Amaroneprovning på Barrique

I måndags var det dags för den årliga amaroneprovningen på Barrique. Det här var sjätte eller möjligen sjunde gången ( vi har varit på alla) som Henrik Ungerth kom ner från Stockholm till sin födelsestad Göteborg och höll en provning. Henrik håller först en introduktion om Valpolicella i allmänhet och amarone i synnerhet innan vi provade tre viner.

 

2005 TB Amarone della Valpolicella Classico.

Strax norr om den lilla byn San Peretto i närheten av staden Negrar i Valpolicella Classico ligger vinproducenten Tommaso Bussolas 21 hektar stora egendom. Du som vill veta mer hittar info på engelska på deras hemsida.
Ikväll är det deras "TB" från 2005 vi ska testa. Årgång 2005 är en hygglig årgång för amarone, men inte så mycket mer än så.

Druvblandningen består av Corvina och Corvinone 75% , Rondinella 20% - Cabernet Franc, Dindarella, Croatina, Molinara 5%. Druvorna skördas med extrem selektering och noggrannhet. De lämnas att torka fram till mitten av januari. Musten innehåller ca 300 gram socker per liter, därför tar jäsningen mycket lång tid, ca 55 dagar. Överpumpning sker kontinuerligt. Efter jäsningen dras vinet över till ståltank i tio dagar för naturlig dekantering. Sedan lagras vinet i nya 12 och 25-hectoliters fat och lagras i 30 månader. Här avslutas också den långsamma jäsningen. 

Doften är stor. Mäktig och komplex. Vi noterar de mörka, söta körsbären omgående. Strax därpå tillstöter lite torkad frukt och en viss russinton samt en härlig liten krydda. Det finns också lite nötter, vanilj och mörk choklad som svävar där i bakgrunden. Det är en njutning i sig att bara sniffa på det här vinet.
Det är en storm av sensuella smaker som bombaderar våra smaklökar. Körsbär, katrinplommon, choklad och nötter. En hel del kryddor gör sig också påminda. En frisk syra gör att vinet känns piggt. Vi känner också lite sammetslena tanniner, som på något sätt fullbordar detta eleganta vin. Eftersmaken är mycket lång och fylld av söta körsbär, torkad frukt och frisk syra. Länge, länge dröjer sig smakerna kvar i gommen. Alkoholen är hela 16,5%. Vi noterar den, samtidigt är den så integrerad i frukten att den inte stör det minsta. Den här drar iväg åt portvinshållet och här är hustrun och jag inte eniga. Jag gillar det här, medan hustrun har lite svårare för de amaroner som blir lite portvinslika.
Betyg 5-



2007 Amarone della Valpolicella, Marion.
Vi befinner oss öster om Verona i den lilla dalen Marcellise,
Vi besökte producenten för snart ett och ett halvt år sedan och vad vi tyckte om det kan du läsa här.

Druvsammansättningen är Corvinone 45%, Corvina gentile 25%, Rondinella 20% samt 10% av Croatina och andra druvor. Druvorna plockas i september och får sedan torka i 3-4 månader. Jäsning sker under 40-50 dagar och tappas på 225 liters fat av slovensk ek. De lagras där i ca 36 månader.

Det doftar av körsbär, björnbär och torkad frukt bl a fikon, men här finns också ett udda inslag i form av skogssvamp kanske höstlöv. Det finns också en liten ton av mörk choklad. Doften är frisk och ungdomlig.
I munnen får vi en blandning av torkad frukt, körsbär och skogsbär. I eftersmaken tillkommer lite svarta vinbär, örter och rejält med den bästa mörka choklad mankan tänka sig.
Där bak i smakpaletten finns en fruktsötma som tydligt visar att detta är ett amaronevin. Syran som finns ger vinet en friskhet, ungdomlig och spänst. Lite små, finkorniga helt avrundade tanniner ger vinet en karaktär utöver det vanliga. Alkoholhalten ligger på 16%, vilket man inte känner en susning av. I vart fall inte i den stund vi dricker det. Ett välbalanserat och oerhört snyggt paketerat amaronevin. Vi har en oöppnad sexpack i vår källare, vilket får oss på extra gott humör.

Betyg 5-


2008 Amarone della Valpolicella, Valpantena, Corte Figaretto
Familjen Bustaggi har ägt sina tre vingårdar i hjärtat av Valpantenadalen i två generationer.
Idag är det de båda bröderna Mauro och Alberto som sköter vinmakningen, vingårdarna och källaren. 2003 var först gången man buteljerade under egen etikett.

Druvblandningen är 50% Corvina, 20% Rondinella 20% Corvinone och 10% sammantaget av Molinara, Oseleta,Croatina. Vinet har ett lågt skördeuttag på 22 hl per hektar. Klasarna får torka naturligt i ”fruttaio” dvs på vinden ovanför vineriet i 120 dagar. Under torktiden tappar druvorna 50% av sin ursprungliga vikt och sockerhalten ökar med 25-30%. Druvorna avstjälkas försiktig och jäser i ståltankar 40-45 dagar och förs via gravitation sedan över till franska barriquer från Allier Troncais och Jupiler, där de vilar i två år.

Doften är inte lika tydlig som hos de båda andra amaronevinerna. Körsbären är de som vi först noterar. Nu är det en blandning av röda och mörka körsbär. Lite örter finns här liksom en del lagerblad och en svag trälådedoft.
I munnen får vi en körsbärssmak som främsta markör, men här finns också tydliga svarta vinbär och blåa plommon. Eftersmaken är inte lika maffig som i de båda andra amaronevinerna. Den är medellång och frukten mixas med örter och lite choklad. Syran är frisk och nästan lite stram, vilket vi tror  beror på vinets ungdom (en amarone bör enligt oss nått fem års ålder). Det finns lite tanniner. Snälla nästan beskedliga utan att vara helt avrundade.
Betyg 4

2005 Valpolicella Superiore Dal Forno Romano
Vi fick en läcker amaronerisotto med lite salsiccia efter själva provningen. De som ville kunde köpa till ett glas Valpolicella Superiore från DalForno för 200 kr. Vintankar tvekar inte när möjlighet ges att få smaka DalFornos viner.
Dal Forno har kallats kungen av Valpolicella. Han håller till i de östra delarna närmare bestämt i Val d´Illasi ca tre mil öster om Verona. Hans amarone har vi vid ett tillfälle smakat 3 cl av, men nu fick vi ca tio cl av hans Valpolicella Superiore.
Du som vill läsa om Henriks möte med DalForno kan göra detta här.
Druvsammansättningen i Superiore är 70% Corvina/Corvinone, 20% Rondinella, 5% Croatina och  5% Oseleta. Alla druvorna har torkats under 30 dagar. Vinet har legat 36 månader på barriquer och ett år på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Ett mycket mörkt, ja nästan svart vin har vi i våra glas. Vi har aldrig sett en liknande färg på ett Valpolicella vin.
Vi möts av en stor komplex doft, som går i mörka tonarter: mörka körsbär, solmogna björnbär, lite piptobak och läder. En svag ton av ek och vanilj anar vi oss också till. Detta kanske inte låter så märkvärdigt, men det finns en elegans och framför allt kraft på en och samma gång som gör det här märkvärdigt!
Doften har den karaktären att du kan och bör småsniffa länge på detta innan du tar första sippen.
Vi tar en klunk lite försiktigt. Så där omedelbart känns inte smakerna så mycket. Vi hinner precis tänka tanken "detta var väl inte så märkvärdigt", då slår smaken helt plötsligt till med en ungdomlighet kombinerat med kraft, komplexitet och elegans som gör oss förstummade. Mörka, rejält mogna körsbär och solmogna björnbär, lite örter och en lite bitter högklassisk mörk choklad. Det finns tanniner i den här valpolicellan som närmast för tankarna åt barolohållet dvs rejäla doningar biter till i tungan och gommen. En ordentlig syra som signalerar ungdomlighet. En riktigt lång eftersmak. Här finns nästan inga russintoner eller torkad frukt utan det är den mörka frukten och den bitterljuva chokladen som dominerar. Vi anar oss till att det under den ytan finns mycket annat som kommer att dyka upp, när vinet fått några år på nacken. Vi har inga flaskor av den här valpolicellan i vår källare, men hade vi haft så skulle vi nog väntat tre/fyra år innan vi öppnat nästa.

Betyg 5


2001 d´Alceo Castello Dei Rampolla
 I slutet på måltiden fick hustrun och jag ett glas av ett alldeles extra ordinärt vin. Henrik hade plockat med sig en flaska och vi bjöds på ett glas.
Legendariska egendomen S. Lucia in Faulle ägs sedan 1739 av familjen di Napoli. Vingårdarna ligger i södra delen av Panzanodalen i det toscanska Chianti Classico distriktet.
Alceo di Napoli planterade de första rankorna 1964 och de första vinerna producerades 1970. Den första officiella buteljeringen skedde med årgång 1975.
Syskonen Maurizia och Luca di Napoli Rampolla som idag driver de 42 hektaren producerar fyra olika viner årligen; de röda Chianti Classico, Sammarco och Vigna d’Alceo samt det vita, sent skördade vinet Trebianco.
Odlingarna sköts helt biodynamiskt och druvorna skördas för hand, vanligtvis i månadsskiftet september/oktober. De röda vinerna jäser i temperaturkontrollerade tankar och lagras i antingen stora ekfat eller i franska barriquer. Källa Vinovativas hemsida.

Vinet är gjort på druvorna Cabernet Sauvignon och Petit Verdot. Cabernet S står för ca 85%-90%. Vi har här ett vin i en helt annan stil än amarone. En betydligt lättare, elegantare, och sirligare stil, men ändå med kraftfulla uttryck. Det är en annan typ av mörk frukt vi känner i doft och smak. Vinet känns fortfarande ungt trots att det är dryga elva år gammalt. Finstämda svarta vinbär blandat med björnbär och fullmogna hallon ger ett komplext fruktintryck. En hel del örter och lakrits förhöjer smakintrycken. Syran känns fortfarnde frisk och med potenta tanniner som börjats runda av är detta ett sagolikt vin med lång livstid. Eftersmaken är lång och kräver eftertanke.

 

Betyg 5

 

2007 Le Sassine, Valpolicella Classico Superiore

Måndag förmiddag. Jag arbetar hemifrån idag. Regnet det bara öser ner. Åter en av dessa gråa, regniga novemberdagar i väntan på december och lite juleljus. I sinnet är det ljust för ikväll är det den årliga amaroneprovningen på Barrique. Det blir mer om detta längre fram i veckan.

Le Ragose är en producent i de östra delarna av Valpolicella Classico området. Vi hade läst om deras viner på andra bloggar och köpte i slutet på sommaren en laddning av deras viner från Carlo Merolli. Ganska omgående provade vi basvalpolicella. Vi har sedan under hösten hunnit igenom ett par årgångar av deras vanliga amarone 2002 och 2003 och även deras prestige amarone Marta Galli 2004. Vi har så här långt varit imponerade.
I lördags var det dags för deras Superiore.

2007 Valpolicella Classico Superiore le Sassine
Enligt Thomas Ilkjaer är det här vinet navet i deras vinproduktion. Vinet har sedan 1978 gjorts enligt ripassometoden. Druvbasen är 50% Corvina och 30% Rondinella, medan resten är en allsköns blandning av druvor som forselina, negrara, pelara, barbera, oselta, croatina och merlot.

Färgen är rubinröd med en liten mörkare nyans.
Det doftar friskt av körsbär, aningens vinbär(svarta), lite jord, blommor(?) och hyggligt med örter.
Vi gillar den här doften som inte för tankarna till amarone utan istället talar för sig själv. Trots att vinet är gjort enligt ripassometoden.
Smaken går också sin egen väg. Visst finns här de typiska valpollicella dragen i form av körsbär, lite mörk choklad, en del örter och lite mörka bär. Samtidigt som dessa för Valpolicella så typiska ingredienserna finns där, så väljer man sin egna väg att inte ha så mycket torkad frukt eller att efterapa amarone. Le Sassine har inte samma kraftfulla uttryck som många ripassoviner, istället prioriteras en lite lättare stil och mer elegans. Syran är pigg och frisk. Tanninerna aktiva, avrundade och inte ett dugg inställsamma. Ett bra matvin till lite enklare rätter.
Vi hade en örtinfluerad kyckling med rostade rotfrukter och detta var en ypperlig kombo.

Vi har nu druckit basvalpolicellan, superioren, den vanliga amaronen samt Le Ragoses prestigeamarone. Vi konstaterar att det här är en riktigt bra producent, som över hela linjen gör bra viner. Det är mycket förvånande att ingen svensk importör plockat upp den här producenten, deras viner finns därmed inte på Systembolaget. Vill du köpa så har Carlo Merolli vinet för 103,50 MUK dvs DKK=SEK=NOK

Betyg 4

Champagne från Legras & Haas

November med all sin gråa kraft ligger titt som tätt med ett dis- och dimmlock över vår halvö. Vi är nöjda med att det inte regnar på tvären. Lite vin och trevligt sällskap ger ljus och värme i den gråa november. Vi hade våra grannar, tillika släkt, L och L på en liten middag på lördagskvällen.

Vi började med ett glas champagne som också fick utgöra sällskapet till vår jordärtsskockssoppa med pilgrimsmusslor.
Ungefär samtidigt sitter Punkarn i Stockholm och intar samma dryck. Hans intryck hittar du här.

2002 Millésime, Legraas & Haas.Den här producenten håller till i Chouilly, en av Grand Cru byarna. Vill du veta mer om producenten så klickar du här. Vi köpte våra flaskor på SB för 325 kr på hösten 2009. Den är gjord på 100% Chardonnay

Vi känner en läcker doft av lite bröd, lite knäck och härligt mogna gula äpplen (Transparente blanche). Lägg därtill lite citrus och en ordentlig portion musselskal. Det här är inställsamt på ett ärligt sätt. Fast snarare behagfullt och kittlande av vår nyfikenhet av att gå från att sniffa till att dricka.
I munnen får vi en komplex smak. Vi känner igen den där syran vi får i gommen, då vi på sensommaren sätter tänderna i Transparent blanc-äpplen. Strax därpå en dusch av citron och mineraler, som följs av lite toner av bröd och gula plommon. Gott som attans är det här!
I den ganska långa eftersmaken samsas till en början citrusen och brödet. Alldeles i slutet kommer en svag liten bitterhet i form av blodgrape. Läckert, läckert......
I ett nafs har flaskan tagit slut, vilket egentligen är det bästa och säkraste betyget ett vin kan få. Helt drickfärdigt nu och bättre än så här kan det nog inte bli.

Jag bestämmer mig att vara stram i min betygbedömning idag och nöjer med en fyra. Egentligen borde det varit ett plustecken bakom fyran, men idag har den  f d magistern en sträng dag.

Betyg 4

Roccolo Grassi Valpolicella Superiore 2008

Ni som följt vår blogg vet att Valpolicella är ett av våra favoritområden. En av de producenter som vi verkligen håller högt är Roccolo Grassi. Vi har besökt dom tre gånger tidigare på våra resor med Clubamarone. Vi skrev om den senaste resan vi gjorde på våren 2011.

Vi har druckit deras Superiore tidigare. Ikväll är det den första 08:an. Du kan läsa vad vi tyckte om 07:an och 05:an och 04:an.
Roccolo Grassis Valpolicella Superiore odlas på vinfält 200 meter över havet som vätter mot sydost. Vinrankorna är ca 10 år gamla och 65% består av  60% Corvina, 15% Corvinone, 20% Rondinella, och 5% Croatina. 40% av druvorna torkas under 20 dagar före pressning. Vinet lagras efter vinifieringen i franska ekfat varav 1/3 är nya och 2/3 är använda 2-3 år. Alkoholhalt 14,5%.

Doften är inte lika stor och mäktig som vi är vana vid. Den är faktiskt väldigt sluten och tankarna far iväg till hur 07:an var när vi provade den på våren 2011. Vi anstränger oss och känner lite mörka körsbär, lite, lite örter och så en komposthög. Ett par timmar senare på kvällen har dörren öppnats på glänt: lite mer körsbär och torkad frukt.
Smaken är nästan lika sluten och stängd som doften. Mörka körsbär, lite torkad frukt och aningens mörk choklad är vad vi känner till en början. Visst tillkommer det lite smaker i form av örter , mörka bär och blåa plommon ju längre kvällen lider. Dörren ställs på glänt men inte mer än så. Det är likadant med eftersmaken. Här finns åtskilligt med tanniner. Lite kantiga är dom och ger ett hyggligt bett i gommen i form av lite bittra körsbärskärnor.
Ändå är det på det viset att under den lite hårda ytan kan man ana sig till att det finns så mycket mer.
Naturligtvis smakar detta gott även omvåra kommentarer kanske inte låter så. Vi har ju oerhörda krav och förväntningar på allt vi dricker som kommer från Roccolo Grassi.

Vi har fyra flaskor kvar. Dessa gömmer vi undan i källaren och skriver på kartongen "Ska testas våren 2014".

Betyg 4



Smaken är inte fullt utvecklad. Det känns att här finns potential, bara den får vila 1-2 år. Ja, den klara säkert 10 års lagring. Vi känner lite körsbärskärnor med en viss strävhet, lite söt frukt finns där också. Örter finns och i slutet lite kaffe och lakrits

Langhe Nebbiolo 2009, La Spinetta

Under veckans Champion League matcher har vi haft sällskap av en norditalienare.

2009 Langhe Nebbiolo, La Spinetta.
Azienda Agricola La Spinetta grundades 1977 av Guiseppe och Lidia Rivetti. Firman gjorde sitt första vin 1978.

Langhe ligger sydost om Turin i Piemonte i nordvästra Italien. Druvorna till detta vin kommer från producentens vingård Starderi i byn Neive i Barbaresco.
Vinrankorna har en medelålder på 12-14 år.

Färgen är tegelröd, med en liten mörkare ton.
Doften är lite inställsam. Vi känner körsbär, lite kryddor, aningens viol och en del fat. Efterhand så tillkommer toner av nypon. Inte så komplicerat och avancerat utan mer rakt på och vi gillar vad vi får i nosen.
Smaken är förvånansvärd tillgänglig och utan krusiduller.
Vi känner den tydliga körsbärssmaken först av allt, men omgående kompletteras den av mörka plommon. Eftersmaken är medellång och där får vi lite örter, svart te och en rejäl dos av fat. Detta är inget som stör oss det minsta.
Syran är pigg och fräsch och tillsammans med tanninerna blir helheten en balanserad akt. Ja, tanninerna är rejäla men utan att vara överdådiga. De ger vinet en rak rygg och god karaktär.

Vinet fungerade bra under de två dagar vi drack det. Vi kan egentligen inte peka på några förändringar mellan tisdagen och onsdagen.
Vinet levde upp till precis vad vi önskade så här mitt-i-veckan. Enkelt, rakt och inte minst gott.
Kommer det att utvecklas då? Vi är inte så säkra på det och framför allt inte i vilken riktning vinet i så fall kommer att ta.
Enligt vår mening behövs inte detta heller. Det duger alldeles utmärkt så som det är. Den återstående flaska dricker vi inom ett år.


Priset är 189 kr på Systembolaget.

Betyg 4-

Hemma hos- en liten krog på Haga Nygata

Den gångna helgen avslutades med att vi träffade vår vänner R och O inne i Göteborg på söndagskvällen. Åtskilliga av de små krogarna runt Järntorget var stängda, så det blev "Hemma hos". En kvartersrestaurang på Haga Nygata. Vi valde några smårätter
- Lätt gravad älgfilé med rödbets- och Wasabi chutney
- Hemmagjord bakad pastej med rostad lök och knaperstekt bacon
- Viltkalops med potatis
- Västerbottenpaj med en lök och kantarell inläggning

Snittpriset för dessa var ca 70 kr och samtliga var mycket goda. Min favorit var den gravade älgfilén, som var något enastående.

Vi beställde två flaskor vin och två glas per person, så vi fick möjlighet till en liten jämförelse.
Utbudet av vin är inte så stort ( sex sorter rött, sju sorter vitt) och kanske inte så spännande saker. En liten blandning av Italien, Australien, Chile, Sydafrika och USA.
Dom ska ha kred för att alla viner kan köpas glasvis samt att pålägget på Systembolagspriserna ligger på mellan 200 kr - 250 kr.

Vi valde ett vin från Toscana och en ripasso från Valpolicella.

 

 

Ursäkta den dåliga bildkvaliteten.


2010 Pater Sangiovese
Producent är Frescobaldi. Druvan är Sangiovese till 100 %.
En försiktig doft av körsbär och lite kryddor. Vi kan ana oss till lite lakrits och plommon.
Smaken domineras av röda körsbär, hallon och lite björnbär. Den friska syran sätter vi på pluskontot. Lite snälla tanniner gör att vinet blir lättillgängligt samtidigt som det funkar till maten. Medellång eftersmak, där det dyker upp lite örter, vanilj och en del fat.
Ett enkelt vin, men helt OK.
Betyg 3-



2010 Torre del Felasco Ripasso Superiore.
Producent är kooperativet Cantina Valpantena.
Druvmixen är Corvina 70% och Rondinella 30%

Färgen är mörk med blåröda nyanser.
Doften är ganska utvecklad och hyggligt stor. En typisk ripassodoft, där de mörka körsbären dominerar. Här finns också lite torkad frukt och en liten örtighet.
Smaken går i samma stil. Gott om mörka körsbär som kompletteras av björnbär och blåbär. Eftersmaken är rätt så lång och där dyker det upp lite torkad frukt med en viss sötma. Det finns också ett litet inslag av mörk choklad och nötter. Tanniner finns det i en len och inställsam stil. Syra finns det tillräckligt för att vinet inte skall bli mesigt.

Betyg 3


Vi avslutade med kaffe och dessert. Vi valde något som kallades "Tre små till Kaffet". Vi fick då tre chokladvarianter. För oss gottegrisar var det en perfekt avslutning.

I en skön och avslappnad miljö fick vi en mycket god måltid. Välkomponerat, smaker som matchade varandra och rimliga priser.
Det enda jag skulle önska mig är en mer spännande vinlista.

Vi lämnar en rekommendation!!

Bosquet des Papes

Förra helgen hade vi gjort en älggryta enligt alla konstens regler. Vi var nyfikna på lite Chateauneuf-du-Pape från 2007. Vi valde därför detta:

2007 Bosquet des Papes Chateauneuf-du-Pape Tradition
Bosquet des Papes ägs sedan 1860 av familjen Boiron. Idag drivs gården av familjens femte generation.

Vinet är gjort på druvorna 75% grenache, 11% mourvèdre, 11% syrah samt 3% vaccarèse, counoise och cinsault. Åldern på stockarna är i genomsnitt runt femtio år.

Två tredjedelar av druvorna avstjälkades. Efter ett par timmars inledande kallmaceration jäste musten på temperaturkontrollerade cementtankar i fyra till fem veckor.
Vinet har sedan legat på ekfat i ett till ett och ett halvt år.

Färgen är mörkröd med nyanser som drar iväg emot mörkblått.
Doften är stor och fylld av kryddor och örter av diverse slag, men här finns också en del frukt och bär i form av röda körsbär, hallon, björnbär och plommon. Vi känner också en lavendeldoft efter ett tag, som på slutet kompletteras med toner av lakrits och pinjeträ. Det är en underbar doft och med många av de inslag vi uppskattar hos Ch9dP.

Vår första klunk chockar oss nästan. Vi formligen överrumplas av en massiv smak av örter och saltlakrits. Visst ska örter och lakrits finnas med, men inte dominera på detta sättet. Till slut hittar vi lite finstämd frukt: hallon, björnbär och körsbär. De hade för vår del gärna fått ha ett högre tonläge. Tanninerna är allerstädes närvarande. Dom är tydliga och ger sig tillkänna på ett behagfullt sätt dvs mjuka utan att vara mesiga. Syran finns där. Inte alltför skarp utan ger bara vinet en snäll friskhet. Eftersmaken är riktigt lång, men örterna och den salta lakritsen dominerar lite väl mycket.

Jag låter kanske lite kritisk. Det kan möjligen bero på de höga förväntningarna. Jag vill ändå fastslå att visst är det här ett tusan så gott vin.

Betyg 4