2010 Brunello di Montalcino från Querccecchio och 2011 Dolcio a Matteo

På någon av mellandagarnas middag åt vi långbakat vildsvin eller s k draget vildsvin. Det blev att gå ner i källaren och leta reda på något vin på druvan Sangiovese. Upp kom jag med en Brunello di Montalcino och en flaska Chianti Classico Riserva. Två synnerligen goda viner visade det sig. De satt också som en smäck till det dragna vildsvinet.

2010 Brunello di Montalcino, Quercecchio.

Azienda Agricola Quercecchio har sina vingårdar strax sydväst om byn Montalcino. Vi är på klassisk mark. Ägorna tillhörde på medeltiden klostret Monte Oliveto Maggiore. Nu är det familjen Salvioni som är ägare sedan fem generationer bakåt i tiden. Egendomen omfattar 230 ha med skogsområden, öppna fält, olivlundar och vingårdar.
Vingårdarna omfattar 15 ha och ligger på en höjd av 320 meter över havet på sluttningarna som ligger mot Maremma hållet.

Vinet har fått jäsa på stålfat. Musten får ligga med skal och macereras en hyfsat lång tid. Vinet får sedan ligga till sig i ca tre år på fat av fransk ek. Fyra år efter skörden buteljeras vinet och får ligga på flaska i fyra månader innan det släpps ut på marknaden.

Ett alldeles underbart vin, som lämnat ungdomstadiet bakom sig och har börjat få lite mognadstoner utan att riktigt vara i ett fullmoget stadie.

Doften är präglad av lite ljusare körsbär förstärkta med en del örter, lite peppar, nypon, läder och aningens rosor. Riktigt trevlig utan att vara stor.

I munnen återkommer de ljusa körsbären förstärkta med mogna skogsbär och lite röda vinbär. Här finns också en del torkade  örter och någon liten nypa peppar. Trevlig syra skapar en bra friskhet hos vinet. Tanninerna nafsar i munhålan och bjuder ett trevligt motstånd. Eftersmaken är något längre än medel och ger oss mera röda bär, lite steniga mineraler, ainigens lakrits och unset mörk choklad.

Det här vinet är riktigt gott och inne i ett underbart drickfönster. Det är så här jag vill ha min Brunello dvs ungdomstiden bakom sig, men ändå inte riktigt fullmoget. 

Betyg 4+

Flaskan köptes av Carlo Merolli i Danmark för lite drygt fem år sedan. Minns jag rätt betalade jag då 175 DKK. Jag tycker jag belönats rikligt för min väntan.

2011 Doccio a Matteo.

Producenten Caparsa håller till runt byn Radda, belägen nästan mitt emellan Florens och Siena. Det hela tog sin början 1965 då Reginaldo Cianferoni köpte 10 ha som planterades med vinrankor. 1982 tog sonen Paolo över. En inriktning på ekologiskt jordbruk gjordes och vingården är idag certifierad för organisk odling. I deras portfölj hittar vi bl a ett vitt vin, en rosato, ett vini santo samt ett flertal röda viner. Ett par utav dom har jag skrivit om tidigare: 2016 Caparsa Chianti Classico och Rosso di Caparsa, 2015 Caparsino Chianti Classico Riserva liksom 2014 Caparsino CC Riserva

Det här är ett vin gjort på i huvudsak druvan Sangiovese (95%) och en liten slatt Colorino (5%). Druvorna har vuxit på vinfältet Doccio a Matteo, som också fått ge namn åt vinet. Det är beläget på en höjd av 450 m ö h. Naturlig jäsning dvs ingen jäst tillsättes utan det får räcka med den naturliga som finns på druvornas skal. Vinet har fått ligga på en blandning av 5hl och 10 hl stora ekfat i närmare 30 månader innan det buteljerades.

Doften startar med läder, höstlöv, jord och lite blyertspenna, men efterhand tar den mörka frukten över. Det är en mörkare frukt än vad jag vanligtvis tycker mig hitta hos Chiantiviner. Lite örter och några kryddor ansluter också så småningom.

I munnen noterar jag såväl mörka som lite ljusare körsbär. Trots sina dryga tio år sedan skörd har vinet en bra och trevlig friskhet. Medelhavsörter och lite kryddor dyker upp i mellanpartiet. Tanninerna är mjuka utan att vara mesiga och bjuder på ett behagfullt motstånd. Eftersmaken är medellång och här kommer det mer av körsbären, men också lite björnbär och slånbär samt aningens lakrits, mörk choklad och några körsbärskärnor.

Riktigt gott även om det inte når upp till Quercecchios Brunello. 

Betyg 4