2008 Amarone Case Vecie från Brigaldara

CL-fotbollen fortsatte den gångna veckan med returmötena i 16-delsfinalerna. Den här veckan är det Amarone Case Vecie från året 2008 som får sällskapa med oss under matcherna.

I byn San Floriano i Maranodalen ligger vinhuset Brigaldara. Geografiskt befinner vi oss ett par mil nordväst om Verona. Familjen Cesari är sedan 1929 ägare till Brigaldara, men det var först femtio senare som dom började med egen vinproduktion och under eget namn. Dom ingår också tillsammans med 12 andra tunga namn i sammanslutningen Famiglie Storiche, vars syfte är att måna om namnet Amarone, vinets kvalitet och historia.

Brigaldara äger 120 ha varav 47 ha är planterad med vinrankor. Ägorna finns i tre områden:  Valpolicella Classico-området, Valpantena och i östra Valpolicella. I deras portfölj ingår fyra olika Amarone, en Ripasso, en Superiore, en Valpolicella, en Recioto samt en Soave.

Vinet är gjort på druvorna Corvinone 40%, Corvina 30%, Rondinella 15% samt 15% övriga druvor bl a Molinara. I senare årgångar utgör Rondinella runt 30% och Molinara utgår. Druvorna kommer från vingården Case Vecie, som ligger i närheten av Grezzana i Valpantenadalen ca 6 mil norr om Verona. Den här vingården ligger runt 400 m över havet, vilket gör att druvorna växer långsammare, vilket leder till att de ger ett djupare och komplexare vin.

Druvorna har fått torka i ett par månader. Vinet har fått vila upp sig i 24 månader på barriquer och ytterligare 24 månader på 24 hl stora franska ekfat.

Vi låter vinet få en halvtimma i våra glas innan vi börjar njuta av fotbollen och vinet.

En stor och rätt så typisk amaronedoft slår omgående emot oss, då vi drar korken ur flaskan. Mörka körsbär, en del torkad frukt, lite örter och kryddor samt lite hemkola.

Många gånger behöver ett amaronevin luftas flera timmar innan det bjuder upp, särskilt när de är unga. De lite äldre (mer än tio år gamla) föredrar jag kortare luftning och istället få hela resan i glasen.

Rätt så omedelbart bjuds vi på en hel del mörka bär såsom  söta, mörka körsbär, väl mogna björnbär liksom mogna blåa plommon. En rejäl portion örter och kryddor tar vi till oss liksom det tydliga inslaget av torkad frukt (fikon, dadlar, russin, katrinplommon). Snälla och mjuka tanniner bjuds oss. I eftersmaken återkommer de söta, mörka körsbären och örterna, som nu sällskapar med mörk choklad och espressokaffe.

Någon gång i andra halvlek den första dagen börjar vi känna mindre av frukten medan örterna och kryddorna får allt större svängrum.

Dag två har frukten tagit några rejäla steg tillbaka samtidigt som örter och kryddor börjar få karaktären av medicinalörter och dominerar smakintrycken. Inte utan att en besvikelse infinner sig.

Jag skrev för tre år sedan att det här är en amarone som så sakteliga närmar sig sin peak. Det gick betydligt fortare än vad jag kunde ana. Den här flaskan har peakat och ruschat aningens utför. Det kan så klart vara flaskvariation. Jag ger ändå rådet till den som ligger på någon flaska att snarast dra korken och kolla läget.

Betyg 4