Tabilk Marsanne 2008

Till söndagens kokta fisk drack vi en gammal favorit från Australien.

2008 Tabilk Marsanne 
Tahbilk ligger i Central Victoria ( Nagambie Lakes Region) ca 10 mil norr om Melbourne.
Redan  på 1860-talet planterades de första Marsanne stockarna, fast ingen av dessa finns kvar. De man nu tar druvorna ifrån är som äldst från 1927. Du hittar mer om Tahbilk på Spendrups hemsida.
Druvan är till 100% Marsanne. Jäsningen sker under kontrollerad temperatur i tankar av rostfritt stål. Därefter får vinet vila ett par månader innan det stabiliseras och buteljeras.

Färgen har ljus citrongul nyans.
Vi möts av en doft där citrus och gröna äpplen dominerar. Det finns också ett stänk av något som får oss att tänka på rostade nötter, där bakom ligger lite exotiska frukter bl a  mango, papaya och ananas. En liten honungspastill är det sista vi noterar i doften, som för ett vin i den här prisklassen får anses anmärkningsvärd bra.
Smaken har mycket gula fruktinslag: citron, gula äpplen, passionfrukt och ananas. Syran är pigg, fräsch och mycket påtaglig på ett stimulerande sätt. Eftersmaken är lite längre än medel och i den dyker örter, mineraler och honung upp.
Det går bara att gilla det här vinet, som i årgång efter årgång levererar. Det är dags att fylla på förrådet med ett par flaskor. Det uppstår någon gång varje år ett litet sug efter den här gamla bekantingen oavsett årgång.
Priset är 89 kr och det är årgång 2009 som gäller på SB.

Betyg 4-

2011 Tamari AR Malbec

I lördags var det åter dags att testa ett varuprov från PrimeWineGroup. Vi var hemma hos vännerna C och M för att börja planera nästa sommars stora äventyr. En resa till Kina. Innan vi satte oss till bords så testade vi en malbec från Argentina.

2011 Tamari AR Malbec
Producent är Bodegas Tamari i Mendoza, som ligger i västra Argentina, i höjd med Chiles huvudstad Santiago. Druvorna till detta vin kommer från Uco Valley.
Druvan är till 100% Malbec. Vinet har legat ett år på ekfat. Vinet är ett Fairtrade-märkt vin.
Fairtrade är en oberoende produktmärkning som skapar förutsättningar för odlare och anställda i utvecklingsländer att förbättra sina arbets- och levnadsvillkor. Vill du veta mer om Fairtrade så gör du det här.

En timma innan vi ska ge oss iväg häller jag upp vinet på karaff och strax innan vi åker iväg häller jag tillbaks vinet på flaska.
Färgen är väldigt kompakt. Tät, mörkröd med en blålila nyans.
Doften är till en början svag, men tar sig alltmer ju längre vinet är i glasen. Efterhand känner vi en mörk, fruktig doft, som domineras av björnbär, mörka körsbär, blåbär och lite svarta vinbär. En svagt kryddig ton och med ett litet inslag av vanilj. Riktigt stark blir aldrig doften, men den doft som finns är trevlig.
I munnen får vi ett vin packad av mörk frukt. De mörka körsbären och de solmogna björnbären dominerar, men här finns inslag av blåbär och svarta vinbär. Rätt gott om örter känner vi också. I eftersmaken, som är medellång, tillkommer choklad och vanilj. Tanninerna är alldeles sammetslena, vilket gör vinet mjukt, behagligt och lättdrucket. Av någon anledning hade jag förväntat mig lite mer kraft och lite mer uttrycksfulla tanniner, men visst är det gott såsom det är. De andra tre tycker att det här vinet helt enkelt är skitgott. Innan vi vet ordet av har flaska tagit slut, vilket egentligen är betyg nog.

 

 

Det fanns en tid, kanske tio/femton år tillbaks i tiden, då det alltid fanns en flaska malbec (Alamos) i vårt hem. Vi har tröttnat och sökt nya jaktmarker. De malbec från Argentina, som vi druckit de senaste åren har överraskat oss positivt och  därför prövar vi oss vidare i den malbecska djungeln.

Kvällens vin från Tamari var ett trevligt vin, som vi ska fortsätta hålla kontakten med.

Vinet finns på SB där det kostar 119 kr.

 



Så var det , det här med betyg. Vi står och velar mellan 3+ och 4-. Idag har vi en dag då vi är lite lättflörtade.

 

Betyg 4-

2002 Amarone della Valpolicella, Le Ragose

Vi på Vintankar är ju amaronefrälsta som ni trogna läsare säkert vet. 2002 var ett ytterst besvärligt år för de flesta  amaroneproducenter, vilket fick till följd att de flesta inte gjorde någon amarone. Detta i sin tur har gjort att vi inte kan påminna oss att ha druckit en amarone från detta året.
Vi köpte för någon månad sedan fyra årgångar av Le Ragoses standard amarone från Carlo Merolli och bland dessa fanns just en 02:a. Vi öppnade en flaska till den gångna veckans Champion League matcher.


2002 Amarone Le Ragose
Vad vi tyckte om 03:an, när vi drack den för några veckor sedan kan ni läsa här.
Producenten Le Ragose ligger i den östra delen av området Valpolicella Classico.
Druvorna är 60% corvina, 30% rondinella samt 10% övriga tillåtna druvor som, efter lång maceration (20-30 dagar) och ett inledande år på rostfritt stål, fått ligga till sig 4-5 år på slovenska botti.

 

 

Precis som med 03:an är doften lite återhållen, men det som vi nosar oss till är de typiska amaronedragen: mörka körsbär, plommon, lite örter och aningens russin.

Smaken är precis som i 03:an av det stramare slaget för att vara en amarone. Vi bockar omedelbart av de söta mörka körsbären, örterna och den mörka chokladen. Eftersmaken är på sedvanligt amaronevis lång och här dyker det upp lite torkad frukt och alldeles på slutet finns en svag touch av lakrits. Det finns en del tanniner, men de är mjuka och mycket medgörliga. De är tillräckligt alerta för att göra detta till ett hyggligt matvin. Till vår pasta med köttfärssås var det alldeles ypperligt.

 

Den här 02:an har såpass hög kvalitet och amaronetypiska drag att jag förstår att Le Ragose valde att göra en amarone 2002. Den blir därmed också ett bevis på att vi har att göra med en skicklig producent. Jag håller 03:an som en bättre amarone: lite mer komplexitet, lite mer tydlighet i sin struktur. Alkoholhalten är 15% i 2002 och 15,5% i 2003. Inte i någon av årgångarna märks alkoholhalten särskilt tydligt.

Vi betalade 1 000 kr sammanlagt för ett paket med årgångarna 2002, 2003, 2004 och 2005. I prissegmentet runt 250 kr är det många av producenterna som väldigt bra år (t ex 2006) inte kommer upp i vad Le Ragose åstadkom katastrofåret 2002.

 

Betyg 4





 



Pegasus Bay Sauvignon/Semillon 2010

Till fiskmiddagen vi hade tidigare i veckan provade vi ett vin från Nya Zeeland. Vi har druckit en del Pinot Noirviner och Sauvignon Blancviner från NZ. Vi har ofta varit förtjusta och imponerade av det vi haft i glasen. Vi valde ett vitt vin från Pegasus Bay till den här kvällens måltid. Vi är lite smått nyfikna på just det här vinet. Det fick lite blandade omdömen av vinjournalisterna, vilket vi inte bryr oss så mycket om. Ändå läser vi vad dessa skriver inför varje nyhetssläpp. Detta inkonsekventa sätt från oss är nog egentligen värd en egen bloggpost.

Åter till ämnet Pegasus Bay, vars Pinot Noir vi hyllat tidigare. 07:an skrev vi om här och 08:an här.
Det är nu dags för ett av deras vita.

2010 Sauvignon-Semillon Pegasus Bay
Pegasus Bay ägs och drivs av familjen Donaldson. Vinmakare är Matthew Donaldson och hans maka Lynette Hudson. Vingårdarna ligger i Waipara  Valley. Vi är på den nordliga delen av Sydön ca 30 min bilkörning från Christchurch.
Druvorna skördas manuellt. Sauvignon blancdruvorna, i april, och semilliondruvorna i maj.
Druvsorterna vinifierades separat. Semilliondruvorna jäste på gamla franska ekfat. Sauvignon blancdruvorna jäste på ståltankar. Därefter vilade vinerna på sin jästfällning i sex månader, innan de blandades och buteljerades

Sauvignon blanc druvan dominerar såväl doft som smak. Vi sniffar lite försiktigt och känner omgående en aromatisk doft bestående av nässlor, fläder och citrus, men visst det finns lite svaga toner av melon, honung och mineraler också.
Smaken är torr och mycket frisk. Initialt är det nässlorna, flädern och citrusen som dominerar. Vi känner en liten sirlig ton av örter. Krusbären höll jag på att glömma. Eftersmaken hänger i ett tag och här kommer lite persika, kiwi, mineraler och melon fram. Alleles på sluttampen känner vi en svag ton av honung och lite kryddor.
Vi gillar det här friska och pigga vinet. Det är en väl avvägd balans mellan syran, frukten och de övriga ingredienserna. Det funkade alldeles utmärkt till vår fiskgratäng, men var också strålande gott på egen hand.

Vinet känns drickfärdigt idag och klarar sig säkert ett par år till i källaren, men någon ytterligare utveckling ställer vi oss tveksamma till. Å andra sidan är det redan gott som det är.

Vi betalade 149 kr på SB (beställningssortimentet) då vi köpte det i början på augusti. Ett bra vin till ett bra pris.

Betyg 4-

















m
l
n

Long Beach 2011

I somras erhöll jag det första varuprovet från en vinimportör. Jag har som policy att bara skriva om viner jag ger betyget 3- eller högre på min personliga femgradiga skala. Jo, jag är fullt medveten om att jag skrivit några bloggposter om viner som fått lägre betyg, men ingen regel utan undantag. Det vinet som jag provade i somras föll inte mig i smaken och jag valde då att inte skriva om vinet.

I förra veckan erhöll jag varuprov från PrimeWine Group. Ett av de erhållna varuproverna testade vi i helgen. Vi tyckte att det var ett trevligt vin och därför resulterar det i denna bloggpost.

2011 Long Beach.

Producent är Reyneke Wines.. Vi har ett vin från Coastal Region, Western Cape i Sydafrika
Coastal Region är ett område i sydvästra Sydafrika som innefattar sex vindistrikt. Constantia, Durbanville, Stellenbosch, Paarl, Tulbagh och Swartland.

Det här vinet har druvblandningen 60% grenache, 30% syrah och 10% mourvèdre. En liknande blandning hittar man ofta  i Cote-du-Rhone viner.

Färgen är mörkt röd med en dragning åt blåsvart.
Det doftar södra Rhone över detta. Ordentligt med kryddor och örter.Gott om mörka bär känner vi också och så lite inslag av blåa plommon, kaffe, lakrits och en liten violpastill.
Vi gillar de signaler som doften skickar iväg till oss.
I munnen dominerar i början den mörka fruktsmaken i form av mörka körsbär, solmogna björnbär och blåa plommon. Det tar inte lång tid, så sköljer en mängd örter över oss, som får oss att tänka på Sydfrankrike. Vinet har en pigg syra och i kombination med de tanniner vi känner, så gör detta vinet till  ett utmärkt matvin. Eftersmaken är medellång och där kommer lite rökta charkuterier fram, en svag vinbärston liksom en del toner av fat, men framförallt är det salmiaken som dominerar.
Det här är gott. Det är ett enkelt vin och därmed ett bra vardagsvin.

Jämför man det här med andra Cote-du-Rhoneviner, så tycker jag att det står sig gott.
Det är klart att till mina två favoriter i området Cuvée du Vatican och Domaine de la Janasse når det inte riktigt. Dessa båda är också ca 20 kr dyrare.
Det som fattas i jämförelsen är i första hand att "originalen" är lite mer elegantare i sin lite mer rödfruktiga stil.

Long Beach 2011 har varunummer 2054. Det kostar 87 kr och finns tillgängligt i väldigt många ut av Systembolagets butiker.
Det finns tillfällen då vi vill ha ett enkelt, men ändå ett gott vin, så därför kommer vi att köpa på oss några flaskor för dessa tillfällen.

Betyg 3

Söndag i Bryssel. Del 6

Vår sista dag. I morgon åker vi hem. Vi börjar dagen med en lite senare frukost. Dottern kommer till vårt hotell och äter med oss. Trevligt att börja dagen på det här sättet. Lite rundvandring på fm, något kyrkobesök hinner vi med och även en kaffe.

Vi äter en mycket enkel lunch på EXKi En fastfood restaurang med vegetarisk profil..
Morotsoppa och broccolipaj. Enkelt men ändå gott. Hustrun och jag testade ett vitt vin.

Visst är det trevligt och bra att det finns viner som är biodynamiskt odlade, ekoviner, naturviner mm
Det hjälper dock inte alltid. Det här var bara inte gott

Vi besökte Horta Museum. Horta museumet är den berömda belgiska arkitekten Victor Hortas (1861 - 1947) privata hus och studie. Museet består av 2 byggnader, byggda mellan 1898 och 1901, i den karakteristiska Art Noveau stilen. Huset har hållt de flesta inredningsdekorationerna intakta: mosaiken, glasmålade fönster, möbler, målerier och väggmålerier. Museet är också ett researchcenter för dem som forskar om Victor Horta och Art Noveau.

Vi promenerade hem mot hotellet och då stötte vi på den här "Cavisten".

Vi slank in och fick gå ett par trappor ner till den välrenoverade källaren. Vi beställde tre glas vin.



Dottern tog ett glas roséchampagne, som hon blev förtjust i. Den oranga färgen drar iväg mot lite rött. Dottern låter mig få en liten test sipp. Det smakar mera. Friskt och torrt. Goda röda vinteräpplen tänker jag på.



Champagnen är gjord på 40%  pinot meunier, 40% chardonnay och  20%  pinot noir.

Jag tog själv ett glas rött. Det blev ett Bordeauxvin. Från Saint-Emilion och en Grand Cru. Den 18 ha stora egendomen är planterad med 54% Cabernet Franc, 40% Merlot och 6% Malbec. Den exakta blandningen i just årgång 2006 vet jag inte.



Det smakar och doftar av svartavinbär, lite hallon och björnbär. Här finns också en del örter/kryddor och aningens lakrits. Allt i en liten jordig stil. Inte så tokigt. Jag kunde köpt med mig resten av flaskan, men vi åker hem imorgon och senare ikväll ska vi ut på ett brasserie.

 Hustruns vita är inte mycket att skriva hem om.

Söndagskvällens middag åt vi på Brasserie Lola.

Vi åt en rejäl bit Foie Gras till förrätt. Vi lät den ackompanjeras av ett glas champagne. Det blev en JM Gobillard & Fils. En Blanc de Blanc, vilket betyder att den är gjort på endast chardonnaydruvor. Den Foie Gras vi får är helt ljuvlig. Champagnen är helt OK. Lite friska gula äpplen och en del citrus är det som dominerar, men här finns också lite mandlar och mineraler. Vi betalade 9 euro för ett glas. Detta finns i BS för 290 kr. 

Vi valde ankbröst till huvudrätt.

Vår servitör föreslog detta rödvinet.

2006 Connétable Ch Talbot. Vi har ett bordeauxvin från området Saint-Julien i Medoc. Det här är Ch Talbots andravin. Vingården är planterad med 66 % Cabernet Sauvignon, 26 % Merlot, 5 % Petit Verdot och 3 % Cabernet Franc. Jag antar att vinet har ungefär de här proportionerna

Doften är medelstor, med begynnande mognad. Vi känner cassistoner och plommon. En del örter och rostade fat. Lite hösttoner av vissnande löv noterar vi också. Smaken är medelfyllig med en frisk syra. Frukten domineras av svartavinbär och kompletteras av plommon och lite jordgubbar. Här finns en del örter också. Medellång eftersmak och i svansen får vi lite choklad, tobak och lakrits. Tanninerna är kännbara, men väluppfostrade.

Vi gillar det här vinet och skulle gärna dricka mer av det, men på SB finns det inte. Där finns endast Ch Talbots första vin och det går löst på nästan 400 spänn.

Detta var sista delen av våra "äventyr" i Bryssel. Vi hoppas dottern kan få sitt vikariat förlängt så vi har skäl att hälsa på henne igen.



Belga Queen. Lördagskväll i Bryssel. Del 5

Vi har fått ett par timmars vila och vi har bokat bord på Belga Queen.
När vi kommer in i lokalen får vi lite vibbar av La Coupole i Paris.

Vi börjar med att beställa var sitt glas champagne. Det får bli Louis Roederer Brut Premier à 12 euro glaset. En champagne vi druckit ett flertal gånger och som vi tycker är en bra standard champagne. Den är gjord på 2/3 Pinot Noir och 1/3 Chardonnay. Det doftar av bröd, citrus och vanilj. Smaken är fylld av äpplen (gula), citrus, bröd och nötter. Gott!!
Vi tittar på menyn och bestämmer oss för deras Menu Anniversaire (se längst ner på sidan). Den innehåller fem rätter och vi köper till deras vinmeny för 10 euro. Vi får då vin till alla rätterna förutom deserten. Knappa 90 kr betalar vi för fyra glas vin. Det är klart att några storheter kan man inte förvänta sig, men man måste säga att detta är en en hyfsad prissättning.

Förrätten är OK, men inte särskilt spännande. Drycken som serverades till är en Crémant de Wallonie. En helt ny bekantskap, som känns väldigt enkel. En tveksam start.
Vi får därefter en consommé med en ravioli med foie gras. Det här var något helt annat. En underbar "soppa" med en ljuvlig ravioli. En lysande rätt!! Vi fick till detta en riesling från Clos des Rochers. Ett vin från Luxembourg. Detta måste vara det första vinet vi dricker från Luxembourg. Vinet är OK, men inte någon stor riesling precis.
Dags för lite fisk. Lite stekt piggvar med delikata tillbehör. Riktigt gott! Vi äter ganska ofta piggvar, då vi har möjlighet att köpa från vår lokale fiskare, så vi vet hur den ska smaka och tillagas. Vi ger våra komplimanger till restaurangens "chef". Vi serveras en bourgogne Rully 1er Cru, Joseph Drouhin. Kvällens i särklass bästa vita vin. En perfekt matchning till fisken. Det doftar förföriskt av blommor, honung och lite torkad frukt.  En svag ton av citrus och lite friska gula äpplen. Allt i en frisk framtoning. I munnen får vi ett läckert, ja nästan elegant vin, där de friska gula äpplena tillsammans med honung, havstorn och citrus förgyller smakintrycken. Det här kan jag tänka mig att köpa , då tillfälle ges.
Dags för köttbiten. Vi får några skivor köttmedaljonger på charolais (belgiskt nötkött). Smakrikt och perfekt stekt. Trevliga tillbehör och så ett glas rödvin, Ch Peyrassol. Ett vin från Provence. Gården ligger dryga 300 m över havet alldeles i närheten av "Massif des Maures". Gården var en gång i tiden en del av Tempelriddarna, så här finns det en historia. Det här vinet domineras av Cabernet Sauvignon och Syrah men det finns fler druvor. Sammansättningen har jag haft svårt att få fram. Ett medlkraftigt vin som domineras av mörk frukt och örter/kryddor. Bra syra och väluppfostrade tanniner. Ett bra köttvin.
Vi gillar det här och kan mycket väl köpa någon flaska för att forska vidare på.

Vi fick avslutningsvis ett smakprov på tre deserter. En macarone fylld med hallon/björnbärs kompott som var helt sagolik.

Vi sammanfattar det här som en riktigt bra middag. Bortsett från den första rätten höll det här mycket hög klass. 45 euros måste betraktas som ett fantastiskt pris. Ytterligare 10 euros för fyra glas vin varav de två sista var riktigt bra. Varför kan man i Europa ha viner på restaurangenar till rimliga priser, men inte i Sverige?

Ja, ni förstår själva att det här stället kan vi verkligen rekommendera!!