Borgagården Fredag

Fredagen bjöd på ett fantastiskt väder. Nollgradigt, vindstilla, klarblå himmel och flödande sol. Det går inte att önska sig bättre omständigheter. Vännerna S och B anslöt vid tiotiden och så gjorde vi alla sex en två och en halvtimmas skidfärd på Borgasjön. Nydragna skidspår. Helt suverän skidåkning för oss som kommer söderifrån.
Vi hade beställt lunchpaket, som vi intog i solgasset. Brodern plockade fram en flaska bubbel från Italien.

2005 Brut Secolo Novo Millesimato
Det är inte så ofta vi på Vintankar dricker ett bubbel från Franciacorta. Vi undrar varför när det smakar på det här sättet. Så mycket kunskap om Franciacorta har vi inte heller, men det lilla vi tror oss veta är att vinet kommer från Lombardiet några mil väster om Brescia. Producent är Le Marchesine.
Just det här vinet kommer från vingården La Santissima i Gussago, där druvorna växt på en höjd av 270 m ö h. Endast druvan Chardonnay har använts.
Det har fått tillbringa några månader på ståltankar innan det buteljerats. Vinet har sedan fått ligga på flaskan i bortåt tre år innan det når marknaden.

Färgen är halmgul med lite ljusgröna stråk.
Vi känner en tydlig doft av citrus och röda äpplen som kompletteras med nybakat bröd, lite nötter och aningens exotisk frukt.
Smaken är torr, men inte knastertorr. Citrus som drar mot blodgrape, röda äpplen och en fin mineralton. Frisk syra och en bra längd med en liten bitter avslutning. Vi gillar det här skarpt.

Betyg 4

Det hela blev ju inte sämre av att solen låg på och värmde oss och att samtalen rullade in på livets väsentligheter. Vilken eftermiddag!!


Vi övergår till kvällens mat och vin.

Carpaccio på ren med syltade trattkantareller, västerbottenost

Vi drack till detta ett vitt vin.
2009 Domaine de Bonserine, Condrieu
Sedan 2006 ägs Dom de Bonserine av giganten Guigal, men drivs mer eller mindre helt självständigt. Dom äger ett flertal vingårdar i Cote Rotie och så en ha i Condrieu strax söder om Cote Rotie. En egen AOC och där endast druvan Viognier är tillåten.

Färgen är gyllengul.
Doften har inslag av gula päron, persika, lite citrus och en liten dos kryddor. En viss blommighet finns där någonstans.
Smaken är torr, frisk och lite krämig. Vi känner persika, aprikos och gula päron. En hel del örter kan vi också notera. Avslutet är hyggligt långt. Ett vin med egen och charmig karaktär
Betyg 4

Huvudrätten blev Stekt rödingfilé, med fjällkantareller,
rabarberchutney och med mandelpotatis-/Västerbottenostmuffins

En helt gudomlig rätt!!!

Vi drack till detta två sorters vitt vin.

2010 Verdejo Habis.
Producenten Habis håller till i Rueda i södra Kastilien-León. 
Vinet är gjort enbart på druvan Verdejo, som i Italien går under namnet Verdicchio. 80 år gamla vinstockar. Phylloxeran fick aldrig fotfäste här, så därför är det rotäkta Verdejorankor som det här vinet kommer ifrån. Vinet har fått 8 månader på franska fat av Tonneau-typ.
Ett torrt och friskt vin med en moderat syra. Här finns persika, krusbär, lite nötter, aningens vanilj och en hel del citrus. Lite toner av fat kan vi också spåra. Eftersmaken är medellång och där möts vi av lite steniga mineraler, dock är det frukten som spelar huvudrollen.
Vi gillar det här lite lättsamma vinet.
Betyg 4

Åter till Frankrike och den här gången till Sancerre. Sauvignon blanc tänker dom flesta, men bara nästan.

2009 La Vigne du Larrey , Gitton Père&Fils
Släkten Gitton har gjort vin sedan andra världskrigets slut, främst i Sancerre. Dom startade med en halv ha och äger nu 37 ha i Loirdalen. Mestadels är det Sauvignon Blanc dom odlar, men även en del Pinot Noir. På en av vingårdarna odlar dom varianten Sauvignon Jaune och det är därifrån det här vinet kommer.

Det doftar av vita blommor, päron, äpplen och lite exotisk frukt.
Ganska långt ifrån den doften man oftast förknippar med släktingen Sauvignon Blanc.
I munnen är vinet friskt, torrt och med bra tryck i frukten. Ändå är det nog mineraliteten som vi minns tydligast
Eftersmaken är lång. Riktigt gott till rödingen.
Betyg 4

Det blev en trevlig och överraskande vinresa. Tre olika viner. Alla med sin egenhet och sin charm. Vi kände att det var ett mycket lyckat val att låta Per välja vin och överraska oss med sådant vi inte druckit tidigare.
Vi valde mat kvällen innan. I slutet av frukosten dagen därpå kom Per fram och presenterade sina vinförslag. Vi fick på så sätt dagen på oss att fundera innan vi gjorde det slutliga valet.

Vi avlutade måltiden med en Hjortron cremé brulée.
Per föreslog en Moscatel de Setubal från år 2000 som sällskap.
Producent är Bacalhoa Vinhos de Portugal.

Vid produktionen av Moscatel de Setúbal börjar jäsningen som för ett normalt vin. När alkoholhalten kommit upp i cirka fem procent avbryts jäsningen genom tillsatts av utvald druvsprit. Detta gör att sockerhalten i vinet blir cirka 160 g/l och alkoholhalten 18 procent. Vinet får sedan vila på tank i kontakt med skalen i fem till sex månader, innan det överförs till små fat (ca 180 liter). Dessa fat lagras i särskilda lagringsutrymmen där man tillåter en stor temperaturvariation under året. Denna variation ger vinet en extra dimension av knäckiga och brända aromer. Vinet får ligga runt 8 år på dessa begagnade maltwhisyfat.

Smaken är intensiv, komplex och söt. Russin, fikon, nötter, en lätt apelsinblommighet och aningens bitterhet från en blodgrape på slutet.

Betyg 3+