2009 Pure från Domaine la Barroche. En topp Chateauneuf-du-Pape.

Domaine la Barroche är en producent i Chateauneuf -du-Pape, som vi upptäckte för tiotalet år sedan och vars viner vi blev väldigt förtjusta i. Vinmakare är Julien Barrot. Han gjorde under några år  fyra olika cuvéer: Terroir, Signature, Fiancé och Pure. Från och med årgång 2010 gör han endast tre cuvéer nämligen Signature, Fiancé och Pure. Årgång 2009 blev den sista av  Terroir. Vi har en flaska kvar, som det snart borde vara dags att dra korken ur. Vi testade för drygt tre år sedan både Signatur och Terroir i version 2009. Vi skrev då så här om vinerna.
Fiancé i version 2007 drack vi i somras och den gjorde oss inte besvikna. Läs om detta här.

2009 Pure
Detta är toppvinet från Domaine la Barroche. Vi har inte druckit det tidigare, så det är med stor spänning vi på nyårsaftonen drar korken ur den här flaskan.
Vinet är gjort på i huvudsak grenache-druvor från vinstockar som är mer än hundra år gamla. På sin hemsida anger dom att 97% är från Grenache och resterande tre procent från andra tillåtna druvor. Druvorna har avskiljts från stjälkarna innan de pressas. Jäsningen äger rum på emaljerade ståltankar. Vinet får tillbringa fyra veckor med skalen. Runt 18 månader på stora, gamla ekfat har vinet fått ligga till sig på.

Vi öppnar flaskan någon timma innan vi ska avnjuta det. Omedelbart studsar vi till, vilken härlig doft. Här signaleras det tillgänglighet och drickmognad. Kan vi ha öppnat flaskan för tidigt.
Det går 45 minuter och vi häller upp vinet i glasen. Om möjligt är doften ännu större nu. En stor, bärig doft strålar emot oss oss: hallon, ljusa körsbär, någon jordgubbe och i bakgrunden en något mörkare ton av solmogna björnbär. Kryddor, örter, pinje, grusdamm, läder, piptobak och lite anis.
Stor komplexitet i doften som ni förstår. Sa jag magisk?

Är doften stor och inspirerande, vad ska man då säga om smaken. Superlativen räcker inte till. Mitt livs bästa Ch9dP vill jag påstå.
Smaken är bara så läcker. Mogen, komplex och fullmatad.
Frukten består främst av röda bär precis som i doften: hallon,ljusa körsbär och lite jordgubbar, men också några mörka bär såsom björnbär och aningens cassis. Gott om provencalska örter, några kryddor, en hel del mineraler, en försiktig ton av kolasnören , lakrits, torkade fikon och någon liten espressoton alldeles i avslutet. Inte allt på en gång utan smakerna dyker mer upp som lager på lager. Syran håller fortfarande det här vinet med en bra friskhet. Tanninerna rejält avrundade, men ändå närvarande hela kvällen. Eftersmaken låååång.

Vi faller pladask. Så in i bänken gott. Bättre än så här blir inte Chateauneuf-du-Pape. En flaska finns kvar i källaren. Det gäller bara att välja ett lämpligt tillfälle i närtid. Så mycket mer utveckling tror vi inte på och det behövs inte heller.
Betyg 5

499 kr kostade vinet, då det privat importerades med hjälp av Systembolaget och importören Bristly.

Havskräftor och Grauburgunder från Weinhof Scheu

Vi bröt av allt julmatsätande med några havskräftor. Vi tillagade dom i en lite hetare sås.
Vi valde att till detta dricka ett tyskt vin. En Grauburgunder som vi inhandlade förra hösten, då vi besökte några producenter i Pfalz.

Weinhof Scheu är en liten producent med säte i Schweigen. Du som vill veta lite mer klickar in på vidstående länk för att läsa mina tankar efter förra höstens besök hos Weinhof Scheu.

2014 Grauburgunder Raedling

Grauburgunder är det tyska namnet för druvan som i Frankrike går under namnet Pinot Gris och i Italien kallas den ofta Pinot Grigio.

Precis som jag minns det är det den fin gula frukten och kryddorna tillsammans med de krithaltiga mineralerna som dominerar doftintrycken. Någon liten ton av honung kan vi också notera liksom en blommighet av jasmin och kaprifol. Ett ganska aromatiskt intryck.

I munnen är det de aromatiska intrycken vi först noterar: gula äpplen och päron, mango, melon, persika och citrus. Här finns en trevlig kryddighet. Vinet känns ganska fylligt. En viss blommighet noterar vi precis som vi gjorde med doften. Eftersmaken är något längre än medel. Mineralerna, både kalkiga och steniga, känns nu tydligt. I avslutet förnimmer vi lite torkad frukt bl a aprikoser och honung, vilket ger en sötaktig känsla.

Jag tycker också att det funkade bra till den lite hetare kräftsåsen.

Betyg 3++

Dessvärre är vinet inte tillgängligt hos Systembolaget. Vi betalade 14,5 euro på plats.

Barbera, Dolcetto och Nebbiolo

Brodern med svägerska kom till Västkusten för att fira jul och nyår. Sällan har väl en jul varit mer fylld med dis och regn än just det här året. Ankomstdagen fixade jag till lite köttfärssås med spagetti och en liten blindprovning. Att det skulle bjudas på viner från Italien hade dom räknat ut

Vinerna serverades blint. Nebbiolo och Piemonte tog dom ganska omgående. Dom är inga vana Dolcetto-drickare, så den hade dom svårast att placera. Från och med den här kvällen fick dom en ny favoritdruva. Barbera tog dom till slut efter lite vägledning. Naturligtvis inte producent eller årgång utan druva.

2014 Barbera d´Asti
Producenten Cascina Tavijn vet ni som följer mig på bloggen att jag håller väldigt högt. Jag hänvisat till ett gammalt inlägg och möte med den supertrevliga Nadia Verrua.

Mina tankar om tidigare årgångar läser du genom att klicka på resp årtal: 2007, 2011, 2012 och 2013.

I doften hittar vi mörka körsbär, lite läder och jord, blyga violer och någonstans i bakgrunden även lite bär med ett ljusare anslag. Kanske hallon.

Visst är det en trevlig doft, men det är attacken i gommen vi faller för. Vi känner smaken av mörka bär främst körsbär, men även björnbär och vinbär, några örter, steniga mineraler, violer och rosor, syran från röda äpplen och unset kakao. Tanninerna finns där, visserligen lätttuggade saker, men gör sitt jobb. I eftersmaken lite rödare bär och mera örter.
Visst andas 2014 ungdomlighet och visst kommer det att utvecklas en del, men det har redan nu en väldigt bra balans och en fin längd.
Väldigt gott!!
Betyg 4

2013 Dolcetto d´Alba
Jag skrev för ett och ett halvt år sedan ett blogginlägg om producenten och hans viner. Du kan läsa det här.
Dolcetton från 2013 har jag druckit vid flera olika tillfällen och varje gång blivit lika överväldigad av hur gått det här är. Inget undantag den här kvällen heller. Jag tycker det doftar och smakar på samma sätt som tidigare gånger.
I den lite försiktiga doften hittar vi både röda och mörka bär. Här finns lite läder, våt grusgång, örter och en fin ton av violer.
I munnen är det ett slankt vin med stor friskhet och med en viss komplexitet. Här finns en blandad fruktkompott på blåa plommon, skogshallon, ljusa körsbär och något litet blåbär. Några små nypor örter och gott om steniga mineraler. Vi noterar en förträfflig syra. Visst är den väldigt tydlig och distinkt, men aldrig i närheten av att bli alltför påträngande. Inslaget av tanniner är påtagligt och smånafsar på ett trevligt sätt. Precis som med syrorna är tanninerna  så välkalibrerade att de upplevs som själva essensen av vinet.
Eftersmaken kanske inte är så lång, men här finns ett inslag av bitterhet som vi förknippar med körsbärskärnor. Och så det allra sista en ton av viol.
Ruggigt gott, Mycket charm och karaktär. Perfekt till många pasta- och pizzarätter.
Betyg 4

2013 Flores Collini Novaresi
Producent är Cantine del Castello Conti. Några mil nordost om Milano, i utkanten av den lilla staden Maggiora, hittar man den här lilla familjeägda vingården. Vi befinner oss i den norra delen av Piemonte inom Boca DOC.
Det hela tog sin början 1963 då Ermanno Conti startade eget. Visserligen är han från en familj som gjort vin i flera generationer, men nu gjordes det efter hans egna huvud. Odlingarna drivs efter organisk-biologiska metoder utan att vara certifierad.

 Idag är det hans tre barn, systrarna Elena, Anna och Paola, som har ansvaret för verksamheten. Vi talar om en verkligt småskalig verksamhet, då det endast är en ha vinfält de förfogar över.



Flores är uteslutande gjort på druvan Nebbiolo. Inga tillsatser inte en svavel. Medellång maceration och mognat en kortare tid på såväl stålfat som barriquer av ek. Knappt 2000 flaskor gjordes det.


I doften känner vi en del mörk frukt bl a slånbär och  plommon, men här finns också regnvåt jord, läder, tobak, lite violer och en del mineraler. En mycket trevlig och angenäm doft.

I munnen känns det både slankt och lite småstramt. Här finns en fin frukt med körsbär, blåbär, lite hallon, nypon och så några slånbär. Lite järnhaltiga mineraler, en viss örtighet och ett nätt litet floralt inslag kan vi också notera. Syran är stor och angenäm. Tanninerna biter liter försiktigt i gommen på ett angenämt sätt. Eftersmaken är medellång med mera mörk bär, aningens lakrits och finmalda örter.
Ett trevligt och gott vin, som ska fyllas på vid nästa besök hos Cibi e Vini. Vi betalade 135 DKK, vilket måste anses som riktigt hyfsat,
Betyg 4

Viviani: 2013 Campo Morar och 2011 Casa dei Bepi

Viviani är en producent som Vintankar håller lite extra högt. Självklart finns dom på den Tio-i-Topp lista som Vintankar upprättade på årets sista dag 2016 och som vi under 2017 inte funnit skäl att revidera.
Vi har besökt dom åtskilliga gånger tillsammans med Club Amarone. Under den andra halvan av december drack vi de senaste årgångarna av deras Superiore "Campo Morar" och deras prestigeamarone "Casa dei Bepi".

2013 Campo Morar
Detta är en av mina favoriter bland de viner i Valpolicella som går under beteckningen Superiore.
Druvblandningen är Corvina Veronese 75% Rondinella 20% och Molinara 5%. Hälften av druvorna vinifieras omedelbart, medan den andra hälften får torka i ca en månad innan den vinifieras. Efter några månader blandas de två druvjuicerna.
Vi har tidigare skrivit om årgångarna  2004, 2005, 2008 och 2012

Jag tycker verkligen Claudio fått till det med årgång 2013. Visst har jag hyllat tidigare årgångar, men den här känns ovanligt bra, vilket inte säger lite. Kanske inte samma kraft som i 2012:an, men istället får vi en elegans och komplexitet som jag verkligen uppskattar.
De mörka frukten med söta, mörka körsbär, björnbär och lite andra skogsbär spelar en central roll i såväl doft- som smakpaletten. Örter, blåa plommon, kakao, espresso, unset torkad frukt och sötlakrits kan vi också notera. Det finns en bra syra och smånafsande tanniner. En underbar lång eftersmak sätter vi också på pluskontot.
Ett underbart vin redan i dag, särskilt om det får någon halvtimme i karaff. Och ännu bättre! Jag tror det kommer utvecklas ytterligare.
Betyg 4
Priset på "Bolaget" är 360 kr. Dessvärre lyser röda bokstäver "Tillfälligt slut hos leverantör" på SB:s hemsida.

2011 Casa dei Bepi
En riktig toppamarone. Och det här är en Amarone från en riktig toppårgång. Fantastisk bra idag och kommer också att utvecklas fint de närmaste åren. I Gambero Rosso Italian Wines fick Casa dei Bepi för tionde gången tre bicchieri i och med årgång 2011.
Vill du veta mina tankar om tidigare årgångar är det bara att klicka på resp årtal:  2003, 2004, 2006, 2007 och 2009.
Vinet görs på druvorna Corvina Veronese (70%) och Rondinella (30%), som vuxit på kullarna högt upp i Negrar-dalen. Druvorna torkas i tre till fyra månader och får efter vinifieringen tillbringa närmare tre år på 225-liters ekfat s k barriquer.

Vi låter vinet få närmare två timmar på karaff innan vi börjar att njuta av det. Det här är en ungdom i en förträfflig form.

Doften är så där amaronemagisk den bara kan vara och den växer hela tiden. Inte så där bombastik fruktdriven. Kraft i dofterna och samtidigt elegans är ju lite av Claudios adelsmärke. Här finns mörka bär, örter, kakao, lite torkad frukt och blåa plommon.

Smakmässigt levererar den stordåd trots sin ungdom och det är just i frukten: mörka körsbär, björnbär, skogsbär, blåa plommon som ungdomligheten finns. Nåväl. Syran  finns där med ungdomlig friskhet. Smånafsande tanniner som ännu inte blivit sammetslena, men vi vet att så blir fallet om något år.
Eftersmaken är formidabel med mera söta, mörka körsbär och solmogna björnbär, lite torkad frukt med bara en antydan till russin, finstämda örter, söt lakrits och på det ett underbart avslut med en liten bitterhet från  mörk choklad, och någon liten espressoton.
Hustrun och jag känner oss oerhört privilegierade den här kvällen av att få njuta av ett sådant här fantastiskt vin och dessutom ha vetskapen av att det finns fler flaskor i källaren.
Betyg 5

Kanske ett plus efter femman om något år. I så fall det första.

På "Bolaget" är priset 750 kr. Det verkar finnas flaskor kvar i beställningssortimentet.

Tre viner från systrarna Suavia: Le Rive, Monte Carbonare och Massifitti.

Vi har under december druckit tre viner från systrarna Suavia. 

Familjen Tessari har bott och verkat i Soave sedan 1800-talet. Det var 1982 som föräldrarna drog igång en egen produktion av vin. Nu är det barnen, de tre systrarna, Meri, Valentina och Alessandra som ansvarar för verksamheten på den 12 ha stora vingården belägen på kullarna runt byn Fittà några km från Soave. Odlingen sker enligt organisk-biologiska metoder.

Foto lånat av Clubamarone

Vi har själva ett oförglömligt minne från en söndagslunch med Meri vid Gardasjöns strand i San Vigilio. Vår avslutningsdag på en resa med Club Amarone. Du kan läsa om den provningen här.

2013 Le Rive Soave Classico.
Ett vin gjort enbart på druvan Garganega. Druvorna har plockats då dom är lite lätt övermogna. 70% av druvorna får jäsa på ståltankar och resterande 30% på ekfat. Vinet får sedan mogna i cirka 15 månader på sina respektive fat, därefter blandas vinet och får mogna i ytterligare 15 månader på ståltankar.

Ett underbart vin, som också är min favorit bland deras viner.
Kanske Soaves bästa vin enligt Vintankar.

Doften är ganska så stor och har en härlig fruktighet där diverse tropiska frukter och persika tillsammans med nysprängd sten, citrus och örter dominerar intrycken.

Visst är det en angenäm, intensiv och stor doft, men det är ändå när vi smakar på vinet som vi helt och hållet faller för det.

Smaken är ovanligt kraftig för att vara ett soavevin. Den gula frukten: plommon, aprikoser, persika bildar tillsammans med lite citrus, gula äpplen, passions frukt en bädd av sammetslena smaker. Elegans och friskt på samma gång. Det finns en viss mjuk smörighet. En god vän uttryckte det som som gul sammet, vilket inte är någon dålig beskrivning. Hög komplexitet för på den gula fruktbädden vilar mineraler (kritiga och steniga), några örter och kryddor liksom bröd och någon liten ton av pinjeträd. Lång eftersmak
Betyg 4+
Det verkar slutsålt på "Bolaget", men annars är priset 245 kr.

2015 Monte Carbonare
Systrarna Suavias mest prisbelönta vin. Den här årgången erhöll Tre Bricchieri av Italian Wines.
Precis som Le Rive är det gjort enbart på druvan Garganega. Fast druvorna till Monte Carbonare plockas inte övermogna. Vinet får jäsa på stålfat och får också ligga till sig i femton månader på stålfat. Här har vi ingen ek inblandad.
Vad vi tyckt om tidigare årgångar kan du läsa genom att klicka på resp årtal: 2011, 2012 och 2013.

Doften är frisk med citrus, gula äpplen och gula stenfrukter i centrum, men det är ändå de tydliga mineralerna från vulkanjorden som ger vinet en enastående karaktär: regnvåta stenar, krossad flinta stenar och stendamm. Ett lätt floralt inslag tillsammans med aningens honung spetsar till doftintrycken.

I munnen har det en krispigare och friskare framtoning än Le Rive. Syran är också mer påtaglig. Bra tryck i smakerrna: citrus, gula äpplen, gula stenfrukter, skifferhaltiga mineraler och så den fina lilla blommigheten. Ni känner igen smakerna från vad jag skrev om doftintrycken. Eftersmaken något längre än medel och här dyker det upp en del örter, grapefrukt aningens honung och lite sälta.
Betyg 4
Även detta verkar slutsålt på SB annars är priset 203 kr.

2014 Massifitti
Vinet är gjort uteslutande på druvan Trebbiano di Soave. En gammal druvsort som var på väg att glömmas bort, trots att den odlats just i Soave under några tusen år.
Massifitti görs på druvor från vinrankor som är dryga tio år gamla och som kommer från en vingård belägen på en höjd av 300 m över havet. Jordmånen är vulkanisk, vilket också kan spåras i det mineralrika vinet.
Druvorna pressas direkt efter skörd. Musten separeras från skalen och får jäsa i ståltankar utan skalkontakt. Temperaturen sänks så att malolaktisk jäsning undviks. Vinet får sedan mogna i femton månader på ståltankar innan det buteljeras.

Färgen har en blekgul ton.

Doften bär tydliga spår av den vulkaniska och därmed mineralrika jorden som vinrankorna vuxit i. Vi noterar en ton av citrus, vilket vi associerar med limeskal, vita blommor med en tydlig jasminton. Gula stenfrukter, aningens päron och lite örter. En mycket trevlig doft.

I munnen känns vinet friskt, krispigt och visar upp en härlig och stor syra. Precis som i doften är inslaget av mineraler från vulkanjorden påtagligt, men här finns också stora inslag av gula äpplen, persika, lite päron, örter och en försiktig liten blommighet.
Smakerna är inte lika intensiva och stora som i de båda andra vinerna. I Massifitti känns de mer försiktiga, men ändå tydliga. Vinet blir ett fint komplement till fiskrätter där fiskens egna smak ska spela huvudrollen ex torskrygg med skirat smör och pepparrot. Eller varför inte räkfrossa!

Betyg 4-

Precis som med de båda andra vinerna står det på SB:s hemsida att vinet är tillfälligt slut hos leverantören. Priset är 203 kr. Jag tycker alla tre vinerna är köpvärda även om jag håller Le Rive som det bästa. Naturligtvis kommer jag fylla på med de nya årgångarna när de anländer till "Bolaget".

2016 Langhe Chardonnay

I början på december fick vi ett par flaskor från importören Malchamax. Vi har tidigare skrivit om 2013 Barbaresco, Bel Colle och 2008 Amarone Riserva, Corteforte. Nu dags för ett vitt vin från Piemonte gjort på druvan Chardonnay.

1976 drog bröderna Franco och Carlo  Pontiglione och Giuseppe Priola igång sitt vinmakande. Strax utanför den lilla staden Verduno någon mil norr om La Morra hittar du deras vineri och vinkällare. Vingårdarna finns dels runt själva staden Verduno och dels några mil längre norrut i Barbaresco-området. Detta gör att dom tillverkar både Barolo-viner och Barbaresco-viner liksom röda viner på druvorna Barbera och Dolcetto samt Langhe Nebbiolo och Nebbiolo d´Alba. På den vita sidan gör dom druvrena-viner på Arneis, Favorita, Chardonnay och Moscato.
Från och med augusti 2015 ingår dom i familjeföretaget Bosio Family Estate.

Chardonnaydruvorna har vuxit på vingårdar utanför byarna Barbaresco och Treiso.
Druvorna pressas och musten får ligga i 36 timmar med skalkontakt vid en låg temperatur.. Jäsningen äger rum under 20 dagar på ståltankar (70%) och nya ekfat s k Tonneaux (30%). Vinet får sedan ligga i 6 månader på sin jäst innan det filtreras och buteljeras.

Färgen har en halmgul ton med några stråk av en skirig grönska ut mot glaskanten.

I doften kan vi känna grön/gula äpplen, några gula stenfrukter, en liten finstämd ton av citrus, en nyans av våt grusgång och en viss floral ton. På det hela en inbjudande och trevlig doft.

I munnen tar vinet för sig mer än vad det gjorde i doften. Det  ger en frisk och ganska ungdomligt intryck.
Kanske inget stort vin för den fina middagen, mer ett användbart vin till den vardagliga maten vare sig det handlar om fisk- eller kycklingrätter.
Det finns en trevlig fruktig framtoning som vi gillar:gula äpplen, aprikos, gula plommon, någon ton av ananas och lite citrus. En viss mineralitet som drar mot våta stenar noteras liksom en försiktig ton av rostade fat.

Betyg 3++
Vinet finns i beställningssortimentet och kostar 267 kr.

2004 Barbaresco Campo Quadro, Punset

Årets första dag. Lite för snabbt för att summera 2017, men en återblick på december visar att det finns ett antal viner vi druckit, som förtjänar några rader i en bloggpost. Den här Barbarescon var strålande bra och kan bara inte gås förbi.

Producent är Punset. Namnet lär härröra från ett gammalt ord som på dialekt betöd "Bella collina o punta", som fritt översatt betyder vacker kulle eller punkt. Här förfogar dom över ca 20 ha vinodlingar. Deras Barbarescoviner kommer från vingårdarna San Cristoforo, "Campo Quardo och Basarin.
Vintillverkningen bedrivs efter organisk/biologiska metoder och detta påbörjades redan 1987. Idag är det Marina Marcarino som bär ansvaret.
Vingården ligger på kullarna som blickar ner mot den gamla byn Neive, någon mil nordost om Alba i Piemonte.
Du som vill veta mer om kvinnan bakom den här vingården klickar på den här länken.

Här är det endast Nebbiolo som ingår och som kommer från den 1 ha stora vingårdslotten "Campo Quadro". Vinet får, beroende på årgång, tillbringa mellan 15-24 månader på tunnor av fransk ek

Här finns en mycket fin doft av lite ljusare körsbär, jord, läder och tobak. Efterhand dyker det även upp en del andra röda bär, rosor och violer samt lite nyponpulver.

En första klunk signalerar ett slankt och friskt vin med en viss stramhet. Vinet känns inte direkt ungt längre, men det är ju tretton år gammalt så vi överraskas ändå av friskheten. Riktigt gott!!
I munnen kan vi omgående notera en god samling röda bär: syrliga körsbär, lite hallon, några smultron och nypon, men även en liten mörkare ton kan vi notera efter en stund i glaset. Här finns också örter och kryddor, en diskret ton av chakuterier samt ett visst blommigt inslag. En rejäl syra. Tanniner som biter. De senare har mjuknat något sedan vi senast drack det. eftersmaken är lång. Och genomgående känns vinet mer elegant än kraftfull.
Betyg 4++

Vinet är köpt hos Cibi e Vini i Köpenhamn för 295 DKK.