I lördags spelades finalen i Champion League. Inga italienska lag nådde så långt i år, men hos Vintankar var Italien ändå representerade. Den som följer vår blogg vet att vi sätter likhetstecken mellan CL-fotboll och amarone och i en final duger endast det bästa.
2003 Casa dei Bepi, Viviani
Detta var vår sista flaska. Senast vi drack 2003.an var för tre år sedan. Vi var då helt hänförda och därför är förväntningarna stora. Jag kan redan så här inledningen slå fast att detta är ett sagolikt vin. Casa dei Bepi når höjder som nästan inga andra amaroneviner når.
Vi häller upp vinet på karaff ett par timmar innan avspark. Redan vi upphällningen nås vi av en mäktig doft där de rena, mörka, söta körsbären tar livtag på oss. Vi kan stå där och småsniffa mest hela tiden, men vi har en del andra bestyr så vi sliter oss från karaffen.
Strax innan avspark häller vi upp fyra glas. Samma mäktiga doft men nu lite elegantare och mer komplex. Det har tillkommit lite örter, kakao, mer mörka bär och lite, lite torkad frukt.
Dags att låta smaklökarna få sitt. Vi tar en liten klunk och låter vinet virvla runt i gommen. Ah, vilka smaker! Vilken koncentration och elegans. Här har Viviani inga övermän. Smakerna kommer till oss lite i sänder, inte alls allt på en gång. Först körsbären: mörka, söta fullmogna bär, sedan lite mer mörka bär i form av mogna björnbär och blåbär. Strax därpå underbara örter, lite kakao och aningens torkad frukt. Vinet är elva år gammalt, men har en ljuvlig fräschör genom den underbara friska syran. Eftersmaken är på amaronevis gigantisk. Lång och utdragen.
Viviani och Casa dei Bepi är det mest eleganta amaronevin man kan tänka sig och med en koncentration och komplexitet i smaken som gör oss stumma.
Matförslag? Ja vet inte. Enligt min ringa mening så njuter jag detta helst på egen hand tillsammans med goda vänner i filosofiska samtal, som egen meditation eller till precis som vi gjorde till en fotbollsfinal.
Betyg 5
Vi köpte vår flaska för fem år sedan för ca 40 euro. Inhandlad på Vivianis gård efter en legendarisk vinprovning.
Underbar not (trots att jag inte är Amaronefans). Nästan så att man vill gå ned i källaren och leta fram någon gammal mogen Amarone (för kontemplation/meditation).
SvaraRaderaRoligt att du uppskattade mitt inlägg.
RaderaNu närmar sig ju sommaren och därmed blir det mindre amarone. Samtidigt vet vi att den svenska sommaren brukar bjuda på en och annan ruskig kväll, som kan lämpa sig för amaronekontemplation.
Jag ser just nu över vad som finns i källaren om nu olyckan är framme.