Sortimentsprovning med Cask Moestue. Champagne Duval-Leroy.

I måndags besökte Cask Moestue Göteborg för att visa upp delar av sitt sortiment. Vintankar fick chansen att delta. I dagens inlägg behandlar jag de sex olika champagnerna som Duval-Leroy bidrar med.

Vertus. En av champagnes många klassiska byar.
Vi bodde där förra året på vår cykelsemester i champagne. Du kan läsa om det äventyret här.

Duval-Leroy är ett familjeägt företag, som sedan 1991 har styrts av Carol Duval-Leroy. 1859 grundades företaget och idag förfogar man över cirka 200 ha. Dom har sin bas i Vertus. Dom producerar runt 5,5 miljoner flaskor.

Wilhelm lahr guidade oss igenom provningen

Totalt gör dom 15 olika cuvéer varav sju är tillgängliga genom Systembolaget. Vi fick prova sex av dom den här eftermiddagen.









Den första vi provade var Brut Réserve (längst till höger) pris 329 kr. Den är gjord på Pinot Noir (60%), Pinot Meunier (30%) och Chardonnay (10%). En lättsam, inte så krävande champagne, som passar alldeles utmärkt som välkomstdryck. Röda äpplen, lite citrus, fina mineraler och kryddor. Så sammanfattar vi våra intryck.

Brut Organic (längst till vänster) pris 399 kr är en helt annan historia. En riktig matchampagne. Även denna är dominerad av Pinot Noir (70%) och med en del Chardonnay (30%). Druvorna kommer från vingårdar, där organiska odlingsprinciper tillämpas. Den har därmed kunnat få ett Ecocert. En del av druvmusten har tillbringat en kortare tid på ekfat.
En fin doft av citrus, tropisk frukt, snäckskal och gul/röda äpplen kan vi notera. I munnen är det torrt och med en frisk, läcker syra. Mer komplext än föregående vin. Jag kan känna röda äpplen, en god portion citrus, mineraler och en liten kryddighet. Och så ett avslut som för tanken till blodgrape. Den här blir jag sugen på att prova lite mer noggrant.
 
I mitten en Blanc de Blancs Grand Cru Millésime 2006. 100% Chardonnay och på SB är priset 469 kr. Druvorna kommer från ett antal vingårdar som alla är klassifierade som Grand Cru. Delar av vinet har legat en kortare tid på ekfat.
I doften känner jag gröna äpplen, lite citrus, mariekex och en liten ton av blomsteräng. I munnen är det torrt och friskt med en viss krispighet. Äpplen, citrus, rostat bröd, nötter och ett avslut med grapefrukt. Visst det är det gott, men det vill inte riktigt fånga mig.

Av dessa tre är det  Brut Organic som jag fastnar för

Fleur de Champagne (till höger) kostar 399 kr på SB. Detta är något av Duval-Leroys signum sedan den lanserades 1911. Den exakta druvsammansättningen har varit svår att få fram, men den domineras av Chardonnay. Jag vill dra mig till minnes att Wilhelm lahr sa att 70 procent var Chardonnay och resten Pinot Noir. Jäsningen sker på ståltank. 2:a jäsningen sker på flaskan och sedan får vinet ligga i nästan 30 månader på sin jäsning innan det degorgeras. I doften hittar jag gula äpplen, gula stenfrukter, lite citrus, någon vit blomma och mandelbeskvier. I munnen märks först de friska gula och röda äpplena som tillsammans med ett litet inslag av citrus ger den här champagnen en mycket fin friskhet. Visst är syran stor, men aldrig påfrestande. Efterhand kommer gula plommon, persika, mandariner, nougat, brioche och mineraler (sten/kalkiga) samt ett avslut med blodgrape. Den här gillar jag verkligen och ska så klart komplettera vår vinkällare med några flaskor.

I mitten deras Rosé Brut Prestige. Inte alls så tokig. På "Bolaget" kostar den 429 kr. Ett anständigt pris för en riktigt hyfsad roséchampagne. Den är gjord på 80% Chardonnay och 20% Pinot Noir. I doften lite röda bär, nybakt bröd, mineraler och ett ordentligt inslag av blodapelsin. I gommen smultron/jordgubbar med en liten syrlighet från lingon. Moussen känns nästan mjuk och lite gräddig. Efter en stund ansluter röda citrustoner, mineraler, mariekex och lite kryddor. Visst är det här gott. Faktiskt lättdrucken och törstsläckande. Precis som en bra roséchampagne ska vara.

Vi avslutar med deras prestigechampagne: 2000 Femme de Champagne. På Systembolaget är priset 999 kr. Den görs endast de år druvorna är extremt bra. Tidigare årgångar har varit 1990,1995 och 1996. Det lär bli en från 2004 också. Druvsammansättningen varierar år från år, men årgång 2000 har sammansättningen Chardonnay (95%) och Pinot Noir (5%). Druvorna har hämtats från Grand Cru-byarna Chouilly, Avize, Oger, Bouzy och Mesnil-sur-Oger och de vinifierades var odlingslott för sig. Runt en fjärdedel har fått jäsa på gamla ekfat. Den ska sedan få ligga på sin jäst i minst 10 år.
Och visst känns det att nu har vi med en stor champagne att göra. Både i doft och smak framträder en champagne med mycket hög komplexitet. I doften finns gula äpplen, citrus, nybakt bröd, nötter och kaprifol. Stor och elegant. Doften lovar mycket.
I gommen infrias löftena från doften. Smaken är stor och samtidigt elegant. Det satsas mer på elegans än kraft. Gul/röda äpplen, delikata citrusfrukter, rostat bröd, mariekex, steniga och kalkiga mineraler, mandlar, aprikos, gula plommon, persika och en skir blommighet i bakgrunden. Nyansrikt och välbalanserat. Och så ett avslut med blodgrape och blodapelsin som tillsammans ger ett avskedsbett.
Gudomligt gott!!

Sammanfattning
Javisst har Duval-Leroy har imponerat stort på mig. Hög kvalitet över hela linjen.Ändå är det så att tre av deras cuvéer tilltalar mig extra mycket.
1 Femme de Champagne går i sin egen viktklass. En överlägsen segrare, men också mer än dubbelt så
  dyr som de andra.
2 Fleur de Champagne. Deras signum. Precis under 400 kr. Och med doft och smak som träffar mig
   rätt i Vintankarhjärtat
3 Brut Organic. En matchampagne, som jag vill pröva lite mer ordentligt.

2011 Titari Amarone Brunelli

Det var dags att prova den nya årgången av Brunellis prestigeamarone Campo del Titari.
Brunelli är en kvalitetsproducent som jag besökt ett flertal gånger. Senast i somras. I oktober är det åter dags. Några av våra vänner vill besöka Verona och en vingård under ett förlängt veckoslut. Brunellis Agriturismo Corte Cariano passade oss perfekt.
Du som vill läsa om våra tidigare besök kan göra det här och här.

Titari 2009 håller jag som en av de absolut bästa amarone jag druckit. Årgång 2010 var också mycket bra, men inte riktigt i klass med 09:an. Du kan läsa vad jag skrivit om resp årgång genom att klicka på årtalet 2009 eller 2010. Jag smakade 2011.an i somras då jag besökte Brunelli. Smakprovet var hur gott som helst och vibbarna jag fick sa mig att 2011:an blir minst lika bra som 09:an. Ni förstår själva att förväntningarna var gigantiska.

Vi hade bestämt att njuta av vinet på fredagskvällen tillsammans med hustruns bror. Problemet var att antingen fick vi dra korken och hälla vinet på karaff redan kl 12 eller drar korken precis innan vi ska dricka det kl 20. Vi skulle nämligen vara uppe i Göteborg hela eftermiddagen och del av kvällen. Amarone behöver luftning, så korken drogs kl 12. Halva flaskan hälldes på karaff och den andra halva av flaskan fick stå med korken på. Det visade sig vara en bra lösning. Det första glaset från karaffen var helt magiskt.

Redan då vi häller det på karaff känner vi ljuvliga amaronedofter. När vi åtta timmar senare häller upp tre glas får vi dofter som gör oss smått saliga. Här finns en mörk ton som genomsyrar doftintrycken. Doften är stor och kraftfull, men utan att bli pompös eller gå till överdrift. Massor av mörka, körsbär, björnbär, lite hallon, finmalda kryddor, något läder och aningens vanilj från faten. Den torkade frukten finns där så klart, men spelar andra fiolen och då med främst dadlar, fikon, katrinplommon och en försiktig russinton.

I munnen är det den jungfruliga mörka frukten som vi först stöter på i form av söta, mörka körsbär, solmogna björnbär och lite vinbär. Snart så tillkommer örter, svartpeppar och mineraler (steniga). Detta är en amarone långt från överdådiga, russinsöta saker. Titari har en liten stramare stil med tanniner som visserligen är tämligen mjuka och avrundade, men ändå ger det där behagliga motståndet. Det finns en fin syra, som ger vinet en härlig friskhet. Eftersmaken är magisk med mera körsbär och torkad frukt. Precis som i doften främst för med sig dadlar, fikon, katrinplommon och en liten nätt ton av russin. Här finns lite espressokaffe och den härliga lilla bitterheten från kvalitetschoklad.
Det fanns dryga 10 cl kvar i flaskan, som vi drack på söndagskvällen. Svårt att hitta ord. Magiskt!!
Sammanfattning
Så in i bänken gott. Helt i paritet med 2009:an. Visst den är ung idag, men väl värd att prova redan nu. Ge den tre-fyra timmar i karaff och en magisk amaronestund uppstår. En amarone som får toppbetyg idag, men som jag tror kommer att nå 5+ om något år. Min första i så fall.

Betyg 5

Vår flaska är privatimporterad för 44 euro. Tillkommer svensk alkoholskatt på ca 40 kr. På Systembolaget kostar den 764 kr.

2013 Valpolicella Superiore, Brunelli

Ibland vill vi ha något enkelt, okomplicerat men ändå gott vin till en enkel pasta eller pizza. Vardags-Valpolicellan är ett sådant vin. Den här kvällen blev det en Superiore från Brunelli.

Brunelli är en kvalitetsproducent som jag besökt ett flertal gånger. Senast i somras. I oktober är det åter dags. Några av våra vänner vill besöka Verona och en vingård ett förlängt veckoslut. Brunellis
Agriturismo Corte Cariano passade oss perfekt.
Du som vill läsa om våra tidigare besök kan göra det här och här.

Vinet är gjort på druvorna Corvina(65%), Rondinella (25%) och Corvinone (10%).
Vinifiering sker på traditionellt sätt med 8-10 dagars skinkontakt. Vinet får sedan mogna i ca 12 månader på 50 hl stora fat av Slavonsk ek. Till det här vinet används inga torkade druvor.

En försiktig doft av körsbär, blåa plommon och någon liten blommighet som drar mot viol.

I munnen känns vinet ungt, friskt och rätt så slankt med en fin körsbärssmak. Vi känner också lite lingon, jordgubbar, örter och steniga mineraler. I eftersmaken finns tonen av krossade körsbärskärnor. Enkelt och okomplicerat. Precis som vi vill ha det. Lättdrucket och gott!

2009 Amarone, Allegrini

Det var ett bra tag sedan vi drack en Amarone från Allegrini. Det passade bra att öppna en flaska i samband med att hustrun fyllde år. Åtskilliga gånger har vi skrivit om Allegrinis Amaronae bl a om årgångarna  2000, 2003, 2006 och 2007

 

Allegrini är ett familjeföretag baserat i Fumane i vinområdet Valpolicella i nordöstra Italien. Företaget grundades för 151 år sedan. Det leds i dag av syskonen Franco och Marilisa Allegrini samt deras framlidne broder Walters dotter Silvia Allegrini. Franco är vinmakare, Marilisa har hand om försäljningen och Silvia ansvarar för marknadsföring och PR. Företaget äger i dag drygt 70 hektar vingårdar. De mest kända vingårdarna finns på kullen La Grola, dels vingården med samma namn som kullen, d v s La Grola, dels den högt rankade vingården La Poja på högplatån högst upp på kullen.
För 20 år sedan beslöt man att rensa bort alla botrytisangripna druvor i samband med amaroneproduktionen. Många av de andra producenterna menade att det var fel. Att det var ett avsteg från den normala processen. Allegrini tog striden eftersom man ansåg att ädelrötan var negativ för såväl tanniner som polyfenoler och antocyaner, de viktigaste grundstenarna i rödvinsbygget och i dag har de allra flesta valt bort botrytisen.
Källa The Wineagencys hemsida

Druvblandningen är 80% Corvina, 15% Rondinella och en slatt på 5% Oseleta.

I doften hittar vi mörka bär, katrinplommon, lite kryddor, cederträ och en liten nätt violblommighet.
Visst är det en mycket tydlig och amaronekaraktäristisk doft utan att bli övertydlig eller doftbomb-mässig.

I munnen är det en amarone med en större stramhet än hos många andra amarone, vilket gör den enklare att kombinera till mat. Varför inte viltgrytor med en rotfruktsgatäng.
Med detta sagt så har den lite tydligare och alertare tanniner, visserligen avrundade och hyfsat mjuka. Syran ger vinet friskhet och tar sin givna plats.Här finns ordentligt med mörk frukt i form av mörka körsbär, björnbär och svarta vinbär. Även örtinslaget är tydligt. I eftersmaken kommer den torkade frukten fram tillsammans med mörk choklad och någon liten ton av espresso.
Allt är förpackat på ett balanserat och elegant sätt. 
Och visst tusan är det här gott. Riktigt gott. 
Det här är en amarone ganska långt ifrån de överdådiga fruktbomber med stor rest- och russinsötma som finns. Här är elegansen prioriterad.
Årgång 2009 är riktigt bra nu, men jag tror den kommer att utvecklas ytterligare. Har du någon enstaka flaska så behöver du inte ha någon brådska. Den som däremot är lycklig att ligga på några stycken flaskor så är det väl värt att göra en avstämning redan nu.
Betyg 4+

Grand Cru Vieilles Vignes, Damien Hugot

Damien Hugot är en producent vi fallit pladask för. Vi köpte på oss ett antal flaskor, då möjligheten gavs. Några via Systembolaget, men också några via privatimport. Det blev fem olika cuvéer. I fredags blev det den sista av dom fem cuvéerna som vi provade. Vad vi tyckt om tidigare cuvéer kan du läs om här: Roséchampagne, Extra Brut BdB 2006 och Extra Brut BdB 2008.

Vieilles Vignes (VV) görs, som namnet antyder, på druvor från gamla vinstockar, som växer på deras vingårdar i Chouilly och Cramant.. Egentligen är det en årgångschampagne, men detta anger man inte av någon anledning. Den flaskan vi dricker är druvorna skördade 2009. Detta är den enda av Damien Hugots viner som fatlagras. VV har legat i sex månader på gamla bourgognefat. Degorgeringen ägde rum i juni 2015.

Det ska sägas direkt att det här är en väldigt läcker champagne. Damien Hugot imponerar ännu en gång.
VV är från den varma sommaren 2009 och jag tror att detta i kombination med fatlagringen har gjort den så tillgänglig som den är just nu. Betydligt mer inne i en bra drickfas än BdB 2008(som med tiden kommer att bli ruggigt bra).

Vi känner en trevlig doft av gula stenfrukter, citrus, äpplen, steniga mineraler, snäckskal, nötter, lite kryddor och lite, lite fat.
Doften är så angenäm att vi fastnar en lång stund med nosen i glaset innan vi tar första klunken.

Smaken har en härlig friskhet. Torr så klart och med syror som är alerta. Smaken har en fin balans med stor komplexitet. Här finns en elegant blandning av gul/gröna äpplen, blodgrape, aprikoser, persika, mango och lite nötter. I avslutet återkommer steniga mineraler men nu tillsammans med en finstämd kryddighet och blodapelsin.
 Så in i bänken gott och väldigt drickvänlig just nu.

Betyg 5-
Priset i "Bolagets" beställningssortiment är 489 kr. Den är för tillfället slut, men importören tror att den återkommer i mitten på september.

Sammanfattning.
Alla de fem cuvéer vi smakat har varit riktigt goda.
Det är tre av dom som faller mig extra mycket i smaken.
BdB 2008. 413 kr.
Den köper jag några flaskor av och lägger i källaren ett par år. Goda redan idag, men jag tror den kommer att utvecklas till något riktigt stort på ett par års sikt.
BdB 2006. 398 kr.
Fantastisk bra just nu. En absolut favorit. Ett underbart vin att njuta av tills 2008:an blir klar. Min favorit.
Vieilles Vignes. 489 kr.
Lite "lyxigare" och mer komplex. Ett par flaskor av den vill jag också ha i källaren.

Alla tre är för närvarande slut hos leverantören, men dom har meddelat att i mitten på September ska dom vara tillbaks. Den vanliga Brut Blanc de Blancs kostar 315 kr och är inte alls så tokig. Den ger en viss bild av producentens stil och är väl värd att prova.

2007 Chateauneuf-du-Pape Réserve, Domaine Pegau

Det finns trender i inom de flesta områden. Självklart inom vin. Likaså hur budskap kommuniceras, vilka kanaler man väljer mm. Många vinbloggar för idag en tynande tillvaro och istället är det sedan ett par år tillbaks instagram som gäller. 10 år tillbaks i tiden var det bloggandet som gällde. Ingvar med bloggen Billigt Vin funderade över detta för knappt en månad sedan.
Bloggandet var kanske som hetast runt 2010. Själv kom mitt bloggande igång 2011. Inte direkt i frontlinjen om jag säger så....
Då runt 2010 var årgång 2007 från Chateauneuf-du-Pape stekhett. Årgången hajpades något otroligt bland allehanda bloggare. Idag är det andra områden och viner som dominerar blogg- och instagramflödet.
Visst blev det så att några flaskor hamnade i Vintankars källare också. Hög tid att börja titta på hur dessa 2007.or utvecklats.

En kväll i mitten på augusti plockade vi fram en 2007:a från Domaine Pegau, som vi inhandlade 2010 på "Bolaget".
Domaine Pegau drivs idag av en ung kvinna Laurence Féraud, som för några år sedan tog över efter fadern Paul. Egendomen i Ch9dP omfattar 21 ha, varav knappt 20 ha odlas med röda druvor och ca 1,5 ha med vita druvor. Utan att vara certifierade har Domaine Pegau alltmer börjat använda sig av organisk/biologiska metoder. Dom gör fyra röda cuvéer och två vita.
På senare tid har dom förvärvat ytterligare 41 ha utanför Ch9dP. Dessa klassas som Cote du Rhone Village och säljs under namnet Chateau Pegau.

Vi dricker deras Cuvée Réserve.
Vinet är gjort på druvblandningen: Grenache(85%), Syrah(9%), Mourvèdre(4%) och 2% på övriga tillåtna druvor. Genomsnittsåldern på vinstockarna är dryga 60 år.
De hela druvklasarna får jäsa i 5-7 dagar på cementtankar, därefter följer en "maceration" på mellan 7-14 dagar. Vinet får sedan ligga till sig i 18 månader på 50 hl stora ekfat (foudres), därefter buteljeras vinet utan klarning och filtrering.

En sniff och en första klunk klargör omgående varför viner från Ch9dP alltid stått högt i kurs hos Vintankar.

I doften finns en härlig mörk, solvarm frukt: björnbär, blåa plommon och svarta vinbär. Gott om örter noteras, liksom toner från en gammal cigarrlåda och lite läder. Ett försiktigt inslag av blommor i bakgrunden. Väldigt trevligt.

I munnen är vinet mjukt och runt utan att för den skull vara det minsta mesigt.Här finns tillräckligt med syra för att den mörka frukten ska ha en bra friskhet och inte bli ett dugg syltig samtidigt gör det att vinet inte känns särdeles tungt. Här finns en del tanniner, men alldeles sammetslena är dom. Precis så att dom ger ett litet motstånd. Här finns gott om örter och enbär. I eftersmaken mer mörk frukt men nu i sällskap med pinjeträd, rått kött och mineraler som ger sälta. Visst kan vi notera en liten ton av rostade fat. Inte så stor utan utgör mer ett pikant inslag i smakpaletten.
Ett vin med klara begynnande mognadstoner i en total harmoni och med smaker som balanserar varandra på ett strålande sätt.

Betyg 5-

Vår flaska kostade 499 kr, då den inhandlades 2010 på SB. Ett riktigt bra vin, men det ska det så klart vara för den penningen. Det var vår sista flaska och bra nära sin topp. I källaren ligger två 2011:or på vänt. Jag köpte dessa för 359 kr av Franska Vinlistan för snart två år sedan. Nu är dom slutsålda, men vem vet det kanske kommer en kampanj när vi närmar oss jul.
Årgång 2012 släpps på SB den 2:e september. Här kostar dom 585 kr.

2013 NegreDeNegres

Dagens inlägg precis som gårdagens handlar om rött vin från Priorat.

Producent är Clos del Portal. Verksamheten drog man igång 2001. All odling sker enligt organisk/biologiska metoder och med inslag från biodynamiska tankegångar.
Vinet är gjort på Grenache 60% (fem olika kloner), Carignan 30% och Syrah 10%. Det har fått vila upp sig i ca ett år på fat av fransk ek.

Det doftar av en ljuvlig bärkompott där såväl röda som mörka bär ingår. Jag känner också en hel del örter, som en sommarvind från medelhavet.

I gommen är det de solvarma bären som dominerar med björnbär, körsbär och blåa plommon i centrum. Inslaget av örter är påtagligt. Tanniner som  biter lite försiktigt gör vinet matvänligt. Eftersmaken är längre än medel och där får frukten sällskap med lakrits, mineraler och lite lätta toner från fatlagringen.

Vi gillar det här vinet och visst finns här inslag som påminner om välgjorda viner från Chateauneuf-du-Pape

Betyg 4

Vi har köpt vinet genom en privatimport för ca 19 euro, därtill har vi betalat knappt 20 kr i svensk alkoholskatt.