2006 Langhe Rosso, Roagna

Roagna är ju en producent i Piemonte som vi titt som tätt återvänder till. När suget efter Nebbiolo för någon vecka sedan satte in plockade vi upp en Langhe Rosso.
Det har gått tre år sedan vi drack årgång 2004 av det här vinet och snart fyra år sedan vi drack 2006:an första gången. Det är med andra ord dags för att åter testa en 2006:a, sedan har vi bara en kvar.

Vinstockarna har en genomsnittsålder på 30 år, vuxna i syd/sydöstliga lägen från gårdar i Rocche di Castiglione Falletto och Cascina Pira och från gårdar i Pajé. Vinet har legat 3-4 år på medelstora franska och slavonska ekfat och därefter på flaska.

Jag ska inte säga att doften är stor utan mer tydlig. Mer påtaglig än vad vi upplevde för snart fyra år sedan. Våt jord, läder, aningens tjärat tågvirke och en finstämd bärkompott på såväl röda bär (hallon/körsbär) som lite mörkare (slånbär/blåbär). I bakgrunden en bukett sommarrosor.
Förändringen från ytterst diskret till tydlig/påtaglig indikerar en begynnande mognadsfas.

I munnen är det så klart slankt. Fortfarande en viss stramhet. Fortfarande biter tanninerna, men nu på ett mycket behagfullt sätt. Inte alls särskilt knutet utan väldigt tillgängligt. Just nu inne i en väldigt bra drickfas. Här finns en charmerande frukt med inslag av hallon, körsbär(såväl ljusa som mörka), slånbär, tranbär och aningens blåbär. Jag tycker vinet fått en högre grad av komplexitet där mandlar, örter, kryddor, lakrits, rosor och violer kompletterar frukten. Eftersmaken är mycket angenäm och aningens längre än medel. Gott var ordet sa Bull!!!
Betyg 4
Priset var 209 kr, då vi köpte vår flaska på Systembolaget 2013.
Just nu verkar det inte finnas några viner från Roagna vare sig i det fasta sortimentet eller i beställningssortimentet.

Hummer och Coeur de Cuvée 2008, Vilmart

I förra veckan firade vi 32-årig Bröllopsdag. De senaste 15 åren har det blivit en tradition att detta görs tillsammans med hummer och champagne.

Ur källaren tog vi fram Coeur de Cuvée 2008 från Vilmart & Cie. Detta är ju en producent som vi hyllat ett flertal gånger här på bloggen. Deras Grand Réserve Magnum inköpt 2010 var fantastisk. Riktigt bra var också den lite enklare Grand Cellier och alldeles strålande den mer eleganta Grand Cellier d´Or 2008. Nu ger vi oss alltså på deras prestigechampagne Coeur de Cuvée. Förväntningarna är så klart riktigt höga.

Druvblandningen är 80% Chardonnay och 20% Pinot Noir. Druvorna kommer från nästan 60 år gamla vinstockar. Vinet har fått ligga till sig i 10 månader på 228 liters ekfat.
Visst är det här en väldigt ung champagne och visst kommer den att utvecklas mycket under de kommande åren och visst kommer den att nå sin topp om kanske 10 år. Ändå är den fantastisk läcker redan idag med massor av dofter och smaker, visserligen inte fullt utvecklade.
Den tar sig lätt in på min topp fem-lista.

I doften, som är lite försiktig, nås vi av brioche, lite riven lime, gula sommaräpplen, nötter, aningens vanilj och en del torkad frukt. Allt i en fin kombination där balans och elegans råder.
Smaken är på samma sätt komplex, balanserad och elegant. Allt är kanske inte på plats och framförallt är smakerna långt ifrån fullt utvecklade, men ändå........Så himla gott.
Vi tycker oss känna gula äpplen, lite citrus, aprikoser, gula plommon, lite örter och någon liten touch av vitpeppar. Syran är stor och livgivande.
Betyg 5-
Förväntningarna var stora och de infriades med råge.
Två flaskor finns det kvar i källaren. Vi testar nästa flaska om 2-3 år.

2012 Barricadiero Offida Rosso

Det här vinet inhandlade jag i somras hos Cibi e Vini (min favoritvinhandlare i Köpenhamn) för knappa 200 DKK. Ja, egentligen var jag där för att hämta mina viner från Occhipinti, men itviner gav mig rådet att testa detta vin. Av olika anledningar har det inte blivit av förrän nu.

Producenten Aurora startades av ett gäng goda vänner på 1970-talet. Idag är det populärt med eko-odling, biodynamiska odlingsmetoder etc, men då i mitten på 70-talet var det inte så. Dom har därför varit lite av föregångare och banat vägen för eko-tänket bland vinbönder.
Nu är det nästa generation som för traditionen vidare. Idag omfattar vingården 32 ha, varav 10 ha vinodlingar, 2 ha olivodling, 1 ha fruktträd, 5 ha varierande grödor och resten skog.
Geografiskt befinner vi oss i närheten av Offida i distriktet Marche.

Barricadiero är gjort på druvan Montepulciano, där druvstockarna är dryga 20 år. Ibland har dom haft 5% Merlot eller Cabernet S, men årgång 2012 ska enligt deras hemsida vara Montepulciano till 100%. Vinet har fått ligga till sig i cirka två år på 228 l ektunnor. Vinet buteljerades i januari 2015.
Etiketten är designad av konstnären Carlo Marchetti.

Färgen har en tät, mörk rubinröd ton med några violetta stråk.

I doften hittar vi mogna, mörka bär med en liten sötaktig touch. Någon nypa örter. En viss försiktig ton av stall och kakao. I bakgrunden något floralt inslag (violer?). Mycket trevlig framtoning.

I munnen återkommer den mörka frukten, som får oss att tänka i banorna: körsbär, blåbär, björnbär, katrinplommon. Ett lättsamt inslag av örter och kryddor. En hel del mineraler av grusigt och järnaktigt slag. Bra syra och tanniner som biter. De senare gör det på ett behagfullt sätt. Hyfsat lång eftersmak med mera frukt, choklad och lite espressokaffe.
Det här var ju strålande gott. Perfekt till våra lammkotletter. Vi har en flaska kvar, men ska besöka Cibi e Vini i helgen, så då fyller vi på med nästa årgång.
Betyg 4+
I beställningssortimentet hos Systembolaget finns årgång 2012 till ett pris av 280 kr.

2008 Amarone Roccolo Grassi

Jag drack för några veckor sedan årgång 2009 av RG:s Amarone. En helt OK amarone, men av Roccolo Grassi förväntar jag mig mycket mer än bara OK. I somras drack deras 2007. En näst intill perfekt Amarone. Bara så in i bänken bra.
Årgång 2008 har jag endast testat en gång och det var på den magiska provningen på Enoteca Valpolicella på våren 2015. Det är klart att efter två så olika upplevelser som årgång 2007 resp 2009 gav mig, så måste jag bara testa årgång 2008. Sagt och gjort i helgen följde hustrun och jag den under
tre dagar.

Det ska sägas med en gång att 2008:an är alldeles strålande. Just nu når den inte 2007:ans höjder, men inte så långt därifrån. Detta betyder så klart att den är överlägsen 2009:an. Den senare förbryllar något. Är det helt enkelt så att Marco inte fick till det med den årgången eller är den bara allt för ung.

2008:an möter oss med en härlig doft av mörk frukt, örter lite torkad frukt, kakao och varsamt behandlade fat. Någonstans mitt emellan mogen och ungdomlig.

I munnen är det packat med smaker av både kraft och elegans, vilket ju har varit Roccolo Grassis adelsmärke. Det startar med en mullig bärsamling av mörka körsbär, björnbär, lite blåbär och hallon. En hel del torkad frukt, dock inte så mycket russin. En liten lättsam ton av örter och kryddor piffar upp smakerna. En bra syra som tillsammans med väl avrundade tanniner ger intrycket att den här amaronen är på väg att lämna det ungdomliga stadiet och på väg in i en läcker mognadsfas.
Eftersmaken är så där amaronelång med söta, mörka körsbär som kombineras med körsbärskärnor och riktigt mörk kvalitetschoklad.

Ordningen är återställd. RG:s amarone 2008 levererar!!

Betyg 5-

2010 Valiniere från Leon Barral

Till fredagskvällens Biff a la Lindström plockade vi fram en fransman, som vi bekantade oss med för snart två år sedan. Vi hyllade den här producentens båda viner Valinière och Jadis

Familjen Barrals vinhistoria går tillbaks till mitten på 1700-talet. Idag förfogar man över 27 ha vinmarker, där vinstockarna har en medelålder på nästan 50 år. Den som vill veta lite mer om Domaine Leon Barral kan läsa om ett besök Finare Vinare gjorde där 2008 och ett annat besök 2010. Av detta framgår att mycket av odlingsprinciperna stämmer överens med det som svenska FOBO (Föreningen Organisk Biologisk Odling) förordar.

"Valinière" har druvmixen ca 80% Mourvèdre (ca 20 år gamla vinstockar) och 20% Syrah (30+ år gamla vinstockar). Vinet får vila upp sig i ca två år på barriquer (varav 10% är nya).

Till en början är det en försiktig doft, som främst utmärks av mörka bär. Det tar en liten stund i glasen så kommer det också fram en del kryddor, lite violer och blodigt kött.

I munnen är det ett friskt vin, som jämfört  med hur det kändes för två år sedan också har blivit mer drickmoget direkt efter upphällning i våra glas. Vi känner en härlig samling mörk frukt som blåa plommon, sv vinbär och mörka körsbär. Kanske ett litet rödare inslag av tranbär. En fin liten örtsamling med någon liten pepparton. Steniga mineraler med lite blodstänk kan också noteras. En stor och bra syra. Tanninerna är på hugget, även om de rundats av en del på de två år som gått sedan vi senast drack Valinière.

Ett alldeles strålande vin i en underbar drickfas just nu.

Betyg 5-

I beställningssortimentet finns just nu årgång 2013 av Jadis (289 kr) och Valinière (400 kr).
Känns som ganska givet läge att fylla på förrådet.

2012 Amarone Classico, Brigaldara

Jag fick äran att välja februarivinet på vinsajten finewines.se "Låt oss dela en pava över nätet". Det fick så klart bli en Amarone.  Under senhösten lanserades den nya årgången (2012) av Brigaldaras Amarone Classico på Systembolaget. Detta fick bli mitt val.

Brigaldara är ju en producent jag uppskattar.
I den lilla byn San Floriano i Maranodalen ligger Brigaldara. Tillsammans med Negrar, Fumane, San Pietro in Cariano och Sant’Ambrogio utgör Marano en av de fem berömda dalarna i Classico-omådet. Brigaldara är en av de tolv familjerna i sammanslutningen “Famiglie dell’Amarone d’Arte” som arbetar för att bevara kvaliteten i amaroneproduktionen i regionen. Redan 1260 omnämns Brigaldara i rullorna och alltsedan 1929 äger familjen Cesari egendomen. Men det var inte förrän 1979 som Brigaldara började producera vin under eget namn. Runt San Floriano växer gårdens druvor på cirka 200 meters höjd. I den vingård som kallas Case Vecie, och som producerar det exklusiva Amaronevinet med samma namn, sträcker sig odlingen upp till 450 meter.

Dom gör tre Amarone: Amarone Classico, Case Vecie och en Riserva. För lite drygt två år sedan var jag med om en provning i regi Henrik Ungerth och Barrique Wine Bar här i Göteborg, där vi provade deras tre amarone. Du kan läsa om detta här.
Vad jag tyckte om årgång 2011 kan du läsa här.
Classicon är deras basamarone. Den är gjord på 50% Corvinone, 20% Corvina, 20% Rondinella och 10% diverse tillåtna druvor. Druvorna har fått torka i ca 4 månader.
Vinet har fått ett år på barriquer och två år på 25 hl ekfat.

Vi dricker vinet under två dagar. Dag ett häller jag upp halva flaskan i två glas (Orrefors Difference Primeur) som får stå i dryga två timmar innan vi börjar avnjuta det. Vi har en bit parmesan och en bit Vesterhavsost som enda tillbehör.

Ganska omgående kan jag konstatera att det här är ett mycket ungt vin och att det säkert kommer att utvecklas en del de närmaste åren.
En stor och typisk amaronedoft möter oss. Här finns mörk frukt,  en hel del torkad frukt, lite örter och aningens vanilj. En kvardröjande ton av alkohol noteras dag ett, medan dag två är den kraftigt reducerad.

I munnen återkommer den mörka frukten. Nu i form av söta, mörka körsbär(moreller), blåbär, björnbär och plommon. Inslaget av torkad frukt är påtagligt: fikon, dadlar, lite russin och katrinplommon. Ett visst inslag av örter och en försiktig ton av vitpeppar tycker jag mig känna.
Det finns en bra syra som gör att vinet känns hyfsat friskt och aldrig är i närheten av att bli kladdigt. Små, nätta tanniner ger vinet en bra ryggrad. Eftersmaken är lång med mera söta körsbär, lite romrussin, mörk choklad, och aningens espressokaffe. I avslutet finns en restsötma som är aningens för hög i min smak.
En liten störande ton av alkohol finns det, framförallt den första dagen. Jag är ganska övertygad att den kommer att ha reducerats kraftigt inom något år.

Vi dricker vinet under två dagar. Det händer inte så mycket. Den lilla alkoholhetta som noteras dag ett blir något mer tillbakadragen dag två.

Jag tycker att årgång 2012 är lite svagare, inte samma tryck i smakerna som årgång 2011.
Betyg 4
Priset på "Bolaget" är 301 kr. Det verkar finns gott om flaskor runt om i vårt land.

2010 Le Vieux Donjon

Vi gillar Chateauneuf-du-Pape. En av våra favoriter är Le Vieux Donjon. Vad vi tyckt om andra årgångar kan du läsa här: 2009, 2010 och  2012.

Vinodlingarna ligger i området runt Cabrieres och Mont Redon, medans vinkällaren ligger mellan Chateauneuf du Pape och Courthezon. En av de ytterst få producenter i Chateauneuf-du-Pape som bara producerar ett enda rött vin. Allt druvmaterial som anses tillräckligt bra används. Resten ratas och säljs till negocianter. Druvmixen är 75% Grenache, 10% Syrah, 10% Mourvedre och 5% Cinsault.
Vinet har fått ligga till sig först i sex månader på betongtanka och sedan runt ett år på Foudres (stora ekfat).

I doften är det till en början mörka bär som dominerar. Det finns en liten ton av rödare bär som så småningom ger sig tillkänna. Gott om örter/kryddor. Lite pinjeträd. Lättrökta charkuterier.
Ett vin som ånyo visar upp sin skönhet. Det är ju bara så gott.
Det har gått fyra år sedan vi senast drack det.

I gommen.
Inte riktigt samma unga, pigga frukt. Nu har det börjat komma lite mognadstoner, men det behåller ändå sin friskhet.
En massiv fruktmatta omfamnar oss omgående: björnbär, blåbär, mörka körsbär och skogshallon. Gott om provencalska örter. Syran är fortfarande ordentlig och tanninerna smånafsar, men har rundats av sedan vårt senaste besök. En lång eftersmak med lakrits, choklad, rå köttfärs och ännu mer frukt.
Betyg 4+

På "Bolaget" är det årgång 2014 som gäller och priset 360 kr.