Två Etna viner. SP68 Rosso vs Munjebel Rosso

Vi har under de senaste dagarna druckit två viner från Sicilien. Occhipintis SP68 Rosso är en gammal bekant medan Frank Cornelissens Munjebel är relativt ny för oss. Båda riktigt bra, men jag håller Munjebel som något mer tilltalande.

2016 SP68 från Arianna Occhipinti.

Ni som följer bloggen vet att jag har ett särdeles gott öga till Arianna Occhipintis viner och särskilt då hennes rena Frappato. SP68 når inte samma höjder, men är ändå ett riktigt gott vin. Jag har druckit ett par tidigare årgångar, så klicka på årtalet så får du mina tankar: 2012, 2014, 2015 och 2016

SP68 är gjort på druvmixen 70% Frappato och 30% Nero d´Avola, som främst kommer från vinfälten i Bombolieri, där vinstockarna har en blandad ålder. Druvklasarna avstjälkas och får spontanjäsa samt ligga med skalen i cirka 15 dagar. Vinet får jäsa på cementtankar, där det får ligga kvar och mogna i 6 månader. Buteljering görs utan vare sig klarning eller filtrering. En ytterst liten tillsats av S02 görs.

Doften startar med läder, höstlöv och lite jord, men efter en stund i våra glas tar frukten över. Det finns både mörk frukt och ett litet inslag av röda bär. En finstämd ton av örter. I bakgrunden små nyanser av svart te, krossad flinta sten, dammig grusväg och aningens violer

Vi smakar på vinet och tycker det har börjat få vissa mognadsdrag. Fortfarande med samma friskhet, som senast (augusti 2019). Ett rätt så slankt vin men med en liten stramhet. Här finns en samling av såväl mörka som röda bär. Vi noterar särskilt skogshallon, tranbär, syrliga, mörka körsbär, blåbär och blåa plommon. Kanske inte riktigt samma ungdomliga friskhet i frukten som tidigare. Nu mer tillbakalutad och mogen. Inslaget av örter är stort. Fin stenig mineralitet. En diskret rökig ton i bakgrunden. Tanninerna finns där  och smånafsar i gommen utan att bli alltför närgångna. Medellång eftersmak. Det är något som gör at jag inte är riktigt lika lyrisk, som jag brukar vara när jag dricker SP68 Rosso.

Betyg 4-

Min flaska är köpt i Köpenhamn hos Cibi e Vini för 160 DKK. På SB finns årgång 2019 för 199 kr. 

2018 Munjebel från Frank Cornelissen. 

Bakom det här vinet står den belgiske ikonvinmakaren Frank Cornelissen. Han startade som vinhandlare i Bryssel. Frank köpte upp privatpersoners vinkällare för att sedan sälja vidare genom de stora auktionshusen. Ofta var det viner från de stora klassiska områdena. I slutet på 1990-talet kom han i kontakt med viner som idag går under beteckningen Vin Natur dvs viner med så lite påverkan som möjligt från odlaren och vinmakaren. Allt enligt principen Inget tillagt och inget borttaget. Det var under ett besök på Sicilien som han kom i kontakt med viner från Etnas sluttningar. Det blev en ögonöppnare för honom. Han köpte sin första vingårdsplätt i början på år 2000. Den låg på Etnas nordsluttning. Då för för 20 år sedan var Etna-vinerna inte riktigt i ropet. Priserna på de gamla vinfältet var inte hysteriskt höga som idag. Frank Cornelissen hade aldrig tillverkat vin, men började nu att göra vin och samtidigt fortsatte han med att successivt köpa på sig fler vinfält.

Idag omfattar verksamheten 24 ha vinodlingar, vilket resulterar i drygt 100 000 flaskor. Varje årgång ska präglas av det aktuella årets förutsättningar, därför är det spontanjäsning som gäller, vilken äger rum på neutrala glasfibertankar som godkänts för att hantera livsmedel. För de mer kraftigare vinerna används amforor som epoxybehandlats på insidan. I övrigt så lite intervention som möjligt. Fast riktigt besvärliga år måste kopparsulfat användas, fast då i minimala mängder.
 

Munjebel Rosso är gjort på den sicilianska druvan Nerello Mascalese. Druvorna kommer från flera olika vingårdslägen bl a Chiusa Spagnola, Feudo di Mezzo, Rampante, Monte Cola. Alla belägna 600 till 760 meter över havet och med vinrankor som har en ålder på 60+.

Druvklasarna avstjälkas, varsam krossning av druvorna, spontanjäsning med 60 dagars skalkontakt i glasfibertankar om 15-25 hl. Ingen klarning och mycket lätt filtrering.

Färgen går i en ljus rubinröd ton med ett nästan gnistrande skimmer runt sig.

Doften startar med läder, krossad sten och någon diskret liten krutrök för att efter en stund i glasen övergå i en ljuvlig doft av röda bär. Här finns också en del örter (salvia) och i lite mindre omfattning, men ändå tydligt, violer. En friskhet rakt i genom.

I munnen är det ett slankt vin med stor friskhet. De röda lite syrliga bären dominerar smakintrycken. Vi kan känna jordgubbar, syrliga körsbär, ordentligt med tranbär, några lingon och aningens skogshallon. Här finns ett litet inslag av örter, steniga mineraler samt en liten floral ton. Syran är trevlig och inte överdrivet påträngande. Tanninerna är på plats och smånafsar i munhålan. Eftersmaken är medellång med mera syrliga röda bär. 

Vi gillar det här skarpt. Fasligt gott redan nu. Kanske kan det utvecklas något, men den flaskan jag har kvar lever farligt i sommar.

Betyg 4+

Mina flaskor köptes på SB förra året för 379 kr. Nu är årgång 2018 slutsåld, men 2019 kommer säkert in senare under våren eller sommaren. Gillar du viner från Sicilien så är Munjebel ett måste.

2008 Amarone Case Vecie från Brigaldara

CL-fotbollen fortsatte den gångna veckan med returmötena i 16-delsfinalerna. Den här veckan är det Amarone Case Vecie från året 2008 som får sällskapa med oss under matcherna.

I byn San Floriano i Maranodalen ligger vinhuset Brigaldara. Geografiskt befinner vi oss ett par mil nordväst om Verona. Familjen Cesari är sedan 1929 ägare till Brigaldara, men det var först femtio senare som dom började med egen vinproduktion och under eget namn. Dom ingår också tillsammans med 12 andra tunga namn i sammanslutningen Famiglie Storiche, vars syfte är att måna om namnet Amarone, vinets kvalitet och historia.

Brigaldara äger 120 ha varav 47 ha är planterad med vinrankor. Ägorna finns i tre områden:  Valpolicella Classico-området, Valpantena och i östra Valpolicella. I deras portfölj ingår fyra olika Amarone, en Ripasso, en Superiore, en Valpolicella, en Recioto samt en Soave.

Vinet är gjort på druvorna Corvinone 40%, Corvina 30%, Rondinella 15% samt 15% övriga druvor bl a Molinara. I senare årgångar utgör Rondinella runt 30% och Molinara utgår. Druvorna kommer från vingården Case Vecie, som ligger i närheten av Grezzana i Valpantenadalen ca 6 mil norr om Verona. Den här vingården ligger runt 400 m över havet, vilket gör att druvorna växer långsammare, vilket leder till att de ger ett djupare och komplexare vin.

Druvorna har fått torka i ett par månader. Vinet har fått vila upp sig i 24 månader på barriquer och ytterligare 24 månader på 24 hl stora franska ekfat.

Vi låter vinet få en halvtimma i våra glas innan vi börjar njuta av fotbollen och vinet.

En stor och rätt så typisk amaronedoft slår omgående emot oss, då vi drar korken ur flaskan. Mörka körsbär, en del torkad frukt, lite örter och kryddor samt lite hemkola.

Många gånger behöver ett amaronevin luftas flera timmar innan det bjuder upp, särskilt när de är unga. De lite äldre (mer än tio år gamla) föredrar jag kortare luftning och istället få hela resan i glasen.

Rätt så omedelbart bjuds vi på en hel del mörka bär såsom  söta, mörka körsbär, väl mogna björnbär liksom mogna blåa plommon. En rejäl portion örter och kryddor tar vi till oss liksom det tydliga inslaget av torkad frukt (fikon, dadlar, russin, katrinplommon). Snälla och mjuka tanniner bjuds oss. I eftersmaken återkommer de söta, mörka körsbären och örterna, som nu sällskapar med mörk choklad och espressokaffe.

Någon gång i andra halvlek den första dagen börjar vi känna mindre av frukten medan örterna och kryddorna får allt större svängrum.

Dag två har frukten tagit några rejäla steg tillbaka samtidigt som örter och kryddor börjar få karaktären av medicinalörter och dominerar smakintrycken. Inte utan att en besvikelse infinner sig.

Jag skrev för tre år sedan att det här är en amarone som så sakteliga närmar sig sin peak. Det gick betydligt fortare än vad jag kunde ana. Den här flaskan har peakat och ruschat aningens utför. Det kan så klart vara flaskvariation. Jag ger ändå rådet till den som ligger på någon flaska att snarast dra korken och kolla läget.

Betyg 4

2017 Refosco från Ronchi di Cialla

 Friuli var ett vindistrikt som seglat under min radar fram till för tio år sedan. Först var det bloggen "Billigt Vin" (saligt insomnad) som gjorde mig nyfiken och sedan var det ett besök i Köpenhamn 2013 med 20-talet producenter, som verkligen öppnade mina ögon.

Inte så långt från den Slovenska gränsen, i kommunen Prepotto, ligger den här vingården. Det är knappt 20 km till Udine och 50 km till Medelhavet.

1970 köpte Paolo och hustrun Dina Rapuzzi egendomen. Många vinbönder gjorde sig av med de inhemska gamla druvsorterna. Paolo och Dina gjorde precis tvärtom. Dom koncentrerade sin verksamhet runt lokala druvor främst Schioppettino, men även Ribolla Gialla, Verduzzo, Picolit, Friulano och Refosco dal Peduncolo Rosso. Ja det är faktiskt så att Paolo tillsammans med borgmästaren i Prepotto räddade Schioppettino genom att ta sticklingar från de 60 vinrankor de hittade i trakterna och nyplanterade 3 500 vinstockar.

Idag är det sönerna Pierpaolo och Ivan som för arvet vidare. Hela deras egendom är certifierad för biologisk mångfald.

I början på förra året köpte vi en blandlåda med viner från Ronchi di Cialla och importören Kontextvin på Systembolaget. Sex olika viner på olika druvor ger dig chansen att bekanta dig med i mitt tycke intressanta, charmiga och inte minst goda viner på lokala druvor: Ronchi di Cialla: 2016 Ciallabianco, 13% vol, 2017 Refosco, 12,5% vol, 2018 Ribolla Gialla, 12,5% vol, 2014 Pignolo, 13% vol, 2016 RiNera, 12,5% vol och 2014 Schioppettino di Cialla, 12,5% vol.

Priset ligger på 1 710 kr och beställningsnummer är 70246.

Druvorna till det här vinet kommer från ett 1,72 ha stort terrasserat vinfält beläget i Cialla-dalen i kommunen Prepotto alldeles intill den slovenska gränsen. Vinfältet ligger på en höjd av 150-165 m över havet. Druvorna växer på vinstockar som har en ålder på bortåt 50 år.
Macerationen varar dryga månaden. Endast naturlig och lokal jäst används. Vinet får mogna i 14-18 månader på franska ekfat (90%) och slavonska ekfat (10%). Det får dessutom efter buteljeringen ligga något år på flaska innan det anses moget för marknaden.

Färgen går i en mörk rubinröd ton.

Doften börjar i en liten dovare tonart med höstlöv, läder, jord, cederträ och tobak, men rätt så omgående tar den friska och ungdomliga mörka frukten över förstärkt med ett kryddigt inslag.

I munnen är det den friska, ungdomliga frukten som regerar. Här finns mörka, syrliga körsbär, björnbär, enstaka blåbär och slånbär samt ett litet men ändå tydligt inslag av blåa plommon. Några små nypor av örter och kryddor förhöjer smakintrycken. Syran är på plats och harmoniserar med den genomtrevliga frukten. Tanninerna biter lite försiktigt i munhålan och bildar tillsammans med syran en ordentlig ryggrad hos vinet. Eftersmaken är medellång och där tillkommer lakrits och aningens violer.

Betyg 4

Ett riktigt gott vin i en matvänlig stil. Fortfarande rätt ungt och kan säkert utvecklas en del de närmaste åren.

2015 Mandelpfad Riesling GG, Weingut Knipser

Jag besökte på hösten 2016 några vingårdar i Pfalz. Och visst blev jag imponerad av vinerna och människorna bakom dessa viner. Det gäller såväl vita som röda viner. En av de producenter som imponerade mest var Weingut Knipser.

Företaget grundades 1948 av Heinz Knipser, men egendomen som sådan har en mycket längre historia. Den ligger i utkanten av byn Laumersheim och vin har det odlats på ägorna sedan år 1876. Idag är det bröderna Volker och Werner Knipser som har ansvaret för verksamheten.
Knipser förfogar över 40 ha vinmarker i Laumersheim, Grosskarlbach och Dirmstein. Deras fokus ligger på Grosse Gewächse Riesling och Pinot Noir, men dom odlar även 15 andra druvsorter. Bland de röda kan nämnas Merlot, Cabernet Franc, Cabernet Sauvignon och Dornfelder och bland de vita Chardonnay, Gelber, Sylvaner och Pinot Blanc.

Detta är en Riesling med beteckningen GG ( Grosses Gewächs). Strax väster om byn Dirmstein ligger vinfältet Mandelpfad och i hjärtat av det här vinfältet ligger den delen som kallas "Himmelsrech" och som Weingut Knipser förfogar över. Ungefär hälften av vinet har efter jäsningen fått tillbringa något halvår eller så på stålfat och den andra hälften på 600-liters barriquer.

Ett underbart vin. Ett av de bättre rieslingviner jag druckit. Det här är vår sista flaska och det är bara att konstatera att jag borde köpt fler.

En mycket trevlig doft av gula stenfrukter, nygrusad trädgårdsgång, skolkrita, aningens citrus, mandlar och nyutslagen kaprifol möter oss så fort vi sticker nosen i glaset.

I munnen har det en stor friskhet och smakerna är komplexa. De gula stenfrukterna från doften blir i gommen tydliga som aprikoser, persika, nektariner och aningens gula plommon. Någon päronskiva, aningens lime, lite ananas och fläderblomma fyller på smakerna. I den komplexa eftersmaken tillkommer mandelbeskvier, aningens honung och en god portion mineraler i form av skolkrita och sten. Alldeles i avslutet lite sälta.

Vinet är helt enkelt förbålt gott. Det har smugit sig in någon liten mognadston i de gula stenfrukterna. Kanske inte så långt till toppen, men där tror jag det kommer att hålla sig i många år till.

Betyg 4++

Jag betalde på plats 27 euro för den här flaskan.

Priorat x 2. 2015 Roquers de Samsó, Celler de L´Encastell vs 2015 NegreDeNegres, Clos del Portal

 I oktober 2017 besökte vi Barcelona och Priorat. Det var en vinresa i regi Club Amarone. En underbar resa med fantastiska möten med små vinbönder. Visst var jag bekant med Priorat utan att ha besökt området, men efter resan var jag lite nyfrälst. Det blev en serie blogginlägg som startade med detta inlägg.

2015 Roquers de Samsó.

En av resans höjdpunkter var lunchen med Raimon Castellvi, ägare till familjeföretaget Celler de l´Encastell. Du kan läsa om det här.

Det här vinet är gjort på 100 % Carignan eller Samsó från vinfältet MAS D´EN CACADOR, där druvstockarna har en ålder av 75-100 år. Vinet får tillbringa mellan 16 och 18 månader på nya barriquer av fransk ek. Dom gör mellan 500 och 600 flaskor av det här vinet.

Det har gått tre år sedan jag senast drack det här vinet och visst har det hänt en hel del. Vinet har lämnat ungdomen bakom sig och så sakteliga börjat närma sig ett mer moget stadium, utan att för den skull hunnit bli ett moget vin. 

Doft och smaker har djupnat och utvecklats en hel del. Friskheten och fräschheten finns där. Just nu är det inne i ett smått magiskt drickfönster. Ett sagolikt vin helt enkelt.

Doften är generös och inbjudande med en ljuvlig mörk frukt, som backas upp av härliga örter och kryddor. I inledningen finner vi läder, jord, tobak och höstlöv, men den mörka frukten tar över rätt så omgående. I bakgrunden spelar de våta berghällarna en finstämd ton.

I gommen är det den intensiva och rätt så kraftfulla mörka frukten som spelar huvudrollen. Här finns solmogna björnbär, mörka körsbär, blåa plommon och några svarta vinbär. Precis som i doften finns här gott om framförallt örter (rosmarin) och lite mindre av kryddor. Trevlig och lättsam syra och väluppfostrade tanniner. De senare har blivit mer avrundade sedan senast. Eftersmaken är sagolik med mera mörka bär, lite mörk choklad, någon droppe espresso och aningens violer.

Betyg 5

Vinet är privatimporterat och vi betalade runt 55 euro flaskan.

2015 NegreDeNegre, Clos del Portal.

2001 köpte Alfredo Arribas vingården Clos del Portal, som han rustade upp. Han har köpt till en del mark så att egendomen idag omfattar 50 ha, varav hälften är  vinfält och resten olivlundar, skog och mandelträd. Geografiskt befinner vi oss i den allra sydligaste delen av Priorat mellan el Molar och Bellmunt vid floden Siurana. All odling sker efter organisk-biologiska odlingsprinciper med inslag av biodynamiska tankegångar.

Negre De Negres är gjort på Grenache 60% (fem olika kloner), Carignan 30% och Syrah 10%. Det har fått vila upp sig i ca ett år på fat av fransk ek.

Ett lite enklare vin än det förra, men så är det också ungefär halva priset. Med detta sagt, så vill jag samtidigt påstå att det är riktigt gott och att här fås det mycket vin för pengarna.

Doften är präglad av solvarma lite mörkare bär. Här finns en del örter och kryddor i doften, som för tankarna till heta sommardagar vid medelhavet. Vi känner också en hel del mineraler som går i kritans tecken.

I munnen bjuds vi en generös och supertrevlig mörk frukt, där björnbär, körsbär, blåa plommon och några hallon dominerar intrycken. Någon liten kryddighet, men framförallt gott om örter. Tanninerna är rejält avrundade, men inte mer än att dom småkrafsar i munhålan och bjuder ett försiktigt motstånd. Trevlig syra. Eftersmaken är av medellång karaktär och där får de mörka bären sällskap av söt lakrits, krita och unset vanilj.

Ett gott och matvänligt vin.

Betyg 4.

Även detta har vi privatimporterat till en kostnad på runt 20 euro.

2013 Amarone Castel, Roberto Mazzi

 CL-fotbollen rullar vidare. Den här veckan är det paus och därmed ingen amarone. I förra veckan blev det en amarone från en producent som jag upptäckte för ett par år sedan. Roberto Mazzi. Kvällens amarone var i ett alldeles enastående slag.

Någon mil sydost om Negrar hittar vi Roberto Mazzi e Figli. Ett litet familjeföretag som äger runt 7 ha. Vineriet och vinkällaren ligger i den lilla byn Sanperetto Deras vingårdar ligger på de klassiska kullarna Sanperetto, Calcarole, Castel, Poiega och Villa. Vingårdarna ligger på cirka 200-300 meters höjd över havet. Inte så långt härifrån ligger storheter som Quintarelli. Verksamheten drivs enligt organisk/biologiska odlingsprinciper utan att vara certifierade. Det betyder att inga kemiska bekämpningsmedel används ej heller någon konstgödsel. Ett minimum av SO2 används.

Jag hade förmånen att i februari 2018 vara med på en provning i Stockholm med Antonio Mazzi. Det blev en artikel på Club Amarones hemsida. Du hittar där lite mer info om ägarna, vinerna och deras sätt att arbeta.

Alla deras vingårdar är planterade med ungefär samma druvblandning: Corvina (65%), Corvinone (5-10%), Rondinella (20-25%) och Molinara (5-10%) och det är därför som samtliga av deras viner har just den druvmixen. Det är den klassiska druvsammansättningen i ett Amaronevin. År 2004 försvann kravet på att Molinara måste ingå. I de nu gällande reglerna måste Corvina och Corvinone utgöra mellan 45-95 procent. Rondinella 5-30 procent samt 0-25 procent av andra tillåtna druvor.

Druvorna till kvällens vin kommer från vinfältet Castel, som är beläget på en höjd av 310 m över havet. Den höga höjden ger stora temperaturskillnader mellan dag och natt, vilket leder till en långsammare mognadsprocess, vilket i sin tur skapar större djup, intensitet och komplexitet hos druvorna. Jordmånen är i huvudsak vit kalksten. Vinrankorna är planterade på 1990-talet.

Avstjälkning och en liten kortare tid för maceration och jäsning görs i syfte att få en "renare" frukt. 30 månaders vila på barriquer av fransk ek.

Årgång 2013 är just nu i ett strålande drickfönster. Den var förvisso riktigt bra för två år sedan när jag senast drack den, men har har tagit ytterligare steg mot himmelens skyar. Fortfarande finns den ungdomliga fräschheten och friskheten där, men nu tillkommer ett större djup och en högre komplexitet i frukten. En antydan till mognadstoner har börjat infinna sig.

Doften är rätt så stor med en mörka frukt i centrum. Vi noterar även lite örter och kryddor samt aningens kakao och kritiga mineraler. Alldeles i slutet noteras en försiktig ton av torkade rosor. Den för amarone så typiska torkade frukten kan vi endast skönja i bakgrunden.

Det är när vi tar den första klunken som den här amaronen visar sin storhet. En stor, intensiv och komplex smak av mörka bär omfamnar oss. Det börjar med söta, mörka körsbär som för oss vidare mot solmogna björnbär, diverse skogsbär och blåa plommon. Örter och kryddor piffar upp smakpaletten. En finfin syra ger tillsammans med de mjuka ganska nätta tanninerna en bra ryggrad åt vinet. Eftersmaken är formidabel. Här får vi ett diskret inslag av torkad frukt såsom fikon, dadlar, russin och katrinplommon. Den typiska amaronebitterheten tar sig fram i eftersmaken med en lyxig mörkchoklad, några droppar espresso och körsbärkärnor. Någon droppe vanilj sätter punkten över i:et.

Betyg 4++

13,14,15 Cabernet Franc från Eugenio Rosi

Det är inte ofta vi dricker vin som uteslutande är gjort på druvan Cabernet Franc. Diverse s k bordeauxblandningar där Cabernet Franc utgör en mindre del händer ganska ofta att vi dricker. Men 100 procent Cabernet Franc, nej det är mera ovanligt. Vi har dock en favorit från  Norditalien, som dessvärre inte finns på SB, som alltid får följa med oss hem då vi besöker Köpenhamn. Pandemin satte stopp för vårt årliga besök, så vi får leva med tidigare inköp.

 Producent är Eugenio Rosi. Han arrenderar runt 7 ha spridda på fem olika vinfält i Vallagarina några mil nordost om Gardasjön, inte så långt från staden Rovereto. Är du i trakterna rekommenderar jag ett besök på det spektakulära konstmuseumet.

Han gör knappt 20 000 flaskor fördelade på cuvéerna:

- Anisos, ett vitt vin på en druvblandning av chardonnay, nosiola och pinot bianco

- Poeima, 100% marzemino

- Dòron, 100% marzemino

- Esegesi, en blandning på cabernet sauvignon och merlot

- En Cabernet Franc gjord på tre olika årgångar

Eugenio Rosi är utbildad vid den välrenomerade jordbruksskolan i San Michele All´Adige. Han har arbetat som chefsvinmakare på flera olika kooperativ innan han beslöt sig för att starta eget. Verksamheten drivs enligt ekologiska principer.

Eugenio Rosis Cabernet Franc är alltid en blandning på tre olika årgångar med en tredjedel från vardera året. Denna gången var det årgångarna 13,14,15 som vi drack. Vi har tidigare skrivit om 7,8,9, 9,10,11, 11,12,13 och 12,13,14. Druvorna till det här vinet kommer från ett vinfält beläget alldeles i närheten av Rovereto. Organisk odling. Spontan jäsning i öppna stålfat under 40-50 dagar, därefter blandas det med två andra årgångar. Ingen filtrering. Endast vid buteljeringen tillsätts ett minimum av svavel. Totalt görs det runt 1 800 flaskor.

Det är en rätt så stor doft om möter oss. Det startar med lite läder, höstlöv och blyertspenna, men rätt så omgående är det den generösa, mörka frukten som tar över. Tonen av svarta vinbär är tydlig. Någon liten kryddighet (peppar) kan vi notera liksom unset vanilj. En väldigt trevlig doft.

I munnen bjuds vi på en generös och rätt så kraftfull mörk frukt. De svarta vinbären är på något sätt vinets signum, men vi känner också blåa plommon, lite körsbär och blåbär. Örter och kryddor har sin givna plats. En rätt så stor syra skapar en bra friskhet. Tanninerna är på plats, men väluppfostrade som dom är biter dom endast lite försiktigt i munhålan och bjuder det där motståndet som uppskattar. Eftersmaken är något längre än medel och här får vi mer svarta vinbär, lite svartpeppar, aningens lakrits och mörk choklad samt någon animalisk ton.

Det här är gott så det förslår. Cabernet Franc när den är som bäst.

Betyg 4+.

Den här flaskan är köpt hos  Cibi e Vini i Köpenhamn för cirka 300 DKK