Gambero Rosso. Del 2 - Röda viner.

Gårdagens inlägg handlade i huvudsak om de vita viner, som jag tyckte var värda några rader.

Dags för några korta noteringar om en del av de röda viner jag smakade.

Det fanns två amaroneviner som jag var nyfiken på.

Cantina Valpolicella Negrar.

Det här är det stora kooperativet i Negrardalen

2005 Villa Domini Veneti

Dessvärre blev bilden helkass.
Den svenske vinjournalisten Magnus Saccone var representant för CVN.
Denna ska inte förväxlas med den Domini Veneti Classico som finns på bolaget. Jag har mailat Magnus och bett om lite mer info. Hur som helst var det här en amarone jag blev mer nyfiken på.

Typiska amarone drag av söta, mörka körsbär, lite torkad frukt och mörk choklad, men så finns här en kryddighet, som drar åt svart peppar. Det senare är inte lika vanligt och det är just detta som gör mig nyfiken.
 

Speri

2008 Amarone Monte  Sant Urbano.

Jag fick en lång och trevlig pratstund med den femte generationen vinbönder. De flesta producenter håller på att överge druvan molinara, men inte Speri. De håller fast vid traditionen av att använda Corvina, Corvinone, Rondinella och en liten slatt Molinara. Speris amarone innehåller lite mer tanniner än många andra amaroneviner. Det är som ungt d v s 4-6 år ett bra matvin, men efterhand som åren går utvecklas vinet mot ett kontemplationsvin med russintoner och torkad frukt.
Jag har redan lagt en beställning.

Det fanns några intressanta primotivoviner.

Producenten Gianfranco Fino visade upp Primotivo di Manduria Es 2010.

Vinet är Primotivo till 100%. 

Doften har en liten spritig ton med mörk frukt samt lite örtiga inslag. I smaken känns inget av spritigheten bara en härlig mörk frukt. En friskhet av mörka körsbär och björnbär. Mjuka tanniner och en behaglig syra gör detta till ett intressant vin. Alkoholen (16,5%) är totalt integrerad i frukten. Det här testar jag gärna igen.

Det fanns ett par Brunello, som är värda ett omnämnande.
2007 Caprili
I doften känns ljusare körsbär, läder och torkade örter. Smaken domineras av röda körsbär. Här finns också lite mineraler och en fin liten viol. Det finns en ungdomlig kärvhet och en tilltalande syra. Det här är nog i första hand ett matvin. Jag tycker den här var den bästa Brunellon

La Togata 2007

Även detta ett vin som jag gärna provar om. Fina röda körsbär, läder och en del örter. Pigg syra och rejäla tanniner ger vinet en kärvhet och då tarvas det mat för att det ska komma till sin rätt.

Ingvar gjorde mig uppmärksam på en Dolcetto från Pecchenino, som jag inte fick missa.

2010 Dolcetto di Digliani Siri d´Jermu

Det smakar av en blandning av röda och mörka bär fast kanske mest mörka.. Lite toner av jord och pinjeträ. Bra syra och hyggliga tanniner. Den här vill jag testa en flaska av. Enligt SB:s hemsida ska det finnas 5 fl i Nordstan för 159 kr.

Avslutningsvis är det en Barolo som stack ut.

2008 Elvio Cogno Barolo Ravera.

Faktiskt känns den lätttillgänglig redan nu. Mörka körsbär, en del örter, rosor och nypon. En viss stramhet finns där. Definitivt kommer den att utvecklas. God redan nu och lovande.

Jag hade några riktigt trevliga timmar med att testa viner och prata lite med några producenter. Det var en eftermiddag med många nyheter för mig. Upptäckte druvor jag aldrig hört talas om. Det är naturligtvis speciella omständigheter att vandra runt bland alla dessa utställare. Få några cl. Dofta och låta vinet virvla runt i gommen för att sedan spottas ut i en stor "spottkopp". Två/tre timmar är vad jag klarar av, sedan börjar intrycken flyta samman. OBS beror inte på alkoholen utan min bristande förmåga att ta åt mig mer intryck.

Generellt tycker jag vinerna höll en hög standard, även om det inte fanns något som fick mig att stående göra vågen. Ett flertal väckte mitt intresse och som gör att dessa ska jag hålla utkik efter.
Mitt vinliv berikades med nya erfarenheter.
Jag gör gärna om detta även nästa år.

När vi lämnade lokalen erhöll vi 2013 års upplaga av Gambero Rosso. 

Gambero Rosso 2013 i Köpenhamn

Ingvar (Billigt Vin) tipsade mig för dryga veckan sedan att Gambero Rosso skulle ha ett evenemang i Köpenhamn torsdagen den 17 januari. Sagt och gjort jag skickade ett mail till arrangören och omgående fick jag beskedet att jag var så välkommen så. Jag fick också en lista över vinproducenterna. En utmärkt service!!

Det blev en biltur på morgonen till sonen i Ängelholm. Ingvar lotsade mig rätt och så hann jag med Köpenhamnståget med trettio sekunder tillgodo. Det är mitt första besök på en vinmässa av den här digniteteten. 35 utställare från Lombardiet i norr till Sicilien i söder. 

Tågresan mot Köpenhamn gick med en väldig fart. Vi hade en förteckning över utställarna och vilka viner de skulle ställa ut.

Amarone producenterna (2 st) har jag bra koll på, men bland de övriga var de flesta nya bekantskaper. Ingvar hade betydligt mer kunskaper och dessutom en upplaga (två år gammal) av den italienska vinbibeln Gambero Rosso. Jag kände mig efter genomgången rejält förberedd och taggad inför besöket.

Evenemanget ägde rum i en fin gammal dansk byggnad Moltkes Palae. Det öppnades kl 12 med en presskoferens. Vi var tre svenska vinbloggare (Lessrof anslöt strax före 12) och sex danska vinjournalister, som fick en presentation av vad Gambero Rosso står för och hur processen går till väga för att bestämma hur många bicchieri (glas) ett vin ska få.                                     Ingvar har lämnat en utförlig beskrivning av vad vi fick för information.  Lessrof har också lämnat en noggrann redogörelse för själva urvalsprocessen, så jag hänvisar till deras bloggar.

Det blev så dags att ge sig ut och börja provdricka. Min tanke var att först avverka de vita. Det gick väl så där. Det är omöjligt att föra noggranna anteckningar. Några små korta kommentarer var det jag kunde åstadkomma.

Cantina di Mogoro - II Nuraghe

Det första vita jag smakade blev också en av dagens favoriter. Gjort på en druva (Semidano) jag aldrig hört talas om. En lokal druva som odlas på Sardinien. Smaken domineras av mineraler, liten krydda och lämnar en liten grapefrukt känsla i svansen. Frukten finns där men har tagit plats i bakgrunden. Där finns också en del tanniner, som ger vinet en speciell karaktär.

Semidano di Mogoro Superiore Puistèris 2009

 



Ett vitt vin från Piemonte från distriktet Gavi, där endast druvan Corteze är tillåten.
Producent är Castellari Bergaglio. Det är deras Rovereto från 2009 vi får testa.
Ett enkelt och lättdrucket vin. Frisk i smaken med toner av gröna äpplen och citrus. Lite mineraler och en viss kryddighet. Smakar inte dåligt på något sätt, men har heller inga egenskaper som gör mig mer nyfiken på just det här vinet.



2009 Castellari Bergaglio Gavi Rovereto Vignavecchia

Nedan några viner från Friuli Venezia Giulia.

Helt OK, men imponerade inte på mig den här gången.

Cantina Produttori Cormòns

Lite Prosecco fick det också bli. Detta från producenten Zardetto. Egendomen ligger några mil norr om Venedig. Tre olika varianter bjöd dom upp med. Nedanstående två var de mest tilltalande. Dessa skulle jag gärna dricka mer av.

Refosso Brut

Druvan är 100% Glera.

Trevlig smak av citrus, smultron och ett stänk av örter.

Refosso Brut

Treventi Brut

Namnet är efter vingården med samma namn, som ligger nära byn Ogliano i dom östra delarna av Conegliano Valdobbiadene.

En frisk smak av gröna äpplen, lite gröna päron, aningens honung och citrus. På slutet kommer lite pikanta kryddor.

Treventi Brut

Ett vin från Otella.

Ett av eftermiddagens trevligaste viner. Bra syra, fina toner av citrus och mineraler.

Gjort på Trebbiano till 100%. 

2010 Lugana Superiore Molceo

Ett vin från Monte del Frà.

Producenten kommer från Sommarcampagna, sydost om Gardasjön. Vinet är gjort på sex olika druvor, där Garganega(40%) och Trebbiano(20%) är de dominerande.

Smaken domineras av gröna äpplen och en del citrus. Lite exotiska frukter känner vi på slutet. Snällt, enkelt och lätt drucket. Ett ganska hyggligt vin.

2010 Custoza Superiore. Ca del Magro

 

De röda vinerna kommer i nästa blogginlägg om någon dag.

2009 Les Garrigue, Domaine De La Janasse

Den här bloggposten har blivit liggande i snart två veckor. Några dagar efter nyår hade vi några vänner på besök. Jag tyckte det var dags att testa en 09:a från södra Rhone.

2009 Les Garrigues, Domaine de la Janasse
Domaine de la Janasse är en berömd producent i Södra Rhonedalen. De flesta förknippar Janasse med Chateauneuf-du-Pape, men faktum är att det är bara en liten del av firmans viner som är Ch9dP. Egendomen ligger inte ens i Chateauneuf-du-Pape, utan i Courthezon strax nordost om Ch9dP. Merparten av produktionen är Cotes-du-Rhone och Vin de Pays. Deras Cotes-du-Rhoneviner håller enligt oss en mycket hög klass. Många gånger är de bättre än de mer ordinära Chateauneuf-du-Papevinerna.

Kvällens vin "Les Garrigues" är ett vin som endast görs i 3000-5000 flaskor per år.
Vi låter vinet få två timmar i karaff innan vi häller upp det i våra glas.

.

Här är det enbart Grenache från 60-80-åriga stockar. 80% lagras på foudre och resterade andel på barriques. Ursprunget är Côtes du Rhône men som vanligt håller det hög klass.
Doften är sannerligen komplex. Initialt är den ung och lite sluten. Det behövs två timmar i karaff innan dofterna dyker upp, men vilka dofter. Först är det de mörka bären och örterna/kryddorna vi känner. Ganska omgående dyker det upp grenachekola, kött- alt chark-aromer samt en del tobak och läder. Allt inbakat i en liten jordig stil.
Smaken är stram och meddelar att vi är lite tidiga ute. "Idag får ni en föraning om vad som komma skall" tolkar vi beskedet. Trots detta är smaken komplex, inte fullt så elegant ännu, men vänta några år så......
Vi kan tots allt fånga upp mörka, körsbär, björnbär och aningens russintoner. Vi känner gott om örter, lite blod, choklad och tobak. Syrorna är verkligen fräscha och ger frukten en fin friskhet. Tanninerna rejäla och ännu aningen kantiga. I eftersmaken noterar vi en viss eldighet med lite toner av lakrits och vanilj.
Ett tusan så gott vin idag, men med en potential att nå ännu högre.

Betyg 4+

Chateau De La Negly, La Falaise

Någon dag efter nyår åt vi lammfärsbiffar. Vi valde att till detta dricka ett rödvin från Languedoc.

2008 Chateau De La Negly, La Falaise.
Geografiskt befinner vi oss i   La Clape i Languedoc. Vi är strax öster om staden Narbonne i västra Languedoc.
Vi drack 08:an för snart två år sedan och då tyckte vi så här. Vi provade 09:an i maj 2012 och då skrev vi så här. Den intresserade hittar mer om producenten på Divines(importören) hemsida.

Druvsammansättningen varierar något mellan åren. Till 08:an har dom använt denna druvmix: 50% syrah, 40% grenache och 10% mourvèdre.

Doften är stor och kraftig. Vi hittar en ganska välutvecklad doft, där mogna björnbär och körsbär tillsammans med medelhavskryddor är de främsta kännetecknen. Doften av lavendel är påtaglig. I munnen möts vi av mogna björnbär, hallon och körsbär. Rejäla nypor av medelhavets örter ger sig omgående tillkänna. Syran och tanninerna är bra trimmade och balanseras på ett ypperligt sätt. Tanninerna är mjuka inte helt lena, men ändå hyggligt avrundade. Eftersmaken är lång och här finns lite lakrits och choklad, som tillsammans med frukten är riktigt behaglig.

Den lilla ton av beska vi kände i eftersmaken för två år sedan är helt borta. De två åren som gått har fört vinet i rätt riktning. Vi vill nog ändå påstå att vinet har ytterligare möjligheter att växa. Vår sista flaska tar vi om två år, bara vi kan vara ståndaktiga.

 

Våra flaskor är köpta host SB för 209 kr. Dessvärre verkar såväl 2008 som 2009 vara slut. Vi inväntar årgång 2010.

 

Betyg 4

 

Champagne Palmer & Co

Vi hade för ett tag sedan besök av vännerna V och A. I halvstorm vandrade vi runt på naturreservatet Näsbokrok. Väl hemma så korkade vi upp en flaska champagne innan maten.

2005 Brut Millésimé, Palmer  & Co.
Producent är Palmer&Co. Idag ett stort kooperativ med fler hundra odlare och tillsammans äger de 450 ha vinodlingar. Ursprungligen startades vinfirman av sju odlare 1947.
På Palmer & Co består odlingarna av druvorna chardonnay 50%, pinot noir 40% och pinot meunier 10%.
Den exakta mixen varierar från årgång till årgång. Till en Millesime används bara druvor från Grand Cru och Premier Cru lägen i Montagne de Reims. Jag antar att druvmixen är ungefär den som finns bland kooperativets odlingar.

I glasen har vi en dryck med en gyllengul färg.
Nosen möts av en doft av mogna, gula äpplen, en hel del rostat bröd, lite citrus och aningens mineraler. Vi anar oss också till lite nötter.
I munnen får vi en ungdomlig smak av friska äpplen, citrus och en del mineraler. Syran är pigg och balanseras bra mot frukten. Eftersmaken är rätt så lång och här känner vi lite trevliga tropiska frukter, lite blodapelsin och något som får oss att tänka på snäckskal. Mmmh, gott!
Det här är vår första 05:a. 02:an har vi druckit vid ett flertal tillfällen och vad vi tyckte om den kan du läsa här, här och här. Etiketten har bytt färg och 05.an känns betydligt yngre. Den kommer med all säkerhet att utvecklas en del och därför ska jag inte röra mina flaskor på minst ett år.

Vi sammanfattar detta som ett lite lyxigt vardagsvin. Inte alltför komplicerat. Visst saknas det en viss elegans, men för att få den får du nog lägga på minst en hundring. Det här är gott och kommer att bli ännu godare vad tiden lider. Vi gör tummen upp.

Vi betalade 269 kr på Systembolaget , då vi köpte det. Samma pris idag fast nu är det årgång 2006 som gäller.

Betyg 4

Dolcetto D´Alba, Roagna

Har vi på Vintankar någonsin druckit en dolcetto?
Den här frågan ställde vi oss i höstas, efter att ha läst några andra vinbloggar. I samma veva kom ett medlemsbrev från Bristly. Ett par knapptryckningar och vår första flaska Dolcetto från Roagna var beställd. Ytterligare ett par dagar senare plingade det till i telefonen och sms:et meddelade att våra beställda varor fanns att hämta hos "vårt" Systembolag.
Under någon av mellandagarna fanns det anledning att ta fram en av de beställda flaskorna för avsmakning.

2010 Dolcetto D´Alba, Roagna
Den här dolcetton kommer från gamla vinstockar, som har en snittålder på 35 år. Vingårdarna ligger i Pajé i Barbaresco. Druvmusten har fått jäsa på gamla ekfat och macerera i 20-30 dagar. Allt enligt Roagnas hemsida.

Det doftar av ungdomlig rödfrukt: syrliga körsbär, och röda vinbär. En lätt örtighet känner vi också. I allt detta finns även ett mörkare drag av jord och multnande höstlöv. En inte alltför komplex doft och så ska det vara med detta matvin.



Smaken är torr och slank i all sin ungdomlighet. De röda, syrliga körsbären från doften går igen i smaken. De kompletteras med röda vinbär och toner av lingon. En fin och välbalanserad syra som tajmar vår pasta perfekt. Lite kort i eftersmaken, där körsbärskärnorna gör entré. Örtigheten finns även i smaken. Vi noterar även lite lakrits som drar iväg mot salmiakhållet. Det finns en del tanniner. De spelar fint och balanserat med frukten och syran.

Detta var vår första dolcetto, men definitivt inte den sista. I vår bok är detta ett underbart vardagsvin till bl a pastarätter.

 

Vi köpte våra flaskor via beställningssortimentet ( 73143). Priset är 137 kr. Ett riktigt hyggligt pris för ett gott, matvänligt och lättillgängligt vin.

 

 

Betyg 4



2010 Le Vieux Donjon

I december släpptes årgång 2010 av denna Chateauneuf-du-Pape. Jag hade möjlighet att testa den på en provning hos importören (Bristly Wine) i höstas. Jag blev imponerad och när den så släpptes i december la jag min order. Nu är den markerad som slutsåld. Av SB:s hemsida verkar det finnas kvar av 08:an i beställningssortimentet. Kanske inte lika bra som 09:an och 10:an, men fortfarande en Ch9dP av väldigt hög klass. 09:an provade vi i våras och då skrev vi så här.


2010 Le Vieux Donjon.
Vinodlingarna ligger i området runt Cabrieres och Mont Redon, medans vinkällarna ligger mellan Chateauneuf du Pape och Courthezon. En av de ytterst få producenter i Chateauneuf-du-Pape som bara producerar ett enda rött vin. Allt druvmaterial som anses tillräckligt bra används. Resten ratas och säljs till någon negociant. Druvmixen är 75% Grenache, 10% Syrah, 10% Mourvedre och 5% Cinsault.

 
Direkt när vi häller upp vinet är doften lite svag. Vi låter vinet få två timmar i karaff innan vi häller upp i glasen. Vi kan inte hålla oss utan måste med jämna mellanrum dit och sniffa. Doften tilltar hela tiden.
Det här är en Ch9dP med en lite mörkare framtoning. I doften hittar vi mogna björnbär och mörka körsbär. Lite rödfrukt finns här i form av helt mogna hallon. Rejäla dofter av örter/kryddor. Lite jord och höstlöv sätter en dovare ton. En vital pinjekvist hittar vi också på sluttampen.
I gommen får vi ett ungt vin med en viss stramhet. Det är gott redan idag, men här finns också mycket utveckling kvar. Smaken har redan vid så här unga år nått en hög status. Gott om såväl mörk som röd frukt. Vi bockar av björnbär, skogshallon, mörka körsbär och lite blåbär. Det finns härligt tilltalande kryddor som för våra tankar till Provence. Syran är tydlig och ger vinet en friskhet. Gott om tanniner som ännu inte rundats av. Inslag av blod och järn, som nästan lurar oss lite längre upp i Rhonedalen.



Eftersmaken är lång och inte fullt utvecklad. Trots detta virvlar det av smaker: frukt, örter, järn, lakrits och jord.

Vi var ju väldigt förtjusta i 09:an, men det vete katten om inte årgång 2010 är väl så bra.

 

Betyg 4+