Nyårsaftonens viner: Cuvée l´Ancienne 2008, 2009 Las Flors och 2004 Masi Costasera Riserva

Pandemin fortsätter lägga sin stora, mörka hand över världen. Själva är vi trippelvaccinerade sedan någon månad tillbaks, men vi fortsätter att vara försiktiga. Det Nya Åetr firade vi in tillsammans med två av våra vänner, som precis som oss är fullvaccinerade och lever ett försiktigt liv.

Vi startade med en sallad där hummer och krabba var huvudingredienser. Vi drack till detta Cuvée a L´Ancienne Millésime 2008.

Huvudnumret blev  ugnsbakad lammrostbiff med Amandine-potatis. Las Flors 2009 fick utgöra sällskap till detta.

Vi avslutade med en trio ostar från Brostorp. Så klart Amararone 2004 Costasera Riserva.

2008 Brut Cuvée a L´Ancienne, Paul Déthune.

Paul Déthune är en av mina favoritodlare. Kanske är det den odlare som jag skrivit flest blogginlägg om. Rakt igenom hela portföljen är det världsklass. Paul Déthune har sin verksamhet i utkanten av byn Ambonnay, där dom förfogar över 7 ha vingårdar. Odlat vin har man gjort här i flera sekler. En omställning till hållbart jordbruk har gjorts. Knappt 60 000 flaskor fördelade på nio olika cuvéer gör dom. Jag har provat sju av dom: Blancde Noirs, BlancdeBlancs, Extra Brut, Cuvée Prestige, Millésime2008,  Cuvée A L´Ancienne 2008 samt deras Rosé. Jag köper mina flaskor av näthandlaren Franska Vinlistan. Någon gång emellanåt dyker dom upp på SB, men för tillfället finns det inget tillgängligt där. 

Cuvée L´Ancienne är en blandning på 50/50 av Pinot Noir och Chardonnay. Druvorna kommer från två av deras allra bästa vingårdslotter. Jäsningen har ägt rum på 205-liters ektunnor, där det också har fått vila upp sig tills dess att det buteljerades (april 2009). En andra jäsning på flaska och i sju år fick det ligga på sin jästfällning innan det degorgerades i mars 2016.

Det görs årligen runt 1000 flaskor.

Det har gått lite mer än tre år sedan jag senast drack den här champagnen. Den upplevdes då som en mycket ung champagne, men redan då riktigt bra. Idag känns den fortfarande hyfsat ung.  Några direkta mognadstoner tycker jag mig inte kunna känna, även om det finns någon ton av bokna äpplen framförallt i smaken. Syran är alltjämt riktigt stor, även om den lugnat sig något gentemot hur det var för dryga tre år sedan.

En ganska stor och rätt så komplex doft. Vi hittar vi både gula och friska röda äpplen, en del del gula stenfrukter, skolkrita och krossad sten, lite nougat samt aningens kaprifol och unset vanilj.

Visst är doften trevlig, men det är när vi smakar på den som vi utbrister i jubeltoner. Riktigt förbaskat god helt enkelt. Det börjar med underbara äpplen: friska, lite syrliga typ cox pomona, men även en del gula/gröna. I bakgrunden finns aningens bokna äpplen. Inslaget av röd citrus (mandariner, blodapelsin) känns tydligt liksom lite rostat bröd, gula stenfrukter (aprikoser, persika), aningens nötter samt ett finstämt mineralinslag (krita, sten). Eftersmaken är längre än medel med ett elegant avslut i form av blodgrape.

2009 Las Flors de La Pèira

Historien om La Pèira startade 2004 då kompositören och musikern Rob Dougan köpte 11,6 hektar i Terrassez du Larzac i Languedoc. Ambitionen var att skapa ett vin som kunde mäta sig med de största i världen. Detta skulle uppnås med minimala skördeuttag, gamla vinstockar, klassiska druvsorter, en vinmakare från Chateau Margaux, högsta möjliga standard på utrustning samt en fullständig hängivelse.

Las Flors de la Pèira är gjort på druvorna Grenache (45%), Syrah (35%) och Mourvedre (20%).
Det lagras till största delen i nya och begagnade Demi-Muids som är stora Barriquer om 600 liter.

Av franska viner är Las Flors en av mina favoriter. Den första årgången jag drack var 2006. Det har sedan fortsatt med 2007, 2008, 2009 och 2010. Alltid har det levererat en underbar smakupplevelse.

Det är precis så med den här flaskan också. Helt underbar!

Vi möts ganska omgående av stor och intensiv doft av mörk frukt. Alldeles underbart. Strax därpå en fin balanserad doftstöt av provensalska örter och kryddor. Lite kakao, aningens lakrits, lite stendamm och unset rosor och violer. Komplext, intensivt och samtidigt en stor elegans.

I gommen är det alldeles underbart. Med tiden har det blivit moget och rätt så runt, men fortfarande med en fin syra och tanniner som rundats av och samtidigt nafsar runt i munhålan. I ett underbart drickfönster just nu. Ett av årets bästa viner. Här finns en mogen mörk frukt i form av mörka körsbär, skogsbär och aningens plommon. Örter och kryddor från doften återkommer i smaken. Lång härlig eftersmak där de mörka bären, örterna, kryddorna nu får sällskap av mörk choklad och söt lakrits. Alkoholen på 14,5% är fullständigt uppslukad av den ljuvliga frukten.

Knappt 300 kr betalade jag en gång i tiden. Detta måste vara ett av de bästa viner under 300 kr jag inhandlat.

Betyg 5 

2004 Costasera Riserva från Masi.

Masi behöver väl egentligen ingen närmare presentation. Dom har ju mer eller mindre blivit synonymt med Amarone och Valpolicella. Masi gör totalt fem olika amarone: Costasera, Costasera Riserva, Vaio, Campolongo di Torbe och Mazzano. Alla fantastiska amarone. Det finns också en speciell flygplats-Costasera med tillägget Nectar.

Druvblandningen i den vanliga Costasera är Corvina (70%), Rondinella (25%) och Molinara (5%).
Det som skiljer Riservan från den vanliga Costasera kan kortfattat sammanfattas som:
- Riservan innehåller 15% Oseleta och 10% mindre Rondinella samt ingen Molinara
- Druvorna till Riservan får ligga på tork 15 -20 dagar längre
- Riservan ligger dryga året längre på Slavonska ekfat
- Priset på Riservan är ungefär det dubbla

Costasera Riserva är ett relativt nytt vin. i Masis portfölj. 2003 var första årgången och den landade på Systembolagets hyllor inför julen 2008. Så klart köade jag i Nordstan efter några flaskor. Dom är sedan några år tillbaks slut i min källare. Nu är det dags för den sista 2004:an.

Detta är en mogen amarone utan att för den skull vara övermogen. 

En stor och kraftfull doft med massor av mörka bär möter oss ganska så omgående. Lite örter, kryddor, kakao, torkad frukt, aningens piptobak och blåa plommon lämnar alla små bidrag till den komplexa och ljuvliga doften.

Den fina syran ger vinet en bra friskhet. Tanninerna är tydliga och smånafsar i munnen. Dom har med tiden mjuknat och bjuder på det där motståndet jag uppskattar så mycket. 

Här finns en djup, mogen och samtidigt intensiv mörk frukt bestående av söta, mörka körsbär, mogna björnbär, lite blåbär och skogshallon samt aningens blåa plommon. Alldeles underbart. Örter och kryddor är mer framträdande än då vinet var ungt.

Eftersmaken är mycket lång och dröjer sig kvar i gommen en lång tid. Den mörka frukten är så klart på plats men nu tillkommer en liter bitter ton av riktigt mörk kvalitetschoklad, några droppar espresso, körsbärskärnor och torkad frukt.

Betyg 5-

Du som ligger på några flaskor behöver inte ha bråttom för min uppfattning är att den kommer hålla i många år till. Med detta sagt så tror jag inte på någon ytterligare utveckling och sörjer inte att den var vår sista flaska.