder på 40 år och växer på en vingård belägen 280 m ö h, där jordmånen består av röd sand och kalksten. Druvorna skördas i början på oktober. Jäsningen sker med naturlig jäst. Macerationen äger rum under 30 dagar. Vinet har fått åldrats i nästan tre år på 25 hl stora fat av slavonsk ek. Det tappas på flaska utan att klarnas eller filtreras.

Doften är kanske inte så stor och börjar med läder, jord, höstlöv och komposthög. Efterhand får vi både mörka och lite ljusare bär samt ett tydligt inslag av grus och krita.

I munnen känns det väldigt välbalanserat med en trevlig syra och lite smånafsande tanniner, men ändå mjukt och tillmötesgående. Frukten, en blandning av hallon, körsbär, röda plommon och björnbär är trevlig. Lite örter,  någon krydda, svarta oliver och mineraler (sten, vulkan) noteras. Eftersmaken är lite kortare än vad jag minns. Allt detta låter ju riktigt bra, men ändå är känslan där att det är något jag saknar. Jag går helt enkelt inte igång på det här vinet den här kvällen.

Betyg 4-. 
Vinet är köpt i Köpenhamn hos Cibi e Vini för cirka 360 DKK.
Wine Trade importerar Occhipintis viner till Sverige.


2014 Barbera d´Asti från Cascina Tavijn.

I den lilla byn Scurzolengo, någon mil nordost om Asti, hittar du Cascina Tavijn.  1908 kom den här gården i familjen Verruas ägo och sedan dess har dom bedrivit ett blandat jordbruk, där hasselnötsodlingarna varit i centrum. Vindruvor har dom så klart odlat länge och sålt till det lokala kooperativet. Någon gång efter millennieskiftet började dom med egen buteljering. De senaste tio åren är det Nadia Verrua som leder verksamheten tillsammans med föräldrarna Maria Teresa och Ottavio Verrua. Jag träffade Nadia för drygt sju år sedan på en provning i Ängelholm. Du kan läsa om den här.
Verksamheten omfattar idag runt 11 ha, varav fyra  ha är planterade med hasselbuskar, 5 ha med vinrankor och 2 ha lite annat. Familjen har i stort sett alltid arbetat utan kemikalier och är idag ekocertifierade. De odlar druvorna Barbera, Freisa, Grignolino och Ruché samt en liten del med en för mig okänd druva Slarina. 
Druvorna avstjälkas varsamt så att bären förblir hela. Vinerna spontanjäses långsamt, så att urlakningstiden kan bli upp mot två månader. Cascina Tavijn svavlar minimalt och påverkar vinerna så lite som möjligt. Allt för att druvan och ursprunget ska få sätta sitt rätta uttryck. Detta leder också till att varje enskilt år återspeglar sig i vinet. Man kan också säga att här görs det mesta enligt gamla traditioner.

Namnet Bandita kommer sig av att det stora konsortiet i Asti gjorde tummen ner för årgång 2011. Den fick inte kallas Barbera d´Asti. Det fanns något med vinet som Konsortiet inte gillade. Cascina Tavijn tänkte till och använde humorn. Barberan döptes om till Bandita. En kvinnlig, oemotståndlig Bandita är inte fy skam det heller. Vad jag tyckte just om årgång 2011 kan du läsa här.

Den här Barberan är gjord på druvor som kommer från 40-åriga vinstockar, som växer på branta sluttningar med en jordmån på sand och kalkrik lera. Avstjälkjning och spontan jäsning i sluten ståltank. Två månaders maceration. Ingen klarning eller filtrering. En minimal tillsats av S02 (Under 20mg per liter).
Vad jag tyckt om tidigare årgångar kan du läsa om du klickar på resp årtal20072011 ,20122013 och 2014.

 En härlig Barbera som nu är inne i en riktigt bra drickfas. Så skrev jag i våras och nu när vi drar korken ur den sista flaska är det bara att konstatera att det är lika sant fortfarande. Den är helt på topp. Jag hade gärna haft kvar ett par flaskor. Inte för långlagring, men för att dricka de närmaste två/tre åren.

Doften är kanske inte så stor, men ändå väldigt tydlig. Det börjar lite försiktigt med jord, höstlöv och aningens läder, men den mörka frukten tar rätt snart över. Här finns i små distinkta doftpustar även violer, skolkrita och aningens målarlåda.

Det är när den första klunken virvlar runt i gommen och dropparna rinner genom vår strupar som smilbanden åker rakt upp. Det här är ju hur gott som helst. Den mörka frukten har fått ett djup och därtill blivit mogen utan att tappa sin fräschör.

Här finns en samling mörka bär (körsbär, hallon, blåbär) men också något lite rödare har smugit sig med. En sirlig örtighet. Aningens sten- och kalkhaltiga mineraler noteras liksom små subtila nyanser av rosor och violer. Små nätta tanniner har dröjt sig kvar. Den finstämda syran är på plats. Allt sammansatt i en fin balans. och med stor charm.

Betyg 4+

Vinet är köpt i Köpenhamn hos Cibi e Vini för cirka 165 DKK.

Vin&Natur tar numera in Cascina Tavijns viner. I höstas kom en låda med tre flaskor och där ingick den senaste årgången av Bandita. Nu är den slutsåld, men håll ögonen öppna för det kommer säkert mer under 2021.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar