2009 Les Obriers de La Peira

Det har så blivit dags att ta farväl av en gammal bekant. Det är m a o dags att dricka vår sista flaska av Les Obriers från året 2009. Les Obriers var ju en bloggfavorit på flera håll runt decennieskiftet 2010. Frankofilen skrev så här och Finare Viner så här. Idag är det sällan man läser något om det här vinet eller ser det dyka upp i Instagram-flödet.

Producent är La Pèira en Damaisela, vars vingård ligger i Terrasses du Larzac i Languedoc.
Les Obriers är deras tredje vin eller instegsvin om man så vill. Deras första vin La Pèira  ligger i källaren och väntar på korkdragning. I påsk ska vi dra korken ur en 2006:a. Andravinet Las Flors är en av våra favoriter från Languedoc. Åtskilliga gånger har vi hyllat det vinet bl a 2006, 2007, 2008, 2009 och 2010.

Les Obriers de la Peira är gjort på druvorna Cinsault (65%) och Carignan (35%). Det lagras i stora neutrala ekfat (75 hektoliter). Vinet är varken klarnat eller filtrerat och tillsatsen av svavel är minimal, långt under gränsvärdena för ekologisk odling. Enbart naturliga jäststammar används vid jäsningen.
Vad vi tyckte om 2008:an kan du hitta här. Det har gått ett par år sedan vi senast drack en 09:a. Vad vi tyckte då kan du läsa här.

Doften är ganska så stor, i vart fall väldigt tydlig med en varm, mörk frukt i centrum.Visst någon ljusare ton i bakgrunden typ nypon och några hyfsat stora nävar av provencalska örter finns också med i bilden.. Ett sten- och kalkbrott kommer till oss efter en stund. På det hela inbjudande och trevligt.

I munnen får vi ett vin som levererar mogna, solvarma mörka bär, men också ordentligt med de örter vi kände i doften. Javisst är det här ett nästintill fullmoget vin, men här finns fortfarande en trevlig och bra syra och med tanniner, som visserligen blivit ordentligt avrundade mot vad vi kände första gången vi drack Les Obriers, men ändå med ett smånafsande som bjuder på det där härliga motståndet som vi så gärna vill ha. Eftersmaken är något längre än medel och förutom den generösa frukten och örterna får vi ett lättsamt inslag av choklad och lakrits.

Helt på topp och så mycket bättre tror vi inte att Les Obriers blir, med andra ord är det väl så här det ska vara när den sista flaskan av ett favorit vin dricks upp.
Du som har ett gäng flaskor ger vi rådet att testa av dom nu, men ingen panik för vinet håller sig nog på den här nivån ett par år till.

Betyget blir det samma som tidigare dvs 4

Våra flaskor kostade 159 kr, då vi köpte dom 2012. Det är väldigt mycket vin under fem års tid vi fått för den slanten. Just nu verkar vinet slutsålt på "Bolaget".

Chokladkladdkaka och Recioto = Sant

Lördagens dessert var en smarrig Chokladfudgekladdkaka. Det var min gode vän Toni som bjöd på denna en oförglömlig Bussola-afton i höstas. Vi ropade alla efter receptet och Toni gav oss den här länken:
https://niiinis.se/2014/11/12/lakrits-chokladfudgekladdkaka/

Våra gäster formligen ställde sig upp och gjorde vågen till hustrun, som faktiskt lyckats på ett sätt som inte stod långt efter Toni.

Recioto och choklad är en oslagbar kombination. Just den här desserten görs sig också extra bra tillsammans med en flaska Recioto. Vi hade plockat fram vår näst sista flaska av Roccolo Grassis 2007.
Druvblandningen är 60% Corvina, 15% Corvinone, 15% Rondinella och 10% Croatina. 
Druvorna har fått ligga och torka i drygt fyra månader. Vinet har fått ligga på 225-liters franska ekfat i ca 18 månader. 50% nya ekfat och den andra hälften har använts en gång tidigare.

En hyfsat stor och läcker doft av mörka körsbär, blåa plommon, örter, kakao och söt piptobak kan vi känna.

I munnen får vi en mogen Recioto med söta, mörka körsbär, en del torkad frukt, en ordentlig bit mörk choklad och någon liten nypa örter. Även om vinet har klara mognadstoner så är den finstämda syran fortfarande alert och ger vinet en friskhet, som gör att det här söta dessertvinet har behållit sin friskhet.
Eftersmaken är riktigt lång med en fin sötma parad med en liten bitterhet som finns i riktigt mörk choklad. I avslutet tycker vi oss känna lite ljusare frukt och några droppar espressokaffe.
Just sötman och den lilla bittra tonen matchar chokladdesserten alldeles förträffligt.

En underbar Recioto som är helt på topp. Vår kvarvarande flaska dricker vi någon gång under 2017. Bättre än så här blir den inte.

Betyg 4+

2010 Deux Nez, Rotwein från Dr. von Bassermann-Jordan

I lördags drack vi vår sista flaska av det här vinet. För dryga två år sedan fick jag smaka Deux Nez 2010 blint på den utomordentligt trevliga vinbaren Barrique. Jag blev helfrälst och skrev ett blogginlägg som du kan läsa här.

Förra hösten var jag på en vinresa i Pfalz. Vi besökte då producenten Dr. von Basserman-Jordan. Min uppfattning om en verkligt seriös och ambitiös producent stärktes. Läser du mitt "reportage" om detta så förstår du varför.

Vinet är något så unikt som en blandning av Pinot Noir(80%) och Cabernet Sauvignon (20%). Druvorna kommer från Bassermann-Jordans bästa vingårdslägen på sandiga och kalkrika lössjordar. Vinifieringen sker var för sig för respektive druva liksom lagringen i 18 månader på små franska barrique-ekfat, därefter blandas det till ett vin.

Doften har en typisk Pinot-karaktär med massor av röda bär och en del kryddor.

I munnen är det till en början de PN-liknande attributen (röda bär och kryddor) som dominerar, men efterhand dyker det också upp drag som jag förknippar med Cabernet Sauvignon såsom blåa plommon, svarta vinbär, lite jord och cederträ. Bra och fina syror. Visst finns tanninerna där, men mjuka är dom utan att bli det minsta mesiga. I eftersmaken dyker det upp kakao, lätt rostat kaffe och någon liten vaniljton. På intet sätt dominerande utan endast som höjande av vinets komplexitet.

Våra gäster öste superlativ över vinet. Själva var vi också riktigt nöjda med hur vinet betedde sig. Jag är tveksam om det kan bli så mycket bättre än så. Å andra sidan är det inget som behövs. Helt på topp idag tycker jag.

Betyg 4+

Årgång 2010 har så klart varit slutsåld ett tag, men årgång 2013 verkar finnas i beställningssortimentet till ett pris av 394 kr. Det var den årgången jag drack på en middag i Pfalz i höstas. Mitt omdöme då var: Sagolikt gott. Hög tid att fylla på lagret.

Två champagner: Cuvée Prestige från Paul Déthune och Cuvée D från Devaux

I lördags kunde vi äntligen ana att det är vår på gång. Årets varmaste dag med plus 11 grader får livsandarna att vakna. På kvällen hade vi några vänner på besök. Vi valde att servera en champagne från en av våra favorit-producenter. Den här gången var det deras Cuvée Prestige som fick hälsa gästerna välkomna.

Paul Déthune har sin verksamhet i utkanten av byn Ambonnay, där dom förfogar över 7 ha vingårdar. Odlat vin har man gjort här i flera sekler. En omställning till hållbart jordbruk har gjorts. Knappt 60 000 flaskor fördelade på nio olika cuvéer gör dom. Jag har provat tre av dom ocg två för mig nya cuvéer är beställda. Jag köper mina flaskor av näthandlaren Franska Vinlistan. Någon gång emellanåt dyker dom upp på SB, men för tillfället finns det inget tillgängligt där.

Cuvée Prestige är gjord på lika delar Pinot Noir och Chardonnay. 70% är från den senaste skörden och 30% är s k reservvin. Det senare betyder att vin från 30 olika årgångar, som legat på ekfat, har använts.
Vinet buteljerades i april 2009 och degorgerades i juni 2016. Detta borde betyda att 70% är från det hypade året 2008.

Det ska sägas med en gång att det här är en fantastisk champagne. Flera av gästerna tyckte det här var den bästa champagne de druckit. 

En frisk och inbjudande doft med gul/gröna äpplen, citrus, rostat bröd, vita sommarblommor och mineraler som främsta attribut.

Det är dock vid första lilla klunken som vi förstår att detta är något alldeles extra. I smaken hittar vi en komplex äppelblandning som startar med gula äpplen går vidare till en syrlighet från röda och landar i ett avslut med äpplen som blivit aningens bokna. Här finns lite röda bär i form av en lätt smultron-touch. Mariekex och rostat bröd. En ordentlig mineralsmak som vi förknippar med grus, krita och musselskal. Ett långt avslut med blodgrape, torkad aprikos, mera citrus och röda äpplen.

Helt fantastisk god redan nu och visst kan smakerna djupna och bli mer mogna för den som gillar sin champagne så. För mig räcker det långt som den är den här kvällen.
Betyg 5-
Dessvärre finns inte några av Paul Déthunes champagner på "Bolaget". Mina flaskor är köpta från Franska Vinlista. 435 kr är priset.

Kvällen andra champagne var Cuvée D från Devaux.
Den här producenten håller till i den allra sydligaste delen av Champagne. Vi befinner oss i byn Bar-sur-Seine i distriktet Aube.
Druvmixen är 60% Pinot Noir och 40% Chardonnay. En årgångslös champagne med minst 35% s k "reserve wine".
Jäsningen har ägt rum på stålfat. Det har senare fått tillbringa en tid på  3 000 liters träfat och får sedan ligga till sig i nästan fyra år på flaska innan det degorgeras. Slutligen sex månaders vila efter degorgeringen. Nu är det det redo för marknaden.

Jag drack den här champagnen på nyårsafton 2015, vilket resulterade i detta blogginlägget. Nu dryga året senare är jag inte lika hänförd. Visst är den bra, men jag upplever den inte riktigt som då. En förklaring kan så klart vara att vi drack den efter Paul Déthunes Cuvée Prestige och att den därmed blev jämförd med denna. Ingen lätt match!

Det finns en doft av röda vinteräpplen, örter, citrus och kalkiga mineraler.

Smaken är frisk och domineras av gröna äpplen, citrus och mineraler. Här finns också ett betydligt inslag av brödighet som för förknippas med både mariekex och nyrostat bröd. I det medellånga avslutet känner vi någon tropisk frukt, en viss blommighet, aningens honung och blodgrape. Minsann dyker det inte upp en liten vaniljton det allra sista.

Betyg 4

På något sätt känns den inte riktigt lika inbjudande som PD:s Cuvée Prestige och inte  heller lika komplex. Men visst är det en trevlig och bra champagne. Jag misstänker att efter att vi druckit PD:s Cuvée Prestige så hade de flesta champagner hamnat i skuggan.

Brunelli mars. Corte Cariano

Ett av årets projekt här på bloggen är att berätta lite vad som har hänt den innevarande månaden på "vår" vingård dvs Brunelli samt att presentera ett av deras viner. Nedan hittar du länkarna till de tidigare månaderna:
Januari- Campo Inferi
Februari- Bianco di Custoza

Familjen Brunelli : Alberto och föräldrarna Luigi och Luciana

I mitten på mars blev deras nya hemsida klar, vilket så klart har inneburit ett stort arbete för kanske främst Alberto. Resultatet är mycket lyckat. Nya fina bilder från arbetet på gården. Informativ. Lätt manövrerad.

Ute på vinfälten har arbetet med att beskära vinrankorna fortsatt. På vingården Campo del Maestro har det gjorts en del nyplanteringar. Ett tidskrävande arbete med att gamla rötter ska avlägsnas, jorden prepareras och nya rankor planteras. Senare i år kommer Brunelli också att släppa ett nytt vin med samma namn. Mer om detta i senare månadsrapporter.

Ute i vingårdarna har vinrankorna vaknat till liv.
Alberto anser att det här är en bild som väl representerar det som händer med vinrankorna under mars
"We are observing the tears of the vine". Årets säsong kan börja!!


I vinkällaren har dom buteljerat den nya årgången av Riserva Campo Inferi (2012) samt även så deras Ripasso.
Alberto meddelar också att dom byter etiketter på ett flertal viner, dock kommer deras tre Amarone, Corte Cariano och Carinaum att behålla sina klassiska etiketter.

Nu inför sommaren släpper Brunelli sin försa Rosato. Den är gjord på Molinara (90%) samt 10 % lokala druvor som Corvina, Corvinone etc. Vinet får under en natt macerera tillsammans med skalen. Vinet får sedan tillbringa några månader på ståltank innan det buteljerats. Klinka på länken så blir det en video från buteljeringen Buteljering av Brunellis rosé. Det här första året görs det 3 500 flaskor.
Den här vill man ju gärna testa när sommarvärmen kommer!! Den verkar dock inte hamna på Systembolagets hyllor.

I år medgav inte tiden att familjen själva deltog på Prowein i Dusseldorf, men så klart var dom representerade genom en god vän med stora insikter i deras vinframställning.
Nu är det fullt med förberedelser inför årets Vinitaly i Verona 9-12 april.


Månadens Brunellivin för Vintankar har varit Corte Cariano. Det är årgång 2013 som vi druckit ett par flaskor av.

Vinet består till 100% av Corvinadruvor som vuxit på deras vingårdar i San Pietro in Cariano och i Pedemonte. Druvorna får torka i ca 30 dagar. Skalkontakt de tio första dagarna av vinifieringen. Vinet får ligga till sig i ca ett år på 30 hl stora ekfat och därefter ytterligare fyra månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.

För snart två  år sedan skrev jag ett inlägg om årgångarna 2011 och 2012 av detta vin.

Visst påminner årgång 2013 om de två tidigare årgångarna jag druckit av det här vinet.

I doften finns de typiska corvinatonerna av mörka körsbär. Men visst lite annan mörk frukt finns där också liksom ett försiktigt inslag av örter och toner från fathanteringen.

I munnen känns vinet mjukt och runt. Det lever mycket på sin fina, fräscha unga frukt, där körsbären dominerar, men även björnbär, blåbär och vinbär kan noteras. Precis som i doften kan vi känna örter, kakao och lättsamma spår från en varsam fathantering. Vinet har en bra friskhet genom den balanserande syran. Tanninerna finns där, men är mjuka utan att bli mesiga. Eftersmaken är medellång med återkommande körsbär, lite mörk choklad och någon liten vaniljkola.


Ett gott vin som ska drickas ganska så ungt. Det här är inget jag lagrar, men vinet klarar säkert ytterligare ett par år till. Mina flaskor kommer att ta slut i sommar och jag fyller på när den nya årgången kommer.

Betyg 4-

Mina flaskor har privatimporterats. Jag betalade runt 9 euro + frakt + sv alkoholskatt så då blev priset runt 130 kr. På Systembolaget är priset 160 kr, så ingen jättevinst att privatimportera. Det verkar finnas flaskor spridda runt om i vårt land.

2014 Ex Anima Syrah

Månadens vin (mars) på forumet finewines.se är en Syrah från USA. Jag brukar haka på och då det den här månaden var en typ av vin som jag sällan dricker, så kändes det ganska självklart att delta.
Det kostar inget att vara medlem på forumet. Det är bara att registrera sig och ta del av diverse nördiga vinmänniskors tankar och åsikter om vin. Just projektet "Låt oss dela en pava över nätet" tycker jag är lite extra kul. Någon av medlemmarna väljer månadens vin. De som har lust deltar genom att köpa en flaska och sedan förmedla sina tankar.

Familjen Thomas förvärvade 2007 vingården San Saba i Santa Lucia Highland´s. Geografiskt befinner vi oss i Californien runt fyra mil sydost om Monterey. Idag omfattar deras egendom knappt 30 ha. Dom odlar Chardonnay, Pinot Noir, Sauvignon Blanc, Syrah och Falanghina. Idag har dom också statusen Sustainability Certification från CCVT (CentralCoastVineyardTeam).

Detta är deras instegs-syrah, som är gjord på tre olika cloner av syrah-druvan. Ambitionen är att den ska uttrycka den rena karaktären av en Syrah odlad i ett svalt klimat.
Den har tillbringat en tid, oklart hur länge, på neutrala ekfat.

Färgen är tät och mycket mörk, nästan svart.

I doften känner vi mörka bär, lite kryddor, lättrökta charkuterier och aningens kakao.

I munnen återkommer den mörka frukten nu i form av björnbär, blåbär, blåa plommon och några enstaka mörka körsbär. Frukten känns solvarm på något sätt. Ett tydligt inslag av svartpeppar noteras. Tanninerna biter utan att de blir alltför närgångna. Tillräckligt med syra för att vinet inte ska kollapsa.
Eftersmaken är av medellång karaktär med mer solvarm mörk frukt, en viss sötma noteras liksom choklad, espressokaffe, lakrits. Dessvärre har avslutet en liten besk, grönaktig ton (grön paprika). Det senare förstör helhetsintrycket något.

Ett helt OK vin utan att för den skull glänsa. Ett vin som mer drar åt södra Rhone än norra genom den solvarma frukten. Jag kan visst tänka mig dricka det här igen samtidigt som jag inte köper på mig fler flaskor.

Betyg 4-

På "Bolaget" vill dom ha 260 kr för det här vinet.

Ännu en Amarone från 2007: VaioArmaron

Amarone 2007 är ett av våra projekt under 2017. Det är ju en årgång som har ett väldigt gott ryckte. I sin struktur mer elegant än många andra årgångar. Jag tycker mig också ha märkt att den nu vid tio års ålder har börjat nå sin topp. Det är anledningen till att jag under 2017 kommer att testa så många 07:or jag kommer åt.
Så här lång har det blivit:
Speri och Rosson, Villa Canestrari Riserva 1888, Costasera Riserva , Bertarole och Allegrini samt Casadei Bepi (Viviani)

Ni som följer min blogg vet att Vaio är en av de Amarone jag är väldigt förtjust i och som jag med jämna mellanrum återkommer till. År efter år levererar den underbara smakupplevelser. Då den är ung krävs flera timmars luftning, vilket var fallet då jag i höstas provade 2011. Det gjordes ingen Vaio 2010. Årgång 2009 har jag ännu inte provat, men det är nästa Amarone som ska drickas. Annars har jag druckit samtliga årgångar från 2003 och framåt samt två lite äldre från 1990-talet. Klickar du på respektive årtal så får du mina tankar: 1993, 1997, 2003, 2004, 2005, 2006, 2007 och 2008. 

Det har nu gått dryga två år sedan jag senast drack Vaio 2007, då var den lite av en besvikelse, men det kan hända mycket på två år. Redan nu kan jag avslöja att så har det verkligen gjort. Vaio 2007 är inne i ett underbart drickfönster just nu och kommer så förbli i flera år. Vi följde den under tre dagar. Den blev faktiskt bättre hela tiden. Dag tre hade den blivit mjukare nästan sammetslen och med begynnande mognadstoner. Men vi tar det från början. Vi dricker alltid våra amarone i glasen Orrefors Difference Primeur. Jag häller upp knappa 20 cl i två glas. Dessa får stå och lufta sig i dryga timman.

Doften är fylld av mörk frukt: mörka körsbär, skogsbär, blåa plommon, lite örter och torkad frukt.
Vi tycker oss också skönja lite kakao och kanske någon liten ton av hemkola, men den mörka frukten dominerar.

I gommen är det en stor och förtjusande mörk frukt med de mest läckra, söta, mörka körsbär man kan tänka sig. Björnbär och blåbär noteras också. En hel del torkad frukt: fikon, dadlar, katrinplommon och aningens russin. Örter och lite kryddor finns där, visserligen i små mängder men ändå tydliga. Syran ger vinet en bra friskhet och gör så under alla de tre dagar vi provar vinet. Tanninerna märks mest den första dagen och bjuder på ett småtrevligt motstånd. Dag tre har de blivit alldeles sammetslena, men noterbara.
Eftersmaken är bara så lååång. Komplex och djupnar efterhand. Det finns en liten bitterljuv ton redan från början, som för oss betyder riktigt mörk kvalitetschoklad, några droppar espressokaffe och körsbärskärnor. De mörka körsbären har en härlig liten restsötma och den torkade frukten är sagolik.
Vansinnigt gott helt enkelt. Lyckliga alla som har Vaio 2007 hemma!

Betyg 5

På "Bolaget" är det årgång 2011 som gäller. Priset är 399 kr. Den är ung och mycket lovande. Självklart har vi fyllt på vårt lager.