Bryssel del 4

Dottern kommer till vårt hotell på lördagsmorgonen och så börjar vi dagen med att äta en gemensam frukost.
Vi beger oss sedan till René Magritte museumet. Huset där museet ligger var den surrealistiska målaren René Magrittes hem och ateljé i nästan 24 år. På andra våningen finns en permanent utställning med över 400 dokument, som ger en beskrivning av målarens intressanta resa genom livet.

Vi promenerar genom  centrum till den motsatta delen av Bryssel centrum. Det är lunchdags och vi har bestämt oss för att hitta något ställe att äta musslor på. Dottern leder oss till ett enkelt men ack så trevligt och personligt ställe.

 

Underbart gott!

 

Vi valde en muscadet att sällskapa med musslorna.

 

2011 Domaine Du Landreau Village

Muscadet de Sèvre-et-Maine produceras nära staden Nantes, vid floden Loires mynning.

Druvan är Melon de bourgogne (muscadet).

 

Ursäkta bildkvaliteten på vinflaskan!

 

Vi nås av dofter som till en början påminner oss om havet: lite saltstängt tång, snäckskal och en del mineraler eller snarare daggig grusgång men ganska omgående kompletteras detta av aromer från äpplen(gröna), citrus(lime), päron och gräs.
I munnen känner vi en ungdomlighet parad med pigg och frisk syra. Det finns en lätthet samtidigt som smakerna är tydliga och karaktärsfulla. Vi känner citrus i form av limefrukt, en hel del mineraler och toner av gräs. Här finns också en kompott på gröna äpplen och päron.
Ett enkelt och vardagligt vin. Väldigt gott och passar bra till våra musslor.
Vi har inte drucket så många viner på druvan muscadet, men detta gav definitivt mersmak. Vi tar gärna emot tips på bra muscadetviner.

Betyg 4-

 

Bryssel del 3

Vi ägnade eftermiddagen på fredagen åt lite sightseeing. Vi besökte bl a EU-parlamentet.
På kvällen hade vi bokat bord på Cowfish.

Vi började med ett glas champagne medan vi studerade menyn. Vi valde alla tre en Lux Carpaccio dvs en Carpaccio med insprängd Foie Gras. Gör gott!!
Jag valde en stek på Bison, dottern en Kängurufilé och hustrun en Burger på tonfisk till huvudrätt. Vi drack till detta ett vin från Graves (Bourdeaux)..

2008 Clos Floridène.
Producent är Denis & Florence Dubourdieu. Vi befinner oss några mil söder om staden Bordeaux i distriktet Graves. Den här vingården ligger i Pujols sur Ciron, nära Barsac.
Du hittar mer om producenten på deras hemsida.
Vinet är gjort på 70% Cabernet Sauvignon och 30% Merlot. Vinet får ligga tolv månader på ekfat, varav en tredjedel nya.

Färgen är lite ljusare än vad de Bordeauxviner har , som vi vanligtvis dricker.
Doften har tydliga svartavinbärs toner, ett uns rökighet, lite örter och en svag ton av förmultnande löv. Smaken går i en liknande stil. De svartavinbären känns tydligt, men kompletteras med lite toner av plommon och smultron. Vi känner också en svag ton av mint. Eftersmaken är medellång och här noterar vi en del örter och en svag sötlakrits pastill. Tanniner finns det en del. Dom är lite fint sandkorniga, inte helt avrundade och ger därmed vinet lite karaktär. Ett ganska enkelt bordeauxvin. Helt OK till maten, men lämnar inga bestående minnen.

Betyg 3


I beställningssortimentet finns årgång 2006 för ett pris av 118 kr. Vi väljer att stå över.

Bryssel del 2.

Vi äter en rejäl frukost på hotellet. En verkligt bra frukostbuffé. Vi bor nära Grand Place och börjar därför med ett besök där. Husen som omgärdar "torget" är verkligen ståtliga.
Vi slinker in på någon av sidogatorna och får oss lite kaffe.
Vi tar oss ut mot parlamentsområdet (EU:s), där vi stämt träff med dottern. Hon har bokat bord på en italiensk restaurang, där vi käkade lunch.
Il Pasticcio.
Det blev tre sorters pasta bl a en ravioli på tryffel som var helt underbar. Vi kan verkligen rekommendera det här stället, men för att vara säker på plats så bör du nog boka bord.
Vi beställde in en flaska rödvin för 20 euro.


2009 Teroldego Rotaliano Riserva, Mezzacorona.
Det är inte ofta vi dricker vin på druvan Teroldego. Vi skrev i somras om Marions variant av Teroldego, som du kan läsa om här.
Geografiskt befinner vi oss i Trentino-Alto Adige. Vi är i de italienska alperna.
Vinfirman Mezzacorona är Trentinos ledande kooperativ med mer är 1300 medlemmar. Firman grundades 1904. Sedan dess har en enorm expansion ägt rum. Idag står man för över 40% av Trentinos totala produktion. Man producerar röda och vita druvsortstypiska viner på lokala och internationella druvsorter. Firmans flaggskepp är det mousserande vinet Rotari Riserva som görs enligt Metodo Classico. Mezzacorna producerar lika delar vitt och rött vin. Källa Enjoy Wines hemsida.
Druvan är till 100% Teroldego.
Musten jäser med skalkontakt på ståltankar vid 24-26°C under 6-8 dagar. En liten del av viner mognar på barrique.

Färgen är mörkröd med drag åt det violetta hållet.
Vi får in vinet lite för kallt och detta gör att doften är initialt ytterst svag, men allt eftersom vinet blir varmare kommer också dofterna. Vi känner doften av björnbär, blåbär och lite lingon. Lite örter kan vi också notera. Det vilar en touch av nygrävd jord över hela doftintrycket.
I gommen får vi en frisk dryck med ett lite syrligt intryck, vilket för oss signalerar lingon. Här finns lite tanniner men de är alleles lena. Mera frukt. Lite blåbär, solmogna björnbär och mörka körsbär ger vinet en god fruktighet. En del örter/kryddor finns i bakgrunden. Medellång eftersmak där lite choklad och vanilj tränger sig fram. Vi gillar det här lite enkla vinet. Till våra pastarätter ska det inte vara för elegant och komplext utan hellre enkelt, rakt och charmigt. Det är precis detta vi får.

Betyg 3+

Vinet finns i beställningssortimentet, då är det årgång 2007 till ett pris av 95 kr. Vi betalade motsvarande 170 kr för vår flaska. Det finns nog ingen restaurang i Sverige som kan matcha det priset.

Dottern får hasta tillbaks till arbetet, medan hennes föräldrar i lugn och ro kan avsluta den påbörjade flaskan och låta lunchen vara i två timmar. Äta gott, samtala, beskåda de andra gästerna, sippa på vinet. Ibland blir livet alldeles fantastiskt!

Jag hade egentligen tänkt fortsätta med kvällens aktiviteter, men bloggandet får ligga nere en dag. Vi har "Bokmässan" i stan och där finns så mycket intressant att ta del av att vi får dela upp den första dagens aktiviteter i Bryssel i två bloggposter.

Bryssel del 1

Hustrun och jag har tillbringat ett förlängt veckoslut i Bryssel. Dottern har ett vikariat på dryga halvåret på ett av alla de svenska företag som finns därnere. Detta var ett så gott skäl som något att besöka "Europas huvudstad".
Vi satte oss på planet på torsdag eftermiddag. Mellanlandade på Kastrup, där vi fick två timmars väntan. Vi passade på att inta en liten måltid och samtidigt ha en miniprovning av rödvin. Vi ställde en pinot noir mot en cabernet sauvignon. Båda från Californien.

2009 Hess Allomi Cabernet Sauvignon, Napa Valley
Vingården ligger på ca 300 m höjd i det nordöstra hörnet av Napa Valley. Vinet har legat på amerikanska ekfat i ca 16 månader, varav en fjärdedel nya. Jag har förstått att det ingår en liten del Petite syrah, men hur mycket har jag inte kunnat få fram.
Vi möts av en mycket trevlig och tilltalande doft. Här finns rejält med svarta vinbär, en hel del jord och hustrun känner igen den där doften hon nås av när hon krattar höstlöv, som har börjat förmultna. En svag ton av ek finns där någonstans.
Smaken domineras av de svarta vinbären, men här finns också lite odefinierbara svarta bär, en svag kryddighet, lite jord ooch kanel(?). Jorå, här finns en del ek, men den håller sig på sin kant och spelar i samklang med vinets övriga ingredienser. Trevliga tanniner som ger ett bett i gommen utan att vara tvära. Härlig syra och alla ingredienser är i en god harmoni.
Förvånansvärt gott för att vara ett flygplatsvin. Det här köper vi gärna för att kunna prova lite mer noggrant. Winesearcher säger att medelpriset är ca 160 kr.

2010 Loredona Pinot Noir, Monterey
En familjeägd vingård med ägor i Monterrey och Lodi, Californien.
Doften är lite kryddig och fylld av röda bär. Inte alls oävet.
I gommen dyker de röda bären upp i form av en härlig kompott av mogna jordgubbar, hallon och en del smultron. Lite röda körsbär ger vinet en pigg och frisk syra. Snälla och lena tanniner. En ganska hygglig vardags PN. Winesearcher meddelar att snittpriset ligger strax under hundralappen.

Våra två timmar på Kastrup försvann snabbt. Inte så konstigt, då vi sällskapade med två helt nya bekantskaper, som därtill var trevliga. Priset var väl i överkant



Vi tog tåget från flyplatsen in till centrala Bryssel. I den ljumna kvällen promenerade vi till vårt hotell. Checkade in och gick ner i baren och beställde varsit glas champagne à 10 euro.
Champagne Taittinger Brut Réserve
Druvmixen är Pinot noir 40%, chardonnay 40% och pinot meunier 20%

Doften har den där härliga tonen av bröd. Här finns också lite gula äpplen, en del citrus och mjuka mineraler.

Smaken är torr utan att bli för snipig. Fin fruktighet med en viss ungdomlighet och väldigt friskt.
Äppelsmaken går mer åt det gröna hållet och citrusen känns som blodgrape. Det finns en viss smörighet och även en ton av nötter.  En härlig mousse lyfter bubblet. Eftersmaken är medellång och här stöter vi på lite mineraler.
Vi gillar det här och det blir en perfekt avslutning på kvällen.

Morotssoppa och Chenin Blanc

I förra veckan åt vi en morotssoppa tillsammans med brodern och hans sambo.
Ganska enkel att göra och mycket välsmakande, tyckte vi själva.

Morotsoppa hämtat från ICA recept

Ingredienser

• 600 g morötter
• 1 gul lök
• 2 vitlöksklyftor
• 1 msk olivolja till stekning
• 1 l hönsbuljong (1 l buljong kräver 3 msk konc fond + vatten)
• salt
• nymalen svartpeppar
• 1 dl lättcrème fraiche
• 3 msk hackad basilika

Gör så här

1. Skala och skiva morötterna. Skala och hacka lök och vitlök.
2. Fräs löken lätt i olja utan att den tar färg. Tillsätt morötterna och låt dem fräsa med ett par minuter.
3. Häll på buljongen och koka morötterna mjuka.
4. Mixa soppan slät med mixerstav eller i matberedare. Späd ev med lite buljong eller vatten. Smaka av med salt och peppar.
5. Rör i crème fraiche och basilika.

Vi drack till detta en chenin blanc från Sydafrika.

2011 Chenin blanc, Simonsig
Chenin Blanc var den första vita druvsorten som släptes från Simonsigs vingård 1968.
Vinet har blivit omrört under jäsningen s.k. battonage, för att hela vinkroppen ska få så mycket kontakt med jästfällningen som möjligt.

Vi möts av en ungdomlig doft, där den tropiska frukten, örterna och citrusen dominerar. Här finns också toner av honung och fläder. Det är ingen stark och påträngande doft utan istället lite försiktig, men ändå tydlig. Ett trevligt bemötande kan man verkligen säga att vi får.
Smaken är ungdomlig och frisk. De tropiska frukterna och örterna är de som först ger sig tillkänna. Särskilt örterna har en angenäm framtoning. Syran är ung, pigg och frisk. Den är detta utan att gå över gränsen till att bli alltför syrlig. Här finns också en del citrus, lite honung och en härlig fläder arom. Syran och smakerna harmoniserar med varandra på ett exemplariskt sätt. Eftersmaken är medellång och i den märks en ton av grapefrukt, aningens nötter och lite bivax.
Visst skulle man kunna önska sig en större elegans och komplexitet, men för tusan det här är ett vin för 80 kr och då kan inte kraven ställas allt för höga.
Vi gillar det här vinet och blev positivt överraskade. Det här är utan tvekan ett bra vardagsvin, som vi gärna dricker igen.

Vinet finns i beställningssortimentet (7498209). Det säljs i lådor om 12 flaskor till 948 kr, vilket ger priset 79 kr per flaska. Vi var några kompisar som slog oss ihop och delade på  en låda. Vi kommer att göra om det här köpet!
Ett humant pris på ett trevligt och användbart vin.

Betyg 3+

Amarone della Valpolicella. Le Ragose vs Ferragu.

Vid lördagskvällens vinprovning fanns det med två amaroneviner. Le Ragose 2003 som jag stoppat dit och broderns bidrag en Ferragu av årgång 2006. Två helt olika amaroneviner. Jag vill påstå att de befinner sig på varsin ytterkant. Le Ragose är i min bok en "matamarone" medans Ferragu är ett sötfruktigt monster, en "portvinsamarone". Trots de stora olikheterna så finns det ändå en del gemensamma valpolicella drag, främst i form av de mörka körsbären.

2003 Le Ragose.
Producenten Le Ragose ligger i den östra delen av området Valpolicella Classico. Vi är i den södra delen av kommunen Negrar. Le Ragose ligger på några kullar 250-400 m över havet.
Druvorna är 60% corvina, 30% rondinella samt 10% övriga tillåtna druvor som, efter lång maceration (20-30 dagar) och ett inledande år på rostfritt stål, fått ligga till sig 4-5 år på slovenska botti.

Doften är lite återhållen, men ändå packad av mörka körsbär, lite mörka plommon, en svag örtighet och en knivsudd russin inlindad i mörk choklad. En fin valpolicelladoft men i stort utan de torkade frukterna.
Smaken är lite stramare än i många andra amaroneviner. Massor av mörka körsbär. Lite örter och kryddor finns här. Vi noterar lite mörk choklad och lite torkad frukt (betydligt mindre än vad man vanligtvis finner i ett amaronevin). En trevlig och pigg syra känns hela vägen igenom vinet. Trevliga tanniner som är finkorniga och väl avslipade samtidigt som de är väldigt tydliga. Eftersmaken är på amaronevis lång och kraftfull och här dyker en del lakrits upp. Det finns en liten restsötma, men i betydligt blygsammare omfattning än i andra amaroneviner. En riktigt bra matamarone, som passar utmärkt till diverse rätter på vilt. Har du dessutom lite tillbehör med någon sötma som palsternacka, jordärtskocka eller sås så blir det här utomordentligt passande. Jag kan sakna en viss elegans och komplexitet som finns i de stora amaronevinerna, men då får du också klättra upp i prisklasserna.
Vi betalade 250 kr + frakt (20 kr) då vi köpte från Carlo Merolli. I vår bok finns det endast en amarone under 300 kr på SB som håller samma klass (Selezione Antonio Castagnedi 2008 28002

249:-)

Betyg 4



2006 Ferragu
Vi befinner oss i de östra delarna av Valpolicella i Sorcé di Sopra någon mil norr om Illasi.
Gården består av 8 ha vinodlingar och en ha olivodlingar.
Druvmixen är 40% Corvina, 40% Corvinone, 10% Rondinella, 10% Oseleta som vuxit på 55 år gamla stockar på en höjd av 240 m över havet.
Den årliga produktionen ligger på ca 2 500 flaskor.
Druvorna torkas ca 70 dagar. Vinet har legat runt tre år på amerikanska ekfat och ytterligare ett år på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Vi möts av en kraftfull och distinkt doft. Här går det inte att ta fel. En Power-Amarone fylld av söta, mörka körsbär, fikon, massiva russintoner, en hel del ek och lakrits. Det är en tung och intensiv doft. Doften är tilltalande och det går att sniffa på den i omgångar. Härligt!!
Smaken har en oerhörd kraft. Här möts vi av en mängd olika smaker. Mörka körsbär, fikon, russin, lite örter, lakrits, syltade mörka bär, plommon, en del ek.... Ja till slut blir det för mycket. Kraftfullt och maffigt på bekostnad av elegans.
Eftersmaken är en lång utdragen process, där den söta mörka frukten får sällskap av såväl vanilj som russin, torkad frukt och varar i evigheter.
Det finns en hel del portvinsliknande inslag. Alkoholen är hela 17 % och visst känns detta dvs den är inte helt integrerad i frukten. Syran är någorlunda pigg vilket gör att vinet ändå håller sig någorlunda piggt utan att bli alltför syltigt.
Vi har druckit många amaroneviner de sista 7-8 åren, men aldrig något i den här stilen. Detta är helt enkelt ett kraftmonster. Svårt eller snarare omöjligt att kombinera till mat. På egen hand eller i sällskap med en bit vällagrad parmesan funkar det för den som vill ha allt inklusive kraft.
Vi tycker själva att det är för mycket av de mesta och vill ha mer elegans än vad Ferragu erbjuder. Dock ett fascinerande vin och vi är en ny erfarenhet rikare.
Brodern har fått tag på detta genom en bekant som varit på rundresa i Valpolicella.
Priset han fick betala var 800 kr.

Betyg 4

Castello di Brolio

I lördags firade vi broderns sambo, deras två barn och min hustru. Den gemensamma ålden blev 175 år.
Jag tillbringade dagen på Åbytravet med Åbys Stora Pris och gick inte helt lottlös från travbanan.
Brodern med familj stod för maten och tre av vinerna. Vårt bidrag fick bli två viner.

Vi började kvällen med lite champagne, som också fick följa oss till förrätten (Kalixlöjrom i en trevlig röra). Det blev en Gosset Grand Rosé.

 Vi drack en flaska i juni och den här var lika enastående bra, trots att lördagens flaska legat endast ett år i vår källare. Våra noteringar från förra gången gäller fortfarande och dessa kan du läsa här.

Varmrätten bestod av renytterfilé, kantarellsås och ett mos på lite potatis och massor av palsternacka.

 

Innan varmrätten provade vi fyra helt olika viner. Pegasus Bay 2008 skrev jag om igår. Vi hade också två olika amaroneviner. Dessa kommer i en särskild bloggpost om någon dag.

Det fjärde vinet var en Chianti som brodern smygit in. Det visade sig vara samma vin som hustrun och jag druckit  på fredagskvällen.

2004 Castello di Brolio
Producent är Barone Ricasoli. Brolio ligger i hjärtat av Toscana och Chianti i området runt Siena.
På 1100-talet fick familjen Ricasoli Castello di Brolio som gåva av den självstyrande staden Florens. Egendomen omfattar 1 200 hektar, varav 240 hektar är planterade med vin. Vinmakare är Carlo Ferrini.
Druvblandningen är 80% Sangiovese, 10% Merlot och 10% Cabernet Sauvignon.
Vinet har legat ett och ett halvt år på ekfat av varierande storlekar



Vi provade det här vinet för ett år sedan och gillade vad vi drack. Vinet håller ställningarna väldigt väl och inte så mycket har hänt under det här året.

Vinet har fått en timme i karaff innan vi häller upp i glasen. Vi möts av en doft som har röda bär och mörka plommon som främsta attribut. Lite mineraler och örter lokaliserar vi också. Slutligen finns där lite nyanser av fat i form av vanilj, kaffe och choklad. Ingen stor och pampig doft utan lite mer servil, men ändå tydlig.
Smaken har tydlig karaktär av mörka körsbär, plommon och örter. Trots sina åtta år finns det en friskhet i vinet som vi tillskriver den pigga syran. Gott om tanniner finns det, men de är mjuka och finstämda. Möjligen lite mer avrundade än i förra årets flaska. Eftersmaken är tämligen lång och där kommer det fram lite mörk choklad, lite toner av kaffe och vanilj.
Det här är ett förbaskat bra matvin.

 

 

Kvällens flaska har bodern köpt och den är signerad av baronen själv. 

Priset när det begav sig var 289 kr. Det finns på SB för 329 kr, men nu är det årgång 2008.

 

Betyg 4