Langhe Rosso 2004 från Roagna

Vi skrev igår om en Nebbiolo från Roero. Vi fortsätter på nebbiolospåret men den här gången ett vin med beteckningen Langhe Rosso. Vi skrev i oktober 2012 så här om 2004:an och om årgång 2006 tyckte vi så här om i augusti 2013.

Producenten Roagna har vi höga tankar om. Vi har hyllat ett flertal viner från Roagna, så det känns pålitligt att på fredagskvällen dra korken ur vår sista Langhe Rosso från året 2004.

Vi har så klart 100% Nebbiolo, från vinstockar som är i genomsnitt 30 år gamla, vuxna i syd/sydöstliga lägen från gårdar i Rocche di Castiglione Falletto och Cascina Pira och från gårdar i Pajé. Vinet har legat 3-4 år på medelstora ekfat från Frankrike och Slovenien och därefter på flaska.

Ett vin som trots sina tio år fortfarande upplevs som relativt ungt.

Det är väl den begynnande uppmjukningen av tanninerna som visar att vinet trots allt har några år på nacken. Kanske också att färgen har en liten brunare tegelröd nyans, dock är färgen transparent.

Det ska sägas med en gång att det här är gott. Slankt, fortfarande en viss stramhet och med en behagfull röd frukt.

I doften hittar vi gott om hallon och lite ljusare körsbär, men en lite mörkare ton skapas av en ansenlig hög höstlöv med begynnande förmultning. I bakgrunden cirkulerar lite torkade rosenblad.

I munnen är det även de röda bären (hallon, jordgubbar, körsbär) som dominerar, med en för sin ålder ungdomlig syra. Tanninerna har blivit betydligt mer avrundade sedan vi senast drack det här vinet, men visst biter de på ett snällt och behagfullt sätt fortfarande. Eftersmaken är hyggligt lång. Här tillkommer aningens örter(salvia i första hand), en hel del lakrits och något som får oss att tänka på tjära. Det är ändå den röda frukten som sitter i förarsätet.

Betyg 4

Vi betalade 199 kr på SB, då vi köpte det för ett par år sedan.

Våra 2004:or är härmed slut. Vi har någon 2006:a kvar i källaren, så det har blivit dags att fylla på. Vi vill gärna ha Roagnas Langhe Rosso i källaren.

Nebbiolo från Roero

Dags för lite nebbiolo från en vinregion jag inte druckit så mycket ifrån.I april förra året fick jag ett mail från Bristly Wine att dom nu hade ett vin, en nebbiolo, med beteckningen Roero DOCG. Klart man vill testa ett sådant. Flaskan har emellertid blivit liggandes, men härom dagen var det korkdragning.

2010 La Val dei Preti
Producent är Matteo Correggia. På sin hemsida delger Bristly Wine oss följande lilla berättelse:
Tack vare en astronom, som var vän till familjen, fick Matteo Correggia redan 1984 en asteroid uppkallad efter sig, och när samme amerikanske astronom upptäckte en ny asteroid år 2000, som snurrade runt på nästan samma bana som ”Matteo Correggia”, så fick den heta Roero. 
Det är klart att en viss aktning erhåller man då i Roero.

La Val dei Preti är en sydvänd vingård på 280 höjd utanför byn Canale i Roero. Vi befinner oss i Piemonte några mil norr om Alba i ett område som gränsar till Barolo och Barbaresco.  Det här vinet hade tidigare beteckningen "Nebbiolo d´Alba DOC", men sedan 2010 är det "Roero DOCG" som gäller. Druvan är Nebbiolo till 100%. Någonstans har jag läst att vinstockarna är gamla. Typ 60+.
Skalen macererar med musten i 8 dagar.
Från och med årgång 2010 övergick man till att lagra vinet på botti i stället för barriquer d v s nu är det endast stora ekfat som gäller. Det görs ca 12 000 flaskor om året

Oj, det här var ett trevligt och gott vin. Ungt, väldigt ungt, men ändå fullt tillgänglig idag. Slankt, småstramt och med en viss elegans.
Färgen är nätt och jämnt transparent med sin rubinröda ton och lite viloletta stråk ut mot glaskanten.
Doften är lite diskret i början, men vinet behöver inte så lång tid i glasen förrän vi möts av en härlig körbärsdoft parad med mogna skogshallon. Här finns också en tilltalande doft av rosor och aningens viol. Efter ännu längre tid i glasen smyger sig lite toner av fat fram. Dom senare har på ett behagfullt sätt underordnat sig frukten.
I munnen spelar de friska körsbären ut sin fulla kraft. En härlig ungdomlighet med en frisk  och behagfull syra.  Vi noterar också lite hallonfrukt i bakgrunden tillsammans med en del violer. Tanninerna biter, inte helt avrundade, men inte heller aggressiva.
Här finns både djup och längd. I eftersmaken dyker det upp lite örter, salmiak och kryddor.
Vi faller för den här nebbiolon. Det känns ganska självklart att knappa in en beställning på SB:s hemsida för att fylla på. Det här vinet kommer säkert att hålla sin höga klass i ytterligare fyra, fem år.
Betyg 4

Vi betalde 219 kr på Systembolaget då vi handlade vår flaska. Alkoholskattehöjningen 1 januari gör att priset nu är 221 kr.

Veckans amarone: Trabucchi 2006

2006 Amarone, Trabucchi d´Illasi

Trabucchi d´Illasi ligger i de östra delarna av Valpolicella, som namnet avslöjar i den lilla byn Illasi. Dom är en av får odlare som är certifierade som organiska odlare. Dom producerar runt 100 000 flaskor vin varav 20 000 flaskor amarone på de 22 ha dom äger.
Druvblandningen består av Corvina, Corvinone, Rondinella och Osoleta.
Vi har tidigare druckit av 06:an, som vi skrivit  bl a här och här. Dags för vår tredje flaska.

Färgen är mycket mörk, ja nästan svart.

Doften är stor och den är det omedelbart. Den domineras av söta  mörka körsbär och torkad frukt, men visst här finns också aningens örter och en lätt blommighet (rosor).

Smaken är kraftfull och med en stor fruktkoncentration. Till en början så är det de mörka körsbären och den torkade frukten, som spelar huvudrollen. Efterhand tillkommer lite andra mörka bär, aningens örter, plommon och kakao. Här finns en del syra som gör att vinet har en hygglig friskhet. Tanninerna, dom finns där, men är inte särskilt framträdande. Sammetslena är ordet sa Bull. Utan den friska syran och de sammetslena tanninerna hade detta blivit syltig, men nu håller det sig på rätt sida.
Eftersmaken är riktigt lång och där blandas frukten upp med mera mörk choklad, lite vanilj och en hygglig portion sötlakrits. Det finns också en framträdande fruktsötma.
Vi dricker vinet under tre dagar. Dag tre har vinet delvis förändrat karaktär. Fortfarande mycket frukt men nu lite mer återhållsam. Vinet har nu fått lite mer stramhet. I eftersmaken blir lakritsen och örterna tydligare. Kanske att det nu är mer tilltalande?

Det här är inte helt lätt att kombinera med mat, men ett underbart komplentationsvin. Vi lät en treårig parmesan göra sällskap under en av kvällarna och de var så klar en bra matchning.

Betyg 4+

Vinet är privatimporterat och gick på runt 45 euro.

Il Frappato

I lördags drog cirkusen med Melodifestivalen igång. Inte blev vi direkt hänförda precis. Dock gillade vi Ellen Benediktson.

Lördagskvällens vin fick bli en flaska Frappato från Occhipinti. Den imponerade som vanligt. Vi har under 2013 höjt det här vinet till skyarna bl a här.

2010 Il Frappato, Occhipinti
Vi har inte börjat tulla på våra 2011:or ännu, så återigen var det en 2010:a som korkades upp.

Producent är Arianna Occhipinti. Vi befinner oss på Siciliens sydkust nära byn Vittoria.
Här odlas det i huvudsak Frappato och Nero d´Avola och så görs det olivolja. Odlingarna bedrivs efter en blandning av ekologiska och biodynamiska principer.
Det här vinet består till 100% av druvan Frappato. Vinet har fått ligga på skalen i uppåt två månader och därefter har musten fått vila under 14 månader på 25 hl-fat av slovensk ek. Vinet är ofiltrerat.

Färgen har en varm lingonröd (övermogna) ton.

Vi gillar verkligen det här vinet. Vi har skrivit om det flera gånger. Varje gång vi öppnar en ny flaska blir vi påminda om hur urläckert det här är. Den underbara doften av härliga röda bär, blommor, örter och massor av mineraler.
Det är ändå smaken som i sin lätta, slanka och välsmakande stil, som är den stora behållningen. Hög syra men inte för hög. Finstämda, behagligt småbitande tanniner. Och så den vidunderligt lätta rödfrukten parad med mineraler som får oss att tänka på Etna.
Vi utbrister i ett trefaldigt:
Gott! Gott! Gott!

Jag betalade 185 DKK. Detta måste betraktas som ett riktigt fynd. Jag handlade på Cibi e Vini, men där är den anmäld som Udsolgt. Det verkar finnas flaskor hos Emilie Vin i Danmark.

Betyg 5

Teroldego från Foradori

I snart två veckor har även västkusten fått sin beskärda del av vinter och snöoväder. Lördagens planerade skidtur fick ställas in, då vi fick ett väderomslag med flera plusgrader. Nu är det snöslask och duggregn som gäller. Vi går ner i källaren och plockar fram en Teroldego från Elisabett Foradori. Vi har tidigare druckit och skrivit om den lite mer prestigefyllda Granato. Du hittar våra noteringar här och här. Den här gången får det bli en lite enklare variant.

2009 Foradori, Teroldego Vigneti Delle Dolomiti IGT
Detta är om jag förstått saken rätt deras "basversion" eller om man så vill deras instegs Teroldego.
Ja, som namnet säger så är det här ett vin gjort på druvan Teroldego till 100%. Elisabeth Foradori är också en hängiven ekologisk odlare eller som hon skriver på sin hemsida:

The journey back to Mother Earth is not an easyone. To recover the ability to steer within the cycles of nature; to familiarise with a more intimate encounter with the earth; to remove prejudice and dispel fears: to work with nature – and not against it – commits us to an exciting and complex journey that involves the farmer’s spirit and routine, changing his sensitivity and refining his ability to listen. Today, I feel I have restored honour and creativity to my agricultural acts. In my work, I aspire to produce grapes and wine that express the true essence of my land. This same land that I will leave, healthy and alive, to my four children who will thus take pride in their freedom to choose whether they will be farmers.

Färgen är riktigt mörk i nyanser av blå-svart-lila.

Vi sniffar lite försiktigt och möts av en doft som till en början är lite diskret. Efter en timme i glasen har det hänt lite saker och vi bjuds på en doft med klara inslag av körsbär, skogsbär och en del fat. En liten floral ton svävar runt vinet och på slutet anar vi oss också till en svag arom av stall.

I munnen känns vinet väldigt ungt, men bjuder ändå på en hel del trevligt. Det finns en mörk frukt som känns sval och vi kan riktigt ana hur alpvinden svept fram över vingårdarna. Här finns en friskhet som för våra tankar till lite röda äpplen och syrliga körsbär. I mitten får vi lite mineraler, örter och kryddor (vitpeppar). Tanniner finns det en hel del av. Dock är dessa väluppfostrade och biter på ett snällt, behagfullt sätt. Eftersmaken är medellång och det är egentligen först då vi känner att vinet fått en uppväxt av 12 månader på ekfat. Här dyker det upp kakao, vanilj och lakrits. Inga stora mängder, bara stimulanshöjande.
Ett hyggligt vin, slankt, friskt och matvänligt vin.

Granato, som omnämndes i ingressen, har en större komplexitet och mera elegans över sig. Granaton är också dubbelt så dyr.

Vår flaska är köpt på Cibi e Vini i Köpenhamn, för om jag minns rätt runt 150 DKK. Dessvärre verkar Foradoris viner utgått ur deras sortiment. Vinet finns på "Bolaget" med nr 73536 och kostar då otroliga 285 kr. Är väl ungefär hundralappen för mycket.

Betyg 3+

Eugenio Rosi. Esegesi

Vid mitt senaste besök hos Cibi e Vini i Köpenhamn hade jag tänkt fylla på förrådet av Eugenio Rosis Cabernet Franc, som jag hyllade här. Nu visade det sig att det var tillfälligt slut, men på hyllorna hittade jag ett annat vin från Eugenio Rosi, som jag inte testat. Esegesi. Det fick bli en flaska.
Två andra som skrivit om det här vinet är Billigt Vin och Italienska Viner.

2008 Esegesi
Producent är Eugenio Rosi.

Vinet är en blandning på druvorna Cabernet Sauvignon och Merlot. Vi har alltså en bordeauxblandning och får så klart också ett vin med klara bordeauxliknande drag.

Trots att det gått sex år så har vinet en ungdomlig fräschet som vilar över det under de två dagar som vi testar vinet.


Färgen är tät och mörkt rubinröd med en del mörkblå-lila stråk.

Direkt efter upphällningen möts vi av en försiktig och diskret doft. Allteftersom som tiden går tilltar doften. Mörka bär med inslag av svarta vinbär kan vi tidigt urskilja. Efterhand lite blåa plommon, blyertspenna, cigarrlåda, läder och en liten svag jordkällarton. Trevligt att dofta på.

I munnen nås vi av ett bussigt och generöst vin med en fin mix av i huvudsakligen mörka bär och där de svarta vinbären är de som är lättast att urskilja. Lite fina örter, aningens cederträ och en subtil ton av mineraler. Vinet har en friskhet som bärs fram av en fin syra, som får oss tänka på lite syrligare körsbär. Tanniner finns det en hel del av, dock är de väluppfostrade och beter sig civiliserat, vilket gör att vinet är underbart till maten och fullt njutbart på egen hand. Det finns en värme i vinet, samtidigt som vi i syran kan känna hur alpvinden svept ner mot kullarna runt Rovereto (Trentino).
Ett välbalanserat och harmoniskt vin som har många goda år framför sig.

Betyg 4

Jag har nu druckit tre av Eugenio Rosis viner. I mitt tycke är Cabernet Francvinet det klart bästa, men det är också det dyraste. Alla vinerna är köpta i Köpenhamn hos Cibi e Vini.

7 Otto Nove d v s Cabernet Francvinet pris 285 DKK. Mitt betyg 4+
2010 Poiema 100% Marzemino som kostar 169 DKK. Mitt betyg 4
2008 Esegesi. En blandning på Cabernet Sauvignon/Merlot med ett pris på 169 DKK. Mitt betyg 4

Veckans Amarone. I Castei.

Den här veckan fick det bli en amarone som tillhör de bättre i prissegmentet under 300 kr.
Vi har tidigare druckit en del av årgång 2004, som vi skrivit om här och två år senare här. Vi hoppade över årgång 2005, men köpte ett par 2006:or. Dags att dra korken ur den första.

2006  Amarone I Castei.
Castellani Michele & Figli är ett familjeföretag som grundades i Marano di Valpolicella 1945 av Michele Castellani. Idag leder sonen Sergio verksamheten tillsammans med sin fru och deras tre barn. Man äger 40 ha vinmark i Valpolicella Classico. Produktionen är ca 350 000 flaskor varje år och 90% går på export.

Druvsammansättningen är 70% Corvina Veronese, 25% Rondinella samt 5 % Molinara. Druvorna har legat på tork emellan tre och fyra månader.
Macerationen håller på i över 40 dagar (med 2 veckors överpumpning). Efter vinet blivit klarnat (maj/juni) läggs det på nya ekfat. 20% är små fat (225 barriq), 80% större fat 4000 liters. Där ligger vinet i några år och därefter läggs det på flaska i minst 8 månader.

Färgen har en granatäppelröd nyans.

Det är en försiktig doft av mörka körsbär, lite mörka skogsbär och aningens torkad frukt vi möter. Lägg därtill lite örter, läder och mörk choklad så har vi en ganska typisk amaronedoft.
Smaken är stor och komplex. Först känner vi söta, mörka körsbär parad med blåa plommon. Efterhand tillkommer lite mer skogsbär och torkad frukt, därefter lite örter och mörk choklad. Här finns också en hyggligt bra syra, som gör att vinet känns friskt. Tanniner då? Jo, en del tanniner finns det och de är av det snällare slaget. Dom är mjuka och alla kanter är avrundade, men ger viner ändå en viss karaktär.
Eftersmaken är lång och här träder den torkade frukten fram på ett mer påtagligt sätt. Fikon och russin ger vinet en härlig amaronesötma. Detta parad mer en liten bitter från riktigt mörk choklad gör I Castei till en riktigt bra amarone.

Betyg 4

Vi köpte vår flaska på SB för 252 kr. Samma pris idag, men nu är det årgång 2008 som gäller.