2012 Le Vieux Donjon, Chateauneuf-du-Pape

De tre senaste inläggen har handlat om olika amaroneviner. Det är utan tvekan så att Amarone har en särskild plats i Vintankarhjärtat. Nu är det också så att jag blivit ombedd att hjälpa till med att hålla "Topplistan" på Amaroneguiden uppdaterad. Ett erbjudande som jag självklart antagit och då blir det test av en del nysläppta amaroneviner, som egentligen borde ha något år till i ryggläge, men då är dom slutsålda på "Bolaget" och inte så intressanta för "Topplistan".

Häromkvällen förflyttade vi oss till södra Rhonedalen, närmare bestämt till Chateauneuf-du-Pape som kanske är det område i Frankrike, vars viner vi uppskattar mest. Det här vinet fanns med i decembersläppet och det är dessutom en av de Ch9dP-viner vi verkligen uppskattar.
Vad vi tyckte om årgång 2009 hittar du här och vad vi skrev om 2010 ser du här. Årgång 2011 har vi av någon outgrundlig anledning missat att köpa, så när 2012:an kom för ett par veckor sedan så hängde vi på tangenterna.

Vinodlingarna ligger i området runt Cabrieres och Mont Redon, medans vinkällarna ligger mellan Chateauneuf du Pape och Courthezon. En av de ytterst få producenter i Chateauneuf-du-Pape som bara producerar ett enda rött vin. Allt druvmaterial som anses tillräckligt bra används. Resten ratas och säljs till någon negociant. Druvmixen är 75% Grenache, 10% Syrah, 10% Mourvedre och 5% Cinsault.
Lite mer info om producenten hittar du på importörens d v s hemsida.

Vi luftar vinet ganska rejält innan vi börjar dricka av det. Ändå upplever vi vinet lite slutet. Det vill liksom inte riktigt släppa loss. Vi kan riktigt ana oss till alla de läckerheter som vinet har att erbjuda. Det är som om det vill ge oss en föraning om vad som komma skall, samtidigt som vinet säger "hit men inte längre idag". Och visst är det ungt, kanske till och med ett barnarov. Trots dessa reservationer faller vi för Le Vieux Donjon 2012 redan idag. Vi kan bara undra vart det ska sluta, förmodligen högst upp på Ch9dP-berget.

I doften anar vi oss till en del mörka skogsbär såsom björnbär och hallon. Här finns lite svaga toner av blå plommon och en del provencalska örter. Lägg därtill en läcker doftstöt från en pinjeträdsskog.

I munnen är vinet lite småstramt och väldigt ungt, inte minst känns frukten väldigt ungdomlig. Ändå noterar vi smaken av solvarm mörk frukt, plommon, örter, lite mineraler, en pikant liten blodsmak och så en lakritspastill i slutet. Syran gör vinet friskt. Rejäla tanniner som biter, egentligen känner vi inte tanninerna något särdeles då vinet gör oss sällskap till maten. Det är i den skvätten vi dricker efter avslutad måltid som vi gör reflexionen "tusan vad mycket tanniner".

Vi har ganska stora förväntningar på det här vinet för framtiden. Vi har tre flaskor kvar och nästa 2012:a ska vi dra korken ur 2016.
På tur står ett återbesök hos 2009:an. Speciellt efter att ha läst vad  Winepunker skrev för dryga två månader sedan.

Dagens betyg på årgång 2012 blir:

Betyg 4

Priset hos SB är 349 kr. Det verkar finnas lite flaskor här och var i landet. 349 kr är naturligtvis mycket pengar, men det här är ett riktigt bra vin och för den som har en bra karaktär vågar jag utlova något extra om två/tre år.