Lite blandat

Vintankar öppnade för ett par veckor sedan ett Instagramkonto (jcvintankar). Vi kommer att fortsätta skriva på bloggen om viner vi dricker, precis som vi gjort tidigare. Dock kommer vissa viner endast att hamna på Instagram, främst sådan vi redan skrivit om relativt nyss.

Nedan följer en liten bildkavalkad över viner vi druckit de senaste månaderna, men som av olika anledningar inte blivit "bloggade".

2013 Chateau Pech-Latt

Ett ekovin från området Corbières i Languedoc-Roussillon. Vinet är gjort på 60% Carignan, 20% Grenache, 15% Syrah och 5% Mourvèdre.
Ett kraftigt och gott vin, som gör sig bra till höstens grytor.
Lite småstramt med ordentliga tanniner. Fin solvarm mörk frukt. Gott om örter.

Betyg 3+

En Pinot Noir från Central Coast, strax söder om San Francisco.
Här finns riktigt läckra röda bär, lite ljusare körsbär och kryddor av hög klass.
Vi gillade verkligen den här PN. Den dricker vi fler gånger!

Betyg 4

En mjuk och snäll ripasso, som var mycket lättdrucken.
Mörka körsbär, lite torkad frukt, ordentligt med kryddor och ett betydande inslag av fat.

Betyg 3

En Barolo från 2005. Vi drack 2004:an för två år sedan och då tyckte vi så här.
2005:an upplever vi som om inte mogen så i alla fall tämligen drickklar. Här finns trevliga, syrliga körsbär, en del rosor, lite nypon, mörk choklad av hög kvalitet och aningens lakrits (i eftersmaken). Inslaget av fat  är tämligen stort, så den ekkänslige ska nog hålla sig borta. Vintankar är hyggligt tålig och i det här fallet tycker vi också frukten backar upp det hela.

Betyg 4

Ett vin från Luberon, som vi köpte vid förra årets cykelsemester. Minns jag rätt så betalade vi runt 15 euro.
Producenten är certifierad som "Agriculture Biologique".
Vinet är gjort på Syrah, Grenache, Carignan och Mourvèdre. Dom odlar främst Syrah och Grenache. Det är också mitt intryck att dessa druvor dominerar. Mycket solvarm frukt, en hel del kryddor och mjuka tanniner.

Betyg 4-

Skaldjur och Champagne.

Här och var har det skrivits om att det var Champagnens dag i fredags. Vintankar behöver inte ha en särskild dag för att dricka champagne, men det slumpade sig ändå så att i fredags smällde vi av en kork.

Fiskare Bengtsson hade landat några krabbor, ett par humrar samt en laddning krabbklor i Vintankarhemmet sent på onsdagskvällen. Fram med grytor och kastruller, dillkronor ur frysen och så var kokandet av skaldjur igång. Ett gäng krabbklor, två honkrabbor samt två humrar hamnade på bordet i fredags resten i frysen.

Slaktade skaldjur en fredagskväll i Norra Halland

Champagne är den drycken vi uppskattar mest till skaldjur, så det fick bli en udda flaska vi hade i källaren.

Silver Brut Nature, André Clouet
Producenten André Clouet håller till runt Grand Cru-byn Bouzy.

Den här champagnen är gjord på Pinot Noir till 100%. Druvorna kommer från producentens egna odlingar i Bouzy och Ambonnay.
Noterbart är att en del av baschampagnen har legat på begagnade Sauternesfat.

Detta är en Non Vintage dvs en årgångslös champagne.

Från glasen strålar en ljusgul färg och det strömmar kontinuerligt små bubblor upp från botten av glaset.

Doften är försiktig, men har ändå vissa tydliga aromer. Här finns gröna äpplen, citrus och aningens rostat bröd. En lätt ton av snäckskal drar också snabbt förbi vår nos. Efter en stund i glasen och tempen gått upp något tränger sig en liten rökighet fram. Den där tonen som uppstår då stenar slås mot varandra.

I munnen får vi en torr champagne med en frisk och härlig syra. Vi känner smaken av syrliga gröna äpplen, en hel del citrus (främst lime), mariekex och kalkhaltiga mineraler. I eftersmaken kan vi notera lite solmogen gul frukt och en lätt nötighet.

Vi gillar den här, även om vi smakat både mer komplexa och elegantare champagner. Det är en bra vardagschampagne. Den gör sig speciellt bra till mat där skaldjur ingår.

Betyg 4-

Hos Systembolaget får man betala 315 kr. Den verkar finnas lite här och var i landet.
Vi drack för två och ett halvt år sedan André Clouets standardchampagne Grand Réserve (269 kr). Vad vi tyckte om den hittar du här.

Don Tommaso en Chianti Classico

Det finns fortfarande en del skördearbeten att göra. Svartrötter, rotselleri och jordärtskockor växer alltid till sig på senhösten, men den här helgen ska vi lägga ner en del i potatiskällaren.
Förra helgen drack vi en Chianti som vi verkligen gillade.

2008 Don Tommaso
Ett vin från producenten Principe Corsini.Dom förfogar över två egendomar i Toscana, dels Villa Le Corti i hjärtat av Chianti Classico, dels Marsiliana i kustnära Maremma. Villa Le Corti omfattar 256 hektar. 49 hektar är vingårdar och 73 hektar består av olivodlingar.

Don Tommaso kommer från vingårdsläget San Casciano val di Pesa, någon mil söder om Florens.
Vinet är gjort på Sangiovese 80% och Merlot 20%. Det har fått tillbringa 15 månader på barriquer av fransk ek, där 70% varit nya. Ytterligare 8 månader på flaska och vinet är moget för marknaden.

En trevlig Chianti, där det doftar av mörka bär, lite läder, piptobak och fuktig jord samt en hel del kryddor. Faten finns där, men oss stör dom inte. Det är inte den stora utåtagerande doften, istället är den mer försiktig men ändå tydlig.

I munnen lever vinet ut desto mer. Här finns kraft, men också elegans. Vi faller för den här chiantin, en version gjord i en lite modernare stil.
Det första i smakväg vi noterar är en korg med mörka bär, där körsbär och björnbär dominerar. Det finns också en lite ljusare ton i form av tranbär och röda vinbär, med en subtil syrlighet. Några nävar mixade kryddor: svart peppar, lavendel, kardemumma? Tanninerna finns där och överraskar oss med sin mjukhet, vilket gör vinet mycket drickvänligt idag. Tydliga spår från lagringen på ekfat noterar vi i framför allt eftersmaken, där vanilj, kakao och lite rostat kaffe gör sina röster hörda. Den mörka frukten som fått en nätt liten sötma i eftersmaken parerar eken på ett förtjänstfullt sätt

Det här gott. Det här är lättdrucket. Det är också matvänligt och går bra ihop med många av höstens grytor.

Betyg 4

Vinet finns i beställningssortimentet och kostar 249 kr.

Veckans Amarone. Bertarole.

CL-fotbollen drar vidare och Vintankar öppnar en flaska amarone på tisdagskvällen. Vid 18-tiden drar vi korken och häller upp två glas i våra Orrefors Difference Primeur Glas.

Dryga två timmars luftning brukar göra nytta. Vi lägger fram lite ost. Så ja, då är förberedelserna klara för matchstart kl 20.45.

Kvällens amarone är från en av dessa små producenter som det vimlar av i Valpolicella. Le Bertarole har genom den genomsympatiske Marco Venturini fått sin speciella plats i Vintankarhjärtat. Bra amarone, utan att för den skull tillhöra de allra bästa, men Marco och familjer sliter hårt i vingården och har ambitionen att hela tiden bli bättre.
Kvällens årgång 2007 är nog den bästa amaronen från Le Bertarole somVintankar har smakat. Ja den är faktiskt riktigt bra. Ryktet går att årgång 2009 ska vara den bästa som Marco någonsin gjort. Vi har några flaskor i källaren som vi ännu inte testat, men längre fram i vinter ska vi dra korken ur den första.

2007 Amarone della Valpolicella, Le Bertarole.
Alldeles i utkanten av Fumane huserar familjen Venturini. Dom förfogar över 7 ha och producerar runt 35 000 flaskor årligen. Två amaronevarianter, Ripasso, Valpolicella Classico samt en Recioto. Totalt fem röda viner ingår i deras portfölj.

Druvblandningen är Corvina 30%, Corvinone 40%, Rondinella 20% samt 5% vardera av Croatina och Dardanella. Druvorna får torka i ca tre månader.
Vinet får en start med 4-5 måander på rostfria ståltankar för att sedan få 30 månader på barriquer av slavonsk ek, för att slutligen få runt sex månader på flaska innan det är moget för marknaden.

I doften hittar vi mörka körsbär, björnbär, lite örter, läder och aningens torkad frukt, dock inte så mycket russin utan mer fikon. Långt ifrån det tunga artelleriet, som kan kännas i portvins- eller russinamarone. Doften känns mer frisk och lättsam.

Smaken är frisk, inte så tung och lite slankare än många andra amarone. Ändå finns det underbara, söta, mörka körsbär och diverse mörka skogsbär. En hel del örter, lite kakao och en fin plommonkompott kan vi också notera. Tanninerna är behagfulla, utan att vara mesiga på något sätt. Det här är en av de elegantaste årgångarna av Le Bertaroles amarone vi smakat. Ett långt komplex avslut med lite torkade fikon, mörk choklad, en körsbärskärne bitterhet, katrinplommon och en nätt fruktsötma. Alkoholen (15%) är helt integrerad i frukten.

Det här är riktigt gott. Det måste upprepas igen: Den bästa årgången från Le Bertarole, som vi druckit. Det är klart att vi blir nyfikna på 2009:an, när det från stora amaronekännare påstås att den årgången är Le Bertaroles bästa.

Betyg 4+

2007 gjorde man 3 215 flaskor av den här amaronen. Det är flaska 1 541 vi njuter av under tisdags- och onsdagskvällen.

Vår flaska är privatimporterad. Vi betalade dryga 250 kr.
Årgång 2009, som enligt SB:s hemsida är tillfälligt slut, går på 405 kr.

2010 La Source, Saint Jean du Barroux

Höstrusket har infunnit sig. Häftiga regn. Vindarna viner runt husknutarna. Vår nyinstallerade braskamin kommer verkligen till användning. Gott är det också att plocka fram röda viner som värmer inombords. Kvällens vin drack jag för ett år sedan. Överlag ett positivt intryck, men med någon liten invändning. Dessa är numera utraderade och det är bara att buga sig för ett bra vin, som är ytterst rimligt prissatt. Vi träffade vinmakaren Philippe Gimel i våras vid en provning i Ängelholm. Vi provade då igenom alla hans viner och du kan läsa om det äventyret här. Ekologisk odling och certifiering. Den bästa bilden av denne entusiastiske vinmakare får du av Bloggaren Finare Vinare. Ett långt inlägg, men mycket läsvärt.

2010 La Source är gjort på druvorna Grenache 70%, Carignan 25% och Cinbsault 5%.
Ett vin som är tänkt att vara mindre koncentrerat  tanninrikt än hans övriga viner och därför väljs också de största druvorna till detta vin. Syrah ingår inte heller i La Source. Det här är hans vin för vardagsbruk.

En härlig doft av mörka bär och örter. Lite skogshallon har också smugit sig in.
Doften känns mer utvecklad idag än för ett år sedan.

I munnen får vi ett trevligt vin, som lämpar sig alldeles utmärkt till diverse svensk husmanskost. Det här är instegsvinet eller vardagsvinet som Philippe själv uttrycker det. Inte lika komplext och elegant som hans övriga viner. Detta till trots har det sin egna charm. Vi gillar den mörka okomplicerade mörka frukten, de finmalda örterna och den pigga syran. Tanniner finns det, men bjuder bara ett behagligt motstånd, så att det inte blir mesigt. En bra och medellång eftersmak med lakrits och en nätt mörk chokladbit.

Betyg 4

Vinet finns i beställningssortimentet med varunr 71067 och kostar 151 kr. Ett mycket bra pris för ett så här bra vin.

Rosso Veronese från Monte Santoccio 2011

Vi drack för ett par dagar sedan ett vin som fick oss på gott humör. Det kommer från den lilla producenten Monte Santoccio med runt 3 ha vinodlingar.


Dom tillverkar runt 14 000 flaskor om året. Verksamheten är förlagd till utkanterna av Fumane i Valpolicella Classico.


Vinmakare är Nicola Ferrari, som efter ett antal år hos självaste Quintarelli återvände hem till familjens egna vingård och drog igång tillverkningen, som han nu driver tillsammans med hustrun.

Jag har tidigare skrivit om deras amarone i version Årgång 2008

2011 Santoccio Rosso IGT

Här har det använts druvorna: Corvina 40%, Corvinone 30% samt 10% vardera av Sangiovese, Merlot och Cabernet Frqanc. Corvina och Corvinone har fått torka i 2-3 månader.
Vinet har fått ligga till sig i 22 månader på barriquer.

I doften hittar vi lite typiska amaronedrag såsom, mörka körsbär, blåa plommon, lite örter och små lätta inslag av fat. Det är de torkade druvorna Corvina och Corvinone som får ett stort genomslag i doften.

I gommen kan vi förstås också känna de typiska amaronedragen som vi noterade i doften, men det här vinet har dock sin helt egna charm. Här finns betydligt mer av tanniner som bjuder motstånd, visserligen tämligen mjuka, men ändå med ordentlig ryggrad. Ändå känns vinet mjukt och solvarmt. Det finns en friskhet från syran som vi uppskattar.
I eftersmaken finns det en hel del örter, lite mörk choklad och ännu mer mörk frukt.

Det här är ingen amaronekopia och det har nog hellre aldrig varit meningen. Det är förmodligen ett vin som tillkommit i Nicolas experimentlusta och som fallit ut väldigt bra. Vintankar gillar det här vinet, som är bra nu och förblir så i flera år framåt.

Betyg 4

Vi har köpt vinet genom goda vänners försorg, som i sin tur privatimporterat det till priset av 20 euro + frakt och skatt.




























l

Qunitarellis Superiore årgång 2005

Vintankar har en förkärlek att kombinera fotboll och vin från Valpolicella. I söndags spelade Sverige mot Lichtenstein, en fotbollsmatch där de svenske bara skulle vinna. Så blev det också, men våra förväntningar på underhållande fotboll var låga. Dessa infriades minsann.
Det gäller då att plocka fram ett vin där förväntningarna är desto högre. Det fick bli en Superiore av mästaren själv: Giuseppe Quintarelli. Nu i version 2005. Det är tre år sedan jag senast drack en Superiore från Quintarelli. Det var då årgång 2000.

Druvblandningen är 55% Corvina och Corvinone, 30 % Rondinella och 15% en blandning av druvorna Cabernet Sauvignon, Nebbiolo, Croatina och Sangiovese.  Druvorna har vuxit på vinstockar som i genomsnitt har en ålder av 30 år.
Geografiskt befinner vi oss i Cerè i Negrardalens östsida.
En del av druvorna (de sent skördade) vinifieras omedelbart, en del druvor torkas och vinifieras som på amaroenevis. Sedan blandas dessa och får ligga på stora fat av slovonsk ek i fem till sju år.

Det här är ett formidabelt vin. Enormt kraftfull, komplext och med en elegans av sällan skådat slag.
Vi dricker vinet över två dagar och kan inte notera den minsta förändring dag två gentemot hur det smakade dag ett.

Doften är stor och omfamnande. Hustruns omedelbara kommentar är att detta måste vara en amarone. Fel men ändå väldigt rätt. Här finns så mycket doft och smak som tyder på amarone. Inte så konstigt då druvkomben är den samma samt delvis har det använts torkade druvor.
Söta, mörka körsbär, torkad frukt, blåa plommon och lite lätta örter är det som vår noterar först av allt.

I gommen är det en explosion av smaker. Mörka mogna plommon, söta mörka körsbär, diverse torkad frukt, lite örter och en del kakao. En fruktsötma som tilltalar oss och detta i samklang med lite tanniner som bjuder på ett elegant motstånd. Visst finns det lite spår av den långa fatlagringen, men det mesta av faten har integrerats med den mörka frukten. Det finns en syra som ger vinet såväl spänst som friskhet. En eftersmak som är såå lååång och komplex.

Ni förstår själva av texten att detta är en smakupplevelse utöver det vanliga. Och då tror vi att vinet kan utvecklas ytterligare. Vi har ett par flaskor kvar som det ska bli spännande att följa.

Vi betalade 44 euro, då vi privatimorterade det. På "Bolaget" kostar den 536 kr.

Betyg 5