2009 Lytton Spring, Ridge

Under den gångna veckan firade amerikanarna sin nationaldag. Nationaldagsfirande har aldrig stått riktigt högt hos Vintankar. Dock blev det denna onsdag en hamburgare från Årnäs Kött. Vi har inte många viner i källaren från USA, men ett av de fåtal vi har tyckte vi kunde vara ett lämpligt komplement till vår mat en dag som denna.

Producent är Ridge Vineyards, vars verksamhet går tillbaks till 1880-talet då anlades vingården Monte Bello högst upp i Santa Cruz Mountains, några mil söder om San Francisco med Silicon Valley och San Jose som närmaste grannar. Framgångarna för Ridge Vineyards startade i och med att Paul Draper knöts till företaget. Idag äger dom ett antal vingårdar runt om i Sonoma County bl a i Creek Valley, Alexander Valley, Sonoma Valley m fl.
Vingården Lytton Springs är belägen i dalen och sluttningen av den höjd som skiljer Dry Creek Valley från Alexander Valley, strax norr om Healdburg i Sonoma County. Vi är nu några mil norr om San Francisco

Druvblandningen är 71% Zinfandel, 23% Petite Syrah och 6% Carignan.
Vinet har legat runt 14 månader på amerikanska ekfat, 25% nya 70% ett,två och tre år gamla samt en liten del (5%) på fyra år gamla fat.

Vi möts av en angenäm doft av mörka bär, örter med mynta i fokus, aningens, aningens menthol och så lite skira sommarblommor.

I munnen är det ett hyfsat moget vin, men med bibehållen friskhet. De mörka bären tar initiativet till en början. Björnbär och hallon först sedan dyker blåbär, körsbär upp och så ett avslut med svarta vinbär. Här finns ett påtagligt inslag av örter och kryddor. En fin behaglig syra är vad som skänker vinet den friskhet vi känner hela vägen. Tanninerna biter fortfarande, men har börjat rundats av en hel del.

Eftersmaken är något längre än medel. De mörka bären finns med hela tiden, men nu tillkommer en härlig liten pepprighet och även lite sötlakrits.
Vinet var som skapat för våra läckra hamburgare.

Betyg 4

Vi köpte vinet någon gång under 2011 och betalade då 279 kr på "Bolaget".
Enligt Systembolagets hemsida verkar det inte finnas tillgängligt just nu.

2013 Pithium, Dr von Bassermann-Jordan

Den gångna veckan har bjudit på riktigt hyggligt sommarväder. Mycket sol och en temp mellan 20 och 25 grader är precis vad Vintankar föredrar nu för tiden. En av eftermiddagarna mojnade vinden och vid ladugårdsväggen blev det ett perfekt läge att inta något svalt och läskande.

Det här vinet smakade jag på hösten 2016 då jag tillsammans med den svenske importören Rudolf Good Life besökte några odlare i Pfalz. Besöket hos Dr von Bassermann-Jordan resulterade i ett blogginlägg. Ett av de vinerna som stack ut var just Pithium. Jag föreställde mig att dricka det just en solig och varm eftermiddag.

Ett spännande och lite annorlunda vin mot vad vi vanligtvis dricker. Det är i huvudsak gjort på druvorna Grauer Burgunder och Gewurtztraminer. Druvorna har handpressats och musten har tillsammans med skalen fått ligga på amforor av spansk lera i flera månader. Vinet har därefter fått tillbringa nästan två månader på sin jästfällning i ekfat innan vinet buteljerats.

Färgen har en vacker orange nyans.

I doften känner vi aprikoser, lite fänkål, apelsinskal, nypon, kryddor, en extra dos svart peppar, regnvåta stenar och någon liten blommighet.

I munnen är det både friskt och törstsläckande. Ett vin som gjort för varma och soliga dagar med smaker av tropisk frukt, örter och kryddor, lite humle och gula stenfrukter. Medellång eftersmak, där vi i avslutet får lite blodgrape och mineraler med viss sälta.

Pithium levererar en mycket trevlig och charmig vinupplevelse. Ett riktigt sommarvin!!
Smakar "Orangeviner" på det här sättet måste vi testa fler.

Betyg 4

Dessvärre finns det inte på Systembolaget. Jag betalade 29 euro vid besöket hos Bassermann-Jordan.

Grekland, Spanien och 2xItalien

Dom senaste  åren har vännerna LM med hustru firat midsommar tillsammans med oss. Så blev det även i år. Sillunchen tillät vädermakterna oss att äta ute. Lagom till jordgubbarna började det blåsa upp och driva in regn, som fortsatte stora delar av kvällen. Ingen ovanlig situation här vid den nordhalländska kusten. Det var inte värre än att vi framåt kvällen kunde grilla våra lammentrecoter.

När vi träffas är seden den att värden bjuder på tre viner medans gästen tar med sig en flaska. Nedan syns mitt val av viner.

Det grekiska vinet (länst till vänster) skrev jag om häromdagen, så det är bara att klicka på länken.

Mitten vinet är 2008 Tocs. 
Ett vin från Priorat av producenten Terres de Vidalba. Vi befinner oss i närheten av byn Poboleda i dalen Barranc de la Bruixa. Vingården ligger på dryga 400 meters höjd över havet och omfattar runt 11 ha vinmarker.
Vinet är gjort på Garnacha Negra 30%, Syrah 35%, Cabernet Sauvignon 30% och Merlot 5%. Druvorna jäses var för sig. 25% i öppna 500 liters fat och resten i rostfria ståltankar. Vinet lagras sedan mellan 14-18 månader i lätt rostade franska ekfat (Allier), varav 20% är nya.
Buteljering sker utan vare sig klarning eller filtrering.
Det görs runt 10 000 flaskor årligen av det här vinet.

En ganska så stor doft av såväl röda bär (körsbär, hallon) som mörka bär (björnbär) fångar omgående vårt intresse.Det tillkommer efterhand rökta charkuterier, läder och örter. Trevligt och moget på något sätt.

I munnen är det ett vin som känns helt på topp. Jag skrev faktiskt så redan för tre år sedan, så det håller sin fina form.
Smaken domineras av den fina, lite mogna frukten av skogshallon, mörka körsbär och björnbär. Inslaget av örter och kryddor är påtagligt. Syran skänker fortfarande en bra friskhet åt vinet. Tanninerna finns där, men upplevs idag väldigt mjuka och lena. Eftersmaken är längre än medel och där får frukten och kryddorna sällskap av lite espresso och en kraftfull sötlakritsrem.

Även om vi tror att vinet kommer att ligga på den här höga nivån är det tveksamt om det kan bli så mycket bättre, så du som har årgång 2008 i din källare rekommenderas att testa någon flaska i år.
Betyg 4+
Vinet är köpt på "Bolaget" för ett par år sedan och då betalade vi dryga trehundra kronor för det.
Av SB:s hemsida verkar det finnas ett flertal årgångar i beställningssortimentet.

2009 Campo Leòn från Latium Morini
Ja, jäklar vilket vin det här är. Dom flesta runt bordet hade det här som sin favorit. Inte just till det grillade lammet, men till osten efteråt var det rent magiskt.
Jag har tidigare skrivit om årgångarna: 2005, 2006, 2009, 2010 och 2011
Vinet görs på 70% corvina, corvinone, 20% rondinella samt 10% oseleta och croatine. Druvorna har torkats mellan 100 och 120 dagar.
Vinet har legat ca 30 månader på 350 liters ekfat och därefter åtta till tio månader på flaska innan det når ut till marknaden.

Detta är ett vin helt på topp. Bättre blir det inte, men håller sig så här bra gör det nog ett par år till.
En typisk amaronedoft med mörka bär, torkad frukt, örter och en del fat möter oss tämligen omgående. Stor och inbjudande.
I munnen är det full attack av ljuvliga mörka bär: söta, mörka körsbär, björnbär, lite skogshallon och något svart vinbär. Här finns en finstämd örtsamling och en hel del torkad frukt. Eftersmaken är otroligt lång med mera söta mörka körsbär, några russin och en rejäl portion mörk bitterljuv choklad. Den höga alkoholen (16,5%) är helt omslukad av frukten och märks inte det minsta. En fin liten syra håller uppe friskheten samtidigt som tanninerna känns alldeles sammetslena.
Det som jag imponeras av är balansen och harmonin mellan smakerna.
Tveklöst en toppamarone!
Betyg 5

2010 Ronchedone 
Producent är Cà dei Frati, som har sin huvudsakliga verksamhet förlagd precis söder om sjön Garda inte långt från Sirmione.
Det här vinet är gjort i huvudsak på lika delar av  druvorna Marzemino och Sangiovese, men med ett tillskott på knappa 10% Cabernet Sauvignon. Det har fått jäsa på ståltankar och få ha lite längre skalkontakt än normalt. Det har sedan tillbringat ca 14 månader på barriquer av fransk ek.

I doften känns mörka skogsbär, lite kryddor, espressokaffe och unset vanilj. En mycket försiktig ton av sommarblommor i bakgrunden.
I munnen är det fylligt och vi känner massor av solmogna mörka bär (körsbär, blåbär, björnbär), men också lite rödare skogsbär noteras. Inslaget av kryddor är påtagligt. Här finns en tydlig och alert syra som tillsammans med de väluppfostrade tanninerna gör detta till en bra medspelare till vårt grillade lamm.
Eftersmaken är medellång. Vi noterar här såväl en liten fruktsötma som för tankarna år körsbärssylt som ett litet bittert inslag med dragning åt espresso kaffe.

Betyg 4

Grekiska viner del 4: 1999 Sitia VQPRD, Economou Estate

Sommarens stora vinprojekt är grekiska viner. Tidigt i våras köpte vi tolv olika viner från den danska importören  Oinofilia. Vi har tidigare skrivit om tre av dessa:
- 2014 Angels Heart Negoska Rosé
- Economou Estate Crete 2013 Assyrtiko 
- 2014 Xinomavro Nature

Alla tre vinerna har imponerat på oss. Helt olika sinsemellan. Lite speciella, mycket charmiga och väldigt, väldigt goda. Det är med stor spänning vi drar korken ur det här på midsommaraftonen till våra lammentrecoter.

Vi befinner oss nästan så långt österut man kan komma på Kreta. Vingårdarna omfattar 16 ha belägna på en högplatå (600 m ö h) söder om staden Sitia. Här bedrivs det odling enligt organisk-biologiska principer (utan att vara certifierade). Economou har valt att i huvudsak satsa på lokala druvor som Liatiko, Mandilari, Vilana, Thrapsath m fl. Liatiko är lite av deras specialitet med en klon som bara finns just här i bergen ovanför Sitia

Kvällens vin är gjort på druvorna Liatiko (80%) och Mandilari (20%).
Jag har svårt att hitta information om det här vinet. Spontanjäst. Det har tillbringat en tid på stora, gamla ekfat. Ytterst liten tillsats av sulfiter.
Det här vinet delar oss i två läger. Några tycker det är övermoget och passerat bäst-före-datum. Andra, dit jag hör, tycker det är ett spännande vin med många mognadstoner.

Färgen har en granatäppelröd ton i botten med tegelfärgade nyanser med en dragning åt en liten orange/brunare ton.

I doften känner vi läder, tomatblad, mörka bär, torkade örter och lite tobak. Ingen kraftfull doft utan mer försiktig, men ändå tydlig.
I gommen är det rätt så mjukt med lena tanniner. En liten fin syra finns där. Den mörka frukten bär spår av björnbär, plommon och något litet körsbär. En hyfsad dos örter/kryddor ger vinet en god karaktär. Eftersmaken är medellång och där återkommer de blåa plommonen, medelehavsörter, katrinplommon och en liten finstämd ton av marmelad gjord på björnbär.
Betyg 4

Jag hade kanske förväntat mig något mer med tanke på priset. Riktigt vad jag förväntat mig kan jag inte konkretisera utan mer en allmän känsla. Men visst är det spännande med viner som står på egna ben, har sin egna charm, gjort på druvor jag aldrig hört talas om.

Vinet kostade 375 DKK.  Köpta av Oinofilia i Danmark.

Ctònia från Masiaserra

För snart två månader sedan provade jag några viner från den relativt nystartade importören Vinua. Det resulterade i två blogginlägg om producenterna Hugas de Batlle resp Masia Serra. Ett av de vinerna jag fastnade för var Ctònia. Jag köpte, via Systembolagets beställningssortiment, en blandlåda från Masia Serra. Dagarna före midsommar drog vi korken ur den här flaskan.

Producenten Masia Serra kommer från den lilla byn Cantallops, vid foten av Albera, bergskedjan som skapar övergången från Empordas kullar och sluttningar i söder till Pyrenéerna i norr. Det är endast någon mil till franska gränsen. Vi befinner oss i den nordöstra delen av Katalonien.

Vinet görs uteslutande på Vit Grenache. Druvorna kommer från vinrankor som är dryga 50 år. Jäsningen äger rum på ståltankar. Vinet får sedan ligga till sig i tre månader på sin jästfällning på franska ekfat.
Doften är stor och trevlig och domineras av gula stenfrukter och daggvåt grusgång. Visst finns här lite toner från ekfatslagringen, men inget som egentligen stör oss. Snarare tillför den ytterligare en dimension.
I munnen är det en hyfsat komplex smakpalett som vi får ta del av. Det första vi noterar är citrus och gulgröna sommaräpplen (Transparente blanche). Ett tydligt inslag av steniga mineraler gör sig påmind tämligen omgående. På ett försiktigare vis dyker det upp en samling gula stenfrukter: plommon, nektariner, aprikoser och persika. I avslutet tillkommer ett knippe örter.
Visst finns här en ordentlig syra, men den är i en sådan fin harmoni med de gula frukttonerna. Det finns en liten smörig struktur som vi förmodar har med fatlagringen att göra.
Ett riktigt hyfsat vin till ett anständigt pris.
Betyg 4

På "Bolaget" är priset 221 kr. Det säljs endast i kolli om 6 flaskor.

Bortamatch i Hamburgsund.

Tiden bara rusar iväg. Helgen före midsommar besökte vi våra goda vänner Stig och Anki i deras lilla paradis i Hamburgsund. Vi kom upp alldeles lagom till lunch. Stig fixade till några delikata korvar på grillen.

Till detta bjöds ett öl. Egenhändigt gjort av Stig.
Alldeles enastående gott. Det här hade man gärna haft ett gäng av för att njuta solgassande dagar.










Det blev en långpromenad på eftermiddagen. Färjan över till Hamburgö. Bohuslän visade upp sig från sin allra bästa sida. Det är inte utan att man tänker på Evert Taubes visa "Inbjudan till Bohuslän".

Efter långpromenaden satt det verkligen fint med ett glas Magò. Massimagos fina rosébubbel. Vi hyllade årgång 2014 för någon vecka sedan. Årgång 2016 är precis lika bra, så bedömningen kvarstår.
Betyg 4

Maten gick i havets tecken. Vi serverades skaldjur till förrätt. Räckor och havsskräftor.
Vinerna kom från Systrarna Suavia. Vi träffade dom en ljuvlig majdag för ett par år sedan. En provning med Gardasjön alldeles intill oss. Du kan läsa om detta här.

Vi ställde Massifitti mot MonteCarbonare. Till skaldjuren gjorde sig Massifitti bäst, medan MonteCarbonare var en underbar matchning till den ugnsbakade laxen.

2014 Massifitti.
Det här vinet görs uteslutande på druvan Trebbiano. Suavias egendomar ligger runt byn Fittà. Här har det odlats Trebbiano di Soave i flera hundra år. Vinstockarna till just detta vinet är dryga 10 år. Dom växer i vulkanisk jord på en höjd av 300 m över havet. Vinet har fått ligga till sig i cirka 15 månader på ståltank.

Färgen går i en blekgul nyans.
Doften präglas av den kalkrika jorden med instick av lite vulkanmineraler. Detta tillsammans med jasmindoften och lite limeskal får oss att bli riktigt nyfikna på smaken.
I munnen är det ett krispigt vin med en stor och fin syra. Vi känner gula äpplen, någon liten ton av päron, en hel del örter och så de där underbart rika mineraltonerna. Ett alldeles strålande skaldjursvin.
Betyg 4

2015 Monte Carbonare.
Vinet är gjort på druvan Garganega till 100%. Jäsningen sker på stålfat. Vinet har fått ligga till sig i 15 månader på stålfat innan det släpps ut på marknaden.
Årgång 2015 är precis lika god och charmig som de tidigare jag druckit och skrivit om: 2011, 2012 och 2013.
Jämfört med Massifitti så tar MonteCarbonare för sig lite mer. Det finns lite mer tryck i smakerna. Citrus, gula äpplen, gula stenfrukter, de skifferaktiga mineralerna, den lätta blommighet och de finmalda örterna.

Allt är på plats, men tar aldrig över utan låter den ugnsbakade laxen spela huvudrollen.
Visst är det här ett ungt vin, som nog kan växla upp ett hack med något år i källaren. Dock är det inget jag långlagrar.
Fasligt gott är det redan idag.
Betyg 4

Så blev det dags för lite hårdostar. Vi bjuds då på min absoluta favorit i amaronevärlden.

2009 Campo del Titari
En amarone som befinner sig på sin topp just nu. Alldeles enastående bra. Det blir bara inte bättre än så här. Jag har skrivit hyllningar tidigare och hänvisar till dessa. Årgång 2009 men även årgångarna 2010 och 2011 är fantastiska.
Betyg 5

2008 Acinatium
Detta är en Recioto di Soave, vilket betyder att det gjorts på torkade druvor. I det här fallet Garganega till 100%. Vinet har först fått ligga till sig i nästan två år på tunnor av ek, för att därefter få ytterligare ett år på ståltank innan det buteljerats. Slutligen får vinet ligga i ca ett år på butelj innan det anses redo för marknaden.
Systrarna gör ca 3 500 flaskor av Acinatum.

Ett sött vin men samtidigt med en stor friskhet. Här finns aprikoser, persika, nektariner, aningens mandlar, några stänk honung och så dessa ljuvliga steniga mineralerna. Någon liten lätt citruston har också smugit sig in.
En perfekt matchning till den ljuvligaste Toscakakan med färska persikor.
Vinet får betyget 4-
Toscakakan med persikor får betyget 5

Helgen avslutades på söndagen med en tur på Hamburgsundskanalen. Så vackert!
Ett intensivt dygn med fantastisk mat, goda viner och Bohuslän när det är som bäst.
Fast bäst är nog de viktiga och angelägna samtalen.

Brunelli juni: Campo del Maestro

Det har verkligen blivit hög tid att rapportera lite från "vår" vingård i Valpolicella. Ni som följer bloggen vet att det då handlar om Brunelli Wine.
Midsommar och några dagars cykling i Alsace har gjort att rapporten om vad som hänt under juni kommer först någon dag in i juli.
Nedan hittar du länkarna till de tidigare månaderna:
Januari- Campo Inferi
Februari- Bianco di Custoza
Mars-Corte Cariano
April. Ripasso
Maj: Carianum

Juni har varit en månad fylld av sol och mycket värme. Det har stadigt legat över 30 grader varmt. Det har varit torrt och nästan inget regn på över en månad.

Corvina i mitten på juni.
Kortet är taget på vingården alldeles
 intill Brunellis bostadshus och vinshop

Brunelli började under juni att bevattna sina vingårdar nattetid genom ett sinnrikt system med "droppe för droppe" istället för traditionella "fontäner". Detta för att inte få allt fört mycket fukt på bladen, som skulle kunna gynna vissa växtsjukdomar. Så här långt ser allt lovande ut för årgång 2017.

När temperaturen ligger på några grader över 30 så är det inte läge för så mycket vinkällararbete. Lite rosévin har buteljerats. Flaskor för export till USA och Brasilien har fått sina särskilda etiketter.

Deras Agroturismo "Bo på vingård" har haft en mycket hög beläggning. Likaså har det varit fullt med besök i deras "Vinshop".

2014 Campo del Maestro.

Detta är ett helt nytt vin som Brunelli lanserat under våren. I början av juni blev det också möjligt att köpa det i Sverige genom Systembolagets beställningssortiment (74045). Priset ligger på 264 kr.

Översatt till svenska blir det här "Mästarens vinfält". En hyllning till druv-mästaren dvs den person som tagit hand om vinfältet under årens gång. Det här vinfältet är "Campo Inferi" dvs samma vinfält som där druvorna till deras Amarone Riserva med samma namn odlats på. Beläget 220  m över havet och med jordmånen vitkalksten och märgel.

Druvsammansättningen är Corvina (50%), Oseleta(10%), Rondinella(10%) samt 5 procent vardera av Negrara, Corvinone, Croatina, Forselina, Sangiovese och Cabernet Franc.
Druvorna skördades i slutet av september och fick sedan ligga och torka i fyra månader. I februari ägde pressningen och jäsningen rum. Vinet har därefter fått mogna i 22 månader på franska barriquer (225 liters ekfat).

Det här ett ungt vin som behöver flera timmars luftning för att helt komma till sin rätt. Det är för en vinentusiast en spännande resa att följa vinet en hel kväll. Från upphällning till fem timmar senare.

Färgen har en djup rubinröd ton med några violetta stråk ut mot glaskanten.
Strax efter upphällning finns det i doften en väldigt tydlig ton av alkohol, men redan efter någon timme är den väsentligt nedtonad, för att tre timmar senare bara anas. Mörka bär, jord, örter och kryddor följer oss hela kvällen. Bären är lite svår definierbara vid upphällning, men senare på kvällen är körsbären dominerande tillsammans med björnbär och lite svarta vinbär. Vi känner även lite vanilj, hemkola och kako i doften.
En stor och magnefik doft, som har många gemensamma drag med amarone.

Smaken har också till en början en tydlig alkoholton, men den är som bortblåst redan efter någon timma. Här finns såväl kraft som komplexitet och inte heller utan elegans.
Bären dominerar smakintrycken totalt. I början väldigt unga och mer åt röda skogsbär. Efterhand en mörkare ton där söta körsbär i form av bigarråer och moreller tar över, men björnbär, svarta vinbär och skogshallon finns med i smakpaletten fast på ett lite försiktigare vis. Kryddor, ett uns vanilj, steniga mineraler och någon torkad frukt bidrar på ett diskret sätt. Eftersmaken är stor, kraftfull och riktigt lång. Kryddorna blir nu ett mer påtagligt inslag tillsammans med de söta mörka körsbären. Den lilla bitterheten av mörk choklad, espressokaffe och krossade körsbärskärnor är ju bara så läcker. Alldeles i sluttampen  en Cabernet Franc bitterhet också.
Ett enastående vin som verkligen faller oss i smaken. Visserligen ungt idag och det har sin tjusning. Vi är övertygade att vinet kommer utvecklas väl de närmaste åren. Vi kommer att köpa på oss lite flaskor så vi kan följa vinet och dess utveckling över tiden. Varför inte en Campo del Maestro en gång i halvåret?

Betyg 4+