2014 Chablis 1er Cru Fourchaume, La Chablisienne

2017 inhandlade jag en låda med sex olika viner från La Chablisienne. Alla från året 2014. På sommaren 2019 öppnade vi den första flaskan. Det var "La Pierrelée Chablis". Jag tog inga noter och gjorde inget blogginlägg, men minns den som ett ganska hyggligt chablisvin. I mars tidigare i år var det dags för flaska nummer två. Det var Premier Cru Montmains. Klicka på länken så får du mina tankar. Nu har det blivit dags för flaska nummer tre.
Sedan återstår:

- Fourchaume Les Vaulorents

- Montee de Tonnerre

- Mont de Milieu

La Chablisienne är ett odlarkooperativ som startade 1923 under ledning av den driftige prästen fader Balitrand. Idag är det närmare 250 odlare som samverkar och de förfogar över 1200 ha (runt en fjärdedel av hela arealen i Chablis). Dom finns i stort sett i alla delar av Chablis. Medlemmarna har vingårdar i sju Grand Cru-lägen och i 15 Premier Cru-lägen. Det finns uttalade kvalitetskrav om hur vingårdarna ska skötas. Vincent Bartement är chefsvinmkare och tillsammans med 3-4 andra medarbetare ansvarar han för all vinframställning i världens största vinodlarkooperativ. Vincent Bartement har vid ett par tillfällen blivit utnämnd till världens bästa vitvinsmakare. Dryga 30 olika viner gör dom.

2014 Fourchaume
Druvan är så klart Chardonnay och i det här fallet kommer druvorna från vingården Fourchaume, som är belägen på floden Sereines högra sida. Vingården ligger i ett sydvästligt och sydöstligt läge. Vinstockarna har en medelålder på 25 år. Jordmånen är lerig kalksten och den berömda Kimmeridge.

Druvorna avstjälkas och får jäsa på en blandning av ståltankar och franska ekfat. Det får sedan tillbringa rint 12 månader på sin jästfällning i dessa stål- och ekfat innan det filtreras och buteljeras.

Färgen går i en blekgul ton.
I doften hittar vi en del gröna äpplen, en liten citrustwist, några örter, gula stenfrukter och inte minst skolkrita och våt grusgång.
I munnen känner vi en härlig friskhet. Så klart är det torrt men inte knastertorrt. Kanske inte direkt ungdomligt, men ännu inte med några egentliga mognadstoner. Det startar med en samling gröna äpplen, citrus och en liten örtighet.

Efterhand kommer en del gula stenfrukter såsom persika, gula plommon, nektariner. Mineralerna från doften dyker även upp i munhålan i form av skolkrita, krossad flintasten och en diffus stenig karaktär. En stor och trivsam syra finns med oss hela tiden. I eftersmaken en viss blommighet, några gråpäron, aningens aprikoser och någon liten ton av mandlar på slutet.
Jag tycker det är ett mycket tillgänglig vin. Smakrikt och verkligen gott. Fin balans mellan syra och smaker. Mer elegans än kraft. Perfekt till skaldjur i dessa kräfttider.
Betyg 4+

Du som ligger på några flaskor behöver inte ha bråttom. Vinet kommer ligga på den här höga nivån i flera år till.

Nisiotopoula ett Retsina-vin från Amorgion på Amorgos.

Vi gillar Retsina. För oss är Retsina liktydligt med varma och lata dagar. Vi liksom så många andra svenskar stötte på det när vi besökte Grekland för första gången. Det är många år sedan nu, men vi hade en period mellan 1990 och 2010 då vi nästan årligen tillbringade en vecka eller fjorton dagar i den grekiska övärlden. Retsina till lunch var ett stående inslag.
På senare år har vi ofta köpt två/tre flaskor varje år och när vi fått en riktigt fin sommardag på hemma plan har vi gjort vår egna grekiska sallad och grillat bläckfisk. En sådan dag inträffade för någon vecka sedan. I kylen låg en Retsina som de goda vännerna Monica och Clas förärat oss. Den var inköpt på Amorgos, där vi för runt 15 år sedan semestrade med just dom.
I förra veckan skrev jag ett blogginlägg om den mest eleganta och godaste Retsina vi druckit.
Läs om Retsina Amphore från Tetramythos här.

Ett relativt ungt företag som startade år 2000 med att göra lite olika spritdrycker, men 2013 började vintillverkningen. Vineriet ligger i Katapola. Fem olika cuvéer visar deras hemsida: ett orange vin på druvan Assyrtiko, ett vitt på druvan Savatiano, ett rött vin på druvorna Assyrtiko och Amorgiano (Mandilaria), ett sött rött vin på soltorkade druvor (samma som i det röda) samt ett Retsinavin.
Dom arbetar efter organisk-biologiska odlingsprinciper och alla deras viner är ekologiskt certifierade.
 
Vi dricker deras Retsina. Vinet är gjort på druvan Savatiano. Det är en grön druva och enligt Wikipedia en av de mest odlade i Grekland. Den används till vita viner och i väldigt hög utsträckning till att göra just retsina-viner.

En mycket trevlig och god Retsina. Visserligen når den inte Tetramythos Amphore natur, men långt ifrån är det inte och därmed blir det en av de bättre och mest tillgängliga Retsinor jag druckit.

Färgen går i en halmgul nyans.

Den typiska doften och smaken av kåda och pinjeträd är betydligt mer påtaglig än i Tetramythos Amphore, men ändå inte alls som i så många av de enkla retsinor vi druckit. Och framförallt är det med en viss elegans som de här smakerna dyker upp.

Rena grekiskan för mig,
men kanske finns det någon klassisk skolad som har nytta av texten

Här finns en härlig samling örter som tar för sig i såväl doft som smak. Lite grön-gula äpplen och citrus liksom den finstämda mineraltonen av sten och krita förstärker de goda intrycken. En liten blommighet finns i bakgrunden
Friskheten och drickvänligheten sätter vi också upp på pluskontot.

En av de bättre retsinor vi druckit.

2016 Col Fondo, Zanotto

Så återvände sommaren. Nu med full kraft. Temperaturen går upp i strax över 30 grader. Skönast är det på kvällarna, när tempen stannar vid 20 grader. Helt ljuvliga dagar. Det blir några cykelturer varje dag ner till klipporna och svalkande bad. Badstränderna verkar överfulla för att inte säga knökfulla. Svårt att hålla avstånd där, men vid våra klippor är det fullt möjligt.

Det behövs något svalkande dom här eftermiddagarna och kvällarna. Col Fondo är som gjort för dessa stunder. Törstsläckande och friskt. Den här kvällen provar vi Zanottos variant. Col Fondo sägs vara det ursprungliga sättet att göra Prosecco.
Idag görs nästan all Prosecco enligt charmatmetoden, men så var det inte ursprungligen. Vinet fick istället jäsa på flaska. Det degorgerades inte utan jästfällningen fick finnas kvar i flaskan som en bottensats. Inte heller filtrerades det eller klarnades.

En Col Fondo börjar med ett stilla vin som har fått jäsa på vanliga tankar av rostfritt stål, men man avstannar jäsningen innan allt socker jäst ut och håller vinet nedkylt under vintern. Kring påsk tappar man vinet på flaska och sätter på en vanlig kronkapsyl varpå jäsningen tar fart igen. När vinet har jäst färdigt har det bildats kolsyra, och jästen dör och hamnar i botten av flaskan som jästfällning. I en Col Fondo låter man jästfällningen ligga kvar i vinet, ingen degorgering eller filtrering sker.
Källa: Enjoy Wine

Zanotto drivs idag av Riccardo Zanotto. Familjen äger några hektar i Resera strax nordost om Valdobbiadene och där har dom bedrivit vinodlingar under lång tid. Druvorna sålde dom, men tog undan en liten mängd, som dom gjorde en Col Fondo på för det egna behovet. 2009 började Riccardo tillverka Col Fondo mer kommersiellt. En titt på hemsidan idag visar att Riccardo gör elva cuvéer. En del av druvorna kommer från egna gårdar, men mycket är inköpta druvor från grannar och bekanta. Allt är självklart ekologiskt odlat. Spontanjäsning. Ingen filtrering eller klarning.
”Att göra mina viner är mer som att vara skräddare än bonde, mer om att göra urval än om att producera”, säger Riccardo Zanotto.

Vi dricker årgång 2016, som till 100 % är gjord på druvan Glera. På våren 2017 startade en andra jäsning på flaskan. Ofilterat gör det att på botten av flaskan finns en liten grumlig samling.

Färgen är blekgul med några skira gröna stråk ut mot glaskanten.

Nu är ju Col Fondo inget som ska sönderanalyseras. Det ska drickas i goda vänners lag dessa varma sommarkvällar, som vi har just nu, men vinnörden i mig vill ändå sätta ett par ord på upplevelsen.

I doften hittar vi en frisk ton av gula äpplen, citrus, lite brödsmulor, nygrusad väg samt några gula stenfrukter.

Den friska smaken i ett törstsläckande format är bara så läckert. Äpplen, citrus, persika, krita och sten, brödig och i avslutet grapefrukt och någon sälta. Helt underbart!
Betyg 4
Inköpt på "Bolaget". Priset är 189 kr. Den går att beställa med nr 70747

2016 Savagnin Ouillé Arbois, Domaine du Pélican

Savagnin är en druva vi inte dricker så särdeles ofta. Varje höst blir det ett Vin Jaune till Mont d´Or.
I den icke oxidrade stilen är det än mer ovanligt. Vi ställer oss så klart frågan "Varför då, då?" efter att njutit av den här kvällens vin.

Guillaume d´Angerville, en välrenommerad producent i Bourgogne, förvärvade två mycket välskötta vingårdar om vardera 5 ha i Jura för ett antal år sedan. Han gjorde detta tillsammans med Francois Duvivier. Det var dels från Chateau de Savannes och dels Le Grand Couroulet. Båda gårdarna går numera under namnet Domaine du Pélican. Gårdarna i Jura liksom de i Bourgogne drivs enligt biodynamiska principer. certifiering är på gång. 
Dom du Pélican odlar tre olika röda druvor Poulsard, Troussard och Pinot Noir samt två gröna druvor Chardonnay och Savagnin. Jag har tidigare skrivit om Trois Cépages, en blandning på alla de tre röda druvorna. Poulsard i årgång 2016 skrev jag om här och 2013 Chardonnay här.

Nu har det blivit dags för deras Savagnin. Druvorna till det här vinet kommer från vinfält som omgärdar Chateau Chavanes i Montigny-les-Arsures, där vinet också har producerats. Druvan är till hundra procent Savagnin. Det har beteckningen ouillé, vilket betyder att faten är fyllda upp till toppen så att ingen oxidering kan ta sin början eller snarare fart. Vinet har fått tillbringa knappt ett år på 350 liters gamla ekfat.

Frisk i doften med gul/gröna äpplen, en del citrus, rätt mycket örter och så en en stor näve mineraler, där skolkrita, snäckskal och grus tar för sig ordentligt. I bakgrunden några vita sommarblommor och unset fläder.

I munnen är det friskt med en fin syrlighet. Här finns en trevlig citrussamling (bl a lime, grillad citron), gul/gröna äpplen, gula stenfrukter (persika) och en finstämd örtighet. Mineralerna från doften gör sig även påminda i smaken, fast kanske inte riktigt lika påtagligt. I eftersmaken tillkommer en liten blommighet, honungsmelon och någon tropisk frukt.

Vi gillar det här vinet med sina fina smaker och sin friskhet. Ungt idag och kan säkert utvecklas något de närmaste åren.
Betyg 4
Vår flaska är köpt på "Bolaget" under 2018 och kostade då precis under trehundringen. Nu är det årgång 2018 som gäller och den finns i 19 butiker enligt SB:s hemsida, dessvärre kan den inte beställas.

Retsina Amphore natur från Tetramythos

Hustrun och jag har en särskild faiblesse för att på sommaren dricka Retsina. Det blir inte så väldigt många gånger, men ett par stycken blir det. Ett sådant tillfälle infann sig häromdagen, när sommaren återvände till oss för ett par dagar.

Producenten Tetramythos vingårdar ligger på de höga bergen på den nordligaste delen av Pelopennesos. Närmare bestämt vid Kalávryta. Bröderna Aristides och Stathis Spanos, uppväxta i dom här trakterna, och den berömde oenologen Panayiotis Papagiannopoulos gör här vin under namnet Tetramythos. Vingården omfattar idag runt 14 ha. Förutom vin omfattar verksamheten även mandlar och oliver. Vinfälten ligger på 450 till 1000 m ö h. Klimatet här påminner mer om de österrikiska alperna än om medelhavsklimat. 
Här odlas det lokala druvor Malagousia, Roditis, Agiorgitiko, Mavrodaphne och Mavro Kalavritino., men även internationella druvor som Merlot, Cabernet Sauvignon och Sauvignon blanc odlas. Organiska odlingsmetoder tillämpas och dom är certifierade. Spontanjästa, ofiltrerade och ett minimum av svavel. Ja ibland t o m utan tillsatt svavel.
Dom gör två olika Retsina. Deras "vanliga" Retsina skrev jag om för något år sedan. Mina tankar kan du läsa här.

Även denna  Retsina är gjord på druvan Roditis. Vinet har fått jäsa på traditionellt sätt på amforor av lera och med tillsats av kåda från Alleppotallen (från den egna vingården). Druvorna kommer från vinstockar som är runt 25 år gamla och vuxit på ett vinfält beläget 850 m ö h. Jordmånen är kalksten och rankorna växer som s k bush-vines.

Färgen går i en blekgul nyans.

Elegans är väl inget som en vanligtvis förknippas med Retsina, men jag vill påstå att det här är ett elegant vin. Det är så väl balanserat och kåda-tonerna så samspelta med örter, frukt och mineraler.

I den friska doften hittar vi örter, blommor, lite citrus, skolkrita (det är väl bara vi gamlingar som minns den doften), pinjeskog och så klart aningens kåda, men kådadoften är ovanligt diskret för att vara en Retsina.

I munnen är inslaget av kåda tydligare. Konstigt vore det väl annars. Det är ju ett Retsinavin vi dricker. Fast kådatonen är är väl integrerad med frukt och örter så att det mer känns som ett pikant inslag i ett både välbalanserat och elegant vin.
Vi kan notera en hel del citrus, gröna äpplen och örter. Inslaget av mineraler är påtagligt med kalk, sten och aningens sälta. I eftersmaken finns en del florala toner och gula stenfrukter som persika.

Det här är ett riktigt gott vin. Den med marginal godaste Retsina jag druckit. Väldigt långt från de lite råa retsinor vi serverades på turisttavernorna, då vi under 1990-talet årligen besökte den grekiska övärlden.

Vår flaska är inhandlad i Köpenhamn hos Oinofila för 139 DKK.

Cup-guld och Champagne

I torsdags var det fotbollsfinal i Svenska Cupen för herrar. Sonen och jag bänkade oss i god tid framför TV:n. Det blev en 120 minuters lång kamp, där känslorna pendlade mellan förtvivlan och hysterisk glädje. De senare segrade till slut.
När det spelas CL-fotboll, då är det amarone som gäller. Den här kvällen sparade vi på vinet och inväntade slutresultatet innan vi öppnade en flaska Champagne. Det finns få saker som river upp så mycket känslor som politik, religion och fotboll (dvs vilket lag en håller på). Jag undviker oftast dessa ämnen, men dagens blogginlägg får bli ett undantag.
Jag hade på eftermiddagen lagt en champagne på kylning ifall lyckan skulle stå oss bi. Strax efter slutsignalen åkte korken all världens väg.

Historien börjar 1963 med att Marc Hebrart flyttar till Champagne. Tar över en liten vingård och börjar tillsammans med sin fru att producera sin egna champagne. Idag omfattar verksamheten drygt 15 ha i 70 olika lägen i Premier och Grand Cru byar i Grande Vallée de la Marne. På den högra stranden (Cotes de Blancs) har dom vinfält i byarna Avize, Oiry och Chouilly med mestadels Chardonnay. På den vänstra stranden (Valle de la Marne och Montagne de Reims) i byarna Ay, Mareuil-sur-Ay, Bisseuil och Avennay-Val-d' Or kommer deras Pinot Noir.
Medelåldern på vinstockarna är 30 år. Pinot Noir utgör 70% och Chardonnay 30%.
Sonen Jean-Paul tog 1997 över verksamheten.
All jäsning äger rum på rostfria ståltankar med ett undantag, cuvéen RiveGauche-Rive Droite. Den senare får jäsa på ekfat.

Kvällens champagne är gjord uteslutande på druvan Chardonnay. 15% av druvorna kommer från Grand Cru-fält i Chouilly och Oiry. De resterande druvorna kommer från Premier Cru-fält i Mareuil-sur-Ay. Medelåldern på vinstockarna är närmare 35 år. Detta är en Non Vintage och görs vanligen på en mix av två eller tre årgångar, där basårgången ofta utgör 60-80 %. Med tanke på degorgeringsdatumet misstänker jag att basårgången är 2015.
Jäsningen har ägt rum på ståltankar. Det har fått ligga i cirka 36 månader på sin jästfällning innan den degorgerades 15 oktober 2019 och fick då en dosage på 7 gr/liter.

Vi känner en mycket frisk och fin doft av gröna äpplen, lite citrus, en god portion krita, snäckskal, brynt smör och aningens, aningens tropisk frukt.

Det är härliga friska och nästan lite krispiga toner som invaderar munhålan. Gröna äpplen, grillad citron, blodapelsin, något gråpäron, persika och en stor portion mineraler av såväl stenig som kritig karaktär. I eftersmaken någon tropisk frukt, en finstämd ton av örter och så grapefrukt.
Det finns en ordentlig syra, men den är inte speciellt närgången utan skapar bara den härliga friskheten som utmärker den här champagnen.

En riktigt trevlig och god Champagne. Ung idag och kommer säkert utvecklas en del de närmaste åren.
Betyg 4

2009 Geyserville, Ridge

En underbar sommardag skulle avslutades med att vi på kvällen grillade karrén från ett vildsvin. Jag hade till detta tänkt mig en Barbareso från Roagna. Pajé 2005. Den ingick i en låda, Cassa Mista, med några Barolo och Barbaresco som jag privatimporterade 2012 genom den svenske importören Bristly Wines försorg.

De tre första flaskorna har varit enastående, så förväntningarna var skyhöga. MEN vinet är korkskadat. Några eder av svavelosande karaktär kommer ur min mun. Turligt nog fanns inga småbarn i närheten. Detta har ju hänt förr och kommer säkerligen hända igen, men alltid lika förtretligt när det händer. Bara att bita i det sura äpplet. Ner i källaren igen. En Zinfandelblandning får duga.

Producenten Ridge har sitt ursprung i Santa Cruz Mountains söder om San Francisco, men äger nu vingårdar runt om i Sonoma County ( några mil norr om San Francisco).

Det här vinet kommer från vingården med samma namn som vinet, Geyserville, beläget någon mil från Healdsburg i Sonoma.
Ekologiska tankar har starkt påverkat hur odlingen sköts på den här vingården.
Druvmixen är 74% Zinfandel, 19% Carignan och 7% Petite Syrah. Vinstockarna är gamla, några är dryga hundra år. Vinet har fått en uppfostran i ca femton månader på en blandning av nya och gamla ekfat.

Ett moget och mjukt vin i en alldeles strålande författning.

En rätt så stor doft och väldigt trevlig att sitta och sniffa på. Här finns det gott om mörk frukt/bär och några stora nypor örter som främsta attribut. Lite mindre men ändock tydliga toner av läder och blyertspenna.

I munnen känns vinet mjukt utan att för den skull bli mjäkigt.

Den mörka frukten tar emot oss med en bamsekram. Här finns solmogna björnbär, mogna blåbär, aningens svarta vinbär och en del stora blåa plommon. Det tydliga inslaget örter från doften återkommer i gommen. Någon liten kryddighet. Trevlig syra och alerta tanniner. De senare har med åren blivit rejält avrundade, men inte mer än att de fortfarande bjuder ett behagfullt motstånd. Eftersmaken är något längre än medel och där kompletteras frukt och örter med små nyanser av söt lakrits och kakao.

Vinet känns fullt utvecklat och så mycket bättre tror jag inte det blir. Den som ligger på några flaskor behöver dock inte ha någon panik. Vinet klarar sig säkert i flera år till.
Betyg 4+

Vår flaska köptes på "Bolaget" på hösten 2011 för 279 kr, vilket idag känns som ett väldigt bra pris för ett vin av den här kvaliteten. Nu är det årgång 2017 som gäller och priset har gått upp till 399 kr.