För ett par veckor sedan besökte L och G oss. Lite blåsigt, men traditionen av havsbad håller vi vid liv. Likaså blir det alltid en vinprovning. L hade mig sig ett vin och jag hade plockat fram två viner ur källaren. Trots att vi har provat vin sedan slutet på 1970-talet, så är det ändå lika svårt att träffa rätt. Ledtrådar serveras. Den ena mer givande än den andra och till slut har vi ringat in druva och land och därmed är vi nöjda.
2014 Valiniere från Domaine Leao Barral.
I den lilla byn Lenthéric i Faugères i Languedoc hittar vi Domaine Leon Barral. Familjen Barral har varit vinodlare sedan mitten på 1700-talet. Nu är det 13:e generationen som styr över den 30 ha stora egendomen, varav 7 ha är betesmark för djuren. 1993 tog Didier och hans bror över verksamheten och började omgående producera vin under eget namn. Dom ställde samtidigt om till ett biodynamiskt influerat produktionssätt och har blivit lite av föregångare med det i Faugères.
Leon Barrals vita vin har jag aldrig smakat, men deras basvariant Faugères (2014) har jag skrivit om här. Ett riktigt trevligt vin. Toppvinet "Jadis" har jag hyllat i såväl årgång 2010 som årgång 2013. Toppvinet "Valinière har jag druckit och hyllat både årgång 2010 och årgång 2013 Valinière görs på druvmixen Mourvèrdre (80%) och Syrah (20%), som vuxit på vinstockar med en ålder på mellan 15 och 30 år. Vinifiering: Druvorna pressas försiktigt i en gammal vertikalpress, de olika druvorna vinifieras separat, omdragning sker med hjälp av tyngdkraft. Det får ligga i mer än två år på i huvudsakligen äldre barriquer. Ca 10% är nya fat.
Doften avviker från de andra vinerna med sin lite stalliga framtoning. Här finns även läder och en del mörk frukt. I mindre omfattning men ändå tydligt noterar vi örter, metallslöjdssal, rått kött och aningens violer. Jag har i tidigare årgångar inte upplevt stalltonerna så här tydliga och de släpper inte fram den varma, mörka frukten på det sätt jag förväntat mig.
I munnen består den mörka frukten av mörka körsbär, blåa plommon och aningens tranbär. Medelhavsörter noteras liksom mineralblandningen av sten, krita och järn. Tanninerna närvar genom att smånafsa i munhålan. Jag tycker inte frukten och smakerna kommer fram på det sätt jag förväntat mig, så en viss besvikelse infinner sig. Flaskvariation, årgång eller tunnel??
Betyg 3+
2016 Merlot Riserva, Tenuta La Minerva.
Det här är L:s bidrag och som alltid har han med sig ett mycket spännande vin. Inte var dag vi dricker vin från Schweiz.
Jag har svårt att hitta så mycket fakta om producenten och det här vinet. Tenuta La Minerva håller till i kantonen Ticino (Tessin) i vad som kallas den italienska delen av Schweiz.
Färgen går i en tät, mörk rubinröd ton.
Doften är fylld av mörka bär, där tonen av svarta vinbär och mörka körsbär är tydlig. Fast initialt är det jord, läder och aningens tobak vi noterar, En finstämd arom av kryddor, unset vanilj och choklad anar vi oss till.
Ett hyfsat fylligt vin. Mycket av doften går igen i smaken. Den mörka frukten domineras av mörka körsbär, svarta vinbär, björnbär och lite blåbär. En finstämd kryddighet bidrar till komplexiteten. Syran skänker vinet en bra friskhet. Tanninerna närvarar och är fogliga. De bjuder ett härligt motstånd. Medellång eftersmak, där det tillkommer lite sötlakrits och choklad.
Ett mycket gott vin.
Betyg 4
2019 Re Diale Bolgheri Superiore, Le Novelire.
Det här är tredje flaskan jag dricker det här året av det här vinet och den här årgången. Och faktiskt så imponerar den mer för var gång jag dricker den.
Le Novelire är en familjeägd vingård belägen någon mil söder om Bolgheri i närheten av den lilla staden Castagneto Carducci. Geografiskt befinner vi oss nästan rakt västerut från Sienna någon mil från Medelhavet. Vingården omfattar totalt 9 ha, varv 4 odlas det vin på, 3 ha är olivlundar och 2 ha är odlade med persikor.
Det hela tog sin början 1963, då Bruno Micheletti (född och uppvuxen i Castagneto) förvärvade vingården. De första 50 åren såldes viner på bulk och direkt till slutkonsumenten, men för några år sedan började viner produceras och buteljeras under egna etiketter. Det var barnbarnet Fabrizio som startade den verksamheten och gav företaget namnet Novelire, som en påminnelse om att Bruno Micheletti köpt vingården för nio millioner lire. Dom odlar dels de lokala druvorna sangiovese, trebbiano, malvasia, vermentino och dels Bordeaux-druvor som cabernet (sauvignon och franc), merlot och syrah.
En rätt så stor doft, som initialt domineras av jord, mossa, lite potatisskal, läder, tobak och en del mörk frukt. Efter en stund i glasen tar den mörka frukten kommandot i sällskap med en del kryddor. Ju längre tid i glasen desto mer framträdanden blir den mörka frukten, där speciellt tonen av svartavinbärsblad är markant.
I munnen har det en trevlig friskhet och fräschhet. De mörka bären dominerar smakintrycken: svarta vinbär, blåbär, blåa plommon och björnbär. Här finns också finstämda toner av örter och kryddor, där tonen av svartpeppar är tydlig. En fin och härlig syra liksom de redan nu avrundade tanninerna gör vinet väldigt drickvänligt. I eftersmaken får den mörka frukten sällskap av lite lakrits och några nävar mineraler (järn, sten, krita).
Re Diale är ett riktigt gott vin och därtill helt klart för att drickas nu, även om det säkert klarar flera år i källaren. Jag utnämner det till WOTN (Wine Of The Night) knappt före Tenuta La Minervas Merlot Riserva.
Betyg 4+
Jag har tidigare skrivit om fyra andra av Le Novelires viner. Du som vill läsa mina tankar klickar på nedanstående länkar:
Du som är intresserad av Re Diale kan höra av dig till info@lovewine.se
Priset tror jag ligger på knappt 37,30 euro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar