Några roséviner från en septembervecka i Provence. Och en Marc!

Den årliga cykelveckan i Provence är nu avklarad. Det här året hade vi i ett annat upplägg. Vi bodde hela veckan på samma hotell "Le Mas des Amandiers" i Graveson. Ett enkelt men ändå hyggligt hotell. Samtliga middagar åt vi på en närliggande restaurang, mer om detta i ett senare blogginlägg.
Vi hade ett blandat väder, där åska, blixtar och hällande ösregn förstörde en dag. Hemresan blev jobbig, då Air France drabbades av en pilotstrejk, som i sin tur gjorde vår hemresa en smula kämpig.
Däremellan upplevde vi några härliga dagar med underbar cykling.

Våra luncher intar vi oftast på lite enklare ställen tillsammans med en flaska rosévin.
Nedan följer ett litet bildpotpurri över detta, men några enstaviga kommentarer.

En dag tillbringade vi i Avignon. En lättare lunch bestående av en underbar sallad intog i vi det här gathörnet.

Ett mycket lättdrucket och samtidigt törstsläckande rosévin var årgång 2013 av Belle Emilie från producenten Cellier des Chartreux. Druvblandningen är Grenache, Syrah, Cinsault och Carignan. Någon mil nordväst om Avignon huserar den här producenten.

2013 Le Pigeonnier
Producent är Cave de Pazac. Vi håller oss på den västra sidan om Rhone någon mil nordost om Nimes.
Ett vin gjort på 60% Grenache, 30% Syrah och 10% Cinsault.
Det här vinet har mer karaktär. Här finns lite röda bär, en del örter och en härlig blodgrape på slutet. Ett bra rosévin helt enkelt.
Vi drack det på en trevlig bistro i den lilla staden Aramon.
Vi dricker det här gärna igen.

På vår cykelfärd mot Pont du Gard passerade vi ett ganska kargt landskap med en del vinodlingar.
Skörden av druvor var inte riktigt klar ännu.

Vi smakade på en del druvor och det fanns en begynnande sötma.

Ett rosévin från Alpillerna. Producenten Domaine de Valdition håller till några mil öster om den mycket trevliga staden Saint-Remy-de-Provence. Dom har som så många andra odlare i det här området ställt om till "biologisk" odling.
Den ganska vanliga druvkombinationen Cinsault, Grenache, Mourvèdre och Syrah har använts.
Även detta smakade riktigt gott. Trevliga röda bär, lite örter, bra syra och ett litet bittert, men angenämt avslut.

Ånyo ett trevligt och gott rosévin. Normalt är vi inga stordrickare av rosé, men här i Provence smakar dom alltid gott. Den här vingården cyklade vi förbi på färden mot Pont du Gard. Dessvärre var den stängd för besökare, men vinet hittade vi på en bistro i den lilla trevliga byn Vallabrégues, några km norr om Tarascon.
Enkelt och lättdrucket, men ändå ganska hyggligt. Satt fint till vår sallad.

S och jag brukar alltid pröva någon marc under våra cykelsemestrar. I ärlighetens namn så brukar dessa inte vara något att orda så mycket om. Många vi druckit har varit ganska råa utan finess. På bistron i Vallabrégues blev den här en sensation. Den absolut bästa marc vi någonsin druckit. Naturligtvis finns det en viss råhet, men ändå mjuk i kanterna och med en viss elegans.