Intresset för Valpolicella startade för mig som för så många andra med ett Rippasso-vin. Det kan kanske var runt 30 år sedan. Så många Ripasso finns det inte i källaren, men ett par favoriter har jag: Brunelli, Accordini, Begali och så Le Ragose.
Le Ragose ligger i den östra delen av området Valpolicella Classico. Här köpte makarna Galli vingården Le Sassine år 1969. Vi är i den södra delen av kommunen Negrar. Le Ragose ligger på några kullar 250-400 m över havet. De ursprungliga 2,4 ha har nu blivit 19 ha med en årlig produktion om 150 000 flaskor. Sammanlagt finns det runt tolv viner i deras portfölj, däribland fyra amarone och två ripassoLe Sassine är gjort på druvorna 50% Corvina, 20% Rondinella, 20% Corvinone, 10% andra druvor (Forselina, Negrara, Pelara, Barbera, Oseleta, Croatin, Merlot). Druvorna handplockas. Vinifiering i september/oktober. Det lagras i tankar av stål. I januari/februari hälls detta Valpolicellavin på Amaroneskinnen enligt Ripassometoden. Det får sedan ett år på ståltank, sex månader på slavonska 50 hl ekfat och slutligen ett år på flaska.
En Ripasso utan några torkade druvor och med endast 6 månader på ekfat och därtill stora sådana ger ett vin med mycket stor friskhet och väldigt långt ifrån det stora flertalet Ripasso som översvämmat "Bolaget" med att försöka efterlikna amarone. Le Sassine är en Ripasso som lever helt och hållet på sina egna meriter. en given favorit hos mig.I gommen känns Le Sassine både något slankare och stramare än många andra Ripasso jag druckit. Detta gör Le Sassine så förträfflig som sällskap till många maträtter. Det finns en stor och mörk frukt bestående av bl a mörka körsbär, svartavinbär, hallon och blåbär. En nypa örter av provensalskt slag och något drag med svartpepparkvarnen förhöjer smakintrycken. En trevlig syra skapar friskhet samtidigt som tanninerna på ett behagfullt sätt nafsar i munhålan. Eftersmaken är något längre än medel och där återkommer såväl de mörka bären som örter och kryddor. Lite mörk choklad dyker upp samt i mycket små doser torkad frukt. Alldeles på sluttampen tycker vi oss känna några körsbärskärnor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar