Kvartfinalerna i herrarnas CL drog igång i för någon vecka sedan. Det brukar då vankas Amarone, men de här två kvällarna var det istället en Valpolicella från Qunitarelli. I ärlighetens namn ett vin som kan mäta sig med de flesta amaroneviner.
Förväntningarna är alltid skyhöga då vi drar korken ur ett vin från Quintarelli. Den här kvällen korkar vi upp vår sista flaska från året 2005. Vad vi tyckt om andra vi druckit kan du läsa genom att klicka på resp årtal: 2000 2005 och 2009.
Bakom det här vinet finns den legendariske Giuseppe Quintarelli. Han gick bort i jan 2012 vid 84 års ålder, men vingården lever vidare genom hans barn. Geografiskt befinner vi oss några mil väster om Verona i Cerè i Negrardalens östsida.
Druvblandningen är 55% Corvina och Corvinone, 30 % Rondinella och 15% en blandning av druvorna Cabernet Sauvignon, Nebbiolo, Croatina och Sangiovese. Druvorna har vuxit på vinstockar som i genomsnitt har en ålder av drygt 30 år. En del av druvorna (de sent skördade) vinifieras omedelbart, en del druvor torkas och vinifieras som på amaroenevis. Sedan blandas dessa och får ligga på stora fat av slavonsk ek i fem till sju år.
Quintarelli har alltid levt efter principen att släppa vinerna då de är drickklara, vilket ofta inneburit att varje årgång har släppts långt senare än vad andra odlare gjort i Valpolicella.
Låt mig slå fast med en gång att detta är ett alldeles underbart vin som är helt på topp just nu. Redan vid upphällningen fylls hela rummet av en stor, kraftig och komplex doft som får oss att le igenkännande. Här finns massor av mörka bär, lite mindre men ändå tydligt en del torkad frukt och en fin samling örter. I bakgrunden cirkulerar en liten bukett violer och rosor.
Vi smakar på vinet och konstaterar att vinet lämnat det juvenila stadiet bakom sig och börjat få en hel del mognadstoner, men ändå med en bra friskhet och långt ifrån fullmoget. Det är just i den skärningspunkten, där det ungdomliga börjat övergå till en begynnande mogenhet med bibehållen friskhet, som jag uppskattar Amarone och för den delen dessa gigantiska Superioreviner som allra mest.
Det här är ett vin som överträffar de flesta amaroneviner. Årgång 2005 är just nu magisk. I gommen får vi delikata söta, mörka körsbär, mogna björnbär och blåa plommon. Här finns också en fin samling örter, lite torkad frukt och kakao. Tanninerna är mjuka och behagliga, men bjuder ändå ett försiktigt motstånd. Friskheten finns där hela tiden. Eftersmaken är ljuvlig. Den mörka frukten får här sällskap med mörk choklad, någon droppe espresso, några körsbärskärnor och lite torkad frukt. Djupet och intensiteten i smaken är imponerande.
Betyg 5-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar