2008 Vaio Armaron, Serego Alighieri

Det här är en amarone jag provat åtskilliga årgångar av bl a dessa: 2003, 2004, 2005, 2006 och 2007.
Vaio Armaron är ju egentligen en amarone som behöver lång tid på sig för att komma till sin rätt, kanske bortåt 10 år. Raphaele Boscaini besökte Göteborg tidigare i höstas. Vi fick då smaka såväl 2008 som 1993. Friskheten i det 22 år gamla vinet överraskade mig. 2008:an gjorde då ett gott intryck och är värd en mer ordentlig test. Vi provar den under tre dagar.

Vaio är en av de fem Amarone som den stora vinfirman Masi producerar. Det är också den första Amaronen som lanserades på det svenska Systembolaget för rätt många år sedan.
Druvorna kommer från en vingård i den lilla byn Gargagnago, där marken ägs av Serego Alighieri (den store Dantes ättlingar), men produktionen av vin sker av Masi.
Druvmixen är Corvina 65%, Rondinella 20% och Molinara Serego Alighieri 15%. Den klassiska blandningen och med en särskild klon av Molinara som endast finns på Alighieris gård.
En annan sak som är speciell är att vinet ligger en tid på fat av körsbärsträd.

På måndagen häller jag upp ett litet glas och sedan på med korken. En förtest från min sida.
Det upphällda glaset får stå och luftas i ca tre timmar. Visst är det ungt, vilket märks av friskheten, men det bjuder ändå på en rad av de typiska amaroneattributen i såväl doft som smak. Vi pratar: mörka körsbär, skogsbär, torkad frukt, örter och en lång eftersmak med mera frukt, örter, lite espresso och mörk choklad. Körsbären är underbara.
En lovande inledning.


Tisdag.
Sveriges fotbollsöde ska avgöras på Parken i Köpenhamn.
Nu häller jag upp två glas. Kanske knappt 20 cl i varje glas (Orrefors Difference Primeur). Jag gör detta nästan tre timmar före avspark. Matchen börjar och vi sticker dit näsan i våra glas. Doften är så där amaronehärlig utan att bli en övertydlig doftbomb.
Packad med mörk frukt, körsbär i första hand men även plommon och björnbär. En del örter. Underbar torkad frukt, fast inte så mycket russin och med ett tydligt inslag av fat. Det senare hör hit och är inget vi har svårt för. En lovande inledning.

Vi tar den första klunken. Milde Moses vilket vin. Vi får en dryck som har en ungdomlig friskhet och förpackat på ett elegant sätt. Visst är det en ung amarone med en förträfflig alert syra, men redan nu kommer det fram massor av smaker utan att det är i närheten av att bli för mycket.
Först ut är en läcker mörk frukt, där de söta mörka körsbären dominerar, medans solmogna björnbär tar sin plats i bakgrunden. En fin liten örtsamling tillsammans med torkad frukt dyker upp strax därpå. Visst finns det en liten ton av russin, men med betoningen på liten. Den torkade frukten har mer av fikon, dadlar och katrinplommon i sig. Eftersmaken är något enastående med körsbärens friskhet, fatisnlaget med espresso,den mörka lyxchokladens lilla bitterhet och unset vanilj.
Det här är bara så gott.

Onsdag
Inget glas

Torsdag
Den sista slatten räcker till knappt ett glas. Hustrun och jag delar ganska jämnt. I vart fall är det min uppfattning. Vinet håller ihop på ett strålande sätt. Skillnaden är väl den att idag behöver inte vinet luftas ytterligare. Det är bara att hälla upp och ta små klunkar.

Sammanfattning.
En alldeles strålande amarone. Väldigt ung idag, men med rejäl luftning ( uppemot tre timmar) presterar det på ett enastående sätt. Vaio är också en amarone som växer med tiden och pallar hur många års lagring som helst. Dock tar mina slut alldeles för fort.
Dricker du din Vaio 2008 inom det närmaste året så lufta den enligt ovan. Mina kvarvarande ska jag först börja nalla på 2017. Bara jag kan hålla mig.

Betyg 5-

På "Bolaget" kostar den 399 kr. Det verkar finnas en del flaskor kvar runt om i landet.

Wine Spectator placerade Vaio 2008 på åttonde plats bland de hundra bästa viner 2015. Faktiskt det enda Valpolicellavinet på den listan, vilket kanske säger mer om Wine Spectator än om Valpolicella.