2004 Barolo Gianni Voerzio

Vi drack en Barolo för ett par veckor sedan. Blogginlägget påbörjades, men blev aldrig färdigskrivet. Hög tid att göra så nu.

I den lilla vinbyn La Morra, sydväst om huvudorten Alba i området Piemonte, hittar du Agriviticola Gianni Voerzio. Den lilla familjefirman driver här sedan århundraden en vingård.

Fram till 1986 drev Gianni och hans bror Roberto den här gården tillsammans. Dom har numera gått skilda vägar. Gianni driver vingården (13,5 ha) tillsammans med hustrun Franca. 

Vi köpte två flaskor av det här vinet 2009. Mottagandet i bloggosfären var milt sagt ljummet. Omoget och överekat var omdömen som många använde. Vi lät våra flaskor ligga ett par år. Den första flaskan öppnade vi på sensommaren 2012. Vad vi tyckte kan du läsa här. Visst var eken väldigt tydlig, men vi är ganska tåliga. Och visst var den på väg att integreras med frukten. Tre år har gått sedan dess, så dags att dra korken ur vår sista flaska.

Doften är så som jag minns den dvs tydlig utan att vara kraftig. Körsbär och rosor i centrum, men även lite rostat kaffe och kakao. På det hela en trevlig doft.

I munnen är det de lite syrliga körsbären som tar kommandot. I vart fall inledningsvis, men efterhand dyker blåa plommon och lite andra röda bär upp. Ett floralt inslag av rosor och violer svävar i bakgrunden. Hela tiden närvarande, men utan att ta för sig allt för mycket. Syran är allt jämnt alert, inte ett dugg ansträngande utan skänker bara friskhet åt vinet. De finkorniga tanninerna har slipats av i kanterna och upplevs nu som nästan mjuka. Naturligtvis känns dom i gommen, precis som dom ska, men inte alls kärva eller vrånga.

Eftersmaken är aningens längre än medel. Det är först här vi noterar ekinslaget. Visserligen tydligt, men ändå uppblandat med frukten på ett sätt vi gillar. Nu tilltalas vi av ektonen i lagoma mängder. Den ekkänslige kan jag misstänka har en annan uppfattning.
Lakrits, mörkchoklad, rosor och ännu mera körsbär gör eftersmaken riktigt trevlig.

Betyg 4