2008 Cuvée Robert Fleury Extra Brut från Champagne Fleury.

Var hittar du din inspiration till vinköp? Jag precis som många andra gör det på flera olika plattformar. Mitt vinintresse startade på det sena 1970-talet och då var det uteslutande det tryckta mediet som gällde. Idag ser ju medielandskapet helt annorlunda ut, men visst trillar det fortfarande ner några vintidningar i brevlådan. Vinbloggar utgjorde en stor informations- och inspirationskanal för mig de första 15-åren på 2000-talet. Nu är många vinbloggar insomnade och istället hittas dom på Instagram: finareviner, lessrof, frankofilen, winepunker, itviner, kontextvin bara för att nämna några. Visst är det så att jag saknar dessa bloggare och deras ofta djuplodande texter om viner, vingårdsbesök mm. 

Jag är medlem i ett par olika FB-grupper (Amaroneguiden, Vin, Champagne, Naturvin m fl), vilka alla bidrar med ny kunskap och nya upptäckter.

Vinforumet finewines.se har jag varit medlem på i över tio år. Det har varit en mycket stor inspirationskälla. Det var där jag upptäckte Franska Vinlistan, som blivit min speciella champagnelangare. Jag har också varit på ett flertal BYOB-event med andra medlemmar, deltagit i "Låt oss dela en pava" projekten och inte minst fått haka på när det gjorts gemensamma köp från europeiska vinnäthandlare. Vid ett sådant tillfälle var det kvällens champagne från Robert Fleury jag kom över.

Champagne Fleury har en historia som går tillbaks till 1895. Det var då dom började odla druvor på den kalkrikra kimmeridgienjorden på sluttningarna i Côte des Bar i Aube. Verksamheten är koncentrerad runt byn Courteron. Detta är nästan så långt söderut det går att komma i Champagne. Från början såldes alla druvor till kooperativet, men 1929 började dom under Robert Fleurys ledning att sälja vin under egen etikett. Sonen Jean-Pierre började en omställning till en ekologiskt hållbar produktion på 1970-talet och 1992 blev dom biodynamiskt certifierade. Dom har därmed varit föregångare för biodynamisk vinodling i Champagne.

Egendomen omfattar idag 15 ha. Det är mestadels Pinot Noir (85%) som odlas, men också en del Chardonnay(10%), Pinot Gris (2%) och Pinot Blanc (3%). Totalt gör dom årligen 200 000 flaskor. De egna druvorna räcker inte riktigt till så en liten mängd druvor köps från andra biodynamiska odlare i närheten.

2009 tog sonen Jean-Sébastien över huvudansvaret för verksamheten fast Jean-Pierre deltar fortfarande i de dagliga aktiviteterna. Dottern Morgane driver vinbutiken/vinbaren Ma Cave Fleury i Paris med inriktning på ekologiska viner.

Cuvée Robert Fleury är en hyllning till Jean-Pierres pappa. Den första årgången var 2004. Vi dricker årgång 2008.

Det här är en champagne med en liten annorlunda druvmix, då den består av Pinot Noir (29%), Chardonnay (36%) och Pinot Blanc (35%), som vuxit på deras äldsta vinrankor. Vinifieringen har ägt rum på begagnade ekfat och där har vinet fått mogna tills det buteljerades i december 2009. Det har sedan fått ligga på sin jästfällning i tio år och degorgerades i december 2019. Det fick då en dosage på 2,7 g/ liter. Det gjordes knappt 2 500 flaskor av den här cuvéen.

En härlig champagne som känns drickklar nu, men också med möjlighet till mera utveckling. Lite färre bubblor när jag tittar på glaset, men detta märks inte så mycket när jag dricker det.

Färgen går i en vacker guldgul nyans med några rödguldsaktiga stråk.

I doften finns lite grillade citroner, friska gula äpplen, någon nypa örter, en tydlig brödighet, lite nötter, skolkrita och en ljuvlig ton av aprikoser precis på sluttampen. Lite Chablis över doften.

I munnen bjuder den på en drickvänlig upplevelse, där det har börjat smyga sig in en och annan mognadston.  Det finns en stor och fin syra som ger en härlig friskhet med gul/röda äpplen, några röda bär och en fin citruskompott (mandariner, blodapelsin). Vi kan även notera mariekex och aningens rostat bröd som tillsammans med nötter, en örtsamling, gula stenfrukter och kritiga mineraler bildar en komplex och smakrik champagne. I avslutet får vi en god portion blodgrape men också aningens toner av honung med något floralt instick

Detta är min första flaska från Fleury. Det här är gott så det förslår. Jag köpte dessvärre endast två flaskor, men med facit i hand borde det varit fler.

Betyg 4++

Jag betalade 60 euro flaskan i ett samköp med vännerna på  finewines. se. Ett särskilt tack till Christian S som initierade och ombesörjde inköpet.

2011 Doccio a Matteo Chianti Classico Riserva från

Jag hade på hösten 2019 lite dåligt med Chianti-viner i källaren. I samma veva dök det upp några intressanta kommentarer i mitt FB-flöde om distanshandlaren Fanwine. Lite kortfattat kan en säga att deras affärsidé är att kunderna önskar sig viner och när tillräckligt många flaskor är bokade tar dom hem vinet. Läs mer på deras hemsida.

Jag beslöt mig för att testa och hakade på en producent som lät intressant. Allt fungerade smärtfritt och det ganska så snabbt var det dags för mig att hämta ut ett trevligt paket.

Producenten Caparsa håller till runt byn Radda, belägen nästan mitt emellan Florens och Siena. Det hela tog sin början 1965 då Reginaldo Cianferoni köpte 10 ha som planterades med vinrankor. 1982 tog sonen Paolo över. En inriktning på ekologiskt jordbruk gjordes och vingården är idag certifierad för organisk odling. I deras portfölj hittar vi bl a ett vitt vin, en rosato, ett vini santo samt ett flertal röda viner. Ett par utav dom har jag skrivit om tidigare: 2016 Caparsa Chianti Classico och Rosso di Caparsa och 2015 Caparsino Chianti Classico Riserva.

Nu är det dags för deras vingårdbetecknade Chianti Classico som också är en Riserva från året 2011.

Det här är ett vin gjort på i huvudsak druvan Sangiovese (95%) och en liten slatt Colorino (5%). Druvorna har vuxit på vinfältet Doccio a Matteo, som också fått ge namn åt vinet. Det är beläget på en höjd av 450 m ö h. Naturlig jäsning dvs ingen jäst tillsättes utan det får räcka med den naturliga som finns på druvornas skal. Vinet har fått ligga på en blandning av 5hl och 10 hl stora ekfat i närmare 30 månader innan det buteljerades.

Färgen går i en intensiv mörk rubinröd ton med violetta stråk här och var.

Doften startar med lite läder, tobak, aningens blyertspenna och en del jord och övergår efterhand till mogen mörk frukt. Deras andra riserva Caparsino årgång 2015 hade en väsentligt ljusare framtoning i bärfrukten. Här finns också en del trevliga örter och kryddor.

I munnen är det ett lättsamt vin med bra karaktär, som skickar både ljusa och mörka körsbär till oss vilt påhejade av en del örter och kryddor. Det finns en bra friskhet genom en trevlig syra. Tanninerna är lena och mycket tillmötesgående utan att vinet blir mesigt. I eftersmaken får vi mera frukt som drar åt ett mörkare håll. Örter och kryddor återkommer fast nu i sällskap med kritiga mineraler.

Gott så det förslår!!

Betyg 4

268 kr får anses vara ett överkomligt pris för ett vin i den här klassen.

Ernesto Ruffo Campogadis Valpolicella Superiore 2014

Det har varit en helg fylld med grått, grått, grått.......

Ännu tristare blir det med dessa restriktioner som gäller, men hustrun och jag följer FHM:s rekommendationer. Håller avstånd, inga sociala kontakter inomhus, umgås endast utomhus med vänner som lever som vi själva gör. Det mest äventyrliga vi gör är att åka och veckohandla på en tid då det är extremt lite folk i butiken. Javisst tusan är det trist... Nu gäller det att hålla ut.

Annat var det för ett år sedan. Just den gångna helgen förra året var vi i Stockholm. Leonardo Ruffo från den lilla producenten Ernesto Ruffo var på besök. Jag skrev en artikel på Clubamarones hemsida om den provningen. En fullständigt makalös provning. Vilka viner!! Klicka in på länken ovan och läs om deras viner. Två av dom finns på SB med nr 79586 och 78121.

Campogadis är gjort på druvorna Corvina, Corvinone och Rondinella som vuxit på vinstockar som är 15-45 år gamla och belägna på ett vinfält som ligger 190 m över havet. Druvorna plockas så klart för hand och får sedan ligga och torka (appassimento) 8-20 dagar innan de avstjälkas, krossas och vinifieras. Torkningstiden är beroende på årgång. Jäsningsproceduren tar runt 15 dagar  och äger rum med skalkontakt. Vinet får sedan ligga till sig i cirka 24 månader på franska ekfat varav 70% har använts tidigare. Vinet får efter att det buteljerats ligga på flaskan i ytterligare ett par år och släpps först ut på marknaden då Ernetso och Leonardo tycker att det är moget för det. Flasktiden varierar därför från år till år. Dom gör runt 4 500 flaskor per år av Campogadis.

Ja detta är en alldeles enastående Valpolicella Superirore. Av alla de Superiore jag smakat håller jag Ernesto Ruffos Campogadis högst. Jag drack för ett år sedan årgång 2013. Samma visa då!

2014 var ett tufft år i Valpolicella. En kall och blöt vår övergick i en sval och regnig sommar. Därtill upprepade hagelstormar. Sammantaget ledde detta till att många avstod från att göra en Amarone, så gjorde exempelvis Roccolo Grassi vars vinfält med amaronedruvor ligger granne med Ernesto Ruffos vingård. Minns jag rätt så sa Leonardo at dom klarat sig så pass bra att det förmodligen blir en amarone. Dom har ännu inte släppt årgång 2011, så vi får vänta och se.

Allt detta till trots har vi en Superiore av världsklass i våra glas.

Färgen går i en mycket mörkröd nästan svart och djup färgton.

Doften är stor och intensiv med en komplex mörk frukt i centrum. Här finns örter, kryddor, läder, jord, piptobak och krossad sten i väl avvägda portioner. Även aningens vanilj, kola och kanel kan vi precis ana oss till. Så stort, så mäktigt att en enda sniff får oss att sitta och småle för oss själva.

I munnen tar det nästan andan ur oss. Det finns kraft  men den är underordnad elegansen. Redan vid den första lilla klunken möts jag omedelbart av en stor, rätt så kraftfull frukt där de mörka körsbären, de mogna björnbären och de blåa plommonen står i centrum. Strax därpå några små nypor örter och kryddor. Rakt igenom en bra friskhet med fjäderlätta tanniner. De senare bjuder ett behagfullt motstånd. I den långa eftersmaker ännu mera mörka bär, lite choklad, en finstämd ton av svartpeppar, lite vanilj och kola, några torkade frukter och aningens sötlakrits. Detta är bara så gott. Samspelet kraft, balans och elegans är det som gör vinet så stort.

Kanske kan det utvecklas något mer, men att det kommer hålla den här mycket höga nivån i många år till är jag övertygad om.

Ibland räcker bara orden inte till. Har jag med min doft- och smakbeskrivning lyckats förmedla den eufori som hustrun och jag kände då vi njöt av det här vinet? Hoppas det. 

Ja ni förstår själva att detta är ett sanslöst gott vin. På "Bolaget" kostar det 545 kr och kan något vin vara värt 545 kr så är det Campogadis.

Betyg 5-

Barolo 2016 x 3. Trediberri vs Diego Conterno vs Massolino

Årgång 2016 ska ju vara något särdeles bra i Barolo. Vanligtvis brukar Barolo behöva vila ett antal år innan dom bjuder på sig, men årgång 2016 verkar vara tillgängliga redan nu. Vi har gjort några nedslag som fallit väl ut. Vi har tidigare skrivit om våra tankar angående Elvio Cognos Cascina Nuova och Giacosa Fratelli. Den senaste tiden har vi testat ytterligare tre varianter och intrycken består eller snarare förstärks. 2016 är redan nu väldigt god och är en fantastisk årgång.

2016 Barolo Trediberri

Det här är ett relativt ungt vinföretag som såg dagens ljus 2007. Nicola Oberto hans far Federico och deras vän Vladimiro Rambaldi köpte ett vinfält på 5 ha beläget i den lilla byn Berri, inte så långt från floden Tanaro. Vi hittar byn Berri strax väster om La Morra och vi är då så långt västerut vi kan komma i vinområdet Barolo. Deras första årgång släpptes 2011. Idag omfattar Trediberri 10,5 ha. De förutom de ursprungliga 5 ha även köpt 2,8 ha i Rocche dell´Annunziata och Torriglione, där dom odlar Nebbiolo, Barbera och Sauvignon Blanc samt ytterligare 3 ha i Vicoforte (längst söderut i Langhe), där dom odlar Nebbiolo och Dolcetto.

Etiketterna är skapade av konstnären Pierflavio Gallina. Vid vårt besök i Piemonte 2018 träffade vi honom. En ödmjuk och mycket sympatisk man.

I deras portfölj ingår två Barolo, en Langhe Nebbiolo, en vardera av Barbera, Dolcetto, Rosato och Sauvignon blanc. 

Vi dricker  deras "Classic". Druvorna kommer i huvudsak från de egna vinfälten runt byn Berri (80%) och lånade( t o m 2017) vinfält i Capalot (20%) strax norr om La Morra. Vinet får jäsa på cementfat i ca 14 dagar och därefter maceration  i cirka 7 dagar, vilket betyder att juicen har skalkontakt i tre veckor. Vinet tappas sedan över på ekfat för den malolaktiska jäsningsproceduren. Vinet får därefter mogna runt 20 månader på stora ekfat (en blandning av 52-hl och 25-hl). Vinet tappas därefter över på fat av cement, stål och plast för några månaders vila innan det buteljeras. Ambitionen är att få en Barolo som är klar att drickas några månader efter att den buteljerats. Årgång 2016 är min första kontakt med Trediberri och här har dom verkligen lyckats. Otroligt god redan nu.

Bortsett från en hagelstorm 26:e Juli så var väderförhållandena exemplariska 2016 dvs temperaturen var något lägre än normalt fram till början av september, då den blev högre än snittemperaturen de senaste åren. Sammantaget möjliggjorde detta en sen skörd med fantastisk frukt.

Visst är det en ung Barolo, men förvånansvärt drickklar redan nu. Jag gillar skarpt den här ungdomliga frukten som Trediberri i version 2016 levererar. Sanslöst gott!

Doften startar lite försiktigt. Jord, höstlöv och läder är det första vi noterar, men det står inte långt på innan frukten tar kommandot. Kanske i någon mörkare ton än vad jag vanligtvis tycker mig känna i Barolo-viner. Här finns också lite örter och kryddor, aningens nypon och rosor samt mentol.

En mycket tydlig doft utan att vara överdådig eller alltför kraftfull.

Det vete katten om inte Tradiberris Normale är den läckraste, godaste och elegantaste av de fem Barolo 2016 jag smakat. I gommen känns frukten ren och ungdomlig med en blandning av både röda och lite mörkare bär (hallon, körsbär, tranbär, jordgubbar). Lite blåa plommon noteras. Här finns en finstämd ton av örter och kryddor, vilka är underordnad och i samklang med frukten. Härlig pigg syra. Tanninerna finns där, men vi noterar dom egentligen inte förrän vi avnjuter den sista skvätten på egen hand framför TV:n. Eftersmaken är något längre än medel och där får frukten och kryddorna sällskap av nypon, rosor, violer och aningens mentol. En mer elegant än kraftfull Barolo.

Sanslöst gott! Farligt lättdrucket! Visst kommer det att utvecklas med tiden, men mina få flaskor kommer inte bli långlivade. Dom är alldeles för lätttilgängliga och klunkbara idag.

Betyg 4++

Köpt på SB för 299 kr. Nu är den rapporterad som slutsåld, men dyker den upp igen på SB eller hos någon näthandlare är det bara att köpa!!

2016 Barolo Diego Conterno.

Diego Conterno startade sin vinodlarkarriär 1982 tillsammans med sina kusiner Claudio och Guido Fantion. Ett samarbete som pågick fram till milleniumskiftet. Det var då dags för Diego att ta nästa steg och starta en verksamhet i sitt egna namn. På toppen av en kulle i Monforte d´Alba ligger själva vineriet omgivet av vinfält. Detta är hans hemtrakter. Det är här hans passion för vinodling och vinframställning vuxit sig stark. Idag brukar han 7,5 ha och tillverkar runt 50 000 flaskor. I portföljen finns ett vitt vin på druvan Nascetta samt röda viner på druvorna Dolcetto, Barbera och Nebbiolo. På Nebbiolo-druvan gör Diego en Barolo Normale, en vingårdsbetecknad Barolo samt en Nebbiolo d´Alba.

Hans enkla filosofi är att varje vin ska spegla sitt ursprung. Druvorna är budbärare som för med sig vingårdens och jordens personlighet och själ in i vinet. Verksamheten är sedan 2017 ekologiskt cerifierad.

Källa: Picky Drinks hemsida

Druvorna till det här vinet kommer från de lite yngre vinstockarna. Vinet har efter jäsning fått mogna först i 20 månader på stora slovenska ekfat och därefter i ytterligare 10 månader på betongkärl innan det buteljerades.

Färgen går i en granatäppelröd ton med några tegelröda stråk.

I doften hittar vi såväl röda som lite mörkare bär i form av mogna körsbär, skogsbär, tranbär och nypon. Lägg till svart te, gott om nykrossad sten, lite örter och höstlöv samt rosor så blir doftbilden komplett.

I gommen är det den ungdomliga frukten som dominerar med körsbär, hallon, syrliga jordgubbar, skogsbär och tranbär. Här finns försiktiga toner av örter och kryddor. En härlig och fin syra bildar tillsammans med de väluppfostrade tanniner en ordentlig ryggrad. Eftersmaken är något längre än medel och där får vi till oss mera frukt som nu känns något mörkare, men även lakrits, kryddor, steniga mineraler, rosor och violer.

Visst är det här ett ungt vin, som med all säkerhet kommer att utvecklas en hel del. Kanske det av det här inläggets tre Barolos som har störst utvecklingspotential. Med detta sagt vill jag ändå säga att det är väldigt tillgängligt och drickvänligt redan idag. Riktigt gott!!

Betyg 4+

Min flaska är köpt på SB för 299 kr. Det finns lite ströflaskor i 13 olika butiker, men är slutsålt som online-försäljning.

2016 Barolo Massolino

Massolino är ett familjeföretag som grundades 1896 av Giovanni Massolino i Serralunga d’Alba i Piemonte. Serralunga är en liten pittoresk by 400 meter över havet med ca 500 invånare. Byn är belägen på en av regionen Langhes kullar mitt i hjärtat av Barolos produktionsområde. Giovanni Massolino var en ihärdig och företagsam man som i samband med att han startade sin vinfirma även var först med att introducera elektriskt ljus i byn. På 1930-talet började man att utöka sina odlingar och kom så småningom över riktiga pärlor till vingårdar: Margheria, Parafada och Vigna Rionda. Massolinos vingårdar ligger omgärdade av bergsryggar i en dalgång som skyddar från vind och storm och ger ro åt druvorna som behöver en lång mognadsperiod. Massolinos viner görs i traditionell stil med jäsning i låg temperatur och lagring i stora fat av Slovensk ek.

Detta är deras enklaste Barolo. Dom gör knappt 40 000 flaskor årligen. Druvorna kommer från några olika vinfält runt Serralunga. Vinrankorna har en ålder mellan 10-55 år. Avstjälkning, varsam pressning, maceration i 48 timmar innan jäsningen startar. Jäsning sker med skal i 7-10 dagar i stora cementtankar. Skalkontakt i ytterligare 5-8 dagar innan vinet pumpas över till stora ekliggare (3200-4500 liter). Cirka 30 månaders vila på dessa ekfat innan det får en kortare tid på ståltank. Först därefter sker buteljering.

Jag har tidigare bloggat om årgångarna 2003, 2005 och 2006. Klickar du på resp årtal får du mina tankar om just den årgången.

Precis som de andra 2016 jag druckit förvånas jag över hur tillgänglig och drickvänlig den här Barolon är. Det är nog dags att sluta bli förvånad utan det är helt enkelt så att årgång 2016 är en strålande årgång som levererar omedelbart!

Visst är den ung med en helt ljuvlig och ungdomlig frukt som dominerar såväl doften som smaken. Med detta sagt så tror jag att Massolinos Normale kan utvecklas över tiden, men att hålla tassarna borta från ett vin som är så här gott blir en prövning.

Doftintrycken startar med lite höstlöv, jord och läder, men tämligen omgående tar frukten över med en blandning av ljusa och mörka körsbär som sällskapar med nypon, tranbär och några hallon. Små, små nypor kryddor, samt försiktiga toner av, krossadf sten, rosor och viol förhöjer intrycken. Utan att vara överdådig är den här den av de tre som har den kraftfullaste doften.

Utan att vara riktigt kraftfull är det det ändå det kraftigaste av de tre Barolo som vi testar den här veckan. Det är också den av de tre som har den mörkaste framtoningen i smaken. Intrycken från doften återkommer då vi smakar på vinet. En ljuvlig ungdomlig frukt av blandade ljusa och mörka körsbär dominerar i gommen med en förstärkning av tranbär, hallon och syrliga jordgubbar. Ett finstämt inslag av kryddor, lite steniga mineraler och med ett avslut som ger oss torkade rosor, lite viol och några diskreta toner av mentol. Vinet har en härlig friskhet genom den fina syran. Tanninerna finns där och visst känns dom, men på det där behagliga sättet där de enbart nafsar runt i gommen och bjuder på ett härligt motstånd.

Ett underbart vin som inte står långt efter Trediberris Barolo. Å andra sidan tror jag det finns mer utveckling att vänta sig av Massolinos Barolo, men hur ska det vara möjligt att låta dom vara?

Betyg 4+

Mina flaskor är köpta på SB för 339 kr. Några få enstaka flaskor verkar det finnas kvar ute i butikerna. Kommer det in fler flaskor så är det bara att knappa hem dom.

Sammanfattning.

Det är bara att konstatera att årgång 2016 är fantastisk i Barolo och att det är en årgång där vinerna är drickmogna redan vid väldigt ung ålder.

Av de tre flaskor som jag skriver om i det här blogginlägget så håller jag Trediberris Barolo något före de andra två. Det är dock inte något stort avstånd.

Bäst utvecklingspotential tror jag Diego Conternos Barolo har knappt före Massolino.

2013 Spätburgunder R, Weingut Bernhart

 Det vankades ankbröst och då brukar vin på druvan Pinot Noir vara ett bra tillbehör. Sagt och gjort nere i vår vinkällare hittade jag en tysk variant dvs en Spätburgunder från en producent jag besökte på hösten 2016. Du kan läsa om det mötet här.

Weingut Bernhart är en liten producent i Pfalz. Grunden till dagens verksamhet lades då familjen år 1900 köpte vinfält i Wissembourg. Successivt har ny områden kommit till så att  dom idag äger 12 ha och långtidsarrenderar 5 ha. Verksamheten utgår från den lilla byn Schweigen på gränsen mellan Tyskland och Frankrike. Dom äger vinmarker på båda sidor gränsen.

Druvorna till det här vinet kommer från Finstergass i Alsace. Dom har vuxit på lite äldre vinstockar än systervinet "S". 

Två veckors jäsning med skalkontakt. Vinet har fått mogna i 16-18 månader på nya, lite större ekfat.

Jag  blev väldigt förtjust i det här vinet, då jag besökte vingården för fyra år sedan. Några flaskor fick följa med hem. Det här är den sista flaskan. Vinet har mognat och bjuder idag upp till en riktigt trevlig vinupplevelse. Jag tycker att det är helt på topp och kommer säkert hålla sig där i flera år till. Det hade inte gjort ont att haft ett gäng flaskor i källaren.

Det finns en mycket tydlig pinot-doft av röda bär och kryddor, men också initialt lite läder och jord. Efterhand kan vi också notera en del diskreta nyanser av grusväg, violer och rosor.

I munnen växer det här till ett riktigt gott vin med en fin syra och små-nätta tanniner. Även här är det de fina röda bären (jordgubbar, hallon, tranbär) som dominerar, men det finns också lite undertoner av mörkare bär. Inslaget av örter och kryddor är påtagligt, men hela tiden underordnad frukten. Tonen av steniga mineraler är tydlig. Nypon, violer och rosor kan vi känna små i servila doser. Eftersmaken är något längre än medel och även här är det de ljuvliga bären och kryddorna som dominerar, men nu får dom sällskap av lite mörk choklad och espressokaffe.

Betyg 4

Vinet är inköpt på plats och kostade då 26 euro.

2014 Wachenheimer Riesling Dr Bürklin-Wolf

 Hösten ligger som en grå, våt filt över näset där vi bor. Priset på räkorna var strax under tvåhundringen. Vi köpte ett halvt kilo och ordnande lite räkfrossa på hemmaplan. Aioli och surdegsbaguette som tillbehör och därtill en flaska riesling. En kan allt ha det sämre.

Dr Bürklin-Wolf, som håller hus i Wachenheim i Pfalz, har en lång historia även med tysk måttstock, där flerhundraåriga egendomar inte är ovanliga. Egendomen etablerades så tidigt som på 1500-talet och expanderade kraftigt till dagens storlek mellan 1880-1900. Idag är Dr. Bürklin-Wolf den största familjeägda vinegendomen i hela Tyskland med 110 hektar vingårdar under produktion. Med tyska mått är detta en enorm produktionsareal. Samtliga vingårdar ligger centralt placerade i Mittelhaardt, själva kärnområdet i Pfalz-regionen. 

Sedan 2008 är dom certifierade som biodynamiska odlare.

Just Pfalz är ett naturligt och lämpligt område för vinodling. Haardt-bergskedja (den nordliga förlängningen av Vogeserna, som skapar bra förutsättningar i Alsace) skyddar för nederbörd och vind samt skapar varma, solrika och torra klimatförhållanden

Druvorna till det här vinet kommer från några olika vinfält runt byn Wachenheimer. 

Färgen går i en halmgul nyans.

Doften är frisk med tydliga mognadsinslag. Vi tycker oss känna en hel del citrus, gula äpplen och regnvåta granithällar. Lite mindre, men ändå tydligt, hittar vi tropiska frukter och några gula stenfrukter samt en nätt blommighet (jasmin?) Aningens, aningens antydan till petroleum tycker vi oss också kunna känna.

I munnen känns det friskt med begynnande mognadsinslag. Syran är alltjämt pigg och skänker vinet en fin friskhet. Mogna gula äpplen och citrusen tar omedelbart kommandot. De kompletteras efterhand av steniga mineraler, persika, aprikos, mango och melon. I den medellånga eftersmaken hittar vi mera tropiska frukter, saffran och unset honung.

Ett trevligt och gott vin utan att på något sätt vara stort. Fullt dugligt till en räkfrossa.

Betyg 3++

Vi köpte det här vinet för ett par år sedan på SB. Priset då låg på 159 kr, vilket väl får anses helt OK.

Cosa Table. En trerätters middag som hämtmat.

Corona-eländet bara fortsätter. Antal smittade ökar. Rekommendationer och restriktioner blir allt fler. Nu senast är det förbudet av servering av alkohol för restauranger efter kl 22, som ställer till det för den redan hårt drabbade restaurangnäringen. Själva följer vi de rekommendationer som finns så gott vi kan. Några egentliga restaurangbesök har vi inte gjort sedan i mars. Vi har vid ett par tillfällen gjort beställningar av trerätters-menyer från ett par favoritkrogar. Det har bl a resulterat i två hyllningar på bloggen. I maj var det Barrique som vi hyllade och i september var det Thörnströms Kök som fick en hyllning. Båda imponerade på oss!!

I fredags var det dags att prova något nytt. Vi har under en tid hört väldigt mycket gott om Cosa Table i Kungsbacka. Ja, vi har länge varit inställda på att besöka dom, men Pandemin kopplade greppet om oss. Av olika anledningar blev det inte av. Vi följer dom på Facebook och noterat deras läckra trerättersmenyer. I fredags kom vi äntligen till skott. Vi ringde på torsdagskvällen och gjorde en beställning. Kl 17 på fredagen åkte vi in till Kungsbacka och kunde på ett säkert sätt hämta våra "matpåsar". Lämpliga viner plockade vi ur vår egna vinkällare.

Förrätt.

Kräftsoppa, räkor, kräftfärskost, dill samt ett surdegsflarn.

Vi värmer soppan varsamt i en kastrull. Under tiden lägger vi räkorna i botten på tallriken. Häller sedan soppan över räkorna. Brer färskosten på surdegsflarnet

En läcker och väldigt smakrik soppa. Mycket snarlik en lyxig hummersoppa.

Sanslöst gott!!

Så klart dricker vi champagne till detta. 

2012 Pur Mesnil, Franck Bonville.

En härligt frisk och torr champagne. I doften känner vi grön/gula mogna äpplen, citrus, någon gul stenfrukt, massor av regnvåta stenar och snäckskal. 

I munnen har den en bra friskhet, viss krämighet i strukturen och en trevlig mousse. De gul/gröna äpplena har en antydan till att vara lite bokna. Persika och gula plommon blir allt tydligare i mellanpartiet liksom kritan och de steniga mineralerna. Medellång eftersmak där vi också känner lite blommor och en ljuvlig grapefrukt. Mer elegans än kraft.

Huvudrätt

Bräserad älg, potatis och gräslökskräm, palsternacka, bakad steklök.

Vi häller vatten i en kastrull och hettar upp. Älgskivan och skyn ligger i en vakuumpåse. Vi låter denna ligga i det heta vattnet i cirka 10 minuter. Potatis- och gräslökskrämen värmer vi i micron. Vi garnerar tallriken med lingon, steklöken och palsternackan.

Mums. Rikligt tilltagen portion. Riktigt gott. Väldigt fina smakkombinationer. Vi njuter i fulla drag!

2016 Barolo Diego Conterno

Visst är det ett ungt vin, men ändå förvånansvärt tillgänglig redan nu. Detta verkar vara typiskt  för årgång 2016.

Här finns det gott om röda bär (körsbär), nypon, lite kryddor, rosor, höstlöv, lite lakrits samt steniga mineraler. Bra syra och stadiga tanniner. De senare märks egentligen först då vi tar den sista slatten på egen hand framför TV:n

Ett riktigt gott och bra vin som gör sig särdeles bra till vilt. 

Dessert

Bakad choklad, syrad grädde och havtorn.

Här behövs inga ansträngningar. Det är bara att lägga upp på tallriken.

Milde Moses vilken dessert. Så in i bänken gott. Den lite syrliga grädden tillsammans med havtornen blir en fantastisk kombo med den ljuvliga chokladen. För oss chokladälskare är det här mitt i prick.

Sammanfattning.

Vi fick tre fantastiska rätter för 295 kr. Inget annat än ett fynd. Och visst förgyllde det vår fredag, så att vi i höstmörkret och Pandemin-eländet kunde finna både glädje och framtidshopp. Så klart gör vi om det här igen. Vi hoppas att fler upptäcker Cosa Table så att vi när Pandemin är förbi kan ses i verkliga livet.