Sortimentsprovning Del 2. Moulin Touchais

Dagens inlägg ägnas helt och hållet åt ett vin som måste betraktas som helt unikt. Ett sött vin på druvan Chenin Blanc. Under 2012 slumpade det sig så att jag provade två olika årgångar 1971:a och 1995:a.
Samtliga nedanstående viner finns på Systembolaget. Det dyraste är just årgång 1971 och där är priset 599 kr. Det billigaste är årgång 1998 som kostar 199 kr. Ett flertal av årgångarna betingar ett pris av 299 kr.

Moulin Touchais importeras av Giertz Vinimport. Jag har hämtat nedanstående från deras hemsida:
Egendomen har varit i familjen Touchais ägo sedan 1797 och det hela började med att vinbonden Touchais slog sig ner i Tigné i Loiredalen under franska revolutionen. Han kom då över en gammal adelsegendom för en billig penning och började att odla enkla vita och röda viner.
År 1817 upptäckte han att det gick att göra ett gott, sött och ädelt vin av Chenin Blanc druvan. För att få fram ett sådant vin måste druvorna vara mycket mogna, på gränsen till övermogna. Snart började Touchais producera dessa söta viner och varje år lade han undan några hundra lådor. Åren gick, man grävde fler källare, alltfler årgångar lades ned och vinerna mognade så sakteliga.
År 1910 upptäckte man att de äldsta vinerna var formidabla. Nu lade man undan 10.000 flaskor eller mer varje år och bonden Touchais ättlingar hade kommit på ett nytt sätt att ytterligare förfina vinmakningen: metoden att skörda en mindre del av druvorna tidigt, för att bibehålla syran i vinet, och sedan blanda dessa druvor med de sent mognade druvorna. 
Så kom andra världskriget och tyskarna. Källarvalven murades igen. Inte förrän 1970 öppnades de mörka valven, och under tiden hade man grävt en ny stor källare på ett annat ställe, i Doué la Fontaine där Moulin Touchais ligger idag.

Årgång 1971
Färgen är närmast organge.
Smakar av nygjord äppelmust, lite citrus och en lätt ton av honung. En lite eggande känsla av oxidation.
Här finns också lite torkad frukt främst aprikos. Ytterst komplex. Lika bra som jag minns att den var för två år sedan. Betyg 5-

Årgång 1975
Inte samma friskhet som i 1971:an, men också med en mindre komplexitet. Mer honung och torkad frukt.
Betyg 4-

Årgång 1981
En ganska mogen framtoning med en syra som känns lite på retur. Aprikos, rivna apelsinskal, lite nötter och en lätt kryddighet.
Betyg 4+

Årgång 1991
En lite sötare framtoning än de tidigare vinerna, men med en bra friskhet i form av citrus och gula äpplen. Ett avslut med en lätt kryddig touch  och aningens honung.

Betyg 4+

Årgång 1992
Även i denna årgång är sötman lite tydligare. Begynnande mognadstoner. Ändå med en frisk syra med citrusfriskhet. Komplex eftersmak av honung, nötter och sötma av marsipan.
Betyg 4+

Årgång 1996
En riktig kanon med sin friskhet och komplexitet. Underbar fruktighet. Citrus med dragning åt apelsin. En viss kryddighet, lite torkad frukt och nötter. En ljuvlig honungston i avslutet. Här finns ett djup och en koncentration som gör att jag faller totalt.
Betyg 5

Årgång 1998
Känns väldigt ungt och därmed med en ungdomlig friskhet från citrus och lite röda äpplen. Fin krydda, honung och aprikosmarmelad i eftersmaken. Tycker mig känna lite mineraler också på sluttampen.
Den här behöver kanske tio år i källaren.
Betyg 4-

Årgång 2000
En riktig ungdom i dessa sammanhang. Friskhet från citrus och äpplen. Lite torkad frukt, aningens nötter och lite kryddor. Också lite honung i slutet. Känns lovande, men behöver åtskilliga år i källaren för att blomma ut, men då............

Betyg 4

Sortimentsprovning hos Viva Group. Del 1.

Tisdagen 18/3 på eftermiddagen var det Sortimentsprovning hos Viva Group. Sortimentsprovningen ägde rum hos Göteborgs Vinkällare. En Sortimentprovning i Göteborg har vi inte så ofta, utan det brukar vara förbehållet Stockholm. Den här våren fick båda landets två största städer den äran.
Viva Wine & Spirits Group är ett samarbete mellan  fem importörer: Giertz Vinimport, Wine Market, Chris Wine, Wine Team och Mero Wines.

Jag hade sällskap med vännerna B och LM. Vi fick en verkligt trevlig eftermiddag. Det fanns mycket att prova, vilket vi också gjorde, men då blir det också mycket att spotta.

Vi började med några champagner.

Roséchampagnen gjord på i stort lika delar Pinot Noir, Chardonnay och Pinot Meunier var  enkel och lättdrucken.

Ett stort utbud av champagner från Lanson bjöds vi på. Deras Black Label (339 kr) kändes klassisk. Uppfriskande och torr. Gröna äpplen, lite grapefrukt och aningens bröd. Här är det 50%PN, 35% Chardonnay och 15% Pinot Meunier.

Lägg till nästan två hundra kronor och du får deras "Extra Age Brut", gjord på 60% PN och 40% Chardonnay. Lite elegantare och mer komplex. Ingen malolaktisk jäsning och minst fem års lagring innan försäljning. Fina citrustoner, friska röda äpplen, aprikoser och ordentligt med mineraler. Fint avslut med aningens Mariekex.

Dags för lite Amarone. Brigaldaras version 2009 har föregåtts av en hel del goda rykten i Amaronekretsar. Det är vår första bekantskap med den här amaronen. Priset är 298 kr på SB.
Vinet är gjort på druvorna Corvinone 50%, Corvina 20%, Rondinella 20% och resterande 10% på diverse druvor.
Trevlig doft av körsbär, örter, kakao och lite fat. Smaken går i samma riktning.Frukten känns lite mörkare än i många andra amarone.Det tillkommer lite torkad frukt framförallt i eftersmaken. Här finns en bra syra och trevliga, behagliga tanniner.
Det här var gott! Jag kommer att fylla på förrådet. Årgång 2009 lovar mycket och så är den här värd en ordentlig genomgång. Priset på strax under 300 kr är ett bra pris.

Det dricks inte mycket Ripasso längre i Vintankarhemmet. För mycket utslätning och likriktning har gjort att vi hellre dricker vanlig enkel Valpolicella eller så är det Amarone som gäller.
Den här är väl helt OK, men priset 166 i BS gör att vi hellre lägger till 130 kr och får deras Amarone.

Michele Castellani ställde upp med ett flertal viner.
Amarone Cinque Stelle är ca 60 kr dyrare än den vanliga amaronen. Här får den torkade frukten, katrinplommon och romrussin ett för stort genomslag för att passa Vintankar.
Då föredrar vi lillebrodern.

Amarone I Castei har vi hållit som en av de bästa Amaronevinerna på SB runt 250 kr. Vi har tidigare skrivit om 2006  och om 2004. Nu är det den lovande årgången 2009 som gäller och fortfarande 252 kr. Den gör oss inte besviken. Vi gillar de härliga mörka körsbären, skogsbären och örterna. Torkad frukt? Javisst, men inte så kraftigt utan mera finstämt. En bra syra gör att vinet känns friskt. Tanninerna finns där, men är mjuka och lena. Eftersmaken är som den ska vara på en bra amarone!!
Det finns tre möjligen fyra stycken Amarone i den här prisklassen på SB som är jämförbara med I Castei.

Vi testade också I Casteis Ripasso årgång 2011. Den här var ju vår favorit bland Ripassovinerna då det begav sig. Den här är inte så amaronestylad utan lever mer på sin egen charm i en liten robustare stil. 119 kr är väl t o m ett bra pris för det här vinet.

Seral Corvina. 
Ett vin gjort på 100% Corvina.
Lite kraftigare och mera tanninrikt vin. Gott om körsbär och andra röda bär. Lite lakrits i eftersmaken, som är av medellängd.
Ett enkelt matvin för mitt-i-veckan rätter.
Kostar 84 kr

Rosso Veronese 2010.
En spännande Valpolicellablandning på 70% Corvina, 15% Osoleta och 15% Croatina.
Druvorna har torkats i 40 dagar innan jäsningen på ståltank. Vinet har sedan lagrats i 13 månader på slovenska och franska ekfat.
Här finns en ripassovarning kan man tro, men det här vinet har sin egen charm. Min nyfikenhet är väckt och jag måste köpa en flaska för en noggrannare test.
Kostar 99 kr i BS.



Det här var det första av tre inlägg. Nästa inlägg handlar enbart omMoulin Touchais. En vertikal på åtta årgångar mellan 1971 och 2000.

Amaroneprovning med Mr Amarone Sandro Boscaini

I onsdags  satte Vintankar sig på tåget till Stockholm. Vi hade lyckats få platser till en Amaroneprovning, som skulle ledas av Masis President, även kallad Mr Amarone, Sandro Boscaini.
Till priset av 895 kr skulle 13 Amaroneviner provas, därefter en trerätters middag. Hela evenemanget ägde rum i Redarsalen hos Eriks Gondolen.

Kl 18 stegade vi in i Redarsalen. Ett hjärtligt möte med vännen och vår Amaronementor Henrik Ungerth. Vi får platser ganska långt fram (bra för en farbror med lite lätta hörselproblem). Strax därpå börjar Mr Amarone en entusiastisk genomgång av Valpolicella, druvor, vinifiering, viner mm. Hela tiden med fokus på Amarone.

Masi har idag fem olika Amarone i sin portfölj:
Costasera. Deras basamarone med druvor från flera olika vingårdar, som har det gemensamma att de ligger på bergssluttningar med sydvästligt läge dvs mot solnedgången (därav namnet).
Detta är deras storsäljare och utgör ett slags benchmark för alla Amaroneviner.

Det senaste tillskottet Costasera Riserva kom med årgången 2003.
Vaio Armaron där druvorna kommer från vingården Serego Alighieri. Jodå, den store Dante är anfader.
Campolongo di Torbe. Den här vingården ligger på en höjd av 375 till 400 meters höjd över havet i Torbeområdet  nära Negrar
Mazzano. Den här vingården ligger en bit längre norrut i Negrardalen. Druvorna växer på branta bergssluttningar på en höjd av 350 -415 m ö h.

Vi börjar med att prova årgång 1997 av Costasera, Vaio, Campolongo och Mazzano.
Flight två är samma viner men nu som årgång 2000.
Den tredje flighten blir det fem viner: Costasera 2009, Costasera Riserva 2008, Vaio 2007, Campolongo 2007 och Mazzano 2007.
Det är väldigt intressant att få göra en sådan här genomgång av Masis amaronesortiment, att se hur vinerna förändrats, hur årgångar spelar roll mm.

Några korta reflexioner.
Druvblandningen ligger runt 70 Corvina, 20% Rondinella och 5% Molinara. De resterande 5% är antingen mer Corvina eller Rondinella beroende på årgång. Vaio har en lägre andel Corvina och en högre andel Molinara. Den senaste årgången 2007 är andelen Corvina nere på 60% och så tillkommer en ny druva (Dindarella) med 5% .
Costasera Riserva blev möjlig att göra först i version 2003. Här ingår Oseleta med 10%. En druva som var bortglömd och återupptäcktes av Masi. Oseleta tillför bl a lite mer tanniner.

Årgång 1997 visar med all tydlighet hur väl amarone kan utvecklas och i vissa fall (Campolongo och Mazzano) t o m nödvändigt med åtminstone 10 års lagring. Vaion var rent lysande och Costaseran håller ihop väldigt bra. Mazzanon blev lite mycket russin för vår del, men Campolongo har en eftersmak så lång och komplex det nu bara går.

Årgång 2000. Vaion är även här lysande med klassisk amaronedoft. Campolongo en doft bomb, bara så underbar. Mazzanon lite läckra tanniner. Vilken matamarone och vilket härligt lakritsavslut.

2007 års Campolongo och Mazzano behöver ett par år till på sig för att nå sin fulla potential. Doftmässigt vill de inte riktigt släppa till. I smakerna får man en föraning om vad som komma skall. Vi har en flaska vardera i källaren och det är vi verkligen glada för. Till 70 årsdagen om 5 år?
Costasera Riserva är kanske min favorit i Masis sortiment. Tätt följt av Vaio. Båda dessa i årgång 2008 resp 2007 upplevde vi som alldeles för unga. Vi vet vad de kan prestera och därför har vi redan försett källaren med en sexpack.
Den vanliga Costasera 2009 är ung, men levererar redan idag. Vilken fantastisk årgång 2009 verkar bli.


Det finns naturligtvis massvis fler reflexioner man kan göra. Vi fastslår helt enkelt att detta är en av de mest spännande och givande provningar vi varit på.

Vi serverades en ytterst delikat middag.

Vi fick ett rosévin till förrätten. Rosa dei Masi 2013. Något av en besvikelse. En varm och ljummen sommarkväll ja, men hummern var värd ett bättre vin.

Till den helt fantastiska hjorten blev det 2009 Brolo Di Campofiorin. Inte lätt att komma efter en sådan samling amaroneviner. Här borde det nog ha varit en fortsättning på amarone.

Chokladessertens matchning med Recioto är ju helt perfekt. Första gången vi dricker Masis Recioto.
Helt OK, men jag föredrar Villa Monteleones eller Roccolo Grassis

Efter middagen vandrar Sandro Boscaini runt bland borden. Mina bordsgrannar till vänster om mig har lämnat och det blir så att han slår sig ner bredvid mig. Jag får en ganska lång pratstund med honom och frågar ut honom om korkproblem, ekoodling mm. Visst är Masi medvetna om korkproblemet. Dom har också börjat med skruvkapsyler på de enkla vinerna, men för Amarone är det uteslutet. Skälet han anger är den långa lagringen och hur vinet ska utvecklas på flaska.

Ekoodling, biologisk odling eller vad man nu använder för epitet. Visst har detta påverkat Masi. Idag används mindre kemiska bekämpningsmedel, mera organiska ämnen, man slår gräset mellan raderna, bort med konstgödsling, främjar mångfalden osv. En helt ekologisk odling i Valpolicella tror han inte på pga klimatförhållandena. Det finns mycket runt om vintillverkningen där Masi anstränger sig för att medverka till en hållbar utveckling tillägger han.
 I Argentina där Masi också är aktiva, där är förutsättningarna annorlunda och därför är odlingarna där mer ekologiska avslutar Sandro.

En riktigt trevlig kväll fick vi. Fantastiska amaroneviner, riktigt god mat och en karismatisk och entusiastisk Mr Amarone som föreläste för oss.

Stort tack till alla inblandade.

Valpolicella Classico Sant Urbano, Speri

I mars dök det upp en nykomling i Beställningssortimentet, som gjorde mig nyfiken. Deras amarone har jag druckit. Jag har också haft ett trevligt samtal med den nya generationen vinmakare från den här ansedda firman.

2010 Valpolicella Classico SUperiore, Sant Urbano, Speri

Producenten Speri står det en del intressant om på importörens (Nigab) hemsida

.

Sant'Urbano är förmodligen den mest ansedda av familjens vingårdar. Den ligger högt på en vacker soldränkt kulle nästan 300 meter över havet i kommunen Fumane och omfattar 19 hektar lavarika lerjordar.

Druvorna till det här vinet är corvina veronese 70 %, rondinella 25 %, molinara 5 %. Efter skörden lämnas druvorna att torka i gårdens torkhus mellan 20 och 25 dagar. Torkningen koncentrerar smak- och aromämnen och ger vinet dess välbalanserade karaktär. Deras amaronedruvor torkar mellan tre och fyra månader.

Vinet är ganska slutet till en början. Visst öppnar det sig något vartefter kvällen lider, men inte fullt ut. Vi känner att här finns en hel del oförlösta dofter och smaker.
Trots allt kan vi ana oss till en doft av mörka körsbär, lite örter och mineraler.
Smaken domineras av en ung mörk frukt, där körsbären, björnbären och de blå plommonen är främsta markörer.
Visst kan vi ana oss till en del örter och lite lavamineraler.
Det finns en bra och matvänlig frisk syra. Tanninerna är i dagsläget påtagliga och lite kantiga.
Vi tycker oss ana att under denna yta finns det smaker som inte hunnit utvecklats eller tränga sig fram. Helt klart ett ungt vin som behöver något år i källaren för att kunna leva ut hela sin potential.

Priset på "Bolaget" är 149 kr. Vi har kvar två flaskor, som det ska bli spännande att följa.

Betyg 3

Detta har skrivits i all hast på min "padda". I kväll är det ett möte med Mr Amarone himself dvs Sandro Boscaini på Gondolen. Naturligtvis kommer det mer om detta inom några dagar!

Ett vin från Ventoux

En flaska inköpt hos en vinhandlare i Apt. Vi cyklade runt Luberonmassivet i september förra året. Ett underbart sätt att semestra. Vi skrev om våra erfarenheter här. En övernattning hade vi i den lilla staden Apt på nordsidan av Luberon. Vi hittade en vinbutik. En snabb provsmakning och så fick vi med oss hem tre flaskor av lite olika karaktär.
Nordanvinden blåser kall här hemma. Dags att drömma sig bort till sol och värme.

2009 Cuvée Garrigue, Domaine du TIX.
Nuvarande ägare köpte den 5 ha stora vingården 2001. Idag förfogar dom över 10 ha, där dom odlar Grenache, Syrah, Viognier och liten plätt med Cinsault. Gården ligger mellan byarna Mormoiron och Blauvac i vinregionen Ventoux. 51 kommuner i departementet Vaucluse ingår i appellationen Ventoux AOC.

Vinet är gjort på Grenache 90% och Syrah 10%.
Färgen är mörkröd med lite blåvioletta nyanser.
Doften är lite svag till en början, men tar sig alltmer ju längre kvällen lider. Vi noterar lite mörka bär i form av mörka körsbär, aningens svarta vinbär och lite blåbär. Vi kan precis ana oss till en del örter och en liten pust av tobak.
I munnen är frukten och örterna betydlig tydligare, med begynnande mognadstoner. Känslan av solmogen frukt sprider sig i gommen och det var ju lite av det vi var ute efter.
Syran är fortfarande frisk. Tanninerna finns där och är alldeles mjuka och lena.

Ett snällt och nästan inställsamt vin. Vi ville få känslan av sol och värme och det fick vi. Därmed levererade vinet vad vi ville ha. Det funkade utmärkt till vår fläskfile med ugnsbakade paprikor. Det här är ett enkelt vardagsvin. Det finns många liknande viner i Provence, Cotes du Rhone med flera ställen. Inget vi kommer att jaga vidare efter.

Vinet kostade 11 euro i butiken i Apt.

Betyg 3



















h

k

Italiensk mångfald. Tre på G och så en Barolo.

Brodern från norr anlände tillsammans med sin hustru till Västkusten på lördagen. Deras båda söner samt enes sambo är med så vi blir sju till bordet. Vi tillagar en lammstek, som får bli kvällens huvudrätt, men vi börjar med lite parma- och serranoskinka och så provar vi fyra viner. Tre av dessa är gjorda på druvor som börjar på bokstaven G. Druvor som för mig var helt okända tills för ett par år sedan. Vad säger ni om Grignolino, Gaglioppo och Gropello. Druvor som är helt nya bekantskaper för de flesta ikväll.
Grignolino är en druva som huvudsakligen odlas i Piemonte. Gaglioppo odlas huvudsakligen i Kalabrien i södra Italien. Gropello är en druva som huvudsakligen odlas i Lombardiet.

2012 Grignolino d´Asti från Cascina Tavijn.
Hustrun och jag har druckit såväl årgång 2011 som 2012. Jag har tidigare skrivit om en provning, som vinmakaren Nadja Verrua ledde. Du kan läsa om detta här. Vinet är gjort på Grignolino till 100%.
För resten av sällskapet är detta en helt ny bekantskap.
Vi möts av en karaktäristisk doft, där de röda bären dominerar. Här finns en väldigt tydlig rosendoft, nästan med en artificiell ton.
Lite örter, flintasten och mineraler gör det här vinet lite speciellt.
Smaken är stram, slank och med en frisk ungdomlighet. De röda bären kommer tillbaks tillsammans med örter, kryddor och en del mineraler. Syrorna är vitala och väldigt aktiva. Tanninerna biter ordentligt i gommen på ett betydligt mer påtagligt sätt än vad de gjorde i version 2011.
Jag gillar verkligen det här vinet, mer årgång 2011 än 2012. Dock tror jag på en bra utveckling av 2012.an. Resten av sällskapet tycker att det är ett spännande och gott vin. Det är ju bara det att två andra av kvällens viner är så enastående bra.

F36p27 Cirò Rosso Classico från A Vita.
Gjort på 100% Gaglioppo från området Cirò i Kalabrien.
Ganska enhälligt utsågs detta till kvällens vin. Brodern bestämde omgående att vi måste till Köpenhamn i vår och fylla på vårt lager.
Färgen är tegelröd med någon orange ton.
Doften är fylld av röda bär. Vi lokaliserar ljusa körsbär och hallon samt lite mer diffusa röda bär. Detta kombineras med en spännande kryddig ton i doften.
Smaken är slank, elegant och lite småstram. Här finns, precis som i doften, en elegant rödfruktig ton, där de ljusa körsbären, hallonen och de röda vinbären sitter i förarsätet. Örter, kryddor och vulkanmineraler spetsar till smakintrycken.. Syran skänker vinet en stor friskhet och vitalitet. Tanninerna biter på det där riktigt härliga klassiska sättet, men inte så att tungan krullar sig, utan på ett civiliserat och balanserat sätt. Till maten växer vinet ytterligare. Eftersmaken har samma härliga frukt med ett läckert ört avslut.

2008 Barolo "Cerrati", Cascina Cucco
Vi skrev om 2005:an  för ett år sedan. Nu provar vi en tre år yngre flaska. Vi har en Barolo från Serralunga d´Alba.
Helhetsintrycket är att det är ett ungt vin, lite stramt med viss slankhet och inte utan elegans.
Lite mörkare till färgen. Kanske är det de två första vinerna som med sin ljushet lurar oss.
Det doftar av bigarråer, hallon och en trevlig lätt blommighet, men samtidigt finns här en lite dovare ton som ger känslan av mörkare bär och aningens tjära.
I munnen får vi ett vin där smaken domineras av körsbär, hallon och en lättflyktig kryddblandning. Det vilar en slags ungdomlighet över vinet, med lite skira rosor och violer i bakgrunden, men med frukten och i viss mån den lätta kryddigheten vid fronten. Syran känns pigg och frisk. Tanninerna är rejäla och gör sitt jobb, detta utan att vara särdeles tuffa. Vinet upplever vi som väldigt tillgängligt just nu och riktigt bra till vår mat. Vi har med tiden blivit alltmer förtjusta i detta lite enkla, men ack så goda nebbiolovin.

2009 Groppello Rosso Garda Classico, La Basia.
Kvällens fjärde och sista vin är gjort på druvan Gropello till 85%. De återstående 15 % består av sangiovese, barbera och marzemino. Producenten La Basia har sin verksamhet i Valtenesi, i det sydvästra hörnet av Gardasjön.
Jämfört med de övriga vinerna upplever vi det här som lite mörkare i sin framtoning, men också lite mjukare och snällare.
Doften signalerar en blandning på diverse skogsbär och finmalda kryddor. Lite enkel i sin framtoning, detta utan att vara det minsta trivialt eller banalt.
I smaken dyker samma skogsbär och kryddor upp. Här finns en matvänlig syra som är riktigt pigg. Tanninerna finns här, men jämfört med de de övriga vinerna är de mer avrundade och lite lättare i sin framtoning. Ett enkelt, lättsamt och matvänligt  vin för vardagen.



Vi sammanfattar kvällens viner.

2012 Grignolino d´Asti från Cascina Tavijn.
Köpt hos Cibi e Vini för 100 DKK.
Betyg 4.

F36p27 Cirò Rosso Classico från A Vita.
Köpt hos Cibi e Vini för 125 DKK.
Betyg 4++

2008 Barolo "Cerrati", Cascina Cucco
Köpt av Carlo Merolli för 125 MUK.
Betyg 4+

2009 Groppello Rosso Garda Classico, La Basia.
Köpt av Carlo Merolli för 80 MUK.
Betyg 3+

MUK ska utläsas MyntUnionKronor=DKK=SEK=NOK när vinerna betalas över internet.

Barrique Restaurant & Wine Bar

Barrique har nu lämnat en undangömd parallellgata till Avenyn och återfinns numera på Berzeliigatan 18.
Den 31 januari slogs portarna upp på den nya adressen. I torsdags var det dags för Vintankar att göra sitt första besök.

Tack Arja för fotot

Alfredssons Communications hade ordnat med ett Event där Kakservice (min största kund) var inbjuden. Jag fick en möjlighet att haka på och en sådan chans missar inte Vintankar.
Barrique har vi alltid hållit högt i den göteborska krogvärlden ( se vad vi tidigare har skrivit  här.)  Nu dök det upp en chans att se deras ny lokaler.
Läget är ju helt perfekt nära till Stadsteatern, Scandinavuim och inte så långt till Ullevi.

Det bjöds på italiensk inspirerad plockmat och vin.
Det blev en allt igenom lyckad kväll. Bra mat och goda viner. Trevlig betjäning och riktigt god stämning.

Det känns givet att förlägga nästa "finmiddag" på Barrique.

Vi startade upp med lite Prosecco. Vi får en frisk doft av citrus och lite äpplen med en lätt blommighet. I gommen är vinet minst lika piggt. Citrus och äpplen återkommer nu i sällskap med en lätt brödighet. En aptitretande bitterhet i avslutningen. Enkelt, jomenvisst. Gott? Absolut. En trevlig start på kvällen!

Till buffén fanns det utöver Proseccon några andra viner att välja bland.

En Superiore från Zenato blev min favorit.
Det doftar av körsbär, kryddor och lite fat. Smaken är fylld av mörka körsbär och finmalda kryddor. Lite katrinplommon, en del kakao och toner av fat. Pigg syrlighet och lite lätta tanniner gör det här till ett trevligt buffévin.

Jonas skötte serveringen i baren med den äran. Glad och tillmötesgående såg han och de andra som serverade till att kvällen blev lyckad.

Jag hann växla lite vintankar med Chefssommelieren Lasse. Trots att han hade fullt upp i Fine Dining avdelningen gav han sig ändå tid att visa upp en del deras viner.

Jag frågade om de hade något på glas som var lite extra.
Jag fick då smaka en Shiraz från Teusner i Barossa Valley.
Oj, oj, oj vilket vin. Läs mer om vinet på importörens hemsida.
Ett riktigt kraftpaket packat med mörk frukt: solmogna björnbär, cassis och blå plommon. Elegant så det förslår och så där underbart balanserat mellan frukten, syran och tanninerna. En gigantisk eftersmak. Det blev en stund där jag innesluten i mig själv satt och smålog medan alla andra pratade med varandra.

Jag avslutade kvällen med ett glas Pinot Noir från Yarra Valley.
Ett betydligt slankare vin, men med en finstämd frukt, lite kryddor och mineraler. Frukten sände signaler om hallon, jordgubbar, inte fullt så mörka körsbär. En härlig friskhet med en fin syrlighet. Fjäderlätta tanniner ger vinet en speciell karaktär. Eftersmaken något längre än medel och med frukten i centrum.

Det här dricker jag gärna igen.

Avslutningsvis så skänker jag tacksamhetens tankar till Alfredsson och deras personal som bjöd upp till det här Eventet. Presentkakan som lät sin gamle magister och bokhållare få följa med och inte minst Barrique.
Vilken underbar krog och Vinbar.