2007 Le Ragose på halvflaska

Förra fredagen var det dags att testa den senaste årgången av Le Ragoses amarone. Det här är en producent vars amarone Vintankar verkligen gillar. Den har en en stil som vi tilltalas av. Inte den yppiga frukten istället lite stramare och elegantare. Vi har druckit ett flertal årgångar av den och aldrig har vi blivit besvikna. Historien började för några år sedan då vi köpte ett paket med fyra olika årgångar från den dansk/italienske vinhandlaren Carlo Merolli. Vid det tillfället fanns inte Le Ragose i Systembolagets sortiment. Dom hade helt enkelt ingen importör i Sverige, vilket förvånade oss högeligen. I höstas tog den nystartade vinimportören Vino Conoscenza in Le Ragoses viner. Jag skrev för ett par månader sedan om en låda med sex olika viner varav två amarone. Du hittar mina tyckanden här

Du som är intresserad av vad jag tyckt om tidigare årgångar klickar helt enkelt på resp år, så kan du ta del av mina uppfattningar: 2002, 2003, 2004, 2005 och 2006.

Druvblandningen är Corvina (50%), Corvinone (20%), Rondinella (20%) och 10% andra lokala druvor. Dessa plockas under slutet av september och får sedan ligga och torka till slutet på januari.
Vinet får sedan ligga på slavonska ekfat (10-60 hl) i fyra eller fem år beroende på årgång. Slutligen får vinet några månader på flaska innan det är moget för marknaden.

Doften är amaronetypisk, men inte av den yppiga eller doftbombaktiga sorten. Den är mer försiktig, men ändå väldigt tydlig. Vi hittar de typiska mörka körsbären, mörka plommon, lite örter och kakao. I bakgrunden en mycket försiktig, finstämd ton av russin.

I munnen känns vinet ungt, trots sina sju år. Smakerna är återhållsamma och vill inte riktigt blomma ut. Le Ragoses amarone brukar ha en koncentrerad frukt i en lite stramare stil och så även för årgång 2007. Vi kan känna smaken av söta, mörka körsbär, blåa plommon, björnbär en nätt liten örtsamling och mörk choklad. Här finns en bra och trevlig syra. Tanninerna är tydligare och tar för sig lite mer än i många andra amaroneviner, så brukar det vara med Le Ragoses amarone och i version årgång 2007 är detta än mer tydligt. Eftersmaken är lång och det är först här den torkade frukten med sin lilla russinton dyker upp.
Dock är det så att hela tiden väntar man på att vinet ska blomma ut, att dofter och smaker ska komma fram och nå de höjder som tidigare årgångar gjort. Men det stannar av och vinet förblir oförlöst på något sätt.
Frågan jag ställer mig är: Behöver vinet längre tid i källaren eller är det här en annorlunda årgång?
Mina återstående 2007:or ska få vila åtminstone något år i källaren. Under tiden dricker jag med stort välbehag 2006:orna. Dessa är verkligen störtsköna!

Betyg 4